Är det lättare att ha synpunkter och förslag på hur de finskspråkigas rättigheter på Åland borde utvecklas än att värna de svenskspråkigas rätt i Finland? Varför tenderar enstaka uttalanden som ofta är negativa för Åland få en sådan spridning i finländska medier? Året har inletts med en hel del skriverier om de finskspråkigas brist på språkliga rättigheter på Åland. Samtidigt som vi vet att många svenskspråkiga i Finland dagligen får kämpa för sina självklara rättigheter. Det första som man måste ha i minnet är att Åland är enspråkigt svenskt med en internationellt garanterad självstyrelse. Finland har två nationalspråk. Syftet med Ålands självstyrelse var att säkerställa Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess språk, dess kultur och dess lokala svenska traditioner när Finland fick suveräniteten över landskapet. Det slogs fast redan i Ålandsöverenskommelsen 1921 och har sedan dess utgjort en fyrbåk i vår färd mot framtiden. En av grunderna för Ålands självstyrelse var således att åstadkomma ett skydd för svenskan på Åland. Åland är språkligt en majoritet i en minoritet i Finland. På Åland finns inga minoritetsspråk eftersom Åland inte är en egen stat utan en del av Finland. Därför har Åland heller ingen skyldighet att ordna undervisning på andra språk än svenska och lagstiftningen är klar att undervisningsspråket på Åland är svenska. Satsningar utanför det som ingår i grundskolan är dessutom en fråga om resurser och prioriteringar. Däremot finns en stark ambition att få ungdomar att lära sig fler språk. Intresset för att studera språk har minskat på senare tid och är ett gemensamt bekymmer för hela Norden och även Europa. Åland är även ytterst beroende av att det svenska språket fortsätter att ha en framtid i morgondagens Finland. Vi har från åländsk sida aktivt följt med och medverkat i framtagandet av nationalspråksstrategin för Finland och välkomnar att ett nätverk har tillsatts som ska följa upp att strategin efterlevs. Det är första gången det finns en strategi som är nedtecknad och bindande och det är bra även om det borde vara en självklarhet att om det finns två nationalspråk i ett land så ska landet fungera på båda språken. Det borde inte krävas kamp och påminnelser för att staten ska kommunicera muntligt och skriftligt på svenska med landskapet. Varför ser du flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget? Varför höjs så sällan rösten för de svenskspråkigas rättigheter i Finland? Rättigheter som de svenskspråkiga ska ha enligt finländsk grundlag? Finland har två nationalspråk. Det borde väl då vara en självklarhet att en människa som levt på svenska hela sitt liv ska få avsluta sina dagar på ett hem som kan serva på svenska och att den som behöver vård ska kunna få det på svenska i ett tvåspråkigt land? Ingen borde heller ha dåligt samvete för att den svenska skolan i kommunen kräver mer resurser för att den är mindre än den finska. Kan det vara så att det är lättare att kritisera andra än att åtgärda brister själv? Sjövalls frustrerade utspel gentemot Åland har fått en stark genomslagskraft. Resurser har satsats på att översätta kolumnen till finska och spridningen har varit effektiv. Inte långt efter Sjövalls kolumn publiceras ett uttalande från någon anonym som säger att Åland är rasisternas paradis – även den får en stor spridning. Frågan är om personen som uttalat det ens finns? Rubriker som ”offentliga tjänster borde tillsättas av bara ålänningar” från 1970-talet lever kvar i de äldres, särskilt journalisternas minne. Det är förstås trist att enskildas uttalanden görs till gemensam sak från åländsk sida och att negativa uttalanden får betydligt större spridning än de positiva. Men ingenting är så ont att det inte har något gott med sig. De negativa utspelen ger tillfälle att förklara hur det verkligen är, hur vår självstyrelse fungerar, att Åland är enspråkigt svenskt, varför vi är demilitariserade och att Åland är ett mångkulturellt och öppet samhälle. Min bedömning är att det finns ett gott samarbete mellan Åland och riket, men att det finns en relativt stor okunskap om Åland och självstyrelsen. Med mera samarbete, utbyte och diskussioner så finns förutsättningar för större förståelse och insikt om det som är olika. För att få utveckling behöver vi samarbeta och bygga broar och inte skapa gränser och avstånd.

Verklighetsförankring saknas vid förvaltning av skarv i EU

Skarvarnas antal utvecklas i rakt stigande kurva. Även om många anser att miljöcentralens siffror är för låga så uppges att det 2004 fanns 3000 häckande par medan antalet nu är uppe i 19000. För att göra en uppskattning över totala antalet skarvar under sommaren kan antalet häckande par multipliceras med 5. Skarven plockades 1997 bort från fågeldirektivets bilaga 1 (arter som kräver särskilda åtgärder för bevarande av deras livsmiljö och fortplantning) men infördes inte i fågeldirektivets bilaga 2. Skulle den finnas med där kunde regelmässig jakt införas. På Åland infördes skyddsjakt på skarv 2008 för yrkesfiskare. Skyddsjakten har inte påverkat antalet skarvar nämnvärt men efter upprepade insatser så söker sig nya rastplatser vilket minskar deras skadliga inverkan på fisket. Skyddsjakten utvidgades 2009 till att gälla alla, inte bara yrkesfiskare, dock så att skyddsjakten från slutet av maj och under sommaren endast får bedrivas av yrkesfiskare i närheten av fiskebragderna eftersom det är reproduktions tid. Alla har rätt att vid behov söka tillstånd från augusti. Detta för att freda sitt husbehovsfiske. I Finland stoppades jakten på skarv av regeringen efter en dom från förvaltningsdomstolen. En anmälan mot jakten hade gjort av en fågelorganisation som värnade skarvens skydd. För att skarven inte är ett problem i städerna och inte heller i alla delar av unionen så behöver vi få bestämmelser som gör att vi kan ha en levande skärgård för att fortsättningsvis kunna bedriva både husbehovs- och yrkesfiske. Fågeldirektivet borde byggas på och tolkas på vetenskapliga grunder och inte känslomässiga. Vi borde kunna ha särskilda bestämmelser i olika delar inom EU beroende på hur situationen ser ut lokalt. Samma gäller habitatdirektivet. Det finns få rovdjur i Bryssel och Belgien och därför upplevs de som särskilt skyddsvärda och ska skyddas med alla medel. I Bryssel och andra storstäder har de svårt att se att vi kan ha problem med stora rovdjur eller sälen när det finns så få i t. ex Belgien. Det är en misstro mot enskilda nationer inom unionen om man befarar att t. ex Finland skulle utrota sälar, vargar och lodjur om inte EU blandade sig i. Vi behöver hävda subsidiaritetsprincipen och få en ändring på gällande bestämmelser för att fortsättningsvis ha en levande skärgård och landsbygd.

Talmannens hälsning till Ålandskommitten 2013

Hjärtligt välkomna Till självstyrelsens högsäte – Ålands lagting. Jag är glad för att ni kunde börja er Ålandsvistelse med ett besök här i huset eftersom Självstyrelsegården är en viktig symbol för autonomin. (Orsaken till att mötet hålls i stadshuset i morgon och inte här beror på ombyggnad och att det just nu inte finns lämpliga utrymmen här, men stadshuset har även haft en central betydelse under självstyreslens uppbyggnad och början) Vår självstyrelse är nu drygt 90 år och den fungerar väl men som allt annat så behöver även självstyrelsen följa med i tiden och utvecklas. Stagnationen är ju utvecklingens motsats. Som ni redan vet var självstyrelsen från början ingenting som ålänningarna eftersträvade utan tvärtom kämpade ålänningarna för att istället få höra till Sverige. Idag är det dock helt annorlunda. Efter att vi fick den andra självstyrelselagen på 1950-talet förändrades ålänningarnas inställning och vi fick ett ökat engagemang för självstyrelsen och ett intresse för utveckling. Jag skulle vilja påstå att tack vare revisionerna så har vi stegvis vunnit mark och intresse för självstyrelsen bland ålänningarna. Ålänningarna har nu ett tilltro till att genom att utveckla självstyrelsen så kan vi använda den för att utveckla vårt samhälle. I dag är majoriteten av ålänningarna stolt över och nöjd med att Åland är en självstyrd del av Finland. Att vi har en självstyrelse och att vi utvecklar den betyder inte att Åland isolerar sig. Tvärtom. Åland är kanske det mest internationella området i Finland. Under de senaste 20 åren har Åland blivit ett mera öppet och mångkulturellt samhälle. Ett fortsatt behov av arbetskraft kombinerat med en låg arbetslöshet bidrar till den positiva inflyttningen. Om man ser till födelseland finns hela 91 länder representerade i landskapet. Självstyrelsen är inkluderande och har bidragit till att Åland sannolikt är den snabbast växande delen av Finland. Av alla som bor på Åland så är faktiskt 1/3 födda någon annanstans än på Åland. De flesta i Finland. Man kan överslagsräkna så att 2000 är födda i Åboland, 2000 i Österbotten, 2000 i Nyland och 2000 är svenska medborgare. Ni som ingår i Ålandskommittén har en viktig uppgift och även ni har möjlighet att bli historiska. Man kan till och med säga att den åländska självstyrelsens framtid ligger i era händer eftersom ni har möjlighet att skapa ramarna för hur det politiska samspelet mellan Finland och Åland ska utvecklas i framtiden. Vi har alla ett gemensamt intresse av att utvecklingen av självstyrelsen tar en sådan vändning att ålänningarna också i framtiden ska känna stolthet över att vara en autonom del av Finland. Jag vågar nog hävda att de områden vi har ansvar över så har vi lyckats med och skött väl. Jag vill därför lyckönska er med det oerhört viktiga arbetet ni har framför er. Jag önskar er många intressanta diskussioner där olika synsätt på Ålandspolitiken ska nötas och diskuteras ur olika perspektiv sett ur både rikets och åländsk synvinkel. En Ålandspolitik som formas ur diskussioner, kunskapsfördjupning och säkerligen också kompromisser från båda sidor. Jag hoppas att ni under era möten upplever att ni har en intressant dialog. Som ni hör är våra förväntningar på ert arbete stora. Det är ett naturligt steg ni nu ska ta tillsammans. Vi har genomfört två stora revisioner av självstyreslen tidigare en på 50- talet och en på 90-talet. Nu är det tidsmässigt naturligt att ta nästa steg, mycket har hänt framförallt så har vårt gemensamma medlemskap inom EU medfört förändringar. Kansler Emititus Bertil Roslin har på beställning av statsrådet gjort en utredning om den åländska autonomin i jämförelse med andra autonomier inom EU. Slutsatsen är att den åländska självstyrelsen har halkat efter andra autonomiers utveckling. Bästa vänner. Det är ett viktigt arbete, ni har långt ålänningarnas framtid i era händer och revisioner sker inte särskilt ofta så det är också viktigt att arbetet nu resulterar i ett system som är smidigt och utvecklingsbart och som kan fungera väl och hålla i 30-40 år framåt. Ett system som är visionärt och dynamiskt och som kan möta framtiden på ett bra sätt. Men nu ska vi börja med att ha en trevlig kväll här tillsammans. Efter ett litet glas och en titt i plenisalen tar vi oss med buss till Kastelholms slott för en gemensam middag.

Videokonferens är milövänligt och tidseffektivt

Videokonferens är miljövänligt och tidsbesparande. Vi sitter i Mariehamn och följer en konferens i Helsingfors om marknadsföring. Twitter, Facebook och marknadsföring är på agendan.

Internationella lärardagen - Idag hyllar vi EUs alla sex miljoner lärare

Idag den 5 oktober uppmärksammas alla Eus 6 miljoner lärare och deras arbete på den internationella lärardagen. Lärare spelar en viktig roll för att utveckla barns självkänsla, kunskaper och talanger. Läraryrket ställs hela tiden inför nya krav och utmaningar. Lärare har en oerhört viktig uppgift - att hjälpa våra barn genom livet och sin personliga utveckling - så att de sedan ska kunna spela en roll i samhällets utveckling. Utbildning är kärnan i samhället och näringslivet här lokalt på Åland men också viktigt inom EU. Utan utbildning så kommer Europa aldrig att kunna bekämpa fattigdom, arbetslöshet och främlingsfientlighet. EU skulle kunna göra en hel del för att ge lärarna ett kompetenslyft är att ge dem chansen att se hur utbildningssystemet ser ut i andra länder, man kunde också sätta upp minimikrav inom utbildningsområdet, som att minst en viss procent av BNP måste gå till utbildning. Jag är inte förtjust i överstatliga påbud men Europas utbildningsnivå påverkar hela Eus konkurrenskraft och utveckling. EU har flera projekt för att främja det livslånga lärandet. Det mest kända är förmodligen Erasmus, sedan starten 1989 har över 2,2 miljoner universitetsstudenter tagit chansen till utbytesstudier i ett annat land. Ett annat exempel är Comenius, ett program som syftar till att öka ungas och lärares förståelse för andra europeiska länders språk, kultur och värderingar. Men också elever borde få komma till Bryssel, inte minst eftersom det är något som i längden gynnar demokratin. Har man varit på plats så väcks intresset. Eleverna som var med idag blir mer medvetna om EU, vilket jag också tror ökar sannolikheten för att de kommer att engagera sig i Eus politik som är vår vardag och i förlängningen rösta i valet till Europaparlamentet. Bilden är lånad från Google.

Det som inte går att laga med silvertape är sönder

Kolla alltid om dina grejer kan repareras innan du köper nytt och slänger den gamla som gått sönder! Fråga gärna fler – och sök på nätet om du inte får hjälp i butiken. Vår klippmaskin började bli slö. Jag frågade efter nytt bett i butiken och fick svaret att det inte lönar sig att köpa bett.” Det blir dyrt och krångligt. Köp ny klippmaskin istället.” Jag kunde inte tänka mig att slänga maskin och alla tillbehör bara för att bettet blivit slött. Jag kollade på nätet . Det visade sig att det gick att byta i bettet med ett handgrepp och ett nytt kostade inte mycket..... Det påminner mig också om vår fantastiska matberedare köpt 1988. Den har massor med tillbehör som rivskivor och knivar och kan i det närmaste göra vad som helst med den! Idag skulle man behöva flera apparater för att ersätta den. Vid ett kakbak tröttnade dock plasten i locket och en liten bit lossnade. Biten visade sig vara central för hela maskinens funktion. En kugge för att få redskapen att snurra. Jag besökte återförsäljaren som konstaterade att reservdelar till maskiner äldre än 10 år inte går att få tag på. Jag letade på nätet. Hittade en firma som har mängder med reservdelar. Hittade inte ett nytt lock i sortimentet. Men jag gav mig inte utan ringde firman, som ville hjälpa till. De dammsög Sverige och lyckades hitta ett lock hos en samarbetspartner i Skåne. Locket skickades upp till butiken i Stockholm och kunde hämtas där. Nu har vår matberedare snurrat nästan dagligen i flera år efter det...

Enligt Vasabladet kan en ålänning bli vinnaren i EU-valet

Åland och EU-valet får stort utrymme i dagens Vasablad. Tydlighet i språkfrågan och att vi är tusenkonstnärer i politik på Åland kan göra en åländsk kandidat till vinnare på SFP-listan. Så här skriver Kenneth Myntti i en av tre artiklar idag: Starkt kandidatfält splittrar rösterna Wivan Nygård-Fagerudd snubblade på tröskeln i riksdagsvalet 2007. Hon är toppolitikern som har haft flytet, men som av någon anledning inte har nått riktigt hela vägen fram. Därför är det nu eller aldrig som gäller för Nygård-Fagerudd. Hennes egen bedömning om att hon spräcker den magiska gränsen om 10 000 röster kan anses mer än rimlig med tanke på att hon är rikskändis. Hon kan alltså räkna med ett starkt stöd både från Österbotten och de kvinnliga SFP-väljarnas sida. Samtidigt har Nils Torvalds har ett försprång i och med att han finns på ort och ställe och är inkörd i de rutiner som gäller i Europa. Björn Månsson fick ett starkt röstetal i 2009 års val medan Christina Gestrin är känd i hela Svenskfinland tack vare sin position som Folktingsbas, sin egenskap av SFP-riksdagsledamot och sitt miljöengagemang. Päivi Storgård är en resolut kvinna, känd för sina starka ställningstaganden för svenskan medan den potentiella EUkandidaten Marcus Rantala är en av de formstöpta och slipade politikerprofiler som alltid har framgång i val. Med andra ord är det bäddat för en superhård fight om de uppskattningsvis 110 000 röster som ska säkra SFP-mandatet i Bryssel. I all synnerhet om vi ska tro partisekreterare Johan Johansson som hävdar att han har ytterligare starka kort i bakfickan. Det är i det här sammanhanget Åland kommer in. Om fastlandets SFP-röster splittras på mer än en handfull huvudkandidater och några röststarka statister medan ålänningarna lyckas få de flesta röstberättigade ålänningar att rösta på den enda ålänningen på SFP-listan kan Åland ta hem spelet. Unikt nog lyckades Ålands Centers Britt Lundberg i det förra valet få hela 1 500 SFP-röster på fastlandet. I nästa års val är oddsen för fastlandsröster till en ålänning till och med ännu bättre. Varför det? Jo, efter de senaste turerna i kommunreformsfrågan kan man anta en del svensksinnade väljare på fastlandet är tämligen är missnöjda med SFP:s undfallenhet i fråga om svenskan. Ålänningarna är i allmänhet betydligt tydligare i språkfrågan. Det här kan ålänningen vara i kraft av att självstyrelsen vilar på språklig basis. Många finlandssvenska väljare knyter näven i fickan för att regeringspartiet SFP säljer ut de svenskdominerade offentliga strukturer vi har. Ur den synvinkeln kan man kanske tänka sig att en ålänning till och med har bättre förutsättningar än SFP att förvalta det finlandssvenska mandatet i Europa. Medan SFP i många avseenden uppfattas som en hjälpmotor till Samlingspartiet har en ålänning inget regeringsinnehav att ta hänsyn till. Ålänningen har också en fördel av att Åland är ett mikrosamhälle där varje politiker tvingas fungera på alla nivåer. Politiken på Åland är på samma gång både inrikesoch utrikespolitik och det ger en rutin och förmåga att skapa förståelse för det lilla samhällets intressen. Å andra sidan ska vi minnas att röstbeteendet är traditionellt betingat och att många finlandssvenska väljare aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på en ålänning. Spännande tider väntar.

Åländska ostar, framgångsrika restauranger och artrikedomen bland fjärilar. Allt hänger ihop.

