Borde man inte godkänna motioner som är bra?

Kan man vara för något fast man förkastar förslaget eller röstar emot? Har väljarna en rättvis möjlighet att få en bild av vad deras favoritpolitiker har för åsikt i olika frågor och på vilket sätt de jobbar för det?

Oppositionens uppgift i det parlamentariska systemet är att granska makten. Vi ska göra regeringspolitiken bättre. Från centerns sida har vi lagt ner mycket arbete på regeringens förslag till budget. Vi har förstås läst den noga, vi har följt upp med verkligheten där ute – hur fungerar det här förslaget? Vi har utgående från våra slutsatser lagt ändringsförslag, finansmotioner.

Många av motioner fick medhåll i debatten från regeringssidan. Flera håller med om oss att de inte skulle lägga fram en budget där pengar som inte finns borde reserveras för framtida investeringar och ta dessa icke existerande pengar med in i budgeten som ett underskott. Budgeten ska visa hur det finansiella läget verkligen är. Utskottet uppmanar regeringen att kurser i Ålands juridik borde hållas i högskolan, att högskolan ska bolagiseras, att det behövs utbildningsinsatser för barn med autismdiagnos, att förvaltningschefen ska ha en förmansroll i förhållande till avdelningscheferna, att alla ska kunna ta del av TV-utbudet innan skatt kan uppbäras, att svenska språket borde vara prioriterat i budgeten, att det behövs transparens i hur man presenterar antalet anställda inom förvaltningen att det är viktigt att livsmedelsproduktionen på Åland fungerar osv. Trots att våra budgetmotioner får medhåll så förkastas de av majoritets partierna S, Lib och MSÅ. Så har det varit av tradition.

Jag undrar hur människorna ute i samhället ser på vårt system. Att vi håller med varandra men motionerna förkastas för att de kommer från fel håll. Ibland kan säkert ärenden behöva beredas mer, men överlag borde vi fundera över att åtminstone till nästa mandatperiod ha en ny överenskommelse - att bra motioner kan godkännas. Jag tänker också att det kan göra gott för demokratin. Att väljare i högre grad får veta vad lagtingsledamöterna verkligen tycker att är viktigt. För nu är ju de som medverkat till att förkasta förslagen emot frågorna i sak i deras ögon.

I Finlands riksdag motionerar även enskilda ledamöter från regeringspartierna – något jag också skulle välkomna en utveckling emot. Så att regeringen får känna av när den inte levt upp till t ex regionala förväntningar eller jämställdhetsfrågor eller andra hjärtefrågor som förstås även finns inom regeringsblocken. I Sveriges riksdag är regeringens partipiska väldigt hård och ledamöter har till och med avslutat sina uppdrag för att de inte fått följa sin övertygelse. Det är ingen bra förebild. Vi borde utveckla demokratin på bästa sätt.