måndag, november 03, 2014

"Invandrare - hur länge ska man vandra för att komma in". lagtingets högtidliga öppnande

VÄRDERADE HERR LANDSHÖVDING! Det är oroligt i vår omvärld, krig härjar i vår närhet, ryska militärflygplan kretsar runt grannländers gränser med kort säkerhetsavstånd och visar upp sin militära upprustning, moder jord säger ifrån och visar genom skogsbränder och översvämningar att klimathotet måste tas på allvar. Ebolasmittan som först var något fjärran långt borta i Afrika börjar uppträda närmare och kräver beredskap även hos oss. Precis som ni säger, herr landshövding, så påverkas Åland också i högsta grad av vad som händer internationellt i vår omvärld. Rysslands importstopp är ett konkret exempel på hur även vi berörs. Ålands demilitarisering och neutralisering får inte kränkas. Från åländsk sida har vår uppfattning alltid varit att de avtal som rör Ålands demilitarisering och neutralisering samt den sedvanerättsliga statusen fortsättningsvis gäller oavsett förändringarna i omvärlden. Den uppfattningen är fortsättningsvis högaktuell med anledning av de förändringar som den geopolitiska situationen i Europa för närvarande genomgår och de civila kriser som vi kan ha framför oss. Demilitariseringen och neutraliseringen ska upprätthållas och dess giltighet ska kontinuerligt hävdas oavsett om det sker förändringar på det säkerhetspolitiska planet, nationellt eller internationellt. Herr landshövding! Både Finland och Åland står inför stora utmaningar för att hålla ekonomin i balans och för att befolkningen i största möjliga mån ska vara sysselsatt och på så sätt utveckla samhället på ett sunt sätt. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Från åländsk sida är vi beredda att finna vägar där Åland också kunde bidra till Finland. Där vi kunde finna samarbeten som båda kan dra nytta av. Ett exempel kunde vara att använda Åland som försöksområde inom energipolitiken. Åland är avgränsat och litet och kunde därför vara optimalt för försök och studier. Vi vill också gärna diskutera och ge förslag på hur Finland också kunde dra nytta av Åland. Att hjälpas åt är särskilt viktigt när det är krassa ekonomiska tider. Det svenska språket är självstyrelsens grundpelare. För att behålla svenska språket är självstyrelsen ett viktigt verktyg. Vi har ett intressant och intensivt arbete framför oss med att skapa ett nytt självstyrelsesystem. Ambitionerna för vår del är att ge det åländska samhället förutsättningar att utvecklas på ett bra och mer flexibelt sätt. Ett smidigare självstyrelsesystem skulle innebära att vi på Åland i högre grad kunde anpassa och använda vår självstyrelse för vårt samhälles utveckling och efter ålänningarnas behov. Ett system där vi skulle se och använda de politiska möjligheter som finns för att utveckla samhället och skapa arbete och söka stöd i juridiken för att förverkliga det. Vi behöver hjälpas åt för att våra samhällen ska utvecklas så väl som möjligt. Ett välfungerande Åland gynnar även Finland. Jag vill framföra vårt tack till presidenten för hans engagemang i denna fråga och också betona vikten av att inga partier låser sig utan arbetar med ett öppet sinnelag så att dialogen kan fortsätta vara levande och konstruktiv fram till dess att besluten slutligen skall fattas. Herr landshövding. Ålänningarna har i senaste EU-val gjort sitt yttersta att genom samarbete och aktivt valdeltagande få representation i Europaparlamentet. Bedömningen är att det nu är tydligt bevisat att det är omöjligt för Åland att vara representerat utan att Åland blir en egen valkrets. Lagar som stiftas i Europaparlamentet ska genomföras även i den åländska lagstiftningen, men Åland har ingen representant i beslutsprocessen som kan påverka att lagstiftningen även kommer att fungera i vårt samhälle. Vi vill med emfas uttrycka det missförhållande och det demokratiunderskott som fortsatt råder. Lagtinget anser att statsrådet bör sätta igång de lagstiftningsåtgärder som krävs för att Åland i valet till Europaparlamentet i nästa val utgör en egen valkrets. De åländska kraven är i högsta grad motiverade och berättigade utgående från Ålands särställning och folkrättsliga status. Både Sydtyrolen och den tyska minoriteten i Belgien och portugisiska Azorerna kan här utgöra exempel på områden som garanteras en av sina länders parlamentplatser. Herr landshövding. Slutligen vill jag uttrycka vår uppskattning för det engagemang och den tjänstvillighet ni visar när det finns behov av att diskutera och ventilera frågor ur olika synvinklar och där ni bidrar med era erfarenheter och kontakter. Jag vill också lyfta fram den gästfrihet ni erbjuder och den tillgång ni utgör när ni ställer upp för våra gäster som besöker landskapet. Jag ser fram emot ett fortsatt gott samarbete. Från självstyrelsens sida vill vi också ta tillfället i akt att framföra vår hälsning till Republikens president och tacka för ett gott samarbete och för de intressanta diskussioner som fördes mellan presidenten och den åländska delegationen som deltog vid mötet i Gullranda i augusti i år. Vi vill betona värdet av att presidenten meddelat att det finns beredskap att rätta till misstaget med att tortyrkonventionen aldrig blivit sänd till Ålands lagting för godkännande. Lagtinget kommer i efterhand att få tillfälle att godkänna tortyrkonventionen vilket är angeläget så att den till sin helhet även är gällande på Åland. Vi ser fram emot att de traditionella sommarmötena på Åland fortsätter och hoppas även att presidenten nästa år har möjlighet att personligen närvara och öppna vårt lagting. Jag ber Er även framföra lagtingets hälsning till riksdagen samt statsrådet och dess medlemmar och även till er personal vid statens ämbetsverk som även de ger god service till ålänningarna. HÖGT VÄRDERADE LAGTINGSKOLLEGOR ”Åland vårt Åland vår hembygd det är” sjunger vi i Ålänningens sång. Hembygd – en plats där vi har vårt hem. Vad är då ett hem? Vad betyder det för dig? Vad betyder det för människorna som vi representerar? I förordet till boken ”Välkommen hem” skriver Gunnel Ekelund: Vad är ett hem för den som flyttat? Är det nödvändigt att ha bara ett hem eller kan man ha flera? När blir man hemlös eller rotlös? Eller som Jonas Gardell sagt: ”Invandrare och invandrare men hur länge ska man behöva vandra innan man kommer in?” I USA, Kanada och Australien, länder som har lång invandringshistoria, så kallas man inte invandrare efter att man fått sitt medborgarskap. Varför gör vi det i Europa? Låt mig citera Kaveh Bahar som flyttat till Åland från Iran. Klokt konstaterar han att: ”Alla kan ju känna sig isolerade eller främmande ibland, men man blir väl inte en invandrare ändå.” Visst är det ju så. Oavsett var vi är födda eller hur länge vi levt på en plats så kan vi känna oss vilsna i livet, utanför eller främmande i olika situationer – men det har inget att göra med var vi är födda. Ålänningen Stephen Gitau, som bor på Åland, men som härstammar från Kenya, formulerar sig så här: ”Du kan känna dig hemlös i ditt födelseland på samma sätt som du kan skapa dig ett nytt hem var som helst i världen”. Marina Jeremic som är född i Serbien men som har bott länge på Åland uttrycker sig så här: ”Det är svårt att beskriva känslan, men det handlar om samma trygghet som jag saknade under de tretton jättesvåra åren i Serbien” när hon funderar på varför hon trivs så bra på Åland. Jag tror att man kan ha flera hem och jag är helt säker på att många unga idag som växt upp med separerade föräldrar håller med. I dag kan ha sitt hem både hos sin biologiska mamma och hos sin biologiska pappa, hem på olika platser. Hemmen är inte lika. Men båda kan vara hemma. Varför kan man inte då känna sig hemma både på Åland och i Iran på samma gång? Måste man bestämma sig för att ha bara ett hem? Jag tror att vi i framtiden, ju mindre världen känns och ju mer internationaliserade vi blir, kommer att känna att vi kan bo på flera olika platser. Bästa kolleger. Vi har ett uppdrag att genom lagstiftning och kloka budgetbeslut skapa ett samhälle där alla kan känna sig hemma oavsett om man är född här eller någon annanstans i världen, oavsett om man är kvinna eller man, oavsett vilken religion man erkänner sig till eller vilken ålder man har, om man har något funktionshinder eller drabbats av någon sjukdom. Vi ska måna om alla så att vi tillsammans kan bidra till vårt samhälles utveckling, var och en efter sina förutsättningar. Det är också viktigt att vi är lyhörda och lyssnar och tar lärdom av de synpunkter som finns ute i vårt samhälle, både från dem som är rädda för en ökad inflyttning och från dem som flyttar in till Åland. Ålands befolkning består av ganska exakt lika många män som kvinnor, ändå är kvinnorna underrepresenterade i Ålands lagting. Vårt gemensamma mål ska vara att öka andelen kvinnor efter nästa val. Vi har krävande beslut att ta ställning till och vi behöver ha bred kompetens och hela resursen av både kvinnor och män för att besluten ska bli så bra som möjligt. Ett jämställt samhälle är effektivare, mer lönsamt, mer konkurrenskraftigt, trivsammare och mer demokratiskt. Att vara medlem i Ålands lagting är att inneha det viktigaste politiska uppdraget på Åland. Som mina år som talman har jag ofta haft orsak att vara stolt över vårt lagting och er lagtingsledamöter. Bästa lagtingskolleger! Att vara politiker är ett fritt, intressant och omväxlande arbete. Men det är också krävande. Det finns få beslut som alla jublar över. Det som är bra för någon kan vara en försämring för en annan. En politiker förväntas vara rättvis och ha svar på frågor och ska kunna stå för sina åsikter. I lagtinget arbetar vi med hela Ålands bästa för ögonen, och det behövs både mod och tid att förklara besluten. Det här är särskilt viktigt att minnas nu när vi går in i ett valår. Jag önskar er energi, tålamod, samarbetsförmåga och framförallt arbetsglädje – allt som behövs för framgång i ert arbete för landskapets bästa. Jag vill även tillönska alla er som företräder Åland i kommittén för självstyrelsens utveckling fortsatt lycka och framgång i ert viktiga arbete. ÄRADE FRU LANTRÅD, VÄRDERADE MINISTRAR Ska Åland krympa eller växa? Vad har Åland för komparativa för- och nackdelar? Är det lätt att skapa jobb på Åland och vad kan vi göra för att skapa flera jobb? Är det lätt för människor att få kontakt med myndigheter och är servicen effektiv? Har vi smidiga regelverk? Hur ser samarbetet ut med näringslivet, gynnar det företagarandan? Hur ser arbetsmoralen ut? Hur fungerar infrastrukturen? Är det enkelt att exportera och importera? Vilken utvecklingskraft har vi? Hur ser energipriserna ut? Hur fungerar renhållningen? Är det ordning och reda, rent och prydligt omkring oss? Klarar vi av brottsligheten och gängbildningar? Klarar skolan av att hantera och bemöta mobbing? Finns det sparade pengar så att vi klarar kommande investeringar? Har vi tillräcklig säkerhet och kan vi bemöta och eliminera den sociala oro som finns bland ungdomar? Är vår miljöpolitik tillväxtvänlig? Belönar vårt samhälle skötsamhet? Finns det utanförskap i vårt samhälle? En lång lista med frågor som tar upp det mest basala i ett fungerande samhälle. Frågor som enligt forskningen är de som utgör skillnaden om ett samhälle växer eller om det går tillbaka. Inte särskilt spännande frågor om man är mera lockad av nya innovationer och upplevelser, utan det här är frågor som kräver mycket jobb och hårt jobb och som också kräver tålamod och engagemang för att få sin lösning. Det här är samhällsfrågor som kräver en baspolitik med fokus på kärnuppgifter. Det är viktigt för ett samhälle som ska växa och attrahera. Det ställs stora krav på er. Dagligen ska ni vara redo att fatta många beslut och ni förväntas att ha åsikter, lösningar och kunskap om vitt skilda sakområden. Om ni tillåter skulle jag vilja ge er några råd gällande att fatta beslut: Eftersom vi nu går in i ett valår kan tidpunkten för att fatta vissa beslut vara av avgörande betydelse. En del beslut kan vinna på att vänta till senare eftersom ivern att uppnå vallöften kan både fördyra och medföra kompromisser så att beslutet tenderar att bli tandlöst. Andra beslut måste fattas nu även om de kan kännas obekväma men är av avgörande betydelse för Åland som helhet. Det här kräver mod och ansar. Vi har ett gemensamt mål om ett hållbart Åland år 2051. Låt vart och ett av era beslut föra Åland mot det målet. Ett hållbart samhälle är inte isolerat bara ett miljövänligt samhälle, det är även ett samhälle med sysselsättning och god ekonomi och med människor som mår bra såväl hälsomässigt som socialt. Det är en utmaning och en svår balansgång, men nödvändigt att fatta miljömässigt kloka beslut som samtidigt är tillväxtvänliga. Fråga er själva ifall besluten ni fattar kommer att föra Åland närmare eller längre bort från de stora målen. Tänk strategiskt! Hur påverkar dagens beslut morgondagen? Det finns inga perfekta beslut. Beslut är en blandning av vad vi för stunden vill och vad vi för tillfället vet, vad vi tror och vad vi kan göra. Det finns inget som garanterar att någonting av detta kommer att förbli oförändrat eller vara rätt i framtiden, kanske inte ens i morgon. Ny information kan kräva ett nytt beslut. Jag lyckönskar er inför allt utvecklingsarbete som bedrivs både internt på Åland och i samarbete med riksmyndigheterna, med Sverige, med Norden och med EU och önskar er samarbetsglädje, arbetslust och framgång. Jag ber att genom er fru lantråd få skicka en hälsning från lagtinget till alla som arbetar i förvaltningen och runtom på Åland på landskapets alla olika arbetsplatser. Arbetet med tillsyn och utveckling, att bereda förslag till lagstiftning, att upprätthålla god service till allmänheten kan inte nog uppskattas. Det finns en fantastisk samlad kompetens och kunskap inom förvaltningen. En skatt att gräva ur och en tillgång som vi ska vara rädda om och förvalta väl. Jag tillönskar alla arbetsglädje och framgång i deras arbete. BÄSTA LAGTINGSDIREKTÖR OCH PERSONAL VID ÅLANDS LAGTINGS KANSLI Vi har ett gott samarbete mellan lagtingsledamöterna och alla er som arbetar vid lagtingets kansli. Det är en stor tillgång för oss lagtingsledamöter och för ålänningarna att vi har en så kompetent och engagerad personal. Tack vare er kunskap och med er vägledning kan vi i lagtinget genomföra vårt arbete på ett korrekt och bra sätt och se till att våra gäster trivs och får en professionell och intressant bild av Åland. Det parlamentariska arbetet utvecklas och vi står inför flera utmaningar där ni kommer att ha en central roll. Jag ser fram emot att vi i fortsättningen ska ha ett lika gott samarbete och önskar er arbetsglädje och lycka till med era arbetsuppgifter i demokratins och Ålands tjänst.

söndag, november 02, 2014

Viktiga budskap finner nya arenor.

I bussen mellan flygplatsen och flyget häromveckan ondgjorde sig en av mina medpassagerare över hur obekvämt det är att flyga och vad lite som görs för att göra det enklare. Han var frustrerad över säkerhetskontrollen, över stressen, över köandet, över busstransporter, över säkerhetsinformationen osv. Jag tänkte att han kanske skulle säga att det här borde politikerna göra något åt. Istället sa han: -Märkligt att ingen komiker lyft detta! Igår såg jag komikern Måns Möllers hyllade soloföreställning om hans familjesituation och sonens diagnos med autistiskt syndrom. Det pendlade mellan mörkaste förtvivlan och ljusa glädjestunder. Hans mål med föreställningen var att få en ändring på de idag nio månader långa väntetiderna från undersökning till diagnos. Det har alltid funnits kulturella arenor som förmedlat politiska budskap. Men ändå fick jag en tankeställare att det finns skäl för oss politiker att ta oss en funderare över hur politiken utvecklas, var viktiga frågor diskuteras och vara lyhörda när opinioner bildas, så att vi snappar upp vad som verkligen är viktigt.

måndag, oktober 13, 2014

Åland har en speciell säkerhetspolitisk satus

Jag tänkte kort uppehålla mig vid Ålands speciella säkerhetspolitiska status, lite om situationen i Ukraina och slutligen om hur jag skulle vilja se på Nordens roll i en orolig värld. Åland har en speciell säkerhetspolitisk status. Åland är militärstrategiskt placerat mitt i Östersjön. Det sägs att den som kontrollerar Åland också kontrollerar Östersjön. Åland lyder i folkrätten och i Östersjö-sedvanerätten under en särskild regim inom försvars- och säkerhetspolitiken. Det är viktigt att ta i beaktande när överenskommelser sluts eller samarbeten utvecklas. Åland borde också alltid involveras när överenskommelser görs där Åland berörs. Bakgrunden till den särskilda åländska ställningen grundar sig på en serie internationella beslut. Vid fredsslutet efter Krimkriget mellan Ryssland, Frankrike och Storbritannien år 1856 beslöts att Ålandsöarna skall vara demilitariserade. Åland blev då fortsättningsvis en del av Ryssland men rollen som militär utpost var avslutad. När tvisten om Ålands statstillhörighet skulle lösas mellan Finland och Sverige, efter att Finland lösgjort sig från Ryssland, blev frågan aktuell på nytt. Finland var en ung nation och Sverige såg risken att Åland kunde utgöra ett brohuvud för militära angrepp från öst och ville därför kontrollera Åland. Ålands demilitarisering och neutralisering behövdes för att Åland inte i framtiden skulle kunna användas som ett militärt hot mot Sverige. Frågan fick sin lösning genom ett beslut i Nationernas förbund. Ålands särart och självstyrelse skulle garanteras samtidigt som både demilitariseringen och neutraliseringen bekräftades och därmed garanterades internationellt, av förutom Sverige och Finland, även av Danmark och då tillhörande Island, Estland, Frankrike, Italien, Lettland, Polen, Storbritannien och då inkluderande Irland och Indien samt Tyskland. Sovjetunionen anslöt sig genom ett säravtal år 1940. Demilitariseringen innebär att ingen militär personal får uppehålla sig på Åland och att inga befästningar får byggas i fredstid. I samband med att Åland erhöll självstyrelse befriades även ålänningarna från kravet på militärtjänst. Åland är även neutraliserat och skall därmed hållas utanför krigshändelser. Finland är dock skyldig, i händelse av krig, enligt folkrätten att försvara Ålands neutralisering vilket inte är detsamma som ett sedvanligt försvar. Demilitariseringen betyder mycket för ålänningarnas identitet och intresset för att engagera sig i frågorna har ökat från åländsk sida. Det är i sammanhanget glädjande att allt fler forskare ansluter sig till uppfattningen om att Ålands status är en s.k. permanent arrangemang. Ett sådant erkännande av Ålandsregimen innebär att den är tvingande för alla stater och att varje stat anses ha en grund för att kräva att regimen respekteras. Med tanke bl.a. på Ålandsregimens långvariga existens, tillkomsten i Paris 1856, dess förstärkning av Nationernas Förbund 1921 samt Ålandskonventionens budskap om att statusen ska bestå oavsett de förändringar som sker runt Östersjön, är det naturligt att uppslutningen runt begreppet permanent arrangemang erhållit ett allt bredare stöd för Ålandsregimens del. Denna sedvanerättsliga regim som reglerar demilitariseringen och neutraliseringen av Åland är ännu idag högst giltig och levande och dessa bestämmelser ska förbli i kraft vilka de förändringar än må vara som kan inträda på det säkerhetspolitiska planet nationellt eller internationellt. Detta innebär att Åland förblir neutraliserat oavsett vilka åtaganden som Finland i övrigt ikläder sig. Eftersom demilitariseringen och neutraliseringen är föremål för en sedvanerätt så binder de även andra stater än signatärmakterna och kan därför inte justeras genom en ändring av konventionerna. Flertalet av de väpnade krig som pågår i världen just nu är interna konflikter som ofta kan härledas ur någon form av minoritetsproblem och brist på mänskliga rättigheter. Åland har därför under de senaste 20 åren allt mer hamnat i fokus i sökandet efter fungerande minoritetslösningar i stället för att nödvändigtvis skapa ytterligare nya stater. Att konflikten mellan Sverige och Finland gällande Ålands statstillhörighet kunde lösas utan vapen och blodspillan utgör en inspiration för många ute i Europa och världen. Vi är stolta över att vi kan fungera som inspiration och får ta emot gäster från världens olika hörn som vill studera självstyrelsen, både dess tillkomst och utveckling. I den situation som nu råder i Ukraina kunde en demilitariserad zon vid gränsen vara till särskild nytta. Ingen militär skulle kunna vistas i den och inga militära aktiviteter skulle få förekomma inom zonen vilket skulle göra att proryska rebeller inte skulle kunna understödas från den ryska sidan och ukrainska styrkor inte skulle behöva bekymra sig över någon markoffensiv. Den typen av krigsföring som förekommit i Ukraina med anonymiserade ryska styrkor skulle inte ha varit möjlig med en demilitariserad zon som buffert. Demilitariserade zoner kan överlag verka avkylande i konfliktområden som är utsatta för krigshot från olika paramilitära organisationer. Situationen är visserligen svårare i dag då angrepp kan se så olika ut och där gränser mellan militärt och civilt och krig och fred inte längre är lika tydliga, vilket gör att enkla lösningar är svårare att finna. De militära aktiviteterna i Östersjön trappas upp och det måste tas på allvar. Ändå vill jag som talman på fredens öar framhålla att jag gärna skulle se ett Norden som aktiverar sig i medling och fredsförebyggande arbete framom militarisering. I försvaras- och säkerhetsarbetet är diplomatin mest framträdande; militären är ett hjälpmedel. Enkelt uttryckt gäller det att se till att fienden inte vill anfalla, att vid konflikter reda ut hur de stridande tänker och tolka ambitionerna samt handla därefter. Norden kan utgöra ett bra exempel och en inspiration och Åland bidrar gärna i detta arbete. Sammanfattningsvis vill jag framhålla: För det första: Den sedvanerättsliga regim som Ålands demilitarisering och neutralisering bygger på ska beaktas i försvarssamarbetets alla berörda delar, nationellt i Finland, i Sverige, i Norden, inom EU, för Ryssland och i NATO. Det är viktigt att detta noteras och skrivs in i eventuella statsfördrag eller andra överenskommelser. Åland borde få delta till de delar som överenskommelserna berör Åland. För det andra: Vi erfar en tendens att gränsen mellan civila och militära aktiviteter blir mindre tydlig och att det blir allt mer krävande att följa upp att inte demilitariseringen kränks. För att underlätta för något land att inte kränka Ålands demilitarisering är det viktigt att så få civila uppgifter som möjligt överförs till försvaret. Vi välkomnar ett förslag på hur t.ex. räddningstjänsterna och liknande civila enheter i Norden kunde samordnas. Dessa diskussioner kunde gärna föras parallellt med de gemensamma säkerhets- och försvarsdiskussionerna. Ju fler välfungerande samarbeten vi har desto mindre behov har vi av militär närvaro. Tillåt inte försvaret att växa på det civila samarbetets bekostnad. På Åland tror vi starkt på det civila samhällets engagemang och effektivitet, vilket bl. a har visat sig när det skett oljeolyckor. Då har ålänningarna varit snabbare än myndigheterna på plats och med hinkar och armkraft börjat fånga upp oljan. Även vid Estoniaolyckan visade det sig att de åländska civila insatserna hade gett stor effekt vilket mötts av beröm i utvärderingarna. För det tredje: I försvaras- och säkerhetsarbetet är diplomatin mest framträdande; militären är ett hjälpmedel. Tag tillvara de civila experterna – låt inte dessa hamna i skuggan av arbetet med att utveckla försvarssamarbetet. Använd det nordiska förtroendet som finns i omvärlden och använd det i arbetet med att medla i konflikter och för samtal som leder till att knutar kan lösas upp. Åland tar gärna aktivt del. Åland har ett fredsinstitut med erkänd kompetens även internationellt. För det fjärde : Ålandskonventionen kan även ses som en extra säkerhetsgaranti för Finland, alltså en grund för erhållande av militärt bistånd utöver de mer kända mekanismerna som följer av såväl FN-stadgan som medlemskapet i Europeiska Unionen (Lissabonfördraget). Med tanke på ett allt tätare nordiskt försvarssamarbete borde alltså Ålandsregimen även till denna del vara av intresse för den nordiska familjen. (Anförande vid rundabordsamtalen i Oslo 13.102014)

måndag, september 15, 2014

En seger för lagtinget och självstyrelsen!

Lagtinget har haft en intressant och viktig dag idag. Första behandling av ett tilläggsprotokoll till tortyrkonventionen. Ärendet har upptagit mycket av lagtingets tid eftersom det är principiellt mycket viktigt för självstyrelsen. Eftersom vi beretts möjlighet att godkänna tilläggsprotokollet till tortyrkonventionen så anser vi i lagtinget att det är logiskt att vi även borde få tillfälle att godkänna ursprungskonventionen som tilläggsprotokollet är kopplat till. Vi besökte presidenten på Gullranda den 12 augusti och en månad senare hade vi ett meddelande från presidenten att konventionen kommer att skickas till lagtinget för godkännande. En seger för Lagtinget och självstyrelsen och en fin och viktig markering för den åländska självstyrelsen av vår president Sauli Niinistö. Vidare har lagtinget debatterat lagen om avbytarservice. En lagstiftning som väcker många känslor och där tilläggsmedel skapats för att systemet ska bli så bra som möjligt med de ekonomiska förutsättningar som det gått finna en majoritetslinje kring. Lagtinget har också debatterat tilläggsbudgeten. Där Åva-Jurmoprojeket och huruvida Vårdöbron ska renoveras eller ersättas med en helt ny bro har tsgit stort utrymme. Tilläggsbudgeten innehåller många andra frågor också bl a pengarna som landskapet fått från ett testamente och där regeringen fick vägkosten att pengarna borde användas för att rusta upp vår världsunika fyrmastade bark Pommern. Debatten om tilläggsbudgeten fortsätter på onsdag.

tisdag, augusti 12, 2014

Åland kan vara en tillgång för Finland. Vi behöver hjälpas åt!

Inledande anförande från besöket hos republikens president 12.8.2014. Gullranda. Än en gång tack för att vi får komma och diskutera och informera om läget på Åland just nu och tillsammans fundera på hur våra samhällen kan hjälpas åt att bli ännu bättre. Vi har haft en fin sommar vädermässigt men vi är inte på något sätt oberörda eller oberoende av det som under sommaren och fortsättningsvis pågår i omvärlden. ”Åland är världens bästa plats där det enda man räds är det finska språket” så lyder rubriken för månadsbilagan om Åland i Helsingin Sanomat från början av augusti. Journalisten har en fin vistesle på Åland och funderar över vad det beror på att ålänningarna har högre medellivslängd och är friskare än många övriga finländare - vad det gör att ålänningar har det så bra? Han berättar också att den 5,9 % andelen finskspråkiga på Åland inte har rätt till att gå i skola på sitt modersmål. Livet på Åland beskrivs som en vacker park som är lätt att ha översikt över och som är trygg. Presidenten har säkert många delegationer som framför önskemål. Vår delegation när en förhoppning om att vi ska finna vägar där Åland kunde bidra till Finland och där tonen och samtalen ska handla om hur Finland kan dra nytta av Åland. Att hjälpas åt är särskilt viktigt när det är krassa ekonomiska tider. Det är inte bara Helsingin Sanomat som skriver om Åland. I Talouselämä föreslår Tommy Jacobsen på Cleen Oy och Jukka Noponen på Sitra i en artikel att Åland skulle vara det perfekta försöksområdet för att prova ut ny energipolitik. Mycket välkommet och intressant initiativ och exempel på hur Finland kan dra nytta av Åland och Åland samtidig kunde få ringeffekter av. Hur vi kunde hjälpas åt att finna utveckling. Det är fint att Åland kan uppfattas så positivt som Helsingin Sanomat skriver och förstås att få en så härlig beskrivning av vårt samhälle i den största finska tidningen Att framställa Åland som en park och idyll får inte skapa en bild av att vi är isolerade. Tvärtom. Östersjön fungerar som vår motorväg och bidrar till att vi kan hålla kontakt och göra affärer med andra. Det flyttade nya människor till Åland från inte mindre än 43 olika länder år 2012. Det sker även en utflyttning från Åland. Totalt 26 länder i världen fick ta emot personer som flyttade från Åland. Tack och lov så är det fler som flyttar in än som väljer att flytta från Åland, vilket gör att vi är det enda öriket som faktiskt växer inom EU. De flesta som flyttar till Åland flyttar från resten av Finland. Utan invandring och återflyttning skulle den åländska befolkningstillväxten stagnera. Åland påverkas också i högsta grad av vad som händer internationellt i vår omvärld. Många funderar tex på vad Rysslands importstopp kommer att betyda för Åland. Som ansvarig för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik kan det vara av intresse för presidenten att veta att självstyrelsepolitiska nämnden just nu arbetar med ett betänkande över förslaget till policy för Ålands demilitarisering och neutralisering. Från åländsk sida har vår inställning alltid varit att de avtal som rör Ålands demilitarisering och neutralisering samt den sedvanerättsliga status som tillkommer neutraliseringen fortsättningsvis gäller oavsett förändringarna i omvärlden. Den inställningen är en förutsättningsvis högaktuell med anledning av de förändringar som den geopolitiska situationen i Europa för närvarande genomgår . Demilitariseringen och neutraliseringen ska upprätthållas och dess giltighet ska kontinuerligt hävdas oavsett om det sker förändringar på det säkerhetspolitiska planet, nationellt eller internationellt. Det är mycket viktigt att demilitariseringspolicyn nu finns nedtecknad så att praxis och tolkningar finns dokumenterade. Vi välkomnar att det inför och i samband med den storövning som arrangeras den 29 augusti så tydligt informeras om den åländska demilitariseringen. I bilagan i Helsingin Sanomat uppfattar skribenten att Åland räds det finska språket. Det kanske kan uppfattas som en överdriven formulering med det finns ett korn av sanning. Om vi är ärliga så är det ett stort bekymmer att svenska språket allt mer blir ett språk som bara används i privatlivet i Finland. Vi gör vad vi kan och självstyrelsepolitiska nämnden kommer i höst att arrangera ett öppet hörande om svenska språkets ställning på Åland och om det åländska språkrådets roll i arbetet att bevaka detsamma. Det svenska språket är självstyrelsens grundpelare. Ett viktigt verktyg för att behålla svenska språket är självstyrelsen. Vi har ett intressant och intensivt arbete framför oss med att skapa ett nytt självstyrelsesystem. Ambitionerna för vår del är att ge det åländska samhället förutsättningar att utvecklas på ett bra och mer flexibelt sätt. Ett smidigare självstyrelsesystem skulle innebära att vi på Åland i högre grad kunde anpassa och använda vår självstyrelse för vårt samhälles utveckling och efter ålänningarnas behov. Ett system där vi skulle se och använda de politiska möjligheter som finns för att utveckla samhället och skapa arbete och söka stöd i juridiken för att förverkliga det. Vi behöver hjälpas åt för att våra samhällen ska utvecklas så väl som möjligt och ett välfungerande Åland gynnar Finland. Från självstyrelsens sida vill vi också ta tillfället att tacka för ett gott samarbete under behandlingen av det fakultativa protokollet till konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Det är viktigt att poängtera att lagtinget aldrig varit negativ till att samtycke i detta viktiga ärende utan tvärtom gärna sett möjligheten att aktivt ta ställning till grundfördraget som innefattar viktiga regleringar kring mänskliga rättigheter. Det var alltså fint att vi kunde hitta en lösning som båda parter kunde acceptera. När det gäller tortyrkonventionen vill jag först beklaga att ärendet dragit ut på tiden. Inte heller här hyser lagtinget någon tvekan till konventionen som sådan men vi anser att lagtingets samtycke borde ha inbegärts redan i fråga om ursprungskonventionen och vi skulle därför önska att presidenten överlämnar en kompletterande framställning. Presidenten är hela Finlands president och har som presidenten vet en alldeles särskild och mycket viktig roll på Åland. Presidenten har en viktig uppgift när det gäller ålänningarnas intresse för självstyrelsen. Ålänningar i allmänhet är inte så insatta i finländsk politik men alla vet vad Finlands president heter och intresset för det finländska presidentparet är stort på Åland. Till presidentens många uppgifter på Åland hör att Det är presidenten som öppnar och avslutar Ålands lagting. Traditionen bjuder att presidenten gör det personligen en gång varje lagtingsmandatperiod och vi hoppas och önskar att presidenten tar sig möjligheten att medverka vid lagtingets öppnande den 3.11 i år. Jag ber att få tacka för ordet och önskar, efter presidentens ställt eventuella frågor eller kommentarer till mitt anförande, att låta ordet går vidare till riksdagsrådet och tillika viceordföranden i Ålandskommitten Gunnar Jansson för att berätta om arbetet med självstyrelsens utveckling i kommittén och sedan ytterligare ge ordet till våra representanter för landskapsregeringen för att ta upp aktuella politiska frågor.

söndag, maj 11, 2014

Besök gärna www.britt.ax

På EU-valskampanjsidan www.britt.ax kan du följa kampanjen och visa ditt stöd för den. Välkommen med!

fredag, maj 09, 2014

Europa nära dig.

För exakt 64 år sedan, 9:e maj 1950 föddes embryot till dagens EU. Ingen kunde då ha föreställt sig vilka otroliga fördelar unionen haft för vanliga människor. Vi studerar, arbetar och lever i andra europeiska länder utan att reflektera över att det inte alltid varit så enkelt som det är idag. Vi använder sjukvården i andra länder och vi förflyttar oss smidigt över nations- och språkgränser. Ålands särställning enligt självstyrelselagen kommer till uttryck när internationella avtal och EU:s grundfördrag ska fastställas. Vid beredningen av EU-ärenden fästs särskild uppmärksamhet vid att Ålands landskapsregering deltar och informeras. Lantrådet har rätt att bli hörd i EU-ministerutskottet när ett ärende faller inom landskapet Ålands behörighet eller i övrigt är särskilt viktigt för landskapet. Nu vore tid att Åland också tar säte i Europaparlamentet Vi tänkersälla på att vi inte behöver krångla med visum, passkontroller eller långsam byråkrati .Vi tycker det är självklart att använda euron som betalningsmedel och att betala räkningar mellan länder som har euro som betalningsmedel utan extra kostnader. Inget av det här hade varit möjligt utan EU! Håller ni med mig – kom ihåg att rösta i EU-valet den 25:e maj!

måndag, mars 24, 2014

Jag säger nej till förslaget på skiljedomstol

Mariehamnaren Mogens Lindén efterlyste i samband med en insändare om frihandelsavtalet mellan USA och EU(TTIP) i lördagens Hufvudstadsbladet konkreta synpunkter på hur man ställer sig till en skiljedomstol vars utslag kommer att stå över nationell rätt. Processen kring TTIP visar dels vilken makt vi gett till EU, dvs att Finland inte kan påverka avtalets innehåll annat än som en av 28 runt Ministerrådsbordet, dels vilken makt EU-parlamentet har att besluta om avtal som påverkar alla EU-medborgare. Som EU-valskandidat säger jag bestämt nej till den föreslagna skiljedomstolen som skulle ge de multinationella bolagen fritt spelrum att pina enskilda länder som vill och vågar stå upp för miljön och medborgarnas rätt till säkra produkter. Tanken på en skiljedomstol kommer sannolikt, tack och lov, inte att bli verklighet i och med att tyska regeringen nu agerar för dess slopande. Detta efter krav från den tyska fackföreningsrörelsen. Skulle TTIP-avtalet ändå nå fram till EU-parlamentet - och jag fått förtroendet att vara på plats där – kommer jag att rösta för avtalets förkastande.

lördag, mars 08, 2014

Mångfald ger det starkaste laget

Den 8 mars firas den internationella kvinnodagen. Jämställdhet är en av de viktigaste demokratifrågorna och inte en kvinnofråga. En levande demokrati förutsätter att alla människor har samma rättigheter, samma makt över sitt eget liv och likvärdiga möjligheter att påverka sin omgivning. Varje människa ska ha samma möjligheter utgående från sina förutsättningar oavsett kön. I dag är det inte så. Jämställdhet berör både kvinnor och män, men bristen på jämställdhet slår nu liksom tidigare hårdast mot kvinnorna. En forskningsrapport från Uppsala universitet påvisar att företag med kvinnor i styrelsen ökar sin lönsamhet snabbare. Företag tjänar ekonomiskt på att rekrytera fler kvinnor till styrelserna. De börsbolag som har flest kvinnliga styrelseledamöter är mer lönsamma än företag som saknar kvinnor i styrelserna. Också på sikt ökar företag med kvinnor i styrelsen sin lönsamhet mer än företag med helt manliga styrelser. I studien var skillnaderna i lönsamhet så pass stor som 93 procent. Men även generellt är det statistiskt säkerställt att det finns en skillnad. Rapporten är skriven av forskarna Katarina Lönnqvist, Anna Mäkinen-Salmi och Per-Åke Niska vid företagsekonomiska institutionen. Resultatet är glädjande och upplyftande. Självklart har inte den här rapporten fått stå helt oemotsagd. Många är de som hävdar att det är svårt att med säkerhet fastställa samband tex mellan kön och lönsamhet. I olika företag kan många olika faktorer spela in och påverka t.ex. lönsamheten. Forskningen överlag visar i varje fall att mångfald i styrelser och ledningsgrupper ger fler perspektiv och bättre förmåga att analysera omvärlden. En viktig del i mångfalden är jämställdheten. Ju fler erfarenheter man får in, desto fler blir perspektiven. Representativiteten ökar vilket gör att man kan analysera omvärlden bättre. Det är viktigt. Med det här följer automatiskt att enkönad ledning är sällan är det bästa. Men är det faktiskt så att det inte finns kvinnor att tillgå? Jag hävdar att det finns gott om kompetenta kvinnor som kunde bidra med sin kunskap till företagen och politiken. Men kanske de som rekryterar söker på fel ställen? För att lyckas behöver man lyfta blicken utanför de traditionella nätverken. För att engagera kvinnor gäller det att tänka och agera utanför de invanda mönstren. Förutom jämställdhet är det också viktigt att ha representativitet i olika åldrar och från olika social bakgrund. Självklart gäller det här inte bara företagsstyrelser och ledningsgrupper utan något även att tänka på för att få den bästa utvecklingen inom politiken. Jämställdheten ska inte vara ett eget separat ärende. Jämställdhetspolitiken ska genomsyra alla beslut som fattas. Demokrati betyder folkstyre. Europa består av ungefär lika många män och kvinnor. Det är först när en styrelse eller annan sammansättning av människor har förhållandet minst 40/60 mellan könen dvs. att ena könet är representerat till minst 40 % som gruppen tar till vara den mänskliga kompetensen maximalt. Därför borde också Europaparlamentet bestå av ungefär lika många män och kvinnor för att ärendena ska bli så klokt behandlade och anpassade så att de passar alla.

torsdag, februari 20, 2014

Är det lättare att ha synpunkter och förslag på hur de finskspråkigas rättigheter på Åland borde utvecklas än att värna de svenskspråkigas rätt i Finland? Varför tenderar enstaka uttalanden som ofta är negativa för Åland få en sådan spridning i finländska medier? Året har inletts med en hel del skriverier om de finskspråkigas brist på språkliga rättigheter på Åland. Samtidigt som vi vet att många svenskspråkiga i Finland dagligen får kämpa för sina självklara rättigheter. Det första som man måste ha i minnet är att Åland är enspråkigt svenskt med en internationellt garanterad självstyrelse. Finland har två nationalspråk. Syftet med Ålands självstyrelse var att säkerställa Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess språk, dess kultur och dess lokala svenska traditioner när Finland fick suveräniteten över landskapet. Det slogs fast redan i Ålandsöverenskommelsen 1921 och har sedan dess utgjort en fyrbåk i vår färd mot framtiden. En av grunderna för Ålands självstyrelse var således att åstadkomma ett skydd för svenskan på Åland. Åland är språkligt en majoritet i en minoritet i Finland. På Åland finns inga minoritetsspråk eftersom Åland inte är en egen stat utan en del av Finland. Därför har Åland heller ingen skyldighet att ordna undervisning på andra språk än svenska och lagstiftningen är klar att undervisningsspråket på Åland är svenska. Satsningar utanför det som ingår i grundskolan är dessutom en fråga om resurser och prioriteringar. Däremot finns en stark ambition att få ungdomar att lära sig fler språk. Intresset för att studera språk har minskat på senare tid och är ett gemensamt bekymmer för hela Norden och även Europa. Åland är även ytterst beroende av att det svenska språket fortsätter att ha en framtid i morgondagens Finland. Vi har från åländsk sida aktivt följt med och medverkat i framtagandet av nationalspråksstrategin för Finland och välkomnar att ett nätverk har tillsatts som ska följa upp att strategin efterlevs. Det är första gången det finns en strategi som är nedtecknad och bindande och det är bra även om det borde vara en självklarhet att om det finns två nationalspråk i ett land så ska landet fungera på båda språken. Det borde inte krävas kamp och påminnelser för att staten ska kommunicera muntligt och skriftligt på svenska med landskapet. Varför ser du flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget? Varför höjs så sällan rösten för de svenskspråkigas rättigheter i Finland? Rättigheter som de svenskspråkiga ska ha enligt finländsk grundlag? Finland har två nationalspråk. Det borde väl då vara en självklarhet att en människa som levt på svenska hela sitt liv ska få avsluta sina dagar på ett hem som kan serva på svenska och att den som behöver vård ska kunna få det på svenska i ett tvåspråkigt land? Ingen borde heller ha dåligt samvete för att den svenska skolan i kommunen kräver mer resurser för att den är mindre än den finska. Kan det vara så att det är lättare att kritisera andra än att åtgärda brister själv? Sjövalls frustrerade utspel gentemot Åland har fått en stark genomslagskraft. Resurser har satsats på att översätta kolumnen till finska och spridningen har varit effektiv. Inte långt efter Sjövalls kolumn publiceras ett uttalande från någon anonym som säger att Åland är rasisternas paradis – även den får en stor spridning. Frågan är om personen som uttalat det ens finns? Rubriker som ”offentliga tjänster borde tillsättas av bara ålänningar” från 1970-talet lever kvar i de äldres, särskilt journalisternas minne. Det är förstås trist att enskildas uttalanden görs till gemensam sak från åländsk sida och att negativa uttalanden får betydligt större spridning än de positiva. Men ingenting är så ont att det inte har något gott med sig. De negativa utspelen ger tillfälle att förklara hur det verkligen är, hur vår självstyrelse fungerar, att Åland är enspråkigt svenskt, varför vi är demilitariserade och att Åland är ett mångkulturellt och öppet samhälle. Min bedömning är att det finns ett gott samarbete mellan Åland och riket, men att det finns en relativt stor okunskap om Åland och självstyrelsen. Med mera samarbete, utbyte och diskussioner så finns förutsättningar för större förståelse och insikt om det som är olika. För att få utveckling behöver vi samarbeta och bygga broar och inte skapa gränser och avstånd.

onsdag, januari 22, 2014

Verklighetsförankring saknas vid förvaltning av skarv i EU

Skarvarnas antal utvecklas i rakt stigande kurva. Även om många anser att miljöcentralens siffror är för låga så uppges att det 2004 fanns 3000 häckande par medan antalet nu är uppe i 19000. För att göra en uppskattning över totala antalet skarvar under sommaren kan antalet häckande par multipliceras med 5. Skarven plockades 1997 bort från fågeldirektivets bilaga 1 (arter som kräver särskilda åtgärder för bevarande av deras livsmiljö och fortplantning) men infördes inte i fågeldirektivets bilaga 2. Skulle den finnas med där kunde regelmässig jakt införas. På Åland infördes skyddsjakt på skarv 2008 för yrkesfiskare. Skyddsjakten har inte påverkat antalet skarvar nämnvärt men efter upprepade insatser så söker sig nya rastplatser vilket minskar deras skadliga inverkan på fisket. Skyddsjakten utvidgades 2009 till att gälla alla, inte bara yrkesfiskare, dock så att skyddsjakten från slutet av maj och under sommaren endast får bedrivas av yrkesfiskare i närheten av fiskebragderna eftersom det är reproduktions tid. Alla har rätt att vid behov söka tillstånd från augusti. Detta för att freda sitt husbehovsfiske. I Finland stoppades jakten på skarv av regeringen efter en dom från förvaltningsdomstolen. En anmälan mot jakten hade gjort av en fågelorganisation som värnade skarvens skydd. För att skarven inte är ett problem i städerna och inte heller i alla delar av unionen så behöver vi få bestämmelser som gör att vi kan ha en levande skärgård för att fortsättningsvis kunna bedriva både husbehovs- och yrkesfiske. Fågeldirektivet borde byggas på och tolkas på vetenskapliga grunder och inte känslomässiga. Vi borde kunna ha särskilda bestämmelser i olika delar inom EU beroende på hur situationen ser ut lokalt. Samma gäller habitatdirektivet. Det finns få rovdjur i Bryssel och Belgien och därför upplevs de som särskilt skyddsvärda och ska skyddas med alla medel. I Bryssel och andra storstäder har de svårt att se att vi kan ha problem med stora rovdjur eller sälen när det finns så få i t. ex Belgien. Det är en misstro mot enskilda nationer inom unionen om man befarar att t. ex Finland skulle utrota sälar, vargar och lodjur om inte EU blandade sig i. Vi behöver hävda subsidiaritetsprincipen och få en ändring på gällande bestämmelser för att fortsättningsvis ha en levande skärgård och landsbygd.

torsdag, januari 16, 2014

Talmannens hälsning till Ålandskommitten 2013

Hjärtligt välkomna Till självstyrelsens högsäte – Ålands lagting. Jag är glad för att ni kunde börja er Ålandsvistelse med ett besök här i huset eftersom Självstyrelsegården är en viktig symbol för autonomin. (Orsaken till att mötet hålls i stadshuset i morgon och inte här beror på ombyggnad och att det just nu inte finns lämpliga utrymmen här, men stadshuset har även haft en central betydelse under självstyreslens uppbyggnad och början) Vår självstyrelse är nu drygt 90 år och den fungerar väl men som allt annat så behöver även självstyrelsen följa med i tiden och utvecklas. Stagnationen är ju utvecklingens motsats. Som ni redan vet var självstyrelsen från början ingenting som ålänningarna eftersträvade utan tvärtom kämpade ålänningarna för att istället få höra till Sverige. Idag är det dock helt annorlunda. Efter att vi fick den andra självstyrelselagen på 1950-talet förändrades ålänningarnas inställning och vi fick ett ökat engagemang för självstyrelsen och ett intresse för utveckling. Jag skulle vilja påstå att tack vare revisionerna så har vi stegvis vunnit mark och intresse för självstyrelsen bland ålänningarna. Ålänningarna har nu ett tilltro till att genom att utveckla självstyrelsen så kan vi använda den för att utveckla vårt samhälle. I dag är majoriteten av ålänningarna stolt över och nöjd med att Åland är en självstyrd del av Finland. Att vi har en självstyrelse och att vi utvecklar den betyder inte att Åland isolerar sig. Tvärtom. Åland är kanske det mest internationella området i Finland. Under de senaste 20 åren har Åland blivit ett mera öppet och mångkulturellt samhälle. Ett fortsatt behov av arbetskraft kombinerat med en låg arbetslöshet bidrar till den positiva inflyttningen. Om man ser till födelseland finns hela 91 länder representerade i landskapet. Självstyrelsen är inkluderande och har bidragit till att Åland sannolikt är den snabbast växande delen av Finland. Av alla som bor på Åland så är faktiskt 1/3 födda någon annanstans än på Åland. De flesta i Finland. Man kan överslagsräkna så att 2000 är födda i Åboland, 2000 i Österbotten, 2000 i Nyland och 2000 är svenska medborgare. Ni som ingår i Ålandskommittén har en viktig uppgift och även ni har möjlighet att bli historiska. Man kan till och med säga att den åländska självstyrelsens framtid ligger i era händer eftersom ni har möjlighet att skapa ramarna för hur det politiska samspelet mellan Finland och Åland ska utvecklas i framtiden. Vi har alla ett gemensamt intresse av att utvecklingen av självstyrelsen tar en sådan vändning att ålänningarna också i framtiden ska känna stolthet över att vara en autonom del av Finland. Jag vågar nog hävda att de områden vi har ansvar över så har vi lyckats med och skött väl. Jag vill därför lyckönska er med det oerhört viktiga arbetet ni har framför er. Jag önskar er många intressanta diskussioner där olika synsätt på Ålandspolitiken ska nötas och diskuteras ur olika perspektiv sett ur både rikets och åländsk synvinkel. En Ålandspolitik som formas ur diskussioner, kunskapsfördjupning och säkerligen också kompromisser från båda sidor. Jag hoppas att ni under era möten upplever att ni har en intressant dialog. Som ni hör är våra förväntningar på ert arbete stora. Det är ett naturligt steg ni nu ska ta tillsammans. Vi har genomfört två stora revisioner av självstyreslen tidigare en på 50- talet och en på 90-talet. Nu är det tidsmässigt naturligt att ta nästa steg, mycket har hänt framförallt så har vårt gemensamma medlemskap inom EU medfört förändringar. Kansler Emititus Bertil Roslin har på beställning av statsrådet gjort en utredning om den åländska autonomin i jämförelse med andra autonomier inom EU. Slutsatsen är att den åländska självstyrelsen har halkat efter andra autonomiers utveckling. Bästa vänner. Det är ett viktigt arbete, ni har långt ålänningarnas framtid i era händer och revisioner sker inte särskilt ofta så det är också viktigt att arbetet nu resulterar i ett system som är smidigt och utvecklingsbart och som kan fungera väl och hålla i 30-40 år framåt. Ett system som är visionärt och dynamiskt och som kan möta framtiden på ett bra sätt. Men nu ska vi börja med att ha en trevlig kväll här tillsammans. Efter ett litet glas och en titt i plenisalen tar vi oss med buss till Kastelholms slott för en gemensam middag.

Videokonferens är milövänligt och tidseffektivt

Videokonferens är miljövänligt och tidsbesparande. Vi sitter i Mariehamn och följer en konferens i Helsingfors om marknadsföring. Twitter, Facebook och marknadsföring är på agendan.