Vi behöver formulera vad vi vill med Åland. Vill vi ha förutsättningar för att egen mat produceras här? Är det viktigt med lokala förädlade produkter? Vill vi äta åländsk mat eller är det ok att allt är importerat? Tycker vi att jordbruket borde ha lika konkurrensvillkor som de som de konkurrerar med när de exporterar sina produkter ut från Åland? Visst behövs det förändring. En förändring kunde vara att arealstödet borde bygga på att det som odlas ska ätas upp av människor eller djur. Vi borde komma bort från att man ska få lyfta stöd för att slå sin vall och låta den bli liggande på åkern. Jordbruksföretagen har genomgått kraftig utveckling. Idag visar det sig trots låga räntor att nysatsade gårdar går back. Trots att man samarbetar med varandra kring maskiner och lager av reservdelar. Visste du att Åland har 1/3 av alla naturbeten i Finland. Det är resultatet av en medveten jordbrukspolitik och med satsningar från näringen. Förutom öppna landskap så är det orsaken till den åländska artrikedomen, bland blommor, fjärliar mm. Allt hänger ihop. Resturanger med lokala produkter, åländska ostar och artrikedom. Det här tycker jag är viktigt att vi slår vakt om. Åland är till stor del sin natur, sina produkter och artrikedomen. Vår lagtingsgrupp har besökt Bodamjölk idag. Det var mycket intressant att få del av deras imponerande verksamhet och alla satsningar de gjort och de arbete som de lägger ner varje dag.

Festtalet vid GE personalens 100 årsfest.

”Hela tanken att detta lilla samhälle av sjöfarande jordbrukare i Östersjön överhuvudtaget skulle ha engagerat sig i internationell sjöfartsbusiness verkar oerhört osannolik och att de lyckades under så lång tid där andra misslyckades, är ännu mer förvånande.” Dessa ord är uttalade av Philip vid Buckingham Palace i London. Vår seglation har sitt ursprung i jordbruket och fiskerinäringen. Åkrar, skog och vatten producerade husbehovsseglationens fartygslaster, främst ved, byggnadsmaterial, kött och fisk. Men vilken var drivkraften till att utvidga verksamhetens gränser från båtar till skepp och från Ålands hav till de stora oceanerna? Det måste vara passionen för att göra affärer. På Västergårds i Vargata i Vårdö fanns en man kallad Varg-Matte som framgångsrikt drev en lanthandel, verksamheten utvidgades till bankverksamhet och så småningom blev han redare och började segla. Dottern Johanna kom att gifta sig med August Troberg från Lemlands Flaka. August far var skeppare med egen skonare. Den andra dottern Emilia gifte sig med Mathias Lundqvist också han en Flakabo. Mathias far var skeppsredare. Vargmattes son Robert flyttade till Mariehamn och etablerade sig som handlare och tio år senare köpte han sex fartyg. Svågrarna blev också Mariehamnare; Mathias och August hade sina hem på varsin sida av lindallen i Mariehamn. 1913 fick Trobergs en ny granne. En energisk kapten som var ivrig att köpa då Troberg efter första världskriget började avveckla sina fartygsaffärer. Det var kusinen Gustaf Erikson. Det har nu gått hundra år sedan handslaget över staketet. Det kom att bli många fler handslag bl a köpte han Pommern 1923 men han fick även så god ekonomi i sin verksamhet att han kunde satsa på nybyggen. Gustaf Erikson kom att bli världsledande inom segelsjöfarten tack vare sin drivkraft för att göra goda affärer och framförallt sin uthållighet och kamp genom även de svåra tiderna. Gustaf Erikson kom att bli världsledande och den som var först med att sätta Åland på världskartan. Det är Rederi Gustaf Erikson som förenar alla er som samlats här idag. Ni har alla arbetat, de flesta av er till sjöss för rederiet. Ikväll ska ni dela era minnen, berättelser och upplevelser. Ni får fråga varandra om vad som hänt sedan ni sågs senast och vad erfarenheterna på livets stig fört med sig. Det kommer säkert att handla mycket om känslor. Om sammanhållningen på ombord. Glada minnen från fotbollsturneringar, kortspel som huutta pussi, dramatiska händelser som skett ombord tom dödsfall, om maten och julfirandet ombord. Det där som vi som aldrig seglat inte vet något om bara hört talas om via berättelser för nästan alla har vi ju på ett eller annat sätt en relation till någon som varit till sjöss på GE. Besättningen ombord på fartygen kom väldigt nära varandra, om man ville eller inte så knyts starka band när man lever så nära så länge. Man blir som en familj och precis som i alla familjer så är relationerna olika mellan de olika familjemedlemmarna. För någon kanske familjen ombord var den enda familjen. Det kommer säkert också att handla om familjen hemma. Om sjömansäktenskapet. Om svårigheterna att ställa om och bryta upp om förväntningarna hemma när man kom iland. Stranden är mötet mellan hav och land Horisonten är mötet mellan hav och himmel Ett sjömansäktenskap är mötet mellan gemenskap och ensamhet. Så diktar Kiki Alberius Forsman som skrivit mycket om sjömansäktenskapet. Som uppvärmning inför sommarträffen har ni bildat en facebooksida. 420 medelmmar ingår i gruppen och tillsammans har ni lagt in inte mindre än 5000 bilder. Men det har inte stannat vid det. Efter att gruppen funnits ett år hade den fått så intressant innehåll att den blev föremål för en specialutställning vid Sjöfartsmuseet. Är det inte helt fantastiskt?! Det finns inte mycket samlat om livet ombord under den här tidens modernare sjöfart och det ni beskriver är en epok som inte finns längre. Ett stycke viktigt marinhistoria! Det ni tillsammans bidrar med är förutom ett forum där ni kan bibehålla kontakten och dela era minnen så är histoirer från en epok som inte längre finns! Ett kulturarv. Många av era arbetskamrater finns idag på ålderdomshem. Tankar har även väckts om ett projekt inom äldrevården om sjöfart och minnen från sjöfarten. Ingen vet var det här initiativet med reuninon och facebooksida kommer att sluta. Hon ser en gråsparv som pickar korn på fönsterblecket under tiden hon pratar med honom åtskilliga sjömil bort. Det hörs dåligt Hon tycker han skrattar på fel ställen Hon blir osäker om det verkligen är honom hon pratar med Hela tiden vet hon När samtalet är slut vill jag gråta lite Sedan klarnar det innifrån och underifrån Jag lever- nästan – det liv jag önskar mig Han har – nästan – inte alls med min lycka att göra. Kiki Alberius igen, där hon sätter ord på känslorna vid ett kort samtal över en knastrig telefonlinje till käresten ombord långt bort. Jag blev att fundera på. Hur annorlunda skulle sjömanslivet varit om man hade internet och skype och möjlighet att messa då när ni jobbade till sjöss? Hur skulle det ha påverkat sammahållning och relationer? Det får vi fundera vidare på. Jag vill avsluta med att framföra en hyllning till Rederi Gustaf Erikson som firar 100 års jubileum idag och samtidigt framföra en förhoppning om att ni alla ska få en helt fantastisk kväll tillsammans med många spännande minnen och historier.

