söndag, oktober 22, 2006

Fördomar är till för att spräckas - ibland lyckas det

Det var en middag efter ett möte utanför Åland. Normalt brukar jag söka mig till sällskap där många nationaliteter är blandade. Framför mig var ett bord med en plats ledig - alla runt bordet var finländare. Jag valde att sälla mig till det finländska sällskapet denna gång. Jag gick fram till bordet och slog mig ner. Med en hastig rörelse steg mannen mitt emot mig upp. Inte så som man gör när man ursäktar sig och uppsöker toaletten eller skall ringa ett samtal - han steg upp för att jag satt mig ner.

Snabbt förklarade en i sällskapet att mannen deklarerat att han inte kan äta tillsammans med en sådan som jag. Han var mån om och ville förtydliga att alla de andra tyckte att han var fånig att jag inte skulle bry mig om detta utan de ville verkligen ha mig vid bordet.

Måltiden inleddes men den smakade inte. Jag kunde inte släppa tanken på hur en människa som jag aldrig någonsin träffat inte kunde tänka sig att äta tillsammans med mig. Mina tankar gick till Jesus, den befläckade kvinnan och fariseerna. Men vad hade jag gjort för att bli så oren?

Jag kunde inte hålla mig utan vädjade om en förklaring från de andra glatt skojande och konverserande vännerna runt bordet. "Det är så Britt att han kan inte tåla ålänningar eftersom man som finskspråkig på Åland inte har rätt till rättegång på sitt mordersmål finska vid behov". Varför skulle han inte få det undrade jag. Grundlagen gäller på Åland lika väl som i Finland - oavsett vilket modersmål du har så har du rätt att uppträda i rätten på ditt modersmål.

Lätt upprörd över att ha blivit fel informerad, lurad, stegade en av herrarna i väg mot mannen som lämnat bordet och uppehöll sig vid honom en god stund. När han kom tillbaka informerade han om att han upplyst mannen om hur det ligger till med rättegångsspråket på Åland. Efter en liten stund kom mannen lomande tillbaka till bordet med tallriken och glas och sträckte fram handen för att be om ursäkt. Vilken givetvis godtogs.

Kvällen fortsatte i glad anda och maten smakade gott - mannen är förlåten men den här episoden glömmer jag aldrig!

Inga kommentarer: