Ytternäs skola - fram och tillbaka - vad är målet?

Hur mycket är vi beredda att satsa på våra skolor? Vad vill vi ? Vilket är målet? Hur skall skolindelningen vara i våra skoldistrikt? Är det ok att våra skoldistrikt ser olika ut? Hur stora klasser skall vi ha? Man borde tänka först och bygga sen

Jag har under en längre period varit ordförande för skolplaneringskommittén som haft i uppdrag att planera Ytternäs skola för årskurserna 1-9 och också utföra motsvarande planering för Övernäs skoldistrikt.

Vårt uppdrag var att vi skulle utgå ifrån att Mariehamn skall vara indelat i tre 1-9 distrikt.

För att få alla med inledde vi vårt arbete i kommittén med att jobba med skolorna och personalen. Processen med att arbeta in 1-9 tänkandet och att få acceptans för det var inte helt lätt.

Kommittén har varit politiskt tillsatt och med i gruppen har även företrädare för skolvärlden varit. Under planeringens gång har man från skolornas sida arbetat fram visioner och pedagogiska modeller man vill arbeta efter.

Ganska snart insåg vi i planeringsgruppen att vi behövde få klarare besked för att kunna utföra vårt uppdrag. Vi ställde frågorna till vår uppdragsgivare - stadsstyrelsen.

Bl.a insåg vi tidigt att landskapsregeringens riktlinjer för klassrummens storlek kommer att stå i konflikt med det som vi i gruppen ansåg att var ändamålsenliga och fungerande utrymmen. Enligt vårt sett att se på undervisningen. Från skolans sida framhölls vikten av att ha stora basklassrum för att kunna arbeta med flera olika gruppkonstellationer samtidigt i klassen. Rum i rummet. Detta kräver olika möbleringar vilket kräver utrymme. Stadsstyrelsen accepterade detta och satte denna överskridning högst bland de punkter som vi presenterade som "risk för att blir större än landskapsregeringen ger bidrag för".

Vidare framhöll vi att matsalen kommer att gå över normen - men att vi ansåg att det var viktigt med en lugn och trevlig matpaus. Även detta fick stöd liksom ett större bibliotek än normen - dock så att de större klassrummen gavs prioritet ett.

För att kunna planera vidare behövde vi också få besked om hur staden tänker när det gäller antal elever/ klass. För antalet klassrums del är det avgörande för hur stor skolan blir. Riktlinjen som också fanns inskriven i budgeten var 17 elever och reviderades under resans gång till 17-22 om jag minns rätt.

Hur ser man på generalplanen var en annan viktig fråga för oss att få svar på. Kommer Horelliområdet med säkerhet att fyllas med till största delen små lägenheter i flerfamiljshus eller kommer antalet egnahemstomter att utökas. En väsentlig målsättning att ta ställning till.

Ytterligare undrade vi vilka elevprognoser vi skulle använda oss av.

Stadsstyrelsen gav oss inga svar på varken Horellis framtid eller på elevprognosen utan ansåg att vi i vår rapport själva skulle avgöra.

Jag utsågs till ordförande 27.2 2003. Kommittén har arbetat efter stadsstyrelsens instruktioner och haft en tät kontakt. Vi har arbetat oerhört med projektet och ändrat, bantat och justerat vartefter kostnaderna slagit i taket.

Nu 29.8.2006 föreslår stadsstyrelsen inför fullmäktige att skolnämnden skall avgöra vilken elevprognos som skall ligga till grund för den fortsatta planeringen! Man säger också att vi skall utgå i från tre skoldistrik (1-9) i den fortsatta planeringen men att man skall ta fram rumsprogram för Övernäs skoldistrikt.
Ytternäs skola byggs om 1-6.

En total kovändning - dessa större klassrum som man prioriterade kommer inte att kunna möjliggöras med detta. Man vill planera 1-9 men bygger 1-6! Att ta ställning till elevprognoserna som man fnös åt 2003 skall nu utredar. SUCK! Vi är tillbaka på ruta ett!

Nog är det ett slöseri på folks tid och på resurser. Huvudproblemet är att man inte först bestämmer sig med vad man vill, utan visar handling genom att tillsätta kommittéer. Man borde vara klar med vad man vill först och sedan ge en grupp i uppdrag att förverkliga det.

Jag vet inte om det går att dra paralleller till detta fall när Strandnäs skoldistrikt planerades. Först bestämde man sig för att bygga två separata skolbyggnader sedan gick man in för 1-9 skolan. Hmmm.

Jag var själv inledningsvis mycket kritisk till 1-9 skolan. Idag ser jag en stor vinst. Inom skolan är eleverna "våra" barn från början till slut. Ingen annan skola att skylla på när någon saknar grunder.

Vårt arbete är gjort. Det har varit intressant. Förhoppningsvis kommer delar att vara till nytta i det fortsatta arbetet. MEN

Jag hoppas att stadens ledning tar lärdom av detta och tänker efter före och bestämmer sig för vad man vill innan man sätter folk i arbete i kommittéer.