söndag, november 01, 2009

”De är inte kloka, de där Ryssarna”



Jag har läst "De är inte kloka, de där ryssarna" av Anna-Lena Lauren. En fantastiskt underhållande bok som ger en verklighetstrogen bild av den ryska själen. Något ingen guidebok kan konkurrera med. Av boken har jag lärt mig att mannen är familjens huvud medan kvinnan är nacken som bestämmer i vilken riktning huvudet skall vridas.Kvinnoran är varken dummare eller svagare än männen, tvärtom men det är ingen som har talat om det för karlarna.

Stabilitet är viktigare än demokrati. Demokrati är en lyxfråga för många. Ryssarna vill inte gå ut på gatorna och demonstrera, de vill ha sina löner och pensioner i tid. En som Anna Lena pratat med konstaterar att det är svårt att känna varför man skall känna solidaritet för samhällets olycksbarn, tiggare tex när man själv kämpar hårt varje dag för att överleva.

Sannolikt finns det inget system som sammantaget har tagit livet av så många människor som kommunismen. Detta diskuteras inte i Ryssland. Man diskuterar inte ett enda blödande sår i den ryska historien. Finns en risk att samhället aldrig går framåt så länge man inte vågar se historien i vitögat

Att bli politiker i ryssland är en affärside. Den som klarar att bli invald i duman har sin ekonomiska framtid tryggad. En välbetald arbetsplats, med tillgång till information utan att de behöver ta politiska ansvar för ett enda beslut.

Det är äldigt viktit hur saker och ting ser ut i Ryssland. Mobiltelefonen ä en statussymbol av rang. Det är inte telefonens praktiska egenskaper som avgör utan vilken image den ger dig.

Rysslands absolut störta problem är att den fortfarande inte är en fungerande rättsstat. Lagar och regler finns bara för syns skull. Medborgarna känner inte varför de skall behöva följa dem och har ingen känsla för det allmännas bästa. ” varför skall man vara solidarisk med ett samhälle som inte är solidariskt mot en?” Stats- och kommunalanställda är djupt föraktade.

Man påverkar inte genom politik. Man påverkar genom att bygga upp en relation till makten.

Kreml kontrollerar en hel del i samhället men inte hela samhället. Anna Lena Lauren är helt övertygad om att Putin inte har någonting att göra med mordet på journalisten Anna Politkovskaja. Hon blev martyr och har av västvärlden tillmätts ett värde som Putin aldrig anset att hon haft.


Livet går ut på att varar tillsammans med vänner och släktingar. Arbetar gör man för att kunna leva.
Ryska vodkakulturen är gammal. Var och en vet hur man skall uppföra sig vid matbordet och på parkbänken, för dricka gör man för att ha roligt tillsammans – med betoning på tilsammans.
Den kollektivistiska ryska kulturen triumferar över den finländska individualistiska och dess depressiva tendens att dricka för drickandets egen skull.

3 kommentarer:

Anonym sa...

aldrig läst denna bok, men dess titel säger för sig själv, en extremt ryssfientlig och rasistisk läsning

позор нацистам

Britt Lundberg sa...

Absolut inte. Den är skriven med mycket kärlek.

Unknown sa...

För att skriva en sann bok om Ryssland måste man vara Ryss. Det ingen utlänning kan förstå den ryska själ. Det är precis samma som att förstå hur är det att vara en fågel.
Läs gärna de berömda ryska författare som Pushkin, Tolstoy, Dostoevskij mm.