Zamir - gemensamma språkkunskaper förenar

Igår var det Rysslands nationaldag. Jag berättade om olika samarbeten vi haft under året men också om att språk förenar och hävdade att det finns en hel del som är lätt i ryska språket... Här är mitt tal: Bästa herr konsul. Mina damer och herrar. Jag ber att få framföra landskapets gratulationer på Rysslands nationaldag. Ryssland är ett enormt land. Ryssland har fler än 13 miljonstäder dvs städer med mer än en miljon invånare och utgör en stor del av jordens yta. Ryssland börjar bli ett allt mer populärt resmål och många stugägare kan berätta att de med framgång säljer resepaket till ryska turister och allt fler inom näringslivet börjar se möjligheterna med att göra affärer längre österut. Det är också intressant att konstatera att många av ledarna inom den ryska företagsvärlden är kvinnor. Åland och dagens Ryssland har en lång och gemensam historia med både positiva och även mindre positiva inslag. Efter 1809 vet vi att fyra olika identiteter kom att samexistera på Åland den åländska, den svenska, den finska och den ryska. Även om mycket av vår gemensamma historia handlar om krig så har det också handlat om kärlek. Många av oss har säkert ryska identiteter med i våra släktled. Vi har också många konkreta arv av ryska inslag i det åländska samhället. Våra möten mellan identiteterna på Åland har lämnat spår bland blomnamn, ortnamn och i vår mattradition. Gemensamma språkkunskaper förenar. Ryska språket är väldigt svårt. Språket har speciella bokstäver. Men det är inte omöjligt. Låt mig koncentrera mig på vad jag förstått att är lätt i det ryska språket. ”Jag är doktor” heter på ryska” Ja doktor”. Det behövs inga krångliga former för ”är”. På samma sätt säger man ”Telefonen är trasig” på ryska ”Telefon kaputt”. Man behöver inte fundera på om ”telefon” ska var i bestämd eller obestämd form utan kort och gott ”telefon”. På motsvarande sätt kan man fortsätta ”Putin är president” ”Putin president”. Vi kan alla minst 50 ord på ryska. Låt mig ge några exempel stol, lampa, radio, apelsin, margarin, banan, spagetti, pizza, film och vodka ... Herr konsul! Det ryska konsulatet har funnits på Åland sedan 1940. Genom ett traktat som då undertecknades tillerkändes Sovjet att på Ålandsöarna upprätthålla ett eget konsulat. Förutom sedvanliga konsulatsåligganden har konsulatet i uppgift att övervaka Ålandsöarnas demilitarisering och icke-befästande. Det är en mycket viktigt uppgift ni har och vi är mycket tacksamma för att den här bevakningen görs eftersom det är ett gemensamt intresse att demilitariseringsavtalet respekteras. Herr konsul. Ni är mycket aktiv och har många initiativ och idéer på hur vi kan samverka mellan Åland och Ryssland. Ni har också varit en god inspiratör och till stöd i våra kontakter med Ryssland sedan 2008 har lagtinget även börjat knyta vänskapliga förbindelser med S:t Petersburgs stadsduma. I och med att Ålands lagting har tagit sig en mycket aktiv roll inom Östersjösamarbetet har också våra kontakter med ryska politiker ökat. BSPC höll sin 21:a konferens i S:t Petersburg i augusti i fjol. Då träffade vicetalman Roger Jansson, och lagtingsledamöterna Wille Valve och Axel Jonsson ledamöter i S:t Petersburgs stadsduma och diskuterade modeller för lokal självstyrelse. St Petersburgs duma har fått en inbjudan att besöka Ålands lagting, ett besök vi ser fram emot. Vi har också haft kontakter till Ryssland genom att våra åländska parlamentariker Tony Asumaa och Wille Valve har arbetat i BSPC:s arbetsgrupp för energieffektivitet och grön tillväxt. För att öka kunskapen om Åland i Ryssland har ledamoten Wille Valve har även skrivit en artikel om lagtingets historia till den ryska diplomattidningen "Konsul”. Minister Gun-Mari Lindholm har nyligen besökt S:t Petersburg och har där hållit föredrag om administrativa reformer. Jag vet att konsuln arbetar med idéer hur vi kunde samarbeta mer. Från åländsk sida ser vi fram emot ett ökat kulturellt utbyte som ett medel för att öka förståelsen mellan våra länder - och minska missförstånden. Vi uppskattar och välkomnar även det idrottsliga samarbetet som utvecklats under konsulns tid på Åland. Herr konsul från åländsk sida vill jag framföra vår uppskattning för det goda samarbetet vi har med er. Ni bidrar på många sätt att öka kunskapen och medvetenheten om ert land för oss. Våra hjärtliga gratulationer på nationaldagen! Vi gratulerar Ryssland och dess befolkning med anledning av Rysslands dag och höjer glaset och säger Za mir som jag lärt mig betyder ”för freden” och ”för världen”. ZA MIR!

Utan vatten - inget liv

Ärade pristagare. Bästa festpublik. Mina damer och herrar! Utan vatten – inget liv. Den amerikanska författaren Rachel Carsson som levde fram till 1964 ska ha formulerat sig så här: I en tid när människan har glömt sitt ursprung och är blind till och med för sina mest grundläggande behov för överlevnad, har vatten tillsammans med andra resurser blivit ett offer för hennes likgiltighet. Bästa vänner : Vi skapar vår egen miljö. Vi får precis vad vi förtjänar och då ska vi inte bli varken förvånade eller förnärmade över livet och miljön vi själv skapat. Vem ska vi lägga skulden på för det som har gått fel och vem skulle vi ge erkännandet för allt som går i rätt riktning . Svaret är väl - oss själva Sällan är lyckan så stark som när det går att utröna ett resultat av ett miljöarbete. Det kan vara en sommar med lite färre alger i våra vatten, ett mätningsresultat med aningen bättre värden eller ett politiskt beslut i rätt riktning. P å Skeppsbron i Gamla Stan i Stockholm såg jag en gång en fana vaja utanför ett kontor med texten The people who is crazy enough to think they can change the world are the ones who do Översatt blir det ungefär så här: Människor som är galna nog att tro att de kan förändra världen är de som gör det! Östersjö fondens grundare Anders Wiklöf insåg allvaret redan för 24 år sedan och konstaterade att något behöver göras. Tack vare honom finns idag Östersjöfonden som varje år belönar pristagare som med forskning, kloka beslut eller olika projekt gör skillnad för Östersjöns miljö. Det finns många organisationer och institutioner som värnar om Östersjöns miljö. Landskapet Åland är engagerad i flera av dem. Den åländska rösten för Östersjön blir kraftfull om samma budskap framförs tydligt från åländsk sida, på samma sätt, i samtliga organisationer och om man lyckas lobba in sitt budskap så att även andra länders representanter uttrycker samma synpunkter och önskemål. Fast Åland är litet kan vi göra vår röst hörd bara vi jobbar effektivt och strategiskt och målinriktat. EU har formulerat ett ramdirektiv om en marin strategi, målet är att nå en god havsmiljöstatus i Europa fram till år 2020. Alla Eus medlemsstater skall utforma ett åtgärdsprogram fram till 2016 för att förbättra de marina regionernas tillstånd. Ålands landskapsregering har dragit sitt strå till stacken och formulerat sin strategi med åtgärder och målsättningar för Ålands del inom ramen för Eus direktiv. Ett av de viktigaste samarbeten som Åland ingår i för Östersjöns bästa är Helsingforskommissionen HELCOM. Den godkände sin handlingsplan för Östersjön 2007. Handlingsplanen identifierar tydligt de centrala problem som Östersjön lider av och åtgärder för att förbättra tillståndet. Problemet är att väldigt få åtgärder genomförts. Vi får hoppas på att det kommer att samlas mycket både beslutsamhet, mod och klokskap så att planer och dokument över går i handling och åtgärder när miljöministrarna ska träffas i Köpenhamn i höst. Det har krävts och kommer fortsättningsvis att krävas både mod, nya sätt att tänka och tålamod för att uppnå önskade resultat. Och mod det har specialforskare Seppo Knuuttila från Helsingfors som har belönats med Östersjöpriset för sitt hängivna och ihärdiga arbete för Östersjöns väl i över 20 år. Den som har följt Knuuttilas arbete kan också konstatera att det inte alltid varit enkelt och inte heller populärt. Men Knuuttila är en modig forskare som vågat som utsätta sig för obekväma situationer för att hitta forsforkällor inte minst då när han hittade den stora fosforläckan vid Luga-floden i Ryssland. Dessutom är han oerhört pedagogisk i sitt sätt att förklara sina framsteg. Det har varit ovärdeligt för att få allmänheten och politiker och förstå allvaret i situationen. Knuuttila har en förmåga att ”översätta” och popularisera abstrakt information om näringsutsläpp samt orsaker och effekter på så vis har han gett beslutsfattare verktyg att förstå vilka åtgärder som har mest betydelse och störst positiv effekt. Ålandspriset som har tilldelas Sixten Sjöblom för sin fiskdieseltillverkning visar på företagsamhet och innovation och att han har en värdefull förmåga och mod att tänka nytt. Visst är det ju fantastiskt att avfall kan ses som en potential och användas som bränsle! Landskapet Åland framför sina varmaste gratulationer till pristagarna! Östersjön kan inte föra sin talan. Hon kan inte uttrycka sig i ord. Däremot är det en enorm kraft i när Östersjön säger ifrån med onormala vattennivåer eller när hon klär sig i en tjock kletig algmassa för att visa världen att nu står det inte rätt till! När hon ryter till så synligt så då stannar vi upp och lyssnar. Vi blir upprörda och allmänheten efterlyser åtgärder. Vårt mål måste vara att vi agerar så att Östersjön inte ska behöva dra på sig algtäcket för att få oss att förstå allvaret. För att Östersjön ska slippa säga ifrån så måste vi människor ta vårt ansvar. Vi behöver ta till oss information och kunskap som förmedlas och ännu mer kunskap behöver tas fram och spridas. Sen behövs kloka beslut och mod till förändring. För de flesta av oss är det lättare att förbättra varandra och andra än sig själv. Det är lättare att säga vad andra företag, andra länder eller grannen borde göra – än att ändra på sitt eget beteende. Men om alla skulle bestämma sig både beslutsfattare och enskilda. Vi gör vad vi kan med det vi har där vi är – så skulle vi kunna nå fantastiska resultat och Östersjön skulle svara oss med att svalla över oss med rent vatten och glittrande tacka för att vi insett det som Buddha sa redan 500 år före Kristus. Ingen kan rädda oss utom vi själva och ingen kommer att rädda oss. Vi måste själv välja väg. Självstyrelsens hälsning vid Östersjöfondens prisutdelining 18.5.2013.

Redarnas är ett åländskt bolag med verklig ömsesidighet

Smokingen och festklänningen är framhängda och så småningom är det dags för galakväll. Festföremålet är tidigare Redarnas Ömsesidiga försäkringsbolag, idag Alandia försäkring som firar 75 år. Här är ett axplock av vad jag kommer att framföra i landskapets hälsning ikväll, där jag främst tagit nytta av just den ömsesidiga nytta Åland och bolaget har av varandra. Redarnas ömsesidiga försäkringsbolag senare Alandia bolagen och idag Alandia försäkring är ett utmärkt exempel på åländskhet med ömsesidig nytta. Ett bolag som lokalt har stor betydelse men som också har en betydande utblick internationellt. Alandia är litet smått av en doldis, trots att koncernen hör till våra största. Koncernen försäkrar i runda tal 2.300 fartyg. Det är en hel del fler än vad som finns på Åland. Och långt över 20.000 småbåtar. Vi betraktar koncernen som åländsk, men den är faktiskt ledande på den nordiska marknaden. Till detta kommer att Alandia präglar stadsbilden. En och annan kanske minns tillkomsten av Sittkoffs, där Alandias dåvarande vd Johan Dahlman skickade ut schaktmaskinen till Simonska gården. (Men först räddade han kakelugnen!)Hotell Pommern byggdes av Alandia, Ålands radio arbetar i ett Alandiaägt hus liksom ÅHSs tandläkare. Nyfahlers är Alandias liksom Salt i Sjökvarteret och Nordeas hus. Plus ett antal hyresbostadshus runtom i Mariehamn. Det handlar alltså om imponerande kontakter, mängder av åländska arbetsplatser Kvalificerade arbetsplatser som ger åländska ungdomar motivation att utbilda sig och få ett välavlönat jobb hemma. Eller utbilda sig och hitta en partner och kunna flytta hem för att det går att få jobb för båda. Och kanske genom att Alandia Försäkring breddar sjöfartsklustret med landjobb så lockar det fler att utbilda sig inom sjösektorn. Alandia äger bidrar med bostäder och på ett ömsesidigt nyttigt sätt lokalt placerade pengar. Investerar i samhället och hjälper till att hålla hjulen rullande. Ett försäkringsbolag investerar för att trygga kapitalet så man kan sköta sina åtaganden. Men investeringarna gynnar också samhället. När Sittkoffs byggdes - under en besvärlig lågkonjunktur för byggbranschen, så gav det inte bara jobb åt ett antal byggarbetare, det gav också liv åt centrum för ett bra tag framöver. Frågan är om Alandia nu har något recept för hur staden skall bibehålla ledningen för handeln och utveckla ett livligt och kraftfullt centrum – förhoppningarna finns och behoven är akuta!

Centern driver på och vill ha förutsättningslösa fakta som grund för beslut

Jomala tog för åtta år sedan initiativ till en utredning som skulle analysera för- och nackdelar med en sammanslagning mellan Jomala och Mariehamn. Centern i Mariehamn tycker att initiativet borde få ett svar och ett vi vill se förutsättningslöst på alla möjligheter och har högt till tak och vill inte ha några låsningar. Därför borde vi förstås diskutera med Jomala om intresse fortfarande finns och hur vi kunde skapa ett utvecklingsområde som skulle gynna hela Åland. Det handlar inte om att säga ja till en sammanslagning, utan att analysera djupare och "bocka av" frågan så att vi vet hur vi ska gå vidare. Finns det inget intresse eller om ingen av kommunerna ser vinster i det – så då vet vi att vi kan lägga frågan åt sidan och behöver inte ägna mer debatt åt det utan ägna oss åt att söka bättre alternativ. Det finns mycket tyckande och tvärsäkra uttalanden kring vad som är bäst och mest ekonomiskt, men få utredningar och fakta. Är alltid stora enheter effektivast? De anses också viktigt att ta reda på om det finns något intresse för frågan överhuvudtaget och vad ett eventuellt samgående skulle innebära. Om det är ointressant så kan vi lägga det åt sidan och jobba vidare för andra modeller. Resultat av att föra frågan vidare handlar i slutändan om vad som är bäst för Åland som helhet.

Presidentens initiativ om sänkt ersättning skapar ett tryck och sätter även igång en debatt om politikers löner

President Niinistös nyårstal och anhållan om att få sänka sin ersättning är en viktig signal för att det är svåra ekonomiska tider.Initiativet har även öppnat även upp för en diskussion om riksdagen också borde följa efter och media frågar hur vi kommer att göra i lagtinget. Initiativet från presidenten skapar förstås ett tryck och vi kommer att diskutera initiativet i lagtingets kanslikommission den 11.1 om och iså fall hur vi på Åland kommer att göra. Det kommer säkert också att leda till en mer allmän diskussion om politikers ersättningar. På riksdagens hemsida står det tydligt vad en riksdagsledamot och talmännen får i arvode. Vi kunde också komplettera vår hemsida med det. En lagtingsledamot har ca 3500 euro i måndadsersättning och talmannen har ca 5300 euro. Endel messar och skriver att det är lättförtjänta pengar andra oroar sig över hur vi ska få tillräckligt välutbildade och ambitiösa politiker om inte ersättningarna blir mer konkurrenskraftiga.

Gott Nytt År Åland!

Bästa ålänningar! God fortsättning på det nya året! Jag hoppas att det år som vi nu lämnat bakom oss har varit ett bra år för er alla. Framför oss har vi ett alldeles nytt oanvänt år – och om något brast under år 2012 så finns det möjligheter att det kan rättas till under det nya året 2013. Vintern har tagit tag i Åland med kraft. Isarna har på sina håll redan lagt sig och snön täcker vårt landskap och skapar ett enda stort vackert julkort av hela Åland. Ordet is är synnerligen aktuellt både ute i vår natur och inom litteraturen genom succéromanen Is som ålandsbördiga Ulla- Lena Lundberg prisats för. Det är brukligt att i nyårshelgen tänka tillbaka och summera året som gått men förstås också att med tillförsikt blicka framåt. Ekonomiskt har isen lagt sig över stora delar av Europa. Både landskapets och de kommunala beslutsfattarna grunnar just nu över hur framtiden ska ordnas så att medborgarna fortsatt ska få service av hög kvalitet även om inkomsterna minskar. För att få ekonomin att gå ihop krävs åtgärder och kloka, genomtänkta beslut. Det gäller att se över vad man klarar sig utan och inom vilka områden det behöver satsas och analysera vilka områden som kunde skötas mer effektivt om det utfördes av fler tillsammans. Samhället får inte stanna upp när det blir dåliga tider – tvärtom, nu behövs mer kraft än någonsin att skapa nya jobb, som i sin tur ger samhället mera inkomster. Det allvarligaste hotet just nu är den ökande arbetslösheten. Arbetslöshet skapar oro – det är tomt att inte längre ingå i arbetsgemenskapen. Oro över försörjningen drabbar hela familjen. Åland har klarat sig genom svårigheter förr. Jag tror att vi ålänningarna tack vare vår företagsamhet, vår breda kompetens och vår närhet till varandra kommer att hitta vägar och nya lösningar för att utveckla en stabil ekonomi. Vi har ett arv från vår sjöfart där det är helt naturligt för oss att kombinera livet i det lilla närsamhället med affärslivet ute i världen. Vi är kreativa och vana att vara både mångsysslare och företagsamma. Nyckeln till framgång är att se till att vi har tillräckligt med råvaror lokalt på Åland men också för export. Vi ska skapa, utveckla och förädla tjänster som vi kan erbjuda andra. Jag är fast övertygad om att det samhälle som är självhushållande alltid kommer att klara sig bäst. Åland har de optimala förutsättningarna för att både planera klokt och agera lokalt och globalt. Vi behöver - jobba hårt, men hitta en balans att förena arbete och fritid, vi ska våga kombinera olika verksamheter med varandra, samverka och samarbeta mer än motarbeta eller konkurrera – vi behöver se Åland som en helhet där vi tillsammans gör affärer med resten av världen. Genom att hjälpas åt och stötta varandra når vi framgång! Minns att ovan molnen skiner alltid solen och under isen rör sig alltid strömmen. Även om läget är fastfruset ekonomiskt eller individuellt, så finns det alltid underströmmar av liv, hopp och mod som driver livet fram och gör det värt att leva. Visst finns det underströmmar av mod och framtidstro som driver fram Åland. Lagom till jul öppnades dörrarna till det stora projektet Smakbyn i Kastelholm, ett stort köpcentrum slår upp dörrarna under våren i Jomala, vi väntar ny etablering i Godby och våra rederier har beställt nya färjor. 90 årige jubilaren ÅCA ser sig om efter fler samarbetspartners och nya produkter. I offentlig regi satsas 125 miljoner euro på en reservkraftsledning till Finland – några exempel på satsningar som bygger morgondagens samhälle. Frivilligarbetet utgör en oerhörd tillgång för det åländska samhället. Flera föreningar har firat jubileum under året som gått – alla kan tyvärr inte rymmas in i min nyårshälsning. Ålänningarna har i generationer bidragit på olika sätt med många timmars arbete på sin fritid i fler än 100 olika föreningarna som finns på Åland. Ett arbete som har utvecklat vårt samhälle på flera olika plan. Ålands Marthadistrikt är en av dem och har under året firat jubileum - 100 år. Martharörelsen har spelat en oerhörd viktig roll i vårt samhälle. Som folkbildare, välgörare och för den sociala och lokala gemenskapen. Rörelsen skapar personen och personen skapar rörelsen. Ålands första landsting hade kvinnlig representation genom landstingsman Fanny Sundström. Det skulle inte ha varit möjligt utan den uppbackning hon fick och det upplysningsarbete och engagemang som Martharörelsen stod för. Men personen Fanny Sundström var också en nationsbyggare. Hon visste vad en nyetablerad autonomi behövde av kulturpelare och bevarande av lokal kultur. Hon var verksam inom folkdansen och bland de första att organisera folkdansen på Åland, även den en 90 årig jubilar med självstyrelsen i år. Idag väntar nya utmaningar och uppgifter. Martharörelsen verkar gå en ny epok till mötes där yngre kvinnor gärna engagerar sig. När vårt samhälle förändras och blir mer internationaliserat fyller Martharörelsen en viktig funktion både när det gäller att lära ut åländska traditioner men även för att få med nya medlemmar i rörelsen. Behovet av den praktiska kunskap i sociala och kulturella frågor och den gemenskap och det engagemang som Martharörelsen står för ökar i samhället. Och engagemang behövs. Precis inför julen fick jag en rapport i min hand från länsstyrelsen i Stockholm. En kartläggning om barn som är utsatta för människohandel i Sverige. Det finns få saker som väcker så mycket känslor och ilska som när barn far illa. Situationen är betydligt allvarligare än vad som tidigare har varit känt. Människohandel är ett outforskat område. I kartläggningen ingår 166 barn som utsatts för människohandel i Sverige under åren 2009-2011. Det är de barn som det svenska systemet känner till. Mörkertalet kan vara enormt. Barnen misstänks ha använts för såväl sexuella som andra ändamål - som stöldbrott, tiggeri och arbete. Nära ingen av dem har fått en rättslig prövning och endast i fyra domar i hela landet har någon dömts för människohandel med barn. Hur det ser ut på Åland vet vi inte. Men det här är en fråga som även vi kommer att behöva inhämta kunskap om och öppna ögonen inför så att även vi har beredskap att upptäcka och agera direkt. Det är skrämmande att det trots skyddande lagstiftning, FN:s barnkonventioner och internationella överenskommelser finns så många barn som inte på något sätt får sina rättigheter tillgodosedda. Ofta är det barn som är identitetslösa, föräldralösa eller övergivna. Det krävs ett gemensamt ansvar inom EU för att förhindra att barn hamnar i den här typen av situationer. Det behövs en starkare samordning inom EU med väl fungerande och upparbetade nätverk, mer kunskap om barnens situation samt snabba kontaktvägar. Det här är ett exempel på uppgifter som EU institutionerna borde engagera sig mera i. Jag är övertygad om att Åland kan skydda ejderstammen och anpassa vårjakten på ett ansvarsfullt sätt själv. Men när det gäller frågor som människohandel med barn så behövs det ett omfattande samarbete och nätverk länder emellan för att få stopp på den kriminella verksamheten. I min egenskap som talman gläds jag alltid över att vi ålänningar mer än gärna bidrar till det internationella arbetet. Under 2012 vill jag lyfta fram Ålands fredsinstitut som firat sitt 20 års jubileum och gratulera dess direktör Sia Spiliopoulou-Åkermark som utsetts till president för Europarådets expertkommitte. Ett bevis på vad vi kan göra med små resurser med rätt människor. En väsentlig fråga där EU verkligen kunde göra skillnad. Även Åland skulle kunna göra skillnad om vi hade en parlamentsplats. Med några enkla vackra rader kan en av våra åländska nationalskalder Georg Kåhre beskriva sin djupa kärlek till Åland. Mellan Stora Vattuskiftet och Sancte Signilskär är den bit av jorden som jag har kär Det finns mycket som är spännande med Åland. En av våra attraktionskrafter ligger i att vi är både glesbygd och tätort på samma gång. Åland har bådas fördelar. I en glesbygd finns ofta vackra boendemiljöer till vettiga priser, nackdelen är däremot ofta att det inte finns jobb. Vill du bo vackert får du vara beredd på att pendla långa sträckor. I tätorten finns däremot ofta jobben, däremot kan det vara svårt att ordna ett boende. På Åland finns det åtminstone under normala förhållanden en hel del arbetstillfällen och man kan dessutom bo bekvämt och vackert utan att betala fantasipriser och dessutom ha bara minuters avstånd till arbetet. På Åland finns den lilla stadens tempo kombinerat med den stora stadens infrastruktur. Det här är unikt och det ska vi ta värna och utveckla. En del av orsaken till Ålands framgång och att Åland är så spännande är den åländska självstyrelsen. Under