tisdag, maj 27, 2008

Synd att det är så svårt att enas

I stadsfullmäktige har ikväll 14 ledamöter röstat för att vi i Mariehamns stad på sikt skall ha tre skoldistrikt men att 1-9 skolan i Ytternäs förverkligas när elevunderlaget kräver en sådan. En skrining som ger utrymme för tolkningar.

Tolv ledamöter i fullmäktige ansåg också att man skulle ha den målsättningen men att tre skoldistrikt 1-9 skall förverkligas när elevunderlaget överstiger 1200 elever.

Själv avstod jag från att ta ställning eftersom jag hade frågor jag ville ha svar på för att kunna ta ställning. Jag ville bordlägga äredet två veckor. Jag skulle under bordläggningstiden ha jobbat för att försöka finna en större enighet i fullmäktige - en bredare majoritet för ett av förslagen. Med en bordlägging skulle fullmäktige också haft möjighet att ta del av den rykande rapporten om studieresultaten i våra skoldistrikt.

Jag hade hoppats på tydliga beslut med bred majoritet för att få arbetsro i skolorna. För det skulle vi politiker behövt lite tid för att prata ihop oss. Tyvärr blev det inte så. Men jag är ändå glad över det engagemang som motionen om skolpolitiken i Mariehamn har frambringat.

måndag, maj 26, 2008

Bland sjöfåglar framför spegelblankt vatten

Hälsningar från Brändö. Jag har varit på skolbesök idag och är fylld av intryck av en nybyggd fin skola, ett fantastiskt bibliotek och en imponerande idrottshall. Men starkast intryck gjorde nog de frejdiga ungdomarna och personalen som alla vara engagerade i skolans innehåll och utveckling.

Nu sitter jag på Lappo. Hemma hos Veronica. Jag tittar ut över sjön som ligger nästan blank och solen värmer mig och det enda som hörs är fåglarna. Vilken lisa för en trött stadsbo!

I kväll skall jag vidare till Björkö där partiet har strategidiskussioner i kväll och hela dagen i morgon. "Jag borde bli centerpartist, så jag skulle komma oftare ut i skärgården" konstaterade en glad FS kvinna på färjan i morse med glimten i ögat. Välkommen!

söndag, maj 25, 2008

Ridklubben Sleipner 40 år

Jag fick den stora äran att hålla jubileumstalet. Så här sa jag:

1968 fylldes löpsedlarna runt om i världen med att Martin Luther King hade blivit skjuten och glädje beskedet om att Elvis Presley fått en dotter. I Stockholm kunde de som vågade besöka den allra första pizzerian som just hade öppnats.

Det är fyrtio år sedan och jag var då fem år. På radion sjöng Tom Jones Delilah och jag lär med den kännspaka hemgjord engelskan som är så typisk för barn sjungit min egen version av Obladi oh oblada.

Varje gång vi var i centrum på Ålandsvägen blev jag alltid efter de andra promenerande. Jag stannade alltid till och nyfiket försökte få en skymt av hästarna som jag hörde skrapet av hovarna från. Jag njöt av att lyssnat till när de gymytligt gnäggande kommunicerade med varandra eller mumsade på hötapparna i Ahlqvist garage - på Ålandsvägen mitt emot Savoy - tänk detta var mitt i city.


Samma Ahlqvist hade ett stall i Norrböle - vid travbanan och det var där som ett gäng sanna enstusiaster drog igång det som idag är Ridklubben Sleipner. Där kunde man om jag minns rätt för fem mark i timmen få en ridlektion av inledningsvis frivilliga självlärda inspirerande hästisar.

Klubben hade tillgång till Gotlandsrusset Samba men också Eriks travhästar Novella, Vendla och Önskelill. Så småningom kunde klubben köpa sin allra första egna häst Welshponnyn Hamlet. Min och många andras stora kärlek. En kärlek så stark att han fortfarande har plats i mitt hjärta och jag är helt säker i många åländska framförallt kvinnohjärtan.

Verksamheten utvecklades och i mitten på sjuttiotalet flyttades verksamheten ut till Espholm. Hamlet hade fått sällskap av Romeo och Othello. Man drog också tidigt igång med handikappridning och strax efter arrangerades det första ridlägret. Eftersom det hölls vid Ålands folkhögskola och det förstås inte fanns tillgång till bekväma hästtransporter så reds hästarna dit ut. Ett i och för sig fantastiskt äventyr för de som var lyckligt utvalda till att få vara med på den långritten.

Mitt eget första ridläger var på Östernäs byagård där vi övernattade för att sedan cyklande ta oss ut till Espholm - ett fantastiskt sommarminne!

Jag sade inledningsvis att klubben startades av ett gäng entusiaster och utan dem skulle det inte har blivit någonting - vi kanske än i denna dag inte skulle ha någon ridklubb i Mariehamn. Entusiasmen och talkoandan bibehölls och när man tänker tillbaka kan man inte annat än beundra alla krafter - ingen nämnd, ingen glömd - som på ett fantastiskt sätt såg till att det restes ett ridhus på tomten 1989 och ett helt nytt stall med uppvärmda sociala utrymmen, kök och kontor.

Frivilliga krafter, stora lån, heltidsanställd personal trots att allt hittills låter som en rosa idyllisk framgångssaga så blev det väldigt tungt för föreningen. Så tungt att Mariehamns stad 1996 tog över anläggningen.

Något som ibland kritiseras av de politiker som ifrågasätter som hästhållning verkligen hör till en kommunens kärnuppgifter men som blir nedröstad av majoriteten som anser att det är en viktig verksamhet - ett argument är att idrott har ursprungligen varit mycket mansdominerad och med ridsporten kommer det en satsning som balanserar upp och satsar på något som i till större delen intresserat flickor.

Man har också insett att ridsport är något för alla åldrar och det är den största handikappidrotten. Ridsporten är också en sport där det finns en minst lika stor verksamhet bland de som inte är aktiva för att tävla och vinna utan bara för att det är så kul, så bra för både kropp och själ sådan tjusning att få uppleva det fina samspelet med hästen.

Men vi har också duktiga elitryttare och med stolthet kunde Rebecka Eriksson nomineras bland Janne Holmen och våra andra idrottsstjärnor i Årets idrottsgala.

Förutom allt detta hyser ridklubben också en älskad fritidsgård. Man kommer inte bara hit för att ta sina lektioner - att vara hästis är ett sätt att leva och en verksamhet som ofta engagerar hela familjen och det finns en uppgift för alla. Det behövs alltid någon som kan rycka in på en talka och måla hinder, laga en trasig dörr eller sy upp gardiner till klubbrummet. - eller bara för att finnas där - finnas till och umgås.

Idag har verksamheten 22 egna hästar och intresset och utvecklingslustan i föreningen blomstrar och jag vet att man även önskar hett att få bygga ut ridhuset.

När jag cyklade igenom stan igår fick jag en dejavu känsla. På en tomt mitt inne i staden, i city står en häst och nafsar strån från gräsmattan - mitt i city nästan som 1968. Det hade nog ingen trott åtminstone inte för 20 år sedan.

Hästen har alltid varit viktig för människan - tidigare i huvudsak som arbetshjälp och idag som fritidsintresse och livsnjutning. Visserligen är hästintresset stort i hela Norden men jag vill ända drista mig till att påstå att utan entusiasterna för fyrtio år sedan så kanske vi inte skulle ha en sådan rikedom av hästar på Åland som vi har - kanske världsrekord i förhållande till antal invånare - jag har aldrig räknat på det.

Kära Ridklubben Sleipner - vars namn härstammar från fornvästnordiska Sleipnir, Odens häst som kunde rusa snabbaren än någon annan häst. Åtta bent.

Om man rusar iväg och är snabbast finns risken att man kroknar, skadar sig. Det har ni aldrig gjort däremot har ni varit oerhört effektiva när det behövts och kanske de åtta benen istället får symbolsera er uthållighet - kanske ni använder fyra åt gången för att långsiktigt hålla. För det är det som är nyckeln till er framgång. Det har alltid funnits eldsjälar och talkoanda.

Trots att staden är med idag och är en ekonomisk trygghet för er så bygger verksamheten och trivseln här fortsättningsvis på entusiasm, ideellt arbete och som sagt talkoanda.

