Framgång i EU kräver erfarenhet av systemet

Ett mandat i Europa parlamenetet ger möjlighet att utöva inflytande på EU-samarbetet. För det krävs en utvecklad social kompetens och förmåga att samarbeta med andra. Det gäller att kunna bilda allianser med representanter för 27 länder. Därtill kommer ett oundvikligt krav på insikter i hur EU-maskineriet fungerar.

Jag har i mitt uppdrag som en av Finlands nio medlemmar i EU:s Regionkommitte sedan 2003 blivit väl förtrogen med systemet och lärt mig hur man skall agera för att göra skillnad trots att man representerar en liten region och ett litet land. Jag har fungerat som rapportör och haft ett nära samarbete med kollegerna i Europa parlamentet.

I mitt uppdrag som EU-ansvarig i den åländska regeringen har jag kommit i nära kontakt med kommissionen och även deltagit i ministerrådsmöten. Jag vet att kommissionen består av människor och har genom diskussioner med kommissionärer och tjänstemän uppnått många goda resultat.

För att kunna agera i Europa parlamentet måste politikern ha förmåga till vad som inom idrotten brukar kallas ”split vision”; att kunna se både smått och stort. Det vill säga man måste både ha detaljkunskap i sakfrågor och överblick över det politiska läget inom EU. Saknas detaljkunskapen blir många åsikter enbart ytliga floskler, saknas överblicken blir enskilda initiativ ofta bara betydelselösa slag i luften.

Sverige går till val med ett listsystem där partiet besluter i vilken ordning de olika kandidaterna blir invalda. De kandidater som är medlemmar i Regionkommitten har placerats på andra plats eller direkt efter de som redan är invalda parlamentariker.
Jag är den enda av de uppställda 241 kandidaterna som är medlem i Regionkommitten och en av de få med regeringserfarenhet.

En EU-parlamentariker har ett större manöverutrymme än en riksdagsledamot. Det gör att valet i hög grad blir en personlig förtroendefråga.