I stadsfullmäktige har ikväll 14 ledamöter röstat för att vi i Mariehamns stad på sikt skall ha tre skoldistrikt men att 1-9 skolan i Ytternäs förverkligas när elevunderlaget kräver en sådan. En skrining som ger utrymme för tolkningar.
Tolv ledamöter i fullmäktige ansåg också att man skulle ha den målsättningen men att tre skoldistrikt 1-9 skall förverkligas när elevunderlaget överstiger 1200 elever.
Själv avstod jag från att ta ställning eftersom jag hade frågor jag ville ha svar på för att kunna ta ställning. Jag ville bordlägga äredet två veckor. Jag skulle under bordläggningstiden ha jobbat för att försöka finna en större enighet i fullmäktige - en bredare majoritet för ett av förslagen. Med en bordlägging skulle fullmäktige också haft möjighet att ta del av den rykande rapporten om studieresultaten i våra skoldistrikt.
Jag hade hoppats på tydliga beslut med bred majoritet för att få arbetsro i skolorna. För det skulle vi politiker behövt lite tid för att prata ihop oss. Tyvärr blev det inte så. Men jag är ändå glad över det engagemang som motionen om skolpolitiken i Mariehamn har frambringat.
tisdag, maj 27, 2008
måndag, maj 26, 2008
Bland sjöfåglar framför spegelblankt vatten
Hälsningar från Brändö. Jag har varit på skolbesök idag och är fylld av intryck av en nybyggd fin skola, ett fantastiskt bibliotek och en imponerande idrottshall. Men starkast intryck gjorde nog de frejdiga ungdomarna och personalen som alla vara engagerade i skolans innehåll och utveckling.
Nu sitter jag på Lappo. Hemma hos Veronica. Jag tittar ut över sjön som ligger nästan blank och solen värmer mig och det enda som hörs är fåglarna. Vilken lisa för en trött stadsbo!
I kväll skall jag vidare till Björkö där partiet har strategidiskussioner i kväll och hela dagen i morgon. "Jag borde bli centerpartist, så jag skulle komma oftare ut i skärgården" konstaterade en glad FS kvinna på färjan i morse med glimten i ögat. Välkommen!
Nu sitter jag på Lappo. Hemma hos Veronica. Jag tittar ut över sjön som ligger nästan blank och solen värmer mig och det enda som hörs är fåglarna. Vilken lisa för en trött stadsbo!
I kväll skall jag vidare till Björkö där partiet har strategidiskussioner i kväll och hela dagen i morgon. "Jag borde bli centerpartist, så jag skulle komma oftare ut i skärgården" konstaterade en glad FS kvinna på färjan i morse med glimten i ögat. Välkommen!
söndag, maj 25, 2008
Ridklubben Sleipner 40 år
Jag fick den stora äran att hålla jubileumstalet. Så här sa jag:
1968 fylldes löpsedlarna runt om i världen med att Martin Luther King hade blivit skjuten och glädje beskedet om att Elvis Presley fått en dotter. I Stockholm kunde de som vågade besöka den allra första pizzerian som just hade öppnats.
Det är fyrtio år sedan och jag var då fem år. På radion sjöng Tom Jones Delilah och jag lär med den kännspaka hemgjord engelskan som är så typisk för barn sjungit min egen version av Obladi oh oblada.
Varje gång vi var i centrum på Ålandsvägen blev jag alltid efter de andra promenerande. Jag stannade alltid till och nyfiket försökte få en skymt av hästarna som jag hörde skrapet av hovarna från. Jag njöt av att lyssnat till när de gymytligt gnäggande kommunicerade med varandra eller mumsade på hötapparna i Ahlqvist garage - på Ålandsvägen mitt emot Savoy - tänk detta var mitt i city.
Samma Ahlqvist hade ett stall i Norrböle - vid travbanan och det var där som ett gäng sanna enstusiaster drog igång det som idag är Ridklubben Sleipner. Där kunde man om jag minns rätt för fem mark i timmen få en ridlektion av inledningsvis frivilliga självlärda inspirerande hästisar.
Klubben hade tillgång till Gotlandsrusset Samba men också Eriks travhästar Novella, Vendla och Önskelill. Så småningom kunde klubben köpa sin allra första egna häst Welshponnyn Hamlet. Min och många andras stora kärlek. En kärlek så stark att han fortfarande har plats i mitt hjärta och jag är helt säker i många åländska framförallt kvinnohjärtan.
Verksamheten utvecklades och i mitten på sjuttiotalet flyttades verksamheten ut till Espholm. Hamlet hade fått sällskap av Romeo och Othello. Man drog också tidigt igång med handikappridning och strax efter arrangerades det första ridlägret. Eftersom det hölls vid Ålands folkhögskola och det förstås inte fanns tillgång till bekväma hästtransporter så reds hästarna dit ut. Ett i och för sig fantastiskt äventyr för de som var lyckligt utvalda till att få vara med på den långritten.
Mitt eget första ridläger var på Östernäs byagård där vi övernattade för att sedan cyklande ta oss ut till Espholm - ett fantastiskt sommarminne!
Jag sade inledningsvis att klubben startades av ett gäng entusiaster och utan dem skulle det inte har blivit någonting - vi kanske än i denna dag inte skulle ha någon ridklubb i Mariehamn. Entusiasmen och talkoandan bibehölls och när man tänker tillbaka kan man inte annat än beundra alla krafter - ingen nämnd, ingen glömd - som på ett fantastiskt sätt såg till att det restes ett ridhus på tomten 1989 och ett helt nytt stall med uppvärmda sociala utrymmen, kök och kontor.
Frivilliga krafter, stora lån, heltidsanställd personal trots att allt hittills låter som en rosa idyllisk framgångssaga så blev det väldigt tungt för föreningen. Så tungt att Mariehamns stad 1996 tog över anläggningen.
Något som ibland kritiseras av de politiker som ifrågasätter som hästhållning verkligen hör till en kommunens kärnuppgifter men som blir nedröstad av majoriteten som anser att det är en viktig verksamhet - ett argument är att idrott har ursprungligen varit mycket mansdominerad och med ridsporten kommer det en satsning som balanserar upp och satsar på något som i till större delen intresserat flickor.
Man har också insett att ridsport är något för alla åldrar och det är den största handikappidrotten. Ridsporten är också en sport där det finns en minst lika stor verksamhet bland de som inte är aktiva för att tävla och vinna utan bara för att det är så kul, så bra för både kropp och själ sådan tjusning att få uppleva det fina samspelet med hästen.
Men vi har också duktiga elitryttare och med stolthet kunde Rebecka Eriksson nomineras bland Janne Holmen och våra andra idrottsstjärnor i Årets idrottsgala.
Förutom allt detta hyser ridklubben också en älskad fritidsgård. Man kommer inte bara hit för att ta sina lektioner - att vara hästis är ett sätt att leva och en verksamhet som ofta engagerar hela familjen och det finns en uppgift för alla. Det behövs alltid någon som kan rycka in på en talka och måla hinder, laga en trasig dörr eller sy upp gardiner till klubbrummet. - eller bara för att finnas där - finnas till och umgås.
Idag har verksamheten 22 egna hästar och intresset och utvecklingslustan i föreningen blomstrar och jag vet att man även önskar hett att få bygga ut ridhuset.
När jag cyklade igenom stan igår fick jag en dejavu känsla. På en tomt mitt inne i staden, i city står en häst och nafsar strån från gräsmattan - mitt i city nästan som 1968. Det hade nog ingen trott åtminstone inte för 20 år sedan.
Hästen har alltid varit viktig för människan - tidigare i huvudsak som arbetshjälp och idag som fritidsintresse och livsnjutning. Visserligen är hästintresset stort i hela Norden men jag vill ända drista mig till att påstå att utan entusiasterna för fyrtio år sedan så kanske vi inte skulle ha en sådan rikedom av hästar på Åland som vi har - kanske världsrekord i förhållande till antal invånare - jag har aldrig räknat på det.
Kära Ridklubben Sleipner - vars namn härstammar från fornvästnordiska Sleipnir, Odens häst som kunde rusa snabbaren än någon annan häst. Åtta bent.
Om man rusar iväg och är snabbast finns risken att man kroknar, skadar sig. Det har ni aldrig gjort däremot har ni varit oerhört effektiva när det behövts och kanske de åtta benen istället får symbolsera er uthållighet - kanske ni använder fyra åt gången för att långsiktigt hålla. För det är det som är nyckeln till er framgång. Det har alltid funnits eldsjälar och talkoanda.
Trots att staden är med idag och är en ekonomisk trygghet för er så bygger verksamheten och trivseln här fortsättningsvis på entusiasm, ideellt arbete och som sagt talkoanda.
Som idrottsminister är det en stor ära för mig att få hålla det här jubileumstalet men också en stor glädje att från landskapsregeringen få överlämna en gåva till den 40 års jubilerande klubben som representerar den idrott som faktiskt är den enda tävligsgren som jag känner till där kvinnor och män tävlar på samma villkor.
Presenten består av åländskt design. Det är kökstillbehör som jag hoppas kommer väl till pass i klubblokalen.
Innan jag överlämnar den vill jag byta hatt - eller kanske mer passande ridhjälm och som stadsfullmäktiges andra vice ordförande framföra stadens hälsning och gratulationer till klubben. Vi är oerhört glada för att vi kunnat bidra med att ridvägen kunde förverkligas och förstås var det extra roligt att det sammanföll med fyrtioårsjubileet men jag försäkrar att det skulle haft politiskt stöd att förverkligas även om det inte var jubileumsår.
Hjärtliga gratualtioner och varma lyckönskningar från hela mitt hjärta inför framtiden.
TACK
1968 fylldes löpsedlarna runt om i världen med att Martin Luther King hade blivit skjuten och glädje beskedet om att Elvis Presley fått en dotter. I Stockholm kunde de som vågade besöka den allra första pizzerian som just hade öppnats.
Det är fyrtio år sedan och jag var då fem år. På radion sjöng Tom Jones Delilah och jag lär med den kännspaka hemgjord engelskan som är så typisk för barn sjungit min egen version av Obladi oh oblada.
Varje gång vi var i centrum på Ålandsvägen blev jag alltid efter de andra promenerande. Jag stannade alltid till och nyfiket försökte få en skymt av hästarna som jag hörde skrapet av hovarna från. Jag njöt av att lyssnat till när de gymytligt gnäggande kommunicerade med varandra eller mumsade på hötapparna i Ahlqvist garage - på Ålandsvägen mitt emot Savoy - tänk detta var mitt i city.
Samma Ahlqvist hade ett stall i Norrböle - vid travbanan och det var där som ett gäng sanna enstusiaster drog igång det som idag är Ridklubben Sleipner. Där kunde man om jag minns rätt för fem mark i timmen få en ridlektion av inledningsvis frivilliga självlärda inspirerande hästisar.
Klubben hade tillgång till Gotlandsrusset Samba men också Eriks travhästar Novella, Vendla och Önskelill. Så småningom kunde klubben köpa sin allra första egna häst Welshponnyn Hamlet. Min och många andras stora kärlek. En kärlek så stark att han fortfarande har plats i mitt hjärta och jag är helt säker i många åländska framförallt kvinnohjärtan.
Verksamheten utvecklades och i mitten på sjuttiotalet flyttades verksamheten ut till Espholm. Hamlet hade fått sällskap av Romeo och Othello. Man drog också tidigt igång med handikappridning och strax efter arrangerades det första ridlägret. Eftersom det hölls vid Ålands folkhögskola och det förstås inte fanns tillgång till bekväma hästtransporter så reds hästarna dit ut. Ett i och för sig fantastiskt äventyr för de som var lyckligt utvalda till att få vara med på den långritten.
Mitt eget första ridläger var på Östernäs byagård där vi övernattade för att sedan cyklande ta oss ut till Espholm - ett fantastiskt sommarminne!
Jag sade inledningsvis att klubben startades av ett gäng entusiaster och utan dem skulle det inte har blivit någonting - vi kanske än i denna dag inte skulle ha någon ridklubb i Mariehamn. Entusiasmen och talkoandan bibehölls och när man tänker tillbaka kan man inte annat än beundra alla krafter - ingen nämnd, ingen glömd - som på ett fantastiskt sätt såg till att det restes ett ridhus på tomten 1989 och ett helt nytt stall med uppvärmda sociala utrymmen, kök och kontor.
Frivilliga krafter, stora lån, heltidsanställd personal trots att allt hittills låter som en rosa idyllisk framgångssaga så blev det väldigt tungt för föreningen. Så tungt att Mariehamns stad 1996 tog över anläggningen.
Något som ibland kritiseras av de politiker som ifrågasätter som hästhållning verkligen hör till en kommunens kärnuppgifter men som blir nedröstad av majoriteten som anser att det är en viktig verksamhet - ett argument är att idrott har ursprungligen varit mycket mansdominerad och med ridsporten kommer det en satsning som balanserar upp och satsar på något som i till större delen intresserat flickor.
Man har också insett att ridsport är något för alla åldrar och det är den största handikappidrotten. Ridsporten är också en sport där det finns en minst lika stor verksamhet bland de som inte är aktiva för att tävla och vinna utan bara för att det är så kul, så bra för både kropp och själ sådan tjusning att få uppleva det fina samspelet med hästen.
Men vi har också duktiga elitryttare och med stolthet kunde Rebecka Eriksson nomineras bland Janne Holmen och våra andra idrottsstjärnor i Årets idrottsgala.
Förutom allt detta hyser ridklubben också en älskad fritidsgård. Man kommer inte bara hit för att ta sina lektioner - att vara hästis är ett sätt att leva och en verksamhet som ofta engagerar hela familjen och det finns en uppgift för alla. Det behövs alltid någon som kan rycka in på en talka och måla hinder, laga en trasig dörr eller sy upp gardiner till klubbrummet. - eller bara för att finnas där - finnas till och umgås.
Idag har verksamheten 22 egna hästar och intresset och utvecklingslustan i föreningen blomstrar och jag vet att man även önskar hett att få bygga ut ridhuset.
När jag cyklade igenom stan igår fick jag en dejavu känsla. På en tomt mitt inne i staden, i city står en häst och nafsar strån från gräsmattan - mitt i city nästan som 1968. Det hade nog ingen trott åtminstone inte för 20 år sedan.
Hästen har alltid varit viktig för människan - tidigare i huvudsak som arbetshjälp och idag som fritidsintresse och livsnjutning. Visserligen är hästintresset stort i hela Norden men jag vill ända drista mig till att påstå att utan entusiasterna för fyrtio år sedan så kanske vi inte skulle ha en sådan rikedom av hästar på Åland som vi har - kanske världsrekord i förhållande till antal invånare - jag har aldrig räknat på det.
Kära Ridklubben Sleipner - vars namn härstammar från fornvästnordiska Sleipnir, Odens häst som kunde rusa snabbaren än någon annan häst. Åtta bent.
Om man rusar iväg och är snabbast finns risken att man kroknar, skadar sig. Det har ni aldrig gjort däremot har ni varit oerhört effektiva när det behövts och kanske de åtta benen istället får symbolsera er uthållighet - kanske ni använder fyra åt gången för att långsiktigt hålla. För det är det som är nyckeln till er framgång. Det har alltid funnits eldsjälar och talkoanda.
Trots att staden är med idag och är en ekonomisk trygghet för er så bygger verksamheten och trivseln här fortsättningsvis på entusiasm, ideellt arbete och som sagt talkoanda.
Som idrottsminister är det en stor ära för mig att få hålla det här jubileumstalet men också en stor glädje att från landskapsregeringen få överlämna en gåva till den 40 års jubilerande klubben som representerar den idrott som faktiskt är den enda tävligsgren som jag känner till där kvinnor och män tävlar på samma villkor.
Presenten består av åländskt design. Det är kökstillbehör som jag hoppas kommer väl till pass i klubblokalen.
Innan jag överlämnar den vill jag byta hatt - eller kanske mer passande ridhjälm och som stadsfullmäktiges andra vice ordförande framföra stadens hälsning och gratulationer till klubben. Vi är oerhört glada för att vi kunnat bidra med att ridvägen kunde förverkligas och förstås var det extra roligt att det sammanföll med fyrtioårsjubileet men jag försäkrar att det skulle haft politiskt stöd att förverkligas även om det inte var jubileumsår.
Hjärtliga gratualtioner och varma lyckönskningar från hela mitt hjärta inför framtiden.
TACK
fredag, maj 23, 2008
Fyra nya rektorer
Idag har jag anställt fyra nya rektorer. Janne Sundström basar för Hotell- och Restaurangskolan, Angela Sjöberg för vårdinstitutet, Lasse Selander för Yrkesskolan medan Jana Ekebom blir ordinarie på Folkhögskolan efter ett lyckosamt prövoår. Innan beslutet har vi haft en omfattande process med intervjuer och referenser och diskussioner med de sökande. Det känns verkligen bra. Jag vill både lyckönska och välkomna dem allihop.
Igår fattade vi ett historiskt beslut genom att sätta igång projekteringen av Sjöfarts museet. I regeringen har vi jobbat hårt det här halvåret för att få allt klart för att komma dit vi är idag. Vi har diskuterat ihop oss med Nautical Club om det framtida ägandet, diskuterat tomt och parkeringsfrågor med staden och byggtekniska detaljer med sakkunniga. Planeringen har varit på gång i 14 år så det var hög tid att få projektet i hamn nu. Nu gäller det att hålla tummarna att vi får vettiga anbud att vi kan slå igång bygget och få ett modernt sjöfartsmuseum både för ålänningarna och våra turister.
I går kväll var hela regeringen till Finström på kommunrunda. Vi besöker en kommun per månad. Det var verkligen trevligt. Hela mötet var så välorganiserat. På förhand hade fem olika grupper plockat fram olika teman man ville diskutera och varje grupp gav först lite bakgrund för att sedan ställa konkreta frågor. I god anda, sakligt och konstruktiv diskuterade vi trafiklösningar, olika fastigheters användning, golfbanor kommunreformer och landskapsandelssystem. Vi fick med oss hem flera goda ideer och förhoppningsvis lämnade vi efteross både klargöranden och kanske lite inspiration.
På efterimiddagen idag deltog jag i en debatt om regionkommittens betydelse för oss ålänningar. Det var inte särskilt stor publik. Kanske inte så svårt att förstå: fredag eftermiddag - lyckas man vara ledig då kanske man inte sätter sig inne på bibban när det dessutom är härligt väder ute.
På söndag fyller Ridklubben Sleipner 40 år. Nu skall jag samla tankarna och fundera på vad jag skall säga när den skall uppvaktas.
Ha en skön helg!
Redigera inlägget
Igår fattade vi ett historiskt beslut genom att sätta igång projekteringen av Sjöfarts museet. I regeringen har vi jobbat hårt det här halvåret för att få allt klart för att komma dit vi är idag. Vi har diskuterat ihop oss med Nautical Club om det framtida ägandet, diskuterat tomt och parkeringsfrågor med staden och byggtekniska detaljer med sakkunniga. Planeringen har varit på gång i 14 år så det var hög tid att få projektet i hamn nu. Nu gäller det att hålla tummarna att vi får vettiga anbud att vi kan slå igång bygget och få ett modernt sjöfartsmuseum både för ålänningarna och våra turister.
I går kväll var hela regeringen till Finström på kommunrunda. Vi besöker en kommun per månad. Det var verkligen trevligt. Hela mötet var så välorganiserat. På förhand hade fem olika grupper plockat fram olika teman man ville diskutera och varje grupp gav först lite bakgrund för att sedan ställa konkreta frågor. I god anda, sakligt och konstruktiv diskuterade vi trafiklösningar, olika fastigheters användning, golfbanor kommunreformer och landskapsandelssystem. Vi fick med oss hem flera goda ideer och förhoppningsvis lämnade vi efteross både klargöranden och kanske lite inspiration.
På efterimiddagen idag deltog jag i en debatt om regionkommittens betydelse för oss ålänningar. Det var inte särskilt stor publik. Kanske inte så svårt att förstå: fredag eftermiddag - lyckas man vara ledig då kanske man inte sätter sig inne på bibban när det dessutom är härligt väder ute.
På söndag fyller Ridklubben Sleipner 40 år. Nu skall jag samla tankarna och fundera på vad jag skall säga när den skall uppvaktas.
Ha en skön helg!
Redigera inlägget
torsdag, maj 15, 2008
Blind eller döv?
Mamma vad skulle du föredra - att vara blind eller döv? Frågan ställs av min åttaåring som kommit att fundera på alternativen medan mamma var och tog del av världspremiären av operan Kung Karls jakt på teckenspråk i Stadshuset.
- Jag tror faktisk att jag skulle föredra att vara döv, svarade jag. Påverkad av den fantastiska stämning och glädje jag fått ta del av i diskussionerna med de dövstumma efter föreställningen.
- Jag skulle helt klart välja blindhet - svarar min goda vän, som har en hörselskada när jag ställer henne samma fråga. - Man blir så ensam och utanför gemenskapen när man inte hör och inte kan ta del av diskussionerna som förs på ett naturligt sätt.
- Ja men tänk att leva i ett mörker. Som döv så ser du ju allting och alla runt dig i varjefall, argumenterade jag.
Egentligen är det onödigt att välja - den som drabbas så drabbasoch har inget val - forskningen har väl gått framåt och operationer idag kan hjälpa lite i varje fall. Det gäller bara att vara tacksam för att man har både syn och hörsel och inte ta det för självklart.
Ikväll står jag värd för en mottagning för deltagarna i den 25:e kulturfestivalen för döva som i år hålls på Åland och samlar 1400 döva från både Sverige och Finland.
- Jag tror faktisk att jag skulle föredra att vara döv, svarade jag. Påverkad av den fantastiska stämning och glädje jag fått ta del av i diskussionerna med de dövstumma efter föreställningen.
- Jag skulle helt klart välja blindhet - svarar min goda vän, som har en hörselskada när jag ställer henne samma fråga. - Man blir så ensam och utanför gemenskapen när man inte hör och inte kan ta del av diskussionerna som förs på ett naturligt sätt.
- Ja men tänk att leva i ett mörker. Som döv så ser du ju allting och alla runt dig i varjefall, argumenterade jag.
Egentligen är det onödigt att välja - den som drabbas så drabbasoch har inget val - forskningen har väl gått framåt och operationer idag kan hjälpa lite i varje fall. Det gäller bara att vara tacksam för att man har både syn och hörsel och inte ta det för självklart.
Ikväll står jag värd för en mottagning för deltagarna i den 25:e kulturfestivalen för döva som i år hålls på Åland och samlar 1400 döva från både Sverige och Finland.
måndag, maj 12, 2008
200 idrottsaktiviteter idag!
Idag har vi berättat för media om vår sommarträff som vi skall arrangera för att skapa en plattform mellan studerande utanför Åland, studerande vid högskolan på Åland och oss politiker. Jag hoppas på en spännande kväll den 27 juni. Jonna Ekman kommer bl.a att hålla i en talkshow med oss politiker och Olof Hägerstrand kommer att berätta om sin karriär och vad som har krävts för att han har lyckats. Jag hoppas det här skall leda till att de som deltar faktiskt kan se oss politiker som en resurs - hoppas det är realistiskt.
Jag har också träffát Ålands idrottsförbund idag och diskuterat budgeten inför 2009. Liksom för idrotten som andra verksamheter har världen och omfattningen växt. Antalet lag och föreningar som söker pengar för att tävla utanför Åland har fördubblats på kort tid. Antalet medaljer i EM, VM och liknande har man räknat i snitt 2,8 per år nu får man räkna upp till 4 i snitt! Häftigt! Behovet av allt fler ideella ledare ökar i takt med att allt färre vill jobba ideellt är ett bekymmer att brottas med. Att det behövs ledare förstår man lätt om man ser siffrorna - på Åland arrangeras 200 idrottsaktiviteter per dag och därmed 75000 per år. 14000 ålänningar är med i organiserade aktiviteter! Jag fattar inte hur vi räcker till!
Jag har också haft ett spännande möte med SKUNK - de som jobbar med att utveckla ungdomsverksamheten i skärgården. Skunk vill gärna ha en lots som skulle jobba med ungdomar - lyssna på dem, aktivera dem, fånga upp dem. Problemet är som alltid pengar. Egentligen är det kommunerna som skall finansiera ungdomsledare - men de kommunala politikerna anser att kommunerna inte har råd. Vi jobbar vidare med frågan och ser om vi kan komma fram till en lösning.
Nu är det dags för lunch. Efter lunch sitter regeringen i överläggningar. Det betyder att jag och mina kolleger lyfter olika frågor som vi behöver diskutera tillsammans. Jag kommer bl.a att berätta om och diskutera invigningen av Alandica kultur- och kongress.
Efter arbetsdagen skall jag uppvakta min gode vän Anders Ingves. Har du inte läst reportagen kring hans födelsedag så gör det - de beskriver - åtminstone till en del - vilken härlig människa han är! En verklig lycka att ha en sån vän!
I kväll är det dags för världspremiär av Opera för döva i Stadshuset. Det skall bli en upplevelse.
Redigera inlägget
Jag har också träffát Ålands idrottsförbund idag och diskuterat budgeten inför 2009. Liksom för idrotten som andra verksamheter har världen och omfattningen växt. Antalet lag och föreningar som söker pengar för att tävla utanför Åland har fördubblats på kort tid. Antalet medaljer i EM, VM och liknande har man räknat i snitt 2,8 per år nu får man räkna upp till 4 i snitt! Häftigt! Behovet av allt fler ideella ledare ökar i takt med att allt färre vill jobba ideellt är ett bekymmer att brottas med. Att det behövs ledare förstår man lätt om man ser siffrorna - på Åland arrangeras 200 idrottsaktiviteter per dag och därmed 75000 per år. 14000 ålänningar är med i organiserade aktiviteter! Jag fattar inte hur vi räcker till!
Jag har också haft ett spännande möte med SKUNK - de som jobbar med att utveckla ungdomsverksamheten i skärgården. Skunk vill gärna ha en lots som skulle jobba med ungdomar - lyssna på dem, aktivera dem, fånga upp dem. Problemet är som alltid pengar. Egentligen är det kommunerna som skall finansiera ungdomsledare - men de kommunala politikerna anser att kommunerna inte har råd. Vi jobbar vidare med frågan och ser om vi kan komma fram till en lösning.
Nu är det dags för lunch. Efter lunch sitter regeringen i överläggningar. Det betyder att jag och mina kolleger lyfter olika frågor som vi behöver diskutera tillsammans. Jag kommer bl.a att berätta om och diskutera invigningen av Alandica kultur- och kongress.
Efter arbetsdagen skall jag uppvakta min gode vän Anders Ingves. Har du inte läst reportagen kring hans födelsedag så gör det - de beskriver - åtminstone till en del - vilken härlig människa han är! En verklig lycka att ha en sån vän!
I kväll är det dags för världspremiär av Opera för döva i Stadshuset. Det skall bli en upplevelse.
Redigera inlägget
fredag, maj 09, 2008
Rivstart - ingen tid för bloggande
Jag kan konstatera att det är längesedan jag varit inne på min eller någon annans blogg. Ibland måste man prioritera och min inledande period som kultur- och utbildningsminister har varit minst sagt hektisk. Jag var en av de slumpmässigt urvalda som deltog i en undersökning som statistikcentralen gör för att kolla upp hur mycket man arbetar. Undersökningen sträckte sig över två veckor - en av dem var jag sjuk. Den veckan jag var sjuk visade sig att jag arbetade 38 timmar den "normala" veckan var jag uppe i 64! Det intressanta är att på den inledande frågan - hur många timmar jag uppskattat att jag arbetat svarade jag - drygt 40!?
Det är inte sunt - men allt har sin förklaring. Regeringen hade en tuff målsättning med vad som skulle avklaras inom regeringens första hundra dagar. Dessutom hade jag extra mycket press på mig genom finansutskottets krav på redovisning av olika projekts framskridande i första tilläggsbudget.
Nu är de hundra dagarna förbi och första tilläggsbudgeten lagt. Arbetet planerat både på kort och lång sikt - nu hoppas jag på en sundare arbetstakt och även lite utrymme för att åtminstone då och då stämma av med er bloggläsare.
Massor av spännande saker händer inom det här området och jag vill gärna dela med mig!
Ha en riktigt skön helg och njut av det underbara vädret!
Det är inte sunt - men allt har sin förklaring. Regeringen hade en tuff målsättning med vad som skulle avklaras inom regeringens första hundra dagar. Dessutom hade jag extra mycket press på mig genom finansutskottets krav på redovisning av olika projekts framskridande i första tilläggsbudget.
Nu är de hundra dagarna förbi och första tilläggsbudgeten lagt. Arbetet planerat både på kort och lång sikt - nu hoppas jag på en sundare arbetstakt och även lite utrymme för att åtminstone då och då stämma av med er bloggläsare.
Massor av spännande saker händer inom det här området och jag vill gärna dela med mig!
Ha en riktigt skön helg och njut av det underbara vädret!
tisdag, februari 05, 2008
Ture Sventon 60 år
I dag på självaste fastlagstisdagen - TEMLEDAGEN - firar vi också att detektiven Ture Sventon fyller 60 år. Jag har varit förtjust i böckerna och tvprogrammen i hela mitt liv. Jag minns att jag gillade att läsa dem när jag var liten men jag har också haft stort utbyta av att läsa högt ur dem för mina barn. Fast man lägger märke till olika saker. Det är väl så som en perfekt barnbok skall vara. Så idag är det säket åtgång på temlorna på Rotas konditori och fröken Jansson (varför heter hon inte Janton?) beställer väl allt vad hon hinner
onsdag, januari 23, 2008
Elev för en dag
Redan slut! De flesta föräldrarna verkade mycket nöjda med att få ta del av skolvärlden för en dag. Strandnäs skola hade ett annorlunda öppethus i tisdags. Jag var elev i 7B.
Jag började med en musiklektion. Skriftligt förhör - tur att jag hade läst på läxan. Förhöret handlade om de olika namnen på röstlägen hos kvinnor och män. Efter förhöret lyssnade vi på stycken ur "Katrina" och skulle bl. a avgöra om rösten vi hörde var en mezzosopran eller alt - inte helt lätt. Jag hade fördel av att jag kände igen rösterna och vet att Annica Sjölund är sopran osv. Vi hade en rekordkort uppsjungning följt av gemensam sång. Erbjudandet om att få välja sång ledde till att läraren Maggan kom med förslag eftersom ingen kunde bestämma sig. Klassen sjöng väldigt försiktigt. Kanske det berodde på att man satt väldigt långt ifrån varandra - det kändes som man sjöng ensam. En omväxlande lektion.
Så var det dags för matematik. Vi jobbade med geometri. Efter en kort genomgång jobbade alla individuellt. Man hörde bara pennrasp mot pappren. Alla jobbade på olika ställen i boken. De som hunnit fram till ett visst ställe i boken fick ingen läxa. Något jag tycker är lite dumt. De som är noggranna eller de som har lite jobbigt "bestraffas" med att jobba mer hemma medan de som är snabba men även de som slarvar sig fram belönas med att inte behöva räkna hemma. Jag hade föredragit läxa åt alla - gärna på olika nivå. Fantastiskt att man lyckats skapa ett sånt intresse för matematik.
Dubbellektion biologi. Dagens andra skriftliga förhör! Det handlade om svampar och var svårt. Det räckte inte att man kunde rabbla upp det man läst - man måste visa att man förstått. Ingen knorrade så tydligen är de vana med nivån. Jag fick anstränga mig - trots att jag hade läst. Det skall bli intressant att få del av resultatet. Efter förhöret fick vi del av reslutatet från provet som hade hållits senaste biologilektion - medeltalet kröp mot åtta så den rätt så avancerade undervisningen verkar gå hem. Resten av dubbeltimmen ägnade vi åt att dissikera champinjoner och studera foten, ringen, skivorna och hatten i mikroskop. Vi skulle också återge med en bild vad vi såg. Ytterligare skulle vi studera jäst utblandad med vatten respektive sockervatten och återge vad vi såg. Sex sidor läxa ur boken. Alla städade undan utan minsta knot. Undervisning som verkade populär och respekterad.
Dags för skollunch. Köttfärsbiffar med champinjonsås och dignande salladsbord. Gott - smaskens! Vi åt så vi missade uterasten!
Livskunskap. Vi diskuterade filosofi och såg Sofies värld. Jag hade turen som har läst boken och hade därför inga problem att hänga med trots att de sett endel av filmen redan. Stor aktivitet när frågorna skulle diskteras efteråt. Intressanta funderingar som "vem är jag" "vad har vi för nytta av filosoferna" osv.
Bildkonst. Eleverna jobbade med någon form av collage medan jag skulle lära mig porträtt i blyerts. Jag blev riktigt nöjd med mitt verk. Jag fick hjälp med att få skuggorna mer realistiska runt näsan och ett knep hur man fick ögonen mindre stirriga genom att göra irisen mörkare. Trots att formerna är fria under bildkonstlektionen rådde det verkligen arbetsro. Endel presterade dock mer än andra…
Sista lektionen var mitt livs första tyska lektion. Det gick bra att hänga med trots avsaknad av grunder. Eleverna var ojämna. Endel konverserade flitigt på tyska medan andra hade lite svårt att hänga med på vad vi egentligen skulle göra. Jag funderade på om nivån var lite för hög eftersom jag tyckte det var lagom och ändå har läst hyfsat mycket språk och är vuxen. Jag fick mersmak och skulle verkligen vilja börja läsa språk - fast just nu finns det nog inte tid. Fantastiskt att vi jobbade i par och killen som skulle läsa tillsammans med mig gjorde inte en min om att han på något sätt skulle var besvärad. Läxa att läsa och översätta ett stycke.
Summa summarum en fantastisk erfarenhet. Får du chansen att vara elev för en dag och du har möjlighet att ta ledigt - ta den!
Jag började med en musiklektion. Skriftligt förhör - tur att jag hade läst på läxan. Förhöret handlade om de olika namnen på röstlägen hos kvinnor och män. Efter förhöret lyssnade vi på stycken ur "Katrina" och skulle bl. a avgöra om rösten vi hörde var en mezzosopran eller alt - inte helt lätt. Jag hade fördel av att jag kände igen rösterna och vet att Annica Sjölund är sopran osv. Vi hade en rekordkort uppsjungning följt av gemensam sång. Erbjudandet om att få välja sång ledde till att läraren Maggan kom med förslag eftersom ingen kunde bestämma sig. Klassen sjöng väldigt försiktigt. Kanske det berodde på att man satt väldigt långt ifrån varandra - det kändes som man sjöng ensam. En omväxlande lektion.
Så var det dags för matematik. Vi jobbade med geometri. Efter en kort genomgång jobbade alla individuellt. Man hörde bara pennrasp mot pappren. Alla jobbade på olika ställen i boken. De som hunnit fram till ett visst ställe i boken fick ingen läxa. Något jag tycker är lite dumt. De som är noggranna eller de som har lite jobbigt "bestraffas" med att jobba mer hemma medan de som är snabba men även de som slarvar sig fram belönas med att inte behöva räkna hemma. Jag hade föredragit läxa åt alla - gärna på olika nivå. Fantastiskt att man lyckats skapa ett sånt intresse för matematik.
Dubbellektion biologi. Dagens andra skriftliga förhör! Det handlade om svampar och var svårt. Det räckte inte att man kunde rabbla upp det man läst - man måste visa att man förstått. Ingen knorrade så tydligen är de vana med nivån. Jag fick anstränga mig - trots att jag hade läst. Det skall bli intressant att få del av resultatet. Efter förhöret fick vi del av reslutatet från provet som hade hållits senaste biologilektion - medeltalet kröp mot åtta så den rätt så avancerade undervisningen verkar gå hem. Resten av dubbeltimmen ägnade vi åt att dissikera champinjoner och studera foten, ringen, skivorna och hatten i mikroskop. Vi skulle också återge med en bild vad vi såg. Ytterligare skulle vi studera jäst utblandad med vatten respektive sockervatten och återge vad vi såg. Sex sidor läxa ur boken. Alla städade undan utan minsta knot. Undervisning som verkade populär och respekterad.
Dags för skollunch. Köttfärsbiffar med champinjonsås och dignande salladsbord. Gott - smaskens! Vi åt så vi missade uterasten!
Livskunskap. Vi diskuterade filosofi och såg Sofies värld. Jag hade turen som har läst boken och hade därför inga problem att hänga med trots att de sett endel av filmen redan. Stor aktivitet när frågorna skulle diskteras efteråt. Intressanta funderingar som "vem är jag" "vad har vi för nytta av filosoferna" osv.
Bildkonst. Eleverna jobbade med någon form av collage medan jag skulle lära mig porträtt i blyerts. Jag blev riktigt nöjd med mitt verk. Jag fick hjälp med att få skuggorna mer realistiska runt näsan och ett knep hur man fick ögonen mindre stirriga genom att göra irisen mörkare. Trots att formerna är fria under bildkonstlektionen rådde det verkligen arbetsro. Endel presterade dock mer än andra…
Sista lektionen var mitt livs första tyska lektion. Det gick bra att hänga med trots avsaknad av grunder. Eleverna var ojämna. Endel konverserade flitigt på tyska medan andra hade lite svårt att hänga med på vad vi egentligen skulle göra. Jag funderade på om nivån var lite för hög eftersom jag tyckte det var lagom och ändå har läst hyfsat mycket språk och är vuxen. Jag fick mersmak och skulle verkligen vilja börja läsa språk - fast just nu finns det nog inte tid. Fantastiskt att vi jobbade i par och killen som skulle läsa tillsammans med mig gjorde inte en min om att han på något sätt skulle var besvärad. Läxa att läsa och översätta ett stycke.
Summa summarum en fantastisk erfarenhet. Får du chansen att vara elev för en dag och du har möjlighet att ta ledigt - ta den!
söndag, januari 20, 2008
Bio Savoy på allas läppar
Bio Savoy är ett ämne på mångas läppar. Jag anser att det är oerhört viktigt att vi har en biograf på Åland. Jag tycker det är ett fattigdomsbevis att vara utan biograf. Film som kulturförmedlare blir allt viktigare och tekniken går framåt. Filmen blir mer lättillgänglig. Dessutom satsar vi extra medel på filmverksamhet riktad till ungdomar.
Egentligen är byggnaden Savoy och att Åland är utan biograf två separata frågor. En lösning på biograffrågan måste inte nödvändigtvis vara Savoy huset.
Mariehamns Stad säger i sin generalplan att Savoybyggnaden är kulturhistoriskt värdefull - därför har vi från landskapsregeringens sida frågat staden vad man tänker göra nu när huset ev. kommer att rivas. Landskapsregeringen har ännu inte tagit ställning till stadens svar på landskapsregeringens brev. Staden säger i sitt brev att man inte är beredd att k-märka byggnaden mot ägarnas vilja - vilket jag har stor respekt för. Däremot tycker jag att staden, som har planeringsmonopolet, borde vidta någon form av åtgärder. Jag vet att staden söker andra lösningar, hoppas man finner goda ideer.
Att möjliggöra en biograf ser jag som kulturell infrastruktur. Jag hoppas att det skall finnas privata initiativtagare som vill bedriva kommersiell biograf på Åland och att Vera festivalen och andra projekt och evenemang inom området kunde få hyra in sig där.Landskapet kan inte bedriva biografverksamhet. Jag tror inte heller det är möjligt att få igenom ett beslut där landskapet skulle köpa byggnaden och renovera upp den.
Däremot är vi beredda att på något sätt medverka för att möjliggöra biograf på Åland. Dyker det upp ett eller flera initiativ från privat håll så anser jag att vi från offentligt håll skall vara beredd att på ett eller annat sätt hjälpa till i den mån som det inom regelverket är möjligt. Jag tror det börjar bli bråttom.
Vi har spännande veckor framför oss!
Egentligen är byggnaden Savoy och att Åland är utan biograf två separata frågor. En lösning på biograffrågan måste inte nödvändigtvis vara Savoy huset.
Mariehamns Stad säger i sin generalplan att Savoybyggnaden är kulturhistoriskt värdefull - därför har vi från landskapsregeringens sida frågat staden vad man tänker göra nu när huset ev. kommer att rivas. Landskapsregeringen har ännu inte tagit ställning till stadens svar på landskapsregeringens brev. Staden säger i sitt brev att man inte är beredd att k-märka byggnaden mot ägarnas vilja - vilket jag har stor respekt för. Däremot tycker jag att staden, som har planeringsmonopolet, borde vidta någon form av åtgärder. Jag vet att staden söker andra lösningar, hoppas man finner goda ideer.
Att möjliggöra en biograf ser jag som kulturell infrastruktur. Jag hoppas att det skall finnas privata initiativtagare som vill bedriva kommersiell biograf på Åland och att Vera festivalen och andra projekt och evenemang inom området kunde få hyra in sig där.Landskapet kan inte bedriva biografverksamhet. Jag tror inte heller det är möjligt att få igenom ett beslut där landskapet skulle köpa byggnaden och renovera upp den.
Däremot är vi beredda att på något sätt medverka för att möjliggöra biograf på Åland. Dyker det upp ett eller flera initiativ från privat håll så anser jag att vi från offentligt håll skall vara beredd att på ett eller annat sätt hjälpa till i den mån som det inom regelverket är möjligt. Jag tror det börjar bli bråttom.
Vi har spännande veckor framför oss!
torsdag, januari 03, 2008
Idag blev det lasagne - men själv hann jag inte äta
Idag har jag dels hunnit bekanta mig med Navigare. Navigare är ett resurscenter med uppgift att utöka möjligheterna till nätbaserade distansstudier för enskilda åländska studerande i nära samarbete med offentliga myndigheter.
Navigare fungerar också som huvudadministratör och användarstöd för lärplattformen Fronter, som används i de åländska gymnasialstadieskolorna. Genom Fronter kan lärarna, elever, föräldrar, skolledning kommunicera med varandra. Där finns meddelanden om allt från när uppgifter skall vara inlämnade, mail och sms till fullständiga fakta om olika kursers innehåll. Fronter används även inom administrationer för kursresultat och mycket annat. Dessutom lägger lärarna in undervisningsmaterial på den så att andra kan använda det som fungerat bra.
Systemet är imponerande. Största problemet är att vi fortfarande lever i det tidevarvet som det bara är entusiasterna och några till som verkligen använder den. Många har inte kommit över tröskeln och inte riktigt orkat ta sig tiden för att lära sig hur den fungerar och därmed inte heller inser nyttan med den.
För att råda bod på detta avser landskapsregeringen med pengar från Europeiska socialfonden dra ingång en omfattande fortbildning för lärare och skolpersonal på IT-området.
Jag har också presenterat de senaste skisserna över sjöfartsmuseet för mina kolleger idag. Sjöfartsmuseets utbyggnad var föremål för en arkitekttävling 2003 och det vinnande förslaget "Till havs" har nu omarbetats för att komma ner lite i pris. Projektet har minskat med 30% men alla inblandade är överens om att det blir ett bättre museum så här! Kvar finns några arkitektoniskt snygga men kanske inte byggnadstekniskt de bästa lösningarna men jag är rädd för att det inte går att ändra på det mer i och med att det dock är ett specifikt bidrag som vunnit. Byggstart 2009!
I landskapsregeringen har vi idag också fattat beslut om förslag till en ny lagstifting om energiprestanda i byggnader. Målet med den är att öka medvetenheten om hur energislukande våra hus är .Till största delen berör lagstiftningen stora hus (1000 m2). Men vill du sälja ditt skall du kunna uppge hur mycket energi som går åt för att värma upp ditt hus. På det sättet blir energi också en faktor som aktivt avgör när du skall köpa ett hus och energisnåla hus blir attraktivare.
I kväll har jag suttit med representanter för de olika partierna inom stadspolitiken för att finna en lösning på hur kommande stadsstyrelse skall se ut. Så idag blev det en lång arbetsdag där jag hann hem och laga lasagne till familjen men däremot hann jag inte få den färdig tills jag själv skulle på möte - så jag fick nöja mig med kaffe och smörgås. Så alla dagar är som synes inte som igår.
Navigare fungerar också som huvudadministratör och användarstöd för lärplattformen Fronter, som används i de åländska gymnasialstadieskolorna. Genom Fronter kan lärarna, elever, föräldrar, skolledning kommunicera med varandra. Där finns meddelanden om allt från när uppgifter skall vara inlämnade, mail och sms till fullständiga fakta om olika kursers innehåll. Fronter används även inom administrationer för kursresultat och mycket annat. Dessutom lägger lärarna in undervisningsmaterial på den så att andra kan använda det som fungerat bra.
Systemet är imponerande. Största problemet är att vi fortfarande lever i det tidevarvet som det bara är entusiasterna och några till som verkligen använder den. Många har inte kommit över tröskeln och inte riktigt orkat ta sig tiden för att lära sig hur den fungerar och därmed inte heller inser nyttan med den.
För att råda bod på detta avser landskapsregeringen med pengar från Europeiska socialfonden dra ingång en omfattande fortbildning för lärare och skolpersonal på IT-området.
Jag har också presenterat de senaste skisserna över sjöfartsmuseet för mina kolleger idag. Sjöfartsmuseets utbyggnad var föremål för en arkitekttävling 2003 och det vinnande förslaget "Till havs" har nu omarbetats för att komma ner lite i pris. Projektet har minskat med 30% men alla inblandade är överens om att det blir ett bättre museum så här! Kvar finns några arkitektoniskt snygga men kanske inte byggnadstekniskt de bästa lösningarna men jag är rädd för att det inte går att ändra på det mer i och med att det dock är ett specifikt bidrag som vunnit. Byggstart 2009!
I landskapsregeringen har vi idag också fattat beslut om förslag till en ny lagstifting om energiprestanda i byggnader. Målet med den är att öka medvetenheten om hur energislukande våra hus är .Till största delen berör lagstiftningen stora hus (1000 m2). Men vill du sälja ditt skall du kunna uppge hur mycket energi som går åt för att värma upp ditt hus. På det sättet blir energi också en faktor som aktivt avgör när du skall köpa ett hus och energisnåla hus blir attraktivare.
I kväll har jag suttit med representanter för de olika partierna inom stadspolitiken för att finna en lösning på hur kommande stadsstyrelse skall se ut. Så idag blev det en lång arbetsdag där jag hann hem och laga lasagne till familjen men däremot hann jag inte få den färdig tills jag själv skulle på möte - så jag fick nöja mig med kaffe och smörgås. Så alla dagar är som synes inte som igår.
onsdag, januari 02, 2008
I doften av nybakt hemvete...
God fortsättning. Det känns i hela kroppen att det varit lite extra ledigt. Jag vet inte om det är det eller att vi nu har ett nytt år med nya möjligheter som gjort att alla runt omkring mig fullkomligen lyst av arbetslusta och inspiration. Härligt! Själv har jag jobbat med en ny lagstiftning kring studiecirkelverksamhet idag. Den gällande är från 1965 och är ett hinder för våra studieförbund att kunna utveckla sin verksamhet och jobba på ett modernt sätt. Det skall vi råda bot på.
Jag har också sprudlat av energi idag. Jag styrde kosan hem klockan fyra - med nytt vinterdäck på cykeln - perfekt tajmat - via butiken efter middagsmat. Snodde ihop en pasta med ädelostkyckling som åtminstone de äldre av barnen gillade. Därefter satte jag en hemvetedeg på jäsning. Under tiden tog jag mig på en joggingtur och nu sitter jag nyduschad vid datorn besvarat några mail och formuelerar ett blogginlägg samtidigt som jag gräddar hemvetekakorna. Snart får vi njuta av varm choklad och varm hemvete. Vilken dag!
Jag har också sprudlat av energi idag. Jag styrde kosan hem klockan fyra - med nytt vinterdäck på cykeln - perfekt tajmat - via butiken efter middagsmat. Snodde ihop en pasta med ädelostkyckling som åtminstone de äldre av barnen gillade. Därefter satte jag en hemvetedeg på jäsning. Under tiden tog jag mig på en joggingtur och nu sitter jag nyduschad vid datorn besvarat några mail och formuelerar ett blogginlägg samtidigt som jag gräddar hemvetekakorna. Snart får vi njuta av varm choklad och varm hemvete. Vilken dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)