fredag, september 25, 2009

Vad underbart!

Svänger in på gården vid halv sex. Äntligen fredag. Är ganska trött efter en intensiv vecka då det har varit arbete även alla kvällar. Möts av doften av mat. Dottern står vid spisen och plockar ut en stek ur ugnen. Bordet är vackert dukat. Skinkstek, sås, potatis, äppelmos och en härlig sallad med coctailtomater och champinjoner. Fruktsallad med syrlig sås i höga glas. Jag slår mig ner, äter och njuter tillsammans med de mina. Gott. Skönt. Ungdomarna har spenderat eftermiddagen i köket för att överraska mor när hon kommer hemsläpande från jobb. Nu skramlar det i köket. Disken. Underbart. Det här kommer jag aldrig att glömma.

måndag, september 21, 2009

Den viktigaste demokratifrågan

Idag har jag med genusglasögon granskat vårt förslag till allmän motivering till budgettexten. Jag anser att jämställdhet är den viktigaste demokratifrågan, alla kan vi indelas i gruppen kvinna eller man och utifrån våra förutsättningar skall vi ha samma rättigheter.

Det är spännande när man tar sig tid och funderar över – vems kulturarv är det vi visar upp på våra museer? Vilka är det som får del av våra kultur/idrottspengar? Skiljer sig kvinnlig och manlig kultur ifrån varandra? Vad kan vi göra för att få mer blandade undervisningsgrupper på gymnasialstadiet? Totalt sett finns ungefär lika många pojkar och flickor men där studievalet följer ganska traditionella mönster.

Förändringen går i små steg framåt men för att utveckling skall ske behöver vi fundera på dessa frågor och framförallt ställa dem och börja tänka nytt.

En enkel regel jag brukar försöka följa är – vem blir glad av det här beslutet?

söndag, september 20, 2009

Anhörig – en viktig roman av Katerina Janouch





Jag har fått ögonen på Katerina Janouch och sträckläst tre av hennes böcker. Jag blev genast fäst vid hennes sätt att skriva – så naket och så på pricken. Det kanske blir så när man kombinerar sitt uppdrag som sex- och samlevnadsexpert med författarskap.

Först läste jag ”Bedragen” – som är hennes senaste i pocketform. Första delen i en romanserie om barnmorskan Cecilia Lund. Fast jag själv inte hör till skrået så tror jag att hon har skildrat upplevelser från sitt viktiga yrke på ett fantastiskt levande och ärligt sätt. I övigt handlar hennes bok som titeln avslöjar förstås mycket om hennes och makens relation. Så snart tillfälle ges kommer jag att kasta mig över uppföljaren ”systerskap”. Den skall komma i september.

Den andra jag läste var ”Dotter önskas”. Även den mycket direkt – beskriver familjehemligheter, längtan, tabun och framförallt relationen mamma dotter. Det handlar om kärlek som är allt annat än okomplicerat och en bok som öppet och ärligt vädrar frågeställningar som kanske sällan annars kommer upp i ljuset.

Den tredje jag läste är kanske ändå den viktigaste. Boken ”Anhörig” utgår från Katerinas egna livserfarenheter med att leva som medberoende och dessutom småbarnsförälder. Romanen är ruggig och stark. Även denna är så nära att man upplever att man är inne i familjen och smygtittar. Jag lärde mig massor. Jag antar att de som levt eller lever med en man som är beroende känner igen sig. Hon skrev boken just därför – för att visa på hur lite omgivningen och myndigheterna vet om hur det är att leva med alkoholism och vara medberoende. Bland annat konstaterar hon att man aldrig kan veta när en missbrukare menar allvar. Med missbruk finns inga garantier, hur gärna man än vill som anhörig. Missbrukaren härnger tätt ihop med sitt missbruk. Hon beskriver också det hon påstår att en icke-missbrukare inte kan veta – hur kroppen skälver och rister för att den inte kan vara still, hur fötterna går och går fast man sover, hur kroppen plötsligt spänns i en båge för att en kramp hugger till i övre delen av magen. Att ångesten tar över och hjärtat klappar hårdare och hårdare. Att man inte känner igen sin egen spegelbild och att suget efter kokain är så starkt att drivkraften gör att man är beredd att sälja sin fru och sina barn, sin gamla mamma och beredd att pantsätta huset och allt man äger och har. Man har skrivit kontrakt med kokainet, i sitt eget näsblod har man doppat penseln och är fast, kan inte ta sig loss och vill inte ens. Han har lovat och vill inte men slår ändå numret till kokainlangaren, han vill inte gå dit men går ändå – fötterna lyder honom inte. Bara en gång till. Han ryser till av madame kokains intrång och är än en gång beredd att gå under för hennes skull.

Hon beskriver även hur hon själv prövat på kokain i unga år. Hon kallar det för att vara kokainnovis. Där också de flesta stannade. De behövde inte stifta bekantskap med det mindre glamorösa fejset. ”vi stiftade bekantskap med kokainet genom att pussa henne på kinden, en hård iskall kind, en ytlig kyss. Sen tappade hon intresset för oss. Vi var inte värda hennes uppmärksamhet. Hon fokuserade istället på bättre offer”. När hon väl hittade den som skulle bli hennes kunde ingenting stoppa henne.

Boken som även borde läsas av alla som jobbar med missbrukarvård visar på hennes erfarenheter och frustration över att myndigheterna inte egentligen riktigt visste hur det var att leva med en missbrukare och hur bortglömd och ensam man var som medberoende och hur svårt barnen hade det.

Hon berättar i en interju att hon skrivit boken i raseri och att det kändes viktigt att beskriva hur sjuk hon var i medberoendet.

En oerhört viktig bok som beskriver ”det snygga missbruket”.

onsdag, september 16, 2009

Landskapets underskott är som hela utbildnings- och kulturbudgeten!

Dagarna präglas av budgetbehandling. Jag gillar att göra upp förslag till budget - att gå igenom hela förvaltningen, allt vi sysslar med, föreslå förändringar, bidra till förbättringar...

Men i år är det tuffare än vanligt. Vårt isolerade underskott för 2010 är 57 miljoner euro. Det skiljer en bra bit över 100 miljoner mellan bokslutet för inkomsterna 2008 och budgetprognosen för 2010. Från dryga 330 miljoner till 220 miljoner i runda tal.

Det är svårt att greppa så här enorma summor. Jag brukar likna vårt underskott med att det faktiskt motsvarar hela landskapets utbildnings- kultur och idrottsbudget. Alltså allt det som vi betalar i landskapsandelar till våra grundskolor, kostnaderna för alla våra gymnasieskolor, hela högskolan, alla studiestöd, våra sevärdheter och museer, alla förenings och kulturbidrag alla idrottsanslag, medis, folkhögskolan och musikinstitutet, bidragen till våra bibliotek - om vi la ner allt det här så skulle vi komma upp på noll - så stort är underskottet 2010.

Men kan också likna det med en familj som lever på 3000 € och får det att gå jämnt upp - att den familjen inom kort har 2000 att röra sig med. Då gäller det att fundera på hur man kan få nya inkomster, vad man kan klara sig utan och om man kan få ner sina kostnader på något sätt.

Det är det vi kämpar med just nu - att få landskapet Ålands utgifter anpassade efter inkomsterna. Det är tufft och krävande! Det gäller att göra de rätta prioriteringarna, finna nya vägar och se till att samhället ändå fortsätter att utvecklas på ett bra sätt.

lördag, september 12, 2009

Fotboll och politik

En dag fylld med fotboll. Skjutsade Erik till morgonbåten. Han åkte med p-18 till Märsta för att möta Valsta Syrianska. Det blev förlust men en upplevelse, tyckte Erik.Johan har deltagit i cup för pojkar födda 1999 och både vunnit och förlorat och fortsätter i morgon bitti med match kl. 8. Våra IFK herrar mötte Tampere U och fick se sig besegrade med 1-0. Hett lär det ha gått till eftersom en spelare tagit sand från längdhoppsgropen och slängt i ögonen på Ingves. Lät inte bra att Johan Carlsson med 1-0 i nacken trasslar att han blir utvisad… Jag såg förutom endel av min Johans matcher på Backeberg även Åland United vinna i Markusböle mot HJK: Strålande tjejer – även om matchen inte var den bästa jag sett så fick ni kämpa – gjorde det och vann!IFK damer har dessutom kvalificerat sig för division III idag. Grattis!

Det är lördagkväll. Jag är skönt trött. Det har varit en intensiv vecka med EU-mötet i Alandica, följt av en hel del media både intervjuer, debatter och presskonferenser. Vi har diskuterat jordbruksstöd, vikande besökar siffror till Ålands museum och JK:s klagan på tillsättande av rektor vid högskolan utan att lediganslå den.

Vi jobbar kontinuerligt med att följa upp sysselsättningssituationen för ungdomar och det kändes skönt att i fredags få uppgifterna om att läget faktiskt ser riktigt hyfsat ut. Ovanligt bra för ungdomarna som gick ut nian i våras i varje fall. Vilket vittnar om att vi lyckas med rekryteringen och fördelningen av platser till gymnasialstadiet.

Vi har även jobbat en hel del med de framtida möjligheterna för våra ungdomar att söka till svenska högskolor efter att Sverige byter system 2010. Vi informerar, argumenterar, påpekar – men bestämma hur de skall besluta – kan vi ju inte.

Och så har det varit en hel del om ersättande skolor. Jag har fullförståelse för alla som skulle önska att jag skulle komma med trollspöet och säga att landskapet betalar för en ersättande skola. En ersättande skola är till för att ersätta grundskolan med en alternativ pedagogik och för att den inte skall äventyra den underlaget för den kommunala grundskolan har lagtinget beslutat att det är förläggningskommunen som skall göra upp avtal med den ersättande skolan om finansieringen. Något som förstås inte Lappoborna gillar. Men det handlar om lika behandling och till syvende och sist är det kommunen som har beslutat att Lappo skola skall läggas ner.


I fredags hade jag glädjen att få gratulera skolbibliotekarie Elsbeth Randelin för hennes fina utmärkelse som hon fått för att stimulera eleverna till läsglädje. Vi förde en hel del intressanta diskussioner om vilka möjligheter hon ser på förmedling av läromedel nu när läromedelscenteralen så småningom inte kommer att finnas mer. Ett beslut som inte är roligt att fatta men betänker man att landskapets budgetunderskott nästa år är större än hela budgeten för kultur och utbildning – studiestöd, museer alla skolor och andelar till grundskolorna så tror jag att de flesta inser att vi är tvungna att göra impopulära beslut som drabbar den enskilda eleven så lite som möjligt.

tisdag, september 08, 2009

Bryssel kom till Åland



Det har flaggats internationellt vid våra hotell och ett internationellt inslag har funnits i stadsbilden under ett par dagar. Nu har "Bryssel" lämnat Åland. Regionkommittens utskottsmöte och seminarium är till ända och det har varit två fantastiska dagar där Åland och vår självstyrelse fått stort utrymme.

En av höjdpunkterna var när vår ordförande (för övrigt väninna med Jackie Kennedy!) vid presskonferensen tillkännagav att hon under dessa två dagar kommit underfund med att hon fått ny insikt och lärt sig så mycket nytt att hon erkände att hon fattat en hel del felaktiga beslut...

Det var oerhört skönt att höra eftersom hon varit en mycket stark person som konsekvent varit emot att ge lagstiftande regioner mer att säga till om...

måndag, september 07, 2009

Europa är här idag

Nu står jag i startgroparna för att få hälsa Regionkommittens konstitutionella utskott välkomna till Åland. Missionen för dagens möte och morgondagens seminarium är att förmedla så mycket ålandskunskap som möjligt och att skapa ett system att olika styrelsesätt på olika nivåer skall passa bättre in i EU lagstifningen och beslutsfattandet. Ovärderligt för EU för att skapa tilltro och legitimitet hos medborgarna!

Vi håller tummarna för lyckade mötesdagar!

Många har Öppna högskolan att tacka för mycket!

På Åland finns det oerhört många som har Öppna högskolan – tidigare Ålands sommaruniversitet och Ålands högskola - att tacka för så mycket. Fyrtio år av sjudande aktivitet, nytänkande och kreativitet har betytt mycket för den åländska utbildnings- men också bildningsnivån. Ett imponerande antal personer har på ett eller annat sätt studerat vid den – många har kompletterat sina utbildningar, andra har avlagt större delen av en examen och därmed genom den öppna högskolan påbörjat en helt ny livsinriktning.

Finessen är att Öppna högskolan verkligen är öppen – det vill
säga att hugade är välkomna att studera och avlägga kurser här
oavsett tidigare skolgång och studiebakgrund – och därmed en viktig aktör i det livslånga lärandets tjänst.

Den öppna högskoleundervisningen har även fyllt en viktig
funktion för att göra Åland lite mer jämställt. Många kvinnor, som av olika orsaker avbrutit sina studier – eller kanske aldrig påbörjat några och som av familjeskäl eller ekonomiska orsaker inte haft någon möjlighet att studera på heltid – har tack vare den öppna högskolan getts möjlighet att deltidsstudera på kvällar och helger vid sidan av familj och arbete och därmed fått helt nya möjligheter.

Mycket av den öppna högskoleundervisningens framgångar och profi l har formats av eldsjälen, enhetschefen Brittmari Wikström. Hon är den öppna högskolan personifierad. En stor del av den öppna högskoleundervisningens popularitet har sin orsak i att Brittmari aktivt följt med vad som händer inom utbildningsområdet i vår omvärld och tidigt vågat föreslå idéer för utveckling.

I vårt småskaliga samhälle är Öppna högskolan en viktig bildningsinstitution och dess flexibla organisation kommer alltid att ha en plats att fylla på Åland. I takt med den ökande komplexiteten i samhället växer behovet av kvalificerad kunskap och under olika konjunkturer behövs olika fortbildningsinsatser och utbildningsmöjligheter
både för den privata och offentliga sektorn.