Som idrottsminister är det en stor ära för mig att få hålla det här jubileumstalet men också en stor glädje att från landskapsregeringen få överlämna en gåva till den 40 års jubilerande klubben som representerar den idrott som faktiskt är den enda tävligsgren som jag känner till där kvinnor och män tävlar på samma villkor.

Presenten består av åländskt design. Det är kökstillbehör som jag hoppas kommer väl till pass i klubblokalen.

Innan jag överlämnar den vill jag byta hatt - eller kanske mer passande ridhjälm och som stadsfullmäktiges andra vice ordförande framföra stadens hälsning och gratulationer till klubben. Vi är oerhört glada för att vi kunnat bidra med att ridvägen kunde förverkligas och förstås var det extra roligt att det sammanföll med fyrtioårsjubileet men jag försäkrar att det skulle haft politiskt stöd att förverkligas även om det inte var jubileumsår.

Hjärtliga gratualtioner och varma lyckönskningar från hela mitt hjärta inför framtiden.

TACK

fredag, maj 23, 2008

Fyra nya rektorer

Idag har jag anställt fyra nya rektorer. Janne Sundström basar för Hotell- och Restaurangskolan, Angela Sjöberg för vårdinstitutet, Lasse Selander för Yrkesskolan medan Jana Ekebom blir ordinarie på Folkhögskolan efter ett lyckosamt prövoår. Innan beslutet har vi haft en omfattande process med intervjuer och referenser och diskussioner med de sökande. Det känns verkligen bra. Jag vill både lyckönska och välkomna dem allihop.

Igår fattade vi ett historiskt beslut genom att sätta igång projekteringen av Sjöfarts museet. I regeringen har vi jobbat hårt det här halvåret för att få allt klart för att komma dit vi är idag. Vi har diskuterat ihop oss med Nautical Club om det framtida ägandet, diskuterat tomt och parkeringsfrågor med staden och byggtekniska detaljer med sakkunniga. Planeringen har varit på gång i 14 år så det var hög tid att få projektet i hamn nu. Nu gäller det att hålla tummarna att vi får vettiga anbud att vi kan slå igång bygget och få ett modernt sjöfartsmuseum både för ålänningarna och våra turister.

I går kväll var hela regeringen till Finström på kommunrunda. Vi besöker en kommun per månad. Det var verkligen trevligt. Hela mötet var så välorganiserat. På förhand hade fem olika grupper plockat fram olika teman man ville diskutera och varje grupp gav först lite bakgrund för att sedan ställa konkreta frågor. I god anda, sakligt och konstruktiv diskuterade vi trafiklösningar, olika fastigheters användning, golfbanor kommunreformer och landskapsandelssystem. Vi fick med oss hem flera goda ideer och förhoppningsvis lämnade vi efteross både klargöranden och kanske lite inspiration.

På efterimiddagen idag deltog jag i en debatt om regionkommittens betydelse för oss ålänningar. Det var inte särskilt stor publik. Kanske inte så svårt att förstå: fredag eftermiddag - lyckas man vara ledig då kanske man inte sätter sig inne på bibban när det dessutom är härligt väder ute.

På söndag fyller Ridklubben Sleipner 40 år. Nu skall jag samla tankarna och fundera på vad jag skall säga när den skall uppvaktas.

Ha en skön helg!
Redigera inlägget

torsdag, maj 15, 2008

Blind eller döv?

Mamma vad skulle du föredra - att vara blind eller döv? Frågan ställs av min åttaåring som kommit att fundera på alternativen medan mamma var och tog del av världspremiären av operan Kung Karls jakt på teckenspråk i Stadshuset.

- Jag tror faktisk att jag skulle föredra att vara döv, svarade jag. Påverkad av den fantastiska stämning och glädje jag fått ta del av i diskussionerna med de dövstumma efter föreställningen.

- Jag skulle helt klart välja blindhet - svarar min goda vän, som har en hörselskada när jag ställer henne samma fråga. - Man blir så ensam och utanför gemenskapen när man inte hör och inte kan ta del av diskussionerna som förs på ett naturligt sätt.

- Ja men tänk att leva i ett mörker. Som döv så ser du ju allting och alla runt dig i varjefall, argumenterade jag.

Egentligen är det onödigt att välja - den som drabbas så drabbasoch har inget val - forskningen har väl gått framåt och operationer idag kan hjälpa lite i varje fall. Det gäller bara att vara tacksam för att man har både syn och hörsel och inte ta det för självklart.

