måndag, september 30, 2013

Det som inte går att laga med silvertape är sönder

Kolla alltid om dina grejer kan repareras innan du köper nytt och slänger den gamla som gått sönder! Fråga gärna fler – och sök på nätet om du inte får hjälp i butiken. Vår klippmaskin började bli slö. Jag frågade efter nytt bett i butiken och fick svaret att det inte lönar sig att köpa bett.” Det blir dyrt och krångligt. Köp ny klippmaskin istället.” Jag kunde inte tänka mig att slänga maskin och alla tillbehör bara för att bettet blivit slött. Jag kollade på nätet . Det visade sig att det gick att byta i bettet med ett handgrepp och ett nytt kostade inte mycket..... Det påminner mig också om vår fantastiska matberedare köpt 1988. Den har massor med tillbehör som rivskivor och knivar och kan i det närmaste göra vad som helst med den! Idag skulle man behöva flera apparater för att ersätta den. Vid ett kakbak tröttnade dock plasten i locket och en liten bit lossnade. Biten visade sig vara central för hela maskinens funktion. En kugge för att få redskapen att snurra. Jag besökte återförsäljaren som konstaterade att reservdelar till maskiner äldre än 10 år inte går att få tag på. Jag letade på nätet. Hittade en firma som har mängder med reservdelar. Hittade inte ett nytt lock i sortimentet. Men jag gav mig inte utan ringde firman, som ville hjälpa till. De dammsög Sverige och lyckades hitta ett lock hos en samarbetspartner i Skåne. Locket skickades upp till butiken i Stockholm och kunde hämtas där. Nu har vår matberedare snurrat nästan dagligen i flera år efter det...

måndag, september 16, 2013

Enligt Vasabladet kan en ålänning bli vinnaren i EU-valet

Åland och EU-valet får stort utrymme i dagens Vasablad. Tydlighet i språkfrågan och att vi är tusenkonstnärer i politik på Åland kan göra en åländsk kandidat till vinnare på SFP-listan. Så här skriver Kenneth Myntti i en av tre artiklar idag: Starkt kandidatfält splittrar rösterna Wivan Nygård-Fagerudd snubblade på tröskeln i riksdagsvalet 2007. Hon är toppolitikern som har haft flytet, men som av någon anledning inte har nått riktigt hela vägen fram. Därför är det nu eller aldrig som gäller för Nygård-Fagerudd. Hennes egen bedömning om att hon spräcker den magiska gränsen om 10 000 röster kan anses mer än rimlig med tanke på att hon är rikskändis. Hon kan alltså räkna med ett starkt stöd både från Österbotten och de kvinnliga SFP-väljarnas sida. Samtidigt har Nils Torvalds har ett försprång i och med att han finns på ort och ställe och är inkörd i de rutiner som gäller i Europa. Björn Månsson fick ett starkt röstetal i 2009 års val medan Christina Gestrin är känd i hela Svenskfinland tack vare sin position som Folktingsbas, sin egenskap av SFP-riksdagsledamot och sitt miljöengagemang. Päivi Storgård är en resolut kvinna, känd för sina starka ställningstaganden för svenskan medan den potentiella EUkandidaten Marcus Rantala är en av de formstöpta och slipade politikerprofiler som alltid har framgång i val. Med andra ord är det bäddat för en superhård fight om de uppskattningsvis 110 000 röster som ska säkra SFP-mandatet i Bryssel. I all synnerhet om vi ska tro partisekreterare Johan Johansson som hävdar att han har ytterligare starka kort i bakfickan. Det är i det här sammanhanget Åland kommer in. Om fastlandets SFP-röster splittras på mer än en handfull huvudkandidater och några röststarka statister medan ålänningarna lyckas få de flesta röstberättigade ålänningar att rösta på den enda ålänningen på SFP-listan kan Åland ta hem spelet. Unikt nog lyckades Ålands Centers Britt Lundberg i det förra valet få hela 1 500 SFP-röster på fastlandet. I nästa års val är oddsen för fastlandsröster till en ålänning till och med ännu bättre. Varför det? Jo, efter de senaste turerna i kommunreformsfrågan kan man anta en del svensksinnade väljare på fastlandet är tämligen är missnöjda med SFP:s undfallenhet i fråga om svenskan. Ålänningarna är i allmänhet betydligt tydligare i språkfrågan. Det här kan ålänningen vara i kraft av att självstyrelsen vilar på språklig basis. Många finlandssvenska väljare knyter näven i fickan för att regeringspartiet SFP säljer ut de svenskdominerade offentliga strukturer vi har. Ur den synvinkeln kan man kanske tänka sig att en ålänning till och med har bättre förutsättningar än SFP att förvalta det finlandssvenska mandatet i Europa. Medan SFP i många avseenden uppfattas som en hjälpmotor till Samlingspartiet har en ålänning inget regeringsinnehav att ta hänsyn till. Ålänningen har också en fördel av att Åland är ett mikrosamhälle där varje politiker tvingas fungera på alla nivåer. Politiken på Åland är på samma gång både inrikesoch utrikespolitik och det ger en rutin och förmåga att skapa förståelse för det lilla samhällets intressen. Å andra sidan ska vi minnas att röstbeteendet är traditionellt betingat och att många finlandssvenska väljare aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på en ålänning. Spännande tider väntar.