Värdens bästa vardag finns inte hos oss alla hela tiden

Berörd av senaste tidens viktiga och modiga artiklar om självdestruktivitet, försöker jag lära mig lite mer i ämnet. "Världens bästa vardag"kommer inte av sig själv och finns inte hos oss alla hela tiden. Vi politiker, alla som jobbar inom vård och omsorg, föräldrar, lärare och vänner behöver mer kunskap.
Så här kan det förklaras enligt svenska vårdguiden: "Att vara självdestruktiv, att göra sig själv illa, kan vara ett av många sätt att försöka hantera känslor som känns smärtsamma. Den kroppsliga smärtan kan ibland vara lättare att hantera. Ibland är skadandet ett sätt att lugna eller straffa sig själv. Det kan också vara ett sätt att visa andra att något är fel och att man behöver hjälp."
Så här beskriver en 16 årig flicka: “Jag försöker verkligen stå emot att göra mig illa, men ibland känns det som enda utvägen. Ibland mår jag lite bättre och då bestämmer jag att jag ska sluta men sen mår jag inget bra och bara gråter och då ligger liksom kniven där. Jag märker knappt att jag gör det. Jag bara gör det.“
Det här har människor som tagit sig ur beteendet givit som orsaker till att de tillfrisknat: För mig vände det när jag återupptog mina gamla intressen och började dansa och spela piano igen. Jag tyckte det vände när jag träffade min pojkvän och började umgås med personer som levde andra liv. Jag tyckte det var bra att göra saker i nya miljöer där jag bara fick vara "jag", till exempel när jag gick på kurs i drejning och målning. Jag börjar varje dag med att se mig i spegeln och säga till mig själv att jag verkligen duger som jag är och att det här kommer att bli en kanondag! Jag fick ta allt större ansvar inom en organisation och det hjälpte mig verkligen vidare. Jag behövde hitta det som var jag och vad jag tyckte om att göra.
Jag antar att ingen situation är lik en annan. Men att vi alla behöver ta våra ungas mentala hälsa på stort allvar. För att fler får ‪#‎världensbästavardag‬ .