torsdag, augusti 31, 2006

För eller emot EU:s grundfördrag?

Vill du bekanta dig med fördraget finner du det tex på www.eudebatt.nu.

I Ålandstidningens ledare i onsdags varnar Niklas Lampi för undfallenhet dvs att Ålands lagting skulle godkänna fördraget utan att få till stånd någon förändring vad gäller inflytandet i EU. Lampi hävdar att Åland kan bli ett subjekt (aktiv part) om man nu talar klarspråk.

I Nya Ålands ledare frågar sig Harriet Tuominen om det är värt besväret.


I sig har innehåller fördraget flera goda saker. Fördraget ger en mer överskådlig och samlad bild över EU:s regelverk. Vidare så kommer fördraget att leda till en öppnare och mer demokratisk och handlingskraftig union där parlamentet har mer makt.

Egentligen tycker jag det känns märkligt att behandla ett fördrag som verkar dött. Finland anser dock inte att det är det utan vill under sin ordförandeperiod sälla sig till dem som säger ja till fördraget.

Från liberalerna hävdar man att frågan om Ålands inflytande i unionen och fördraget inte hör ihop. Själv har jag en annan åsikt. Visst kan man säga att de hör ihop - fördraget ger inte självstyrande regioner ett uns mer inflytande. Fortsättningsvis skall de självstyrande områdenas problematik lösas nationellt.

I själ och hjärta lutar jag således mot den tuffare linjen.

Men vad skulle ett nej betyda? Vilka konsekvenserna skulle bli vet nog ingen med säkerhet idag. En slutsats är att Finland skulle bryta mot folkrätten om Finland ratificerar ett fördrag som lagtinget inte ger sitt bifall till. Om det i sin tur skulle ge Åland möjlighet att reservera sig eller om det till och med skulle leda till nya förhandlingar vet inte jag. Internationellrättsligt skulle knappast ett åländskt nej kunna fälla konstitutionen i fall de andra länderna godkänner den. Frågan är dock vad som skulle ske på de områden där Åland har lagstiftningsbehörighet. Det säkra svaret får man först då domstolen givit utslag.

Det här kräver vidare funderingar. För mig är det viktigt att vi sköter frågan på ett kompetent och professionellt sätt. Men med siktet mot att bli ett verkligt subjekt på EU-arenan.

tisdag, augusti 29, 2006

Ytternäs skola - fram och tillbaka - vad är målet?

Hur mycket är vi beredda att satsa på våra skolor? Vad vill vi ? Vilket är målet? Hur skall skolindelningen vara i våra skoldistrikt? Är det ok att våra skoldistrikt ser olika ut? Hur stora klasser skall vi ha? Man borde tänka först och bygga sen

Jag har under en längre period varit ordförande för skolplaneringskommittén som haft i uppdrag att planera Ytternäs skola för årskurserna 1-9 och också utföra motsvarande planering för Övernäs skoldistrikt.

Vårt uppdrag var att vi skulle utgå ifrån att Mariehamn skall vara indelat i tre 1-9 distrikt.

För att få alla med inledde vi vårt arbete i kommittén med att jobba med skolorna och personalen. Processen med att arbeta in 1-9 tänkandet och att få acceptans för det var inte helt lätt.

Kommittén har varit politiskt tillsatt och med i gruppen har även företrädare för skolvärlden varit. Under planeringens gång har man från skolornas sida arbetat fram visioner och pedagogiska modeller man vill arbeta efter.

Ganska snart insåg vi i planeringsgruppen att vi behövde få klarare besked för att kunna utföra vårt uppdrag. Vi ställde frågorna till vår uppdragsgivare - stadsstyrelsen.

Bl.a insåg vi tidigt att landskapsregeringens riktlinjer för klassrummens storlek kommer att stå i konflikt med det som vi i gruppen ansåg att var ändamålsenliga och fungerande utrymmen. Enligt vårt sett att se på undervisningen. Från skolans sida framhölls vikten av att ha stora basklassrum för att kunna arbeta med flera olika gruppkonstellationer samtidigt i klassen. Rum i rummet. Detta kräver olika möbleringar vilket kräver utrymme. Stadsstyrelsen accepterade detta och satte denna överskridning högst bland de punkter som vi presenterade som "risk för att blir större än landskapsregeringen ger bidrag för".

Vidare framhöll vi att matsalen kommer att gå över normen - men att vi ansåg att det var viktigt med en lugn och trevlig matpaus. Även detta fick stöd liksom ett större bibliotek än normen - dock så att de större klassrummen gavs prioritet ett.

För att kunna planera vidare behövde vi också få besked om hur staden tänker när det gäller antal elever/ klass. För antalet klassrums del är det avgörande för hur stor skolan blir. Riktlinjen som också fanns inskriven i budgeten var 17 elever och reviderades under resans gång till 17-22 om jag minns rätt.

Hur ser man på generalplanen var en annan viktig fråga för oss att få svar på. Kommer Horelliområdet med säkerhet att fyllas med till största delen små lägenheter i flerfamiljshus eller kommer antalet egnahemstomter att utökas. En väsentlig målsättning att ta ställning till.

Ytterligare undrade vi vilka elevprognoser vi skulle använda oss av.

Stadsstyrelsen gav oss inga svar på varken Horellis framtid eller på elevprognosen utan ansåg att vi i vår rapport själva skulle avgöra.

Jag utsågs till ordförande 27.2 2003. Kommittén har arbetat efter stadsstyrelsens instruktioner och haft en tät kontakt. Vi har arbetat oerhört med projektet och ändrat, bantat och justerat vartefter kostnaderna slagit i taket.

Nu 29.8.2006 föreslår stadsstyrelsen inför fullmäktige att skolnämnden skall avgöra vilken elevprognos som skall ligga till grund för den fortsatta planeringen! Man säger också att vi skall utgå i från tre skoldistrik (1-9) i den fortsatta planeringen men att man skall ta fram rumsprogram för Övernäs skoldistrikt.
Ytternäs skola byggs om 1-6.

En total kovändning - dessa större klassrum som man prioriterade kommer inte att kunna möjliggöras med detta. Man vill planera 1-9 men bygger 1-6! Att ta ställning till elevprognoserna som man fnös åt 2003 skall nu utredar. SUCK! Vi är tillbaka på ruta ett!

Nog är det ett slöseri på folks tid och på resurser. Huvudproblemet är att man inte först bestämmer sig med vad man vill, utan visar handling genom att tillsätta kommittéer. Man borde vara klar med vad man vill först och sedan ge en grupp i uppdrag att förverkliga det.

Jag vet inte om det går att dra paralleller till detta fall när Strandnäs skoldistrikt planerades. Först bestämde man sig för att bygga två separata skolbyggnader sedan gick man in för 1-9 skolan. Hmmm.

Jag var själv inledningsvis mycket kritisk till 1-9 skolan. Idag ser jag en stor vinst. Inom skolan är eleverna "våra" barn från början till slut. Ingen annan skola att skylla på när någon saknar grunder.

Vårt arbete är gjort. Det har varit intressant. Förhoppningsvis kommer delar att vara till nytta i det fortsatta arbetet. MEN

Jag hoppas att stadens ledning tar lärdom av detta och tänker efter före och bestämmer sig för vad man vill innan man sätter folk i arbete i kommittéer.

måndag, augusti 28, 2006

Att springa tjejmilen kräver loppkonsult



Nu har även jag gjort det. Sprungit Tjejmilen tillsammans med 22.000 andra kvinnor i Stockholm. I söndagsmorse begav vi oss, 42 ivriga damer, iväg mot Gärdet i Stockholm och denna enorma begivenhet.

Jag minns min pappas suckande för ett par år sedan över tokiga människor som betalar för att springa från Breidan till Mariehamn. Då var jag benägen att hålla med honom. Men nu är jag där själv!

Min målsättning med loppet var att delta i loppet. Inte att prestera. Kunde jag sedan springa under en timme vore det underbart men sekundärt.

Jag hade sett framemot loppet och denna söndag länge. För mig var det också en stor grej att delta i en bussresa. Jag vet inte när jag haft den möjligheten senast. Att göra någonting tillsammans med 41 andra helt vanliga och fantastiska människor. Politiker är också trevliga människor men det här var något extra!
Jag njöt i bussen. Jag tog tillvara varje minut av konversationen vid kaffefrukosten. Jag frossade i andras erfarenheter av olika lopp. Att sedan springa genom Stocksholms parker stundvis ackompanjerad till härlig musik var en häftig känsla. Mot upploppet där folk stod flockade runt vägen (det var ganska dåligt med publik för övrigt)fullständigt lyftes man upp av de rungande hejaramsorna. Hur skall inte Carro och gänget känna sig på Olympia stadion?

Det är inte bara hur som helst att delta i Tjejmilen. Förutom att man förstås behöver träna inför loppet är det massor av annat att tänka på. Som tur var fanns "loppkonsulten" Helena Forsgård med på resan. Jag vet inte hur många goda råd hon har att dela ut om det börjar klia i hårbotten - men lopp i form av tjejmilen är hon expert på. Hon hade goda råd för allt från hur man på smidigaste sätt byter om i en buss tillsammans med 40 andra till hur man hamnar i rätt fålla vid starten till hur man blir snygg på målfotografiet som senare kan beställas över internet. Mest imponerad blev jag trots allt när hon ur sin sportbag drog upp en sopsäck när vi efter loppet skulle avnjuta lunchen ute i det fria.

-Den borde fungera bra som sittunderlag. Egentligen hade jag den med för att kunna dra den över huvudet ifall det regnade innan start, konstaterade hon när vi skulle slå oss ner i det fuktiga gräset.

Alla härliga dagar går mot sitt slut. Det är sällan som man tycker att hemresan på färjan är för kort. Trots att en skön trötthetskänsla började göra sig påmind ville jag ändå höra mer av Elvi 77 år som började springa när hon var 50, ändrat kostvanor och mår som en prinsessa, om Tina och hennes tillfredsställelse över att ha tagit sig springande genom loppet - träningen hade lönat sig, Ragnhilds njutning av att gå hela loppet, Carinas suveräna lopp på 53 minuter, Caritas oerhörda träningsupplägg på närmare 100 kilomerters löpning per vecka, Annikas lovsång för avspänningsyoga, för att nämna några. Det var så härlig mix av människor.

Jag uppnådde mitt mål. Jag deltog och resultatet blev en timme. Kanske någon minut över. Jag är helt nöjd med det och springer vidare tillsammans med kompisen Lena.

Det här vill jag göra om!

lördag, augusti 26, 2006

Tre spännanade val

Vi har en spännande tid framför oss. Ett år med tre spännande val. Redan den 17 september vet vi hur det gått för Alliansen i Sverige. I mars är det dags för riksdagsval i Finland och Ålands representant skall väljas och i oktober kommer stora finalen med lagtings- och kommunalval på Åland.

Här om dagen fick jag personlig inbjudan från Maud Olofsson till centerns valvaka. När jag öppnade kuvertet regnade det guld ur det. Jag tackade ja direkt. Det finns alla möjligheter att det kommer att bli en glädjens dag. Alliansen känner segervittring. Det skall bli obeskrivligt kul och spännande att följa detta val på plats!

Maud Olofsson är en otroligt häftig kvinna. Jag har haft glädjen att bli personligt bekant med henne och numera messar vi till varandra - oftast varje vecka. Kd:s Göran Hägglund sa häromdagen att han skulle ta Maud med sig om han skulle hamna på en öde ö.
"Hon är så företagsam så hon skulle garanterat få oss därifrån" förklarade han i en partiledarutfrågning som resulterade i rubriker som "Halleluja Hägglund". Jag tror han har rätt. Maud är tuff, klok och har en fantastisk förmåga att samla sitt lag och föra det mot framtiden. Hon har verkligen förmågan att ta fram vars och ens goda sidor.

Maud har också under de två senaste åren följt min politiska karriär och givit många goda råd när det gäller mina strategier inför framtiden. Mina våndor och funderingar inför beslutet om jag skall kandidera i riksdagsvalet eller inte har hon deltat. Under flera telefonsamtal har vi tillsammans lagt argument i plus och minus korgarna. Oavsett vad jag kommer fram till kommer hon att ha haft del i det beslutet.

Så småningom skall jag bestämma mig. Mitt beslut kommer jag att delge först här!

torsdag, augusti 24, 2006

Fotbollens lov

Man är ju inte sämre än man kan ändra sig…
Skulle någon för 5-10 år sedan sagt att jag skulle sjunga fotbollens lov så hade jag talat om för den personen att den inte känner mig.

Nu är jag där. Min man och alla mina tre barn är fotbollsintresserade. Via dem har jag nu insett - jag är fotbollsintresserad. Jag har kommit på mig själv att följa sommarens fotbolls VM-matcher med stort intresse. Tidningarnas och andras informella tippningstävlingar gör inte fotbollsfesten mindre spännande.

IFK:s ligaframgångar har även givit mig feber. Förra säsongen såg jag alla matcher utom två. I år är mitt resultat lite sämre - men det beror på att jag varit bortrest. Däremot har jag varit på en bortamatch i år FC Haka - MIFK. Det var kul men trist med förlust.

Den 9 september hoppas jag få träffa dig i Markusböle för att heja på Åland United som spelar mot HJK kl. 17.00. Heja Åland! Passar det inte då kan du kolla lagets matchprogram här


Fotbollen vare sig du är aktiv eller passiv fyller många funktioner:

Fotbollen är social: Går du på fotboll träffar du alltid massor med trevliga människor. I Valkeakoski träffade jag Anne Rantaniemi - jag jobbade med henne på Restaurang Piccolo för 25 år sedan. Det var som tiden stått stilla. Vad roligt det var! Hon hälsar: särskilt till Karita Sundborg, Susanne Odenborg, Kicki Lindström (heter du Isaksson nu förtiden?) och förståss till Harry Grunér.

Fotbollen är viktig för turismen: Särskilt juniorfotbollen är viktig för turismen. En betydande andel av de fotbollsälskande elvaåringarna och deras familjer har besökt Åland i samband med Alandia cup. Visst kommer en hel del supporters till Åland också tack vare ligamatcherna.

Fotbollen är viktig drogförebyggare: Att vara fotbollsförälder innebär mer än att stå och heja. Du skall städa toaletter vid Alandia Cup, du skall baka kakor till kiosken, du skall fungera som matchvärd, jobba i kiosken, du skall skjutsa vid turneringar utanför Åland. Detta engagemang skapar ett viktigt nätverk mellan föräldrarna. Ovärderligt när du sen är tonårsförälder.

Fotbollen är en viktig isbrytare:
Har du inget annat att öppna förhandlingar eller diskussioner med dina kolleger från riket så är det oslagbart att prata ligafotboll. Det funkar varje gång!

Fotboll tränar en i att hantera svåra situationer:
Inga matcher är så spännande som juniormatcherna. Framförallt är det spännande att se hur det går att hantera ev. besvikelse när man kommer hem. Då får man ta fram den ev. psykologiska talang man har. På bilden lämnar MIFK Strandnäs pojkar 1994 planen efter att ha spelat en oavgjord match. Vinst skulle betyda match om bronset. Nya tag!

…och så det där självklara. Den som spelar fotboll lär sig fungera i grupp, får kondition och övar upp sin bollkänsla.

Saknar du något i listan?

onsdag, augusti 23, 2006

Har svenskspråkiga i Finland givit upp?

Jag lyssnade på sportsändningarna på Radio Vega (93,1). I kvaltvlingarna inför friidrotts EM intervjuades flera finländare på finska. Det märkliga var att ingen av reportrarna sammanfattade vad de sagt. Utgår man idag från att alla lyssnare kan finska? Inte undra på att de svenskspråkigas rätt sakta dras undan. Jag har frågat efter dess policy via Husis. Det skall bli spännande att se vad jag får för svar.

Vid Finlands svenska brandförbunds kongress i somras så framförde jag i mitt tal en hälsning till regeringen via dess ordförande andra finansminster Ulla-Maj Wideros. Reglerna för uppförande av skyddsrum är finsk behörighet. Det finns inga anvisningar på svenska. I mitt tal vände jag mig till Wideros och bad om hennes stöd för att få till en ändring. Efteråt kom otaliga finlandssvenskar fram till mig och tackade. Jag fick uppfattningen att det är sällsynt numera att någon orkar lyfta de svenskspråkigas problem och rättigheter. Skrämmande!

tisdag, augusti 22, 2006

Visby visar stolt sin kongress & eventhall




Nu kan man ana hur kongress & eventhallen Wisby strand kommer att se ut. Vid Östersjökonferensen i Visby förra veckan fick vi projektet och konceptet presenterat av stolta kommunpolitiker.

- Vi bygger med modern arkitektur, med sjöutsikt i parkmiljö. Vi valde att placera huset i centrum som motpol till de flesta andra kongressanläggningarna som ligger i utkanten av städerna. Det var naturligt att ha biblioteket som granne. Vid den populära samlingspunkten för både lokalbefolkning och turister skapas ytterligare ny samlingspunkt i och med den nya kongress- och eventhallen. Huset kommer att inrymma ca 1000 personer. Vi tror att konceptet får framgång genom att vara kombinerat med teaterscen och möjlighet till konserter. Med så små förhållanden som Gotland och Visby måste man vara realist och kombinera olika intressen på ett bra sätt.
Vi har satsat mycket på akustiken. Vi tror att man väljer att komma hit på konferens för att man vill njuta av Visby och Gotland. Det här är nog ett vinnande ö-koncept. Vi har redan en hel del bokningar, berättar den stolte gotlänningen.

Känns konceptet igen? Det verkar som man i Visby och på Åland dragit samma slutsatser. Vi verkar således vara på rätt. Skeptikern kan säga att satsningarna blir för lika. Men projekten har till stor del olika upptagningsområden. Jag tror till och med att de komma att stöda varandra. Har man trivts med konceptet på Gotland så kanske man planerar nästa konferens till Åland.

På Gotland liksom på Åland har projektet diskuterats under många år. Nu har Visby fattat beslut och kommit igång. Jag hoppas inte Åland blir på efterkälken.

måndag, augusti 21, 2006

"Allt är ju stängt - mitt i sommarn!"

Jag blev intervjuad av en tjeckisk journalist i söndags. Han jobbade på en nyhetsbyrå. Han var egentligen på semester men passade på att göra intervjuer under semestern vart efter något intressant dök upp. Egentligen hamnade han på Åland för att det var enklaste vägen att ta sig från Finland till Sverige. Han hade noterat att hans nyhetsbyrå bara omnämnt Åland tre gånger under de tio senaste åren. Det skulle det bli ändring på nu!

Vi pratade om Åland och EU. Om varför jag bor kvar på Åland. Han var intresserad av hembygdsrätten. Språkproblematiken Åland - Finland. De klassiska frågorna alltså. Han hade imponerande bakgrundsinformation - han hade varit på guidad tur med Sven-Olof Lindfors i Självstyrelsegården. Bra jobbat Sven-Olof!

Efter intervjun var det jag som ställde frågorna. Vad han hade sett på Åland och hur han hade upplevt Åland som resmål. Han var fascinerad av lilla Kökar som han hade gjort en avstickare till. Extra kul var det ju att jag jobbat där ett år som lärare. Så det blev mycket kökarprat.

Däremot upplevde han att det var stängt över allt - sevärdheterna mötte honom med lappar om att säsongen var över. Enligt honom mitt i sommaren! Eckerö nämnde han som exempel som kändes helt stängt.

Ute i Europa har semstrarna just börjat. De som besökt Åland - särskilt från de större städerna runt om i Europa är förälskade i vår litenhet, natur och tystnad. Runt Östersjön har vi trähusmiljöerna gemensamt - kanske det också går att sälja?

Att satsa på turister från Europa skulle ge en välkomnande förlängare till vår turistsäsong.
Borde vi inte gå in för det?

söndag, augusti 20, 2006

Östersjön är vårt fostervatten


I veckan deltog jag i en konferens om Östersjöns framtid i Visby. Omkring 300 ledare från länderna runt Östersjön var inbjudna. Konferensen var indelad i tre teman: miljö, handel och trafficking.
Vattenmiljön och Östersjön får mig verkligen engagerad. Vi är så utsatta mitt i Östersjön - så beroende av hur havet mår. Östersjön är vårt fostervatten.

Vid konferensen talade jag vid två tillfällen. Inför bl.a. statsminstrarna Göran Persson, Matti Vanhanen och Gediminas Kirkilas samt kommissionären Danuta Hübner framförde jag att det är bra att öka medvetenheten om tillståndet i Östersjön men att tiden nu är mogen att ta nästa steg. Handling krävs.

Jag vill att vi fattar beslut. Vi behöver formulera gemensamma målsättningar och åtgärder. Vi borde ta fram vad som krävs för att vända utvecklingen.

- Det är vi som sitter här som skall föra Östersjöns talan och vi skall göra det konsekvent, framhöll jag i mitt tal.

Jag påpekade också att Östersjön som ett känsligt innanhav behöver få en särbehandling i jämförelse med andra hav i Europa. Därför måste vi vara aktiva och vaksamma t.ex när kommissionen lägger fram olika dokument.
Som exempel nämnde jag att kommissionen i grönboken om den maritima strategin lyfter fram fiskodlingen som en framtidsnäring.

- Det är den kanske för djupa hav med god cirkulation. Men för Östersjön betyder det katastrof, förklarade jag.

Kommissionär Danuta Hübner kommenterade mitt inlägg genom att hon välkomnade synpunkter och uppmanade till aktivitet. Vi hade en informell pratstund på kvällen. Berättar mer om det senare.

I mitt andra andförande passade jag på att berätta att jag som ordförande för B7 (Baltic 7 - en sammanslutning för de sju största öarna i Östersjön) initierat ett gemensamt energiprojekt. Alla sju öarna har som gemensam målsättning att minska sitt oljeberoende och att finna nya alternativ. Vi hoppas på att hitta samordningseffekter och ökad kompetens genom att samarbeta. Jag framförde min förhoppning om att beslutsfattarna på olika nivåer skall vara välvilligt inställda till projektet.

Jag såg på familjesidan att Ålands Vattenskyddsföreningens ordförande Lennart Isaksson ansåg att politikerna nu dragit förbi föreningen. Jag är glad om det är så. Jag tycker att föreningen verkligen skall ta det som ett erkännande. Föreningen har genom sina aktiviteter fått politikerna aktiva och medvetna.


Vi har mycket arbete kvar så lägg inte ner föreningen ännu!

Lennart har bemärkelsedag på tisdag. Grattis Lennart!

lördag, augusti 19, 2006

Paf+Veikkaus kunde bli en oslagbar helhet

Min dröm är att Finland en dag skall vara stolta över sitt Åland. Kanske jag inte kommer att få uppleva den dagen men jag arbetar i varje fall aktivt med den visionen för ögonen.

Konflikten mellan spelbolagen Paf och Veikkaus som till och med lett till en polisanmälning mot Åland måste få en lösning.

Paf och Veikkaus är olika och kunde bli en oslagbar helhet om man samarbetade inom monopolet. Båda är seriösa spelbolag där vinsten går till välgörande ändamål. Båda hanterar baksidan, spelmissbruket, på ett aktivt och medvetet sätt.

Pafs kunskap om internetspel och Veikkaus erfarenhet inom tips, vadslagning och lotto kunde tränga undan mindre seriösa spelbolag vars överskott går direkt ner i aktieägarnas fickor.

Istället för att lägga energi på att bråka borde vi samla krafter för att utveckla, hävdar jag.

Den här tanken sålde jag in med framgång till de finländska delegaterna vid ett informellt samtal vid middagen vid Östersjökonferensen i torsdags.
- Varför är inte alla så vidsynta som ni? undrade jag.
-Det handlar om prestige, var svaret från sällskapet som alla lovade att göra sitt för att hjälpa till att låsa upp knuten.