fredag, maj 08, 2015

En avslöjande dröm om oron för svenska språket.

Det var 24 personer runt det blanka stora bordet. I tur och ordning framfördes prioriteringarna. Hon hade fem alternativ på sin lista. Det skulle bara vara några aspiranter kvar när det var hennes tur. Ingen hade nämnt hennes första alternativ så hon valde att taktikera och nämna bara ett. - Utbildnings- och kulturminister, sa hon. Inga kommentarer eller frågor hade följt av de andras uttalanden men nu var två händer uppe i luften. Den första som fick ordet ville veta om hon hade kompetens nog för uppdraget och om hon var medveten om att arbetsspråket är finska. Hon valde att istället för att gå i försvar använda frågan till ett tillfälle om att berätta om sitt engagemang för kulturen och sin bakgrund och utbildning och tidigare erfarenhet. Hon ville skicka med det som vägkost inför Juha S slutliga beslut. Den andra, som hade begärt ordet, stödde hennes val och hoppades att hon i så stor utsträckning som möjligt skulle använda sitt modersmål när hon mötte kulturfolket och agerade i utbildningsfrågor. -Det vore en bra ögonöppnare för hur minoriteter har det och kan ha en viktig påverkan. Dessutom är kultureliten bland de viktigaste opinionsbildarna vi har! Sen vaknade jag. En märklig dröm. Så kan ens undermedvetna jobba och bearbeta och avslöjar sånt man funderar på och kanske känner oro över allt medan man sover och stärker sig inför nästa dag. Vårt svenska språk är ett gemensamt ansvar och behöver stort engagemang och en stark livsgnista.

Inga kommentarer: