Vi lägger ett händelserikt år bakom oss

Nedräkningen för 2009 kan börja. Vi lägger ett händelserikt år bakom oss.

Idrottsevenemangens år där Öspelen på Åland blev en succe och där Åland fick stå värd för Paf Open - beachvolleyturneringen igen. Fotbollsdamernas avancemang till europaspel kommer vi aldrig att glömma.

För kulturensräkning tror jag vi vågar utse Alandica till det bästa som hänt på länge. Många nya kulturevenemang har satts upp på Åland och flera stora artister har gästat och kommer att gästa oss. De kulturaktiviteter som funnits sedan tidigare har också fått plats - en del har valt en ny arena andra har valt att fortsätta på de scener där de känner sig hemma. Så var också tanken - Alandica skulle ge kulturåland den scen som inte hittills har funnits.

Som utbildnings- och kulturminister har det funnits många utmaningar under året. Under året har stor möda och otaliga timmar lagts ner för att övertyga den svenska regeringen om att Åland borde undantas från att studernade från icke svenska gymnasier skulle placeras i en utlandskvot. Det är härligt att kunna konstatera att det lönar sig att argumentera och ihärdigt och systematiskt kontakta alla tänkbara personer som kunde tänkas hjälpa oss att föra frågan i rätt riktning. För våra studerandes del skulle en utlandskvot kanske inte nödvändigtvis gjort det svårare att bli antagna men däremot skulle det bli mycket svårt att kunna förutse möjligheterna att kunna bli antagen. Det skall också finnas tillräcklig konkurrens inom utlandskvoten - så de utbildningar som inte lockar tillräckligt många studerande från utlandet skulle inte anta utländska studerande alls, vilket skulle ha beskurit utbudet för våra studerande rejält.Det är med stor lättnad och glädje vi strax innan jul mottog beskedet att svenska regeringen tagit till sig av vår argumentering och beslutat att utfärda ett undantag för de åländska studerandena. Jag vill särskilt rikta ett tack till allt stöd och hjälp vi fått av Sveriges generalkonsul Bertil Jobeus som tagit alla tillfällen i akt att arbeta för att frågan skall få en lösning.

Under året har vi även funnit lösningar för flera infekterade frågor som stannat upp och kommit av sig. Vi har nu tillsammans lyckats hitta en form för gymnasialstadieskolonas utveckling som vi tror att hela lagtinget står bakom. Nu arbear vi intensivt med att formulera ny lagstiftning - en lagstiftning som inte bara behövs för att omorganisera gymnasialstadiet utan som behövs för att klargöra studernades rättigheter - frågor som inte överhuvudtaget berörs i vår idag ganska föråldrade lagstiftning.

En annan jobbig fråga som varit mycket inflammerad och som nu börjar finna sina lösningar är forminnesfrågorna. Nu har samtliga markägare hörts, många har fått personligt besök, oklarheter gör vi vårt bästa för att reda ut och ytterligare behov av undersökningar har konstaterats. Nu behövs lagstiftning så att en regelrätt registrering kan genomföras. Sen skall vi förhoppningsvis även fått ordning och reda inom det här området.

Under 2009 har vi också haft mycket arbete med att få igång Sjöfartsmuseets utbyggnad. Många frågor behövde finna en lösning innan vi slutligen kunde bjuda ut projektet. Nu har vi fatat beslut om att teckna kontrakt. Spaden kommer i marken i mitten på januari. Vi hoppas på en succe även här. Museet nyöppnas hösten 2011.

Det här är ett litet axplock av vad vad vi arbetat med och åstadkommit under 2009.

För min egen del präglades våren och försommaren av europa parlamentsvalet. Valet som inte räckte hela vägen fram men som resulterat i att Åland i varje fall har fått en medarbetare till i Bryssel och en parlamentarieker som lovat att bevaka våra intressen.

Nu ser vi framemot 2010 ett minst lika händelsrikt nytt år med många nya möjligheter.

Bara vanligt vatten - Kajsa Ingemarsson

Jag gillar Kajsa Ingemarsson. Men när jag började läsa hennes senaste ”Bara vanligt vatten” blev jag besviken – först. När jag läst Ingemarsson har hon i sitt berättande givit mig en ny väninna eller tagit mig med in i en krets av kvinnor som både underhållit mig och givit mig flera nya impulser. De första 150-200 sidorna i ”Bara vanligt vatten” var så slät att jag inte kände igen henne. Handlingen och innehållet var så förutsägbart och den framgångsrika författaren teddes sig märklig när det inte fanns någonting i hennes framgång som på något sätt kunde vara berikande. Men mitt i allt så hände något. Boken som författarinnan Stella Friberg kämpade med begåvades med en spännande utgång och personerna i ”Bara vanligt vatten” fördjupas och händelseförloppen tar fart. I ett vips hade jag slukat hela boken och tyckte det var synd att den tog slut. Så Kajsa Ingermansson får helt klart godkänt och jag ser fram emot hennes nästa bok.

Vi skriver annandag jul. Vi har bakom oss ett skönt julfirande - traditionellt med god mat, julklappar med roliga rim och massor av vackra ljus. Igår var vår första juldag utan program. Vi brukar alltid ha några hembjudna eller vara på någon middag någonstans men i år skulle vi bara vara vi fem. Två av mina systrar har valt att resa bort över julen. Fast det är härligt med mycket folk om kring sig och att passa på att njuta av varandras sällskap var det oerhört skönt med en dag utan tider. Jag kan inte minnas när jag haft en sådan dag senast. Inte mer än att de kan räknas på en hand under det senaste året. Det var helt stilla i huset. Barnen var uppslukade av sina klappar, jag läste lite, tittade på nån film. Åt gjorde vi när vi blev hungriga - var och en efter sin mage. Kylskåpet och matkällaren är välfyllda. En promenad till mor och far var det enda programmet.
Idag har vi börjat lika. Sov tills vi vaknade - ingen väckarklocka. Läste lite, somnade om, läste lite till, frukost, plockade lite, läste lite... På eftermiddagen skall vi på middag och frossa i sällskapsspel - helt förslöade är vi inte. God fortsättning på er alla!

Djur av Joyce Carol Oates

Jag har läst "Djur" av Joyce Carol Oates.
En otäck bok som framkallar skräck och är spännande som en deckare. Men väldigt kort, jag tror boken kunde blivit så mycket bättre om den varit lite mer omfattande så att man skulle lära känna de olika personerna lite bättre. Nu blev den faktiskt lite ytlig.
Boken utspelar sig på ett flickuniversitet i en liten stad i USA. Mordbränder härjar på universitetsområdet. Stämningen är spänd. Centrala figurer är professorn Andre Harrow och hans fru skulptrisen Dorcas. En del av flickorna vid universitetet får vara praktikanter hos Dorcas, men att de är det måste de bevara för sig själva. Huvudpersonen Gillian tillhör så småningom de utvaldas skara och dras in i hemligheterna.
Boken heter Djur - i original Beasts - vilket är en bättre titel på en bok som handlar om sexuellt utnyttjande och absurditeter som får en att bli rejält illa berörd.
Inte den bästa bok jag läst. Men berörande och klart läsvärd. Dessutom av en författare som då och då omnämns som förhandstippad för Nobels litteraturpris.

Tänkvärt...

Om vi inte har tid att ta det lugnt idag, kanske vi redan i morgon kommer att upptäcka, att vi visserligen hunnit mycket - men gått miste om allt. Anne Swärd

Kultur och skapande för ett fullvärdigt liv

Jag tycker det är nedslående att läsa om 50- och 60-års jubilarer som med längtan berättar om allt vad de skall göra när de blir pensionärer. Vi borde få en ändrad attityd till konst, kultur och skapande - vi behöver ju det för att få ett fullvärdigt liv. Till större grad integrerat i våra arbeten, skolan och på vår fritid. Varför vänta till pensionen - vi behöver utlopp för kreativitet i allt vad vi gör - från vaggan till graven. Vi behöver använda båda hjärnhalvorna. Det ger kunskap liv. Det är vad jag menar när jag lyfter att kultur o idrott är viktiga politikområden.

Idrott skall inte vara knuten till politik

IFK Mariehamns hockeyherrar gör reklam för Obunden samling på sina hockeyhjälmar den här säsongen.Förstår att det är ett utmärkt sätt för ett politiskt parti att göra sig synlig men ser ändå ett problem i att spelarna kan känna sig obekväma - bär man reklam för något så tar man ju också ställning...
Ett demokratiproblem heltklart. Idrotten borde inte vara knuten till politik.

Alla som vill skall få delta i majoritetens religionsundervisning

Grundskolelagen behöver ändras så att alla som önskar skall ha tillträde till majoritetens religionsundervisning och inte automatiskt hänvisas till livsåskådning. Lagstiftning kommer!

Gymnasialstadiet indelas i två skolor med en direktion

Lagtinget har diskuterat morgondagens gymnasialstadieutbildning. Två skolor under en direktion samt en gemensam ekonomi och administrationsenhet. Vänlig debatt med nästan total enighet. Målet är utstakat - nu är det för mig och de som jobbar inom skolvärlden att verkställa.

ungdomsarbetslöshet, Pommern och Roffe Lindqvistpris mm

Inledde dagen med ett möte med AMS och ÅSUB. Bra avstämningar i en av de viktigaste utmaningarna - ungdomssysselsättningsläget. Därefter har vi analyserat anbuden på Sjöfartsmuseet och haft gruppmöte. Vid lunchmötet utsåg vi de som skall nomineras till Roffe Lindqvist-priset. Eftermiddagen innehöll lagtingsdebatt och kaffekalas som Sirpa, 50 bjöd på. Sen var det dags för avstämning kring gymnasiereformen och ett möte med Mariehamns stad om Pommern. Ytterligare hann jag med ett antal föredragningar innan jag formulerade gruppanförndet inför morgondagens budgetremissdebatt i fullmäktige. Nu räcker det för idag. Soffan kallar.

Stipendier och Guldfest!

Sitter på Ålfen på väg hem efter Plantingstiftelsens styrelsemöte. Vi har fördelat stipendier till forskare och studerande vid svenska högskolor. Passande har jag alltså spenderat tre timmar i Stockholm på självaste Svenska dagen. Vi hade mycket kvalite att välja bland. Fina sökande från Åland! Vilket kommer att visa sig i tilldelningen...


Efter båtturen blir det snabbdusch och uppvaktning av Åland United. Guldfest!

En budget med ansvar för en trygg och modern framtid

Så var budgeten för 2010 offentliggjord. Jag konstaterar att vi det inte handlar om att göra sig populär utan det handlar om att visa att
man kan ta ansvar och få ålänningarna att känna trygghet över att vi kommer att klara krisen och kunna bibehålla en god nivå på samhällsservicen framförallt inom våra kärnområden. I budgeten föreslås en rad åtgärder, dels i led att åstadkomma en strukturell balans i landskapets budget på lång sikt och dels för att på kort sikt åstadkomma besparingar. Att arbeta med inbesparingar innebär inte automatiskt en nedmontering. Som vår ledstjärna har vi tvärtom utveckling hela tiden i åtanke.

Utbildningen är ett prioriterat område. Trots det har givetvis inte utbildningsbudgeten kunnat gå ograverad förbi utan inbesparingar. Vårt ansvar är att se till att vi långsiktigt kan hålla en hög nivå med hanterliga undervisningsgrupper i grundskolan och att vi på gymnasialstadiet kan erbjuda våra ungdomar en studieplats så att de inte i unga år skall behöva lämna Åland samt en högskola som svara mot näringslivets och de offentligas behov så att Åland kan utvecklas. För att stimulera sysselsättning och även möta upp samhällets behov av flexibilitet vad gäller kompetens är det även mycket viktigt med en fungerande vuxenutbildning. Särskild uppmärksamhet kommer vi 2010 att rikta mot resultatet från undersökningen hälsa i skolan i syfte att främja våra ungdomars psykiska välmående. Ett mycket starkt vakande öga och beredskap för insatser har vi även för att stävja den stigande ungdomsarbetslösheten.

Inom kultur och idrottsområdet är jag glad att vi kunna upprätthålla ungefär samma nivå som tidigare år. Under tider som dessa är tillgång till kultur, föreningsliv och idrott oerhört viktigt.

”De är inte kloka, de där Ryssarna”

Jag har läst "De är inte kloka, de där ryssarna" av Anna-Lena Lauren. En fantastiskt underhållande bok som ger en verklighetstrogen bild av den ryska själen. Något ingen guidebok kan konkurrera med. Av boken har jag lärt mig att mannen är familjens huvud medan kvinnan är nacken som bestämmer i vilken riktning huvudet skall vridas.Kvinnoran är varken dummare eller svagare än männen, tvärtom men det är ingen som har talat om det för karlarna.

Stabilitet är viktigare än demokrati. Demokrati är en lyxfråga för många. Ryssarna vill inte gå ut på gatorna och demonstrera, de vill ha sina löner och pensioner i tid. En som Anna Lena pratat med konstaterar att det är svårt att känna varför man skall känna solidaritet för samhällets olycksbarn, tiggare tex när man själv kämpar hårt varje dag för att överleva.

Sannolikt finns det inget system som sammantaget har tagit livet av så många människor som kommunismen. Detta diskuteras inte i Ryssland. Man diskuterar inte ett enda blödande sår i den ryska historien. Finns en risk att samhället aldrig går framåt så länge man inte vågar se historien i vitögat

Att bli politiker i ryssland är en affärside. Den som klarar att bli invald i duman har sin ekonomiska framtid tryggad. En välbetald arbetsplats, med tillgång till information utan att de behöver ta politiska ansvar för ett enda beslut.

Det är äldigt viktit hur saker och ting ser ut i Ryssland. Mobiltelefonen ä en statussymbol av rang. Det är inte telefonens praktiska egenskaper som avgör utan vilken image den ger dig.

Rysslands absolut störta problem är att den fortfarande inte är en fungerande rättsstat. Lagar och regler finns bara för syns skull. Medborgarna känner inte varför de skall behöva följa dem och har ingen känsla för det allmännas bästa. ” varför skall man vara solidarisk med ett samhälle som inte är solidariskt mot en?” Stats- och kommunalanställda är djupt föraktade.

Man påverkar inte genom politik. Man påverkar genom att bygga upp en relation till makten.

Kreml kontrollerar en hel del i samhället men inte hela samhället. Anna Lena Lauren är helt övertygad om att Putin inte har någonting att göra med mordet på journalisten Anna Politkovskaja. Hon blev martyr och har av västvärlden tillmätts ett värde som Putin aldrig anset att hon haft.


Livet går ut på att varar tillsammans med vänner och släktingar. Arbetar gör man för att kunna leva.
Ryska vodkakulturen är gammal. Var och en vet hur man skall uppföra sig vid matbordet och på parkbänken, för dricka gör man för att ha roligt tillsammans – med betoning på tilsammans.
Den kollektivistiska ryska kulturen triumferar över den finländska individualistiska och dess depressiva tendens att dricka för drickandets egen skull.

Ålands museum fyller 75 år

Ett museum förmedlar vilka vi är , var vi kommer från och ger oss också inspiration till vart vi är på väg.

I torsdags firade vi att Ålands museum förmedlat kunskap och underhållit oss i 75 år.

Den första skriftliga initiativet till ett åländskt museum hittar man i Ålandstidningen den 24 april 1897 dvs för en god bit över hundra år sedan. P HJ Olsson skriver att det är dags att rädda vad som räddas kan och avser alla de besökande uppköpare som lade beslag på antika värdefulla föremål och förde dem från Åland.

Under 1970-talet förverkligades projekt 77. I augusti 1979 påbörjades bygget av den efterlängtade museidelen i projektet som till övriga delar färdigställts genom Hotell Arkipelag och Självstyrelsegården.

Arkitektkontoret Classon och Sörling planerade museets nya basutställnig tillsammans med experter från statens historiska museum i Stockholm och vår egen personal. 1982 fickÅlands museum för sin fina utställning motta Europarådets museipris. Något som också ledde till fantastiska besökarsiffror för museet.

Museet är ett högkvarter för kulturen en viktig kulturpolitisk satsning.
Årligen visas ett antal specialutställningar vid Ålands museum. Särskilt minns jag ”Den taturerade ålänningen” som 1994 blev en av museet allra största besökarfrmgångar och den har även varit på turne i Norden. Verksamheten är under ständig utveckling och museet blir allt mer en mötesplats för ålänningar och turister och en naturlig plats att söka kunskap ifrån för våra studerande. Museet spelar en viktig roll för vår identitet och det är alltid lika härligt att ta med vänner och bekanta bortifrån till museet och visa och berätta.

Basutställningen är i det närmaste intakt. När man kom till museet när utställnigen var ny inleddes besöket med en film för att man skulle sättas in i vad man som besökare skulle få möta. Den här filmen har så dålig kvalite idag att man inte kan visa den längre. Det finns ett starkt behov att förnya utställningen och moderinisera den så att den skulle bli minst lika lätt att ta till sig idag som då. Beysningen i museet är också så vass i sitt ljus att många föremål inte kan visas varför ny belysning är nödvändig vilket även skulle möjliggöra att fler nya föremål kunde plockas fram och visas. Vart efter man förnyar belysningen så kommer man även att fundera på vad som skall sättas i fokus och hur. Vissa utställningsdelar saknas också, här finns väldigt lite om självstyrelsen och om vårt midsommarfirande. Vilket vore trevligt att kunna lyfta fram.

Passa på att se utställningen om museets utveckling. Den är både innehållsmässigt intressant och oerhört snyggt presenterad!

Jag har haft ett härligt höstlov. I fredags var jag med Johan 10 år till Naturhistoriska museet i Stockholm. Fantastiskt ställe - roligt och lärorikt. Vi hann med fyra fantastiska utställningar och en cosmonova 3 D film innan vi åkte in mot stan för en kebab i hötorgshallen följt att premiärvisningen av UP. Alligenom lyckad dag!

Maja och Janne fick mig i tårar

Var på Vårdö bönehus förra helgen och firade minnet av Anni Blomqvist med anledning av att hon skulle ha fyllt 100 år i år. Ett fantastiskt program - värdigt firande. Paret på bilden fick mig i tårar. Så rörande och vackert!

Sommarbarn av Katerina Janouch

I väntan på att jag skall få tag på Katerina Janouchs senaste ” Systerskap” har jag läst Sommarbarn”. Jag har läst allt jag fått tag på av Janouch och jag är imponerad av att hon lyckas skildra så vitt skilda ämnen så bra. I ”Sommarbarn” får vi följa Katia (självbiografiskt) som flyttar med familjen från Tjeckoslovakien via Danmark till Sverige. Katia flickan som helst av allt vill bli ljushårig och blåögd och svensk. Hur avskyvärt hon behandlas i skolan av sina ”kamrater” och hur hon trivs som sommarbarn på en Herrgård i en varm överklassfamilj men samtidigt slits av sitt dåliga samvete för att hon trivs och upplever att hon sviker och raderar sina egna rötter och sin härkomst. Helt klart läsvärd och berörande. Men inte den starkaste hon skrivit. Hittills här det Bedragen och Anhörig som gjort starkast intryck.

Drakkullen på Ängsbacken är invigd

Hur barns utemiljö ser ut påverkar barns hälsa och välmående.

På en bra dagisgård skall det finnas varierande lekmiljöer. Man skall få lust att leka när man kommer ut och det skall vara roligt för alla både för flickor och pojkar. En god utemiljö skall vara en plats för kreativa projeket. Framför allt på en bra dagisgård skall man få lust att springa, sitta, klättra, leka upptäcka.

Jag tror också att ju mer naturmark man har –desto bättre. Det är något som både föräldrar och politiker försökt få till mera av på Ängsbackens gård men riktigt så mycket som vi ville fick vi inte. Men en bit österut kommer staketet att flyttas.

Däremot fick vi ett fint och spännande projekt till Ängsbacken. För 1% av byggkostnadera har konst köpts till dagisgården. Konst av Caroline Pipping ”Port Douglas”, Satu Kiljunens landskapsträd samt Markus Kåhres Igloo. Alla skyltar och daghemmets logo har konstnären Eva Maria Mansnerus gjort inspirerad a teckningar som barnen har gjort.

Förutom konstinköpen har barnen varit med och planerat delar av gården. Det är ju personal och barn som tillsammans skall vara på gården – därför är det viktigt att de också får vara med och tala om hur en bra gård ska vara.

Barnens och personalens goda idéer har sedan Tiina Holmberg använt när hon sist och slutligen planerat hur den skulle bli och se ut.


I torsdag var det dags att inviga gården med en riktig kull-turfest.

Jag tycker att Ängsbackenprojketet på många sätt varit mycket lyckat och lyfter fram både vikten av kultur och konst i våra offentliga miljöer men också hur viktigt det är att låta dem som skall vistas i olika miljöer verkligen få vara med och påverka resultatet.

Kanske det här projektet givit våra unga en tro på att det faktiskt går att påverka om man engagerar sig – något som bådar gott för framtiden och engagemanget för vårt stad och vårt Åland.

Jag hoppas att drakkullen skall fyllas av lek och ta fram mycket lust och skratt alla dagar.

Vad underbart!

Svänger in på gården vid halv sex. Äntligen fredag. Är ganska trött efter en intensiv vecka då det har varit arbete även alla kvällar. Möts av doften av mat. Dottern står vid spisen och plockar ut en stek ur ugnen. Bordet är vackert dukat. Skinkstek, sås, potatis, äppelmos och en härlig sallad med coctailtomater och champinjoner. Fruktsallad med syrlig sås i höga glas. Jag slår mig ner, äter och njuter tillsammans med de mina. Gott. Skönt. Ungdomarna har spenderat eftermiddagen i köket för att överraska mor när hon kommer hemsläpande från jobb. Nu skramlar det i köket. Disken. Underbart. Det här kommer jag aldrig att glömma.

Den viktigaste demokratifrågan

Idag har jag med genusglasögon granskat vårt förslag till allmän motivering till budgettexten. Jag anser att jämställdhet är den viktigaste demokratifrågan, alla kan vi indelas i gruppen kvinna eller man och utifrån våra förutsättningar skall vi ha samma rättigheter.

Det är spännande när man tar sig tid och funderar över – vems kulturarv är det vi visar upp på våra museer? Vilka är det som får del av våra kultur/idrottspengar? Skiljer sig kvinnlig och manlig kultur ifrån varandra? Vad kan vi göra för att få mer blandade undervisningsgrupper på gymnasialstadiet? Totalt sett finns ungefär lika många pojkar och flickor men där studievalet följer ganska traditionella mönster.

Förändringen går i små steg framåt men för att utveckling skall ske behöver vi fundera på dessa frågor och framförallt ställa dem och börja tänka nytt.

En enkel regel jag brukar försöka följa är – vem blir glad av det här beslutet?