Det vill tidningen Turun Sanomat diskutera med mig i dag. Faktum är att Sottunga med sina 127 invånare har ansvar för en väsentlig del av den offentliga sektorns serviceproduktion. Med undantag för hälso- och sjukvården samt gymnasialstadieutbildningen sköter våra kommuner om de flesta välfärdstjänsterna, så ock Sottunga.
Sottunga leds av ett kommunfullmäktige och -styrelse. Dessutom finns en byggteknisknämnd, kultur-, närings-, trafik- skol- och socialnämnd. Mellan 50-60 ordinarie poster skall besättas plus ett nästan lika stort antal ersättarplatser. En stor andel av Sottungs befolkning är således engagerade i kommunens utveckling. Säkert världsrekord i närdemokrati. Kommunen fungerar mycket bra och till stor del anses det bero på just dess litenhet och omsorgen om kommunen och varandra.
Frågan är hur väl det fungerar om det uppstår problem. Hur hanterar man svåra frågor som missbruk och barnskydd i en sådan liten kommun där alla har mer eller mindre starka band till varandra. Klarar man av att bo kvar om man får problem?
Tyvärr har Sottunga liksom liksom de Brändö, Kökar, Föglö och Geta en nedåtgående befolkningsutveckling. En oerhörd utmaning är att få befolkningen att växa. Hur ser lösningen ut?
Kommunstrukturen diskuteras livligt. Skall kommunerna stärkas i den roll de har idag? Skall de avlyftas vissa uppgifter för att man skall kunna behålla kommunstrukturen eller skall man eftersträva att bibehålla alla uppgifter på den kommunala nivån men istället gå mot större kommuner?
Vad tycker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar