torsdag, februari 20, 2014

Är det lättare att ha synpunkter och förslag på hur de finskspråkigas rättigheter på Åland borde utvecklas än att värna de svenskspråkigas rätt i Finland? Varför tenderar enstaka uttalanden som ofta är negativa för Åland få en sådan spridning i finländska medier? Året har inletts med en hel del skriverier om de finskspråkigas brist på språkliga rättigheter på Åland. Samtidigt som vi vet att många svenskspråkiga i Finland dagligen får kämpa för sina självklara rättigheter. Det första som man måste ha i minnet är att Åland är enspråkigt svenskt med en internationellt garanterad självstyrelse. Finland har två nationalspråk. Syftet med Ålands självstyrelse var att säkerställa Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess språk, dess kultur och dess lokala svenska traditioner när Finland fick suveräniteten över landskapet. Det slogs fast redan i Ålandsöverenskommelsen 1921 och har sedan dess utgjort en fyrbåk i vår färd mot framtiden. En av grunderna för Ålands självstyrelse var således att åstadkomma ett skydd för svenskan på Åland. Åland är språkligt en majoritet i en minoritet i Finland. På Åland finns inga minoritetsspråk eftersom Åland inte är en egen stat utan en del av Finland. Därför har Åland heller ingen skyldighet att ordna undervisning på andra språk än svenska och lagstiftningen är klar att undervisningsspråket på Åland är svenska. Satsningar utanför det som ingår i grundskolan är dessutom en fråga om resurser och prioriteringar. Däremot finns en stark ambition att få ungdomar att lära sig fler språk. Intresset för att studera språk har minskat på senare tid och är ett gemensamt bekymmer för hela Norden och även Europa. Åland är även ytterst beroende av att det svenska språket fortsätter att ha en framtid i morgondagens Finland. Vi har från åländsk sida aktivt följt med och medverkat i framtagandet av nationalspråksstrategin för Finland och välkomnar att ett nätverk har tillsatts som ska följa upp att strategin efterlevs. Det är första gången det finns en strategi som är nedtecknad och bindande och det är bra även om det borde vara en självklarhet att om det finns två nationalspråk i ett land så ska landet fungera på båda språken. Det borde inte krävas kamp och påminnelser för att staten ska kommunicera muntligt och skriftligt på svenska med landskapet. Varför ser du flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget? Varför höjs så sällan rösten för de svenskspråkigas rättigheter i Finland? Rättigheter som de svenskspråkiga ska ha enligt finländsk grundlag? Finland har två nationalspråk. Det borde väl då vara en självklarhet att en människa som levt på svenska hela sitt liv ska få avsluta sina dagar på ett hem som kan serva på svenska och att den som behöver vård ska kunna få det på svenska i ett tvåspråkigt land? Ingen borde heller ha dåligt samvete för att den svenska skolan i kommunen kräver mer resurser för att den är mindre än den finska. Kan det vara så att det är lättare att kritisera andra än att åtgärda brister själv? Sjövalls frustrerade utspel gentemot Åland har fått en stark genomslagskraft. Resurser har satsats på att översätta kolumnen till finska och spridningen har varit effektiv. Inte långt efter Sjövalls kolumn publiceras ett uttalande från någon anonym som säger att Åland är rasisternas paradis – även den får en stor spridning. Frågan är om personen som uttalat det ens finns? Rubriker som ”offentliga tjänster borde tillsättas av bara ålänningar” från 1970-talet lever kvar i de äldres, särskilt journalisternas minne. Det är förstås trist att enskildas uttalanden görs till gemensam sak från åländsk sida och att negativa uttalanden får betydligt större spridning än de positiva. Men ingenting är så ont att det inte har något gott med sig. De negativa utspelen ger tillfälle att förklara hur det verkligen är, hur vår självstyrelse fungerar, att Åland är enspråkigt svenskt, varför vi är demilitariserade och att Åland är ett mångkulturellt och öppet samhälle. Min bedömning är att det finns ett gott samarbete mellan Åland och riket, men att det finns en relativt stor okunskap om Åland och självstyrelsen. Med mera samarbete, utbyte och diskussioner så finns förutsättningar för större förståelse och insikt om det som är olika. För att få utveckling behöver vi samarbeta och bygga broar och inte skapa gränser och avstånd.