Ikväll står jag värd för en mottagning för deltagarna i den 25:e kulturfestivalen för döva som i år hålls på Åland och samlar 1400 döva från både Sverige och Finland.

måndag, maj 12, 2008

200 idrottsaktiviteter idag!

Idag har vi berättat för media om vår sommarträff som vi skall arrangera för att skapa en plattform mellan studerande utanför Åland, studerande vid högskolan på Åland och oss politiker. Jag hoppas på en spännande kväll den 27 juni. Jonna Ekman kommer bl.a att hålla i en talkshow med oss politiker och Olof Hägerstrand kommer att berätta om sin karriär och vad som har krävts för att han har lyckats. Jag hoppas det här skall leda till att de som deltar faktiskt kan se oss politiker som en resurs - hoppas det är realistiskt.

Jag har också träffát Ålands idrottsförbund idag och diskuterat budgeten inför 2009. Liksom för idrotten som andra verksamheter har världen och omfattningen växt. Antalet lag och föreningar som söker pengar för att tävla utanför Åland har fördubblats på kort tid. Antalet medaljer i EM, VM och liknande har man räknat i snitt 2,8 per år nu får man räkna upp till 4 i snitt! Häftigt! Behovet av allt fler ideella ledare ökar i takt med att allt färre vill jobba ideellt är ett bekymmer att brottas med. Att det behövs ledare förstår man lätt om man ser siffrorna - på Åland arrangeras 200 idrottsaktiviteter per dag och därmed 75000 per år. 14000 ålänningar är med i organiserade aktiviteter! Jag fattar inte hur vi räcker till!

Jag har också haft ett spännande möte med SKUNK - de som jobbar med att utveckla ungdomsverksamheten i skärgården. Skunk vill gärna ha en lots som skulle jobba med ungdomar - lyssna på dem, aktivera dem, fånga upp dem. Problemet är som alltid pengar. Egentligen är det kommunerna som skall finansiera ungdomsledare - men de kommunala politikerna anser att kommunerna inte har råd. Vi jobbar vidare med frågan och ser om vi kan komma fram till en lösning.

Nu är det dags för lunch. Efter lunch sitter regeringen i överläggningar. Det betyder att jag och mina kolleger lyfter olika frågor som vi behöver diskutera tillsammans. Jag kommer bl.a att berätta om och diskutera invigningen av Alandica kultur- och kongress.

Efter arbetsdagen skall jag uppvakta min gode vän Anders Ingves. Har du inte läst reportagen kring hans födelsedag så gör det - de beskriver - åtminstone till en del - vilken härlig människa han är! En verklig lycka att ha en sån vän!

I kväll är det dags för världspremiär av Opera för döva i Stadshuset. Det skall bli en upplevelse.
Redigera inlägget

fredag, maj 09, 2008

Rivstart - ingen tid för bloggande

Jag kan konstatera att det är längesedan jag varit inne på min eller någon annans blogg. Ibland måste man prioritera och min inledande period som kultur- och utbildningsminister har varit minst sagt hektisk. Jag var en av de slumpmässigt urvalda som deltog i en undersökning som statistikcentralen gör för att kolla upp hur mycket man arbetar. Undersökningen sträckte sig över två veckor - en av dem var jag sjuk. Den veckan jag var sjuk visade sig att jag arbetade 38 timmar den "normala" veckan var jag uppe i 64! Det intressanta är att på den inledande frågan - hur många timmar jag uppskattat att jag arbetat svarade jag - drygt 40!?

Det är inte sunt - men allt har sin förklaring. Regeringen hade en tuff målsättning med vad som skulle avklaras inom regeringens första hundra dagar. Dessutom hade jag extra mycket press på mig genom finansutskottets krav på redovisning av olika projekts framskridande i första tilläggsbudget.

Nu är de hundra dagarna förbi och första tilläggsbudgeten lagt. Arbetet planerat både på kort och lång sikt - nu hoppas jag på en sundare arbetstakt och även lite utrymme för att åtminstone då och då stämma av med er bloggläsare.

Massor av spännande saker händer inom det här området och jag vill gärna dela med mig!
Ha en riktigt skön helg och njut av det underbara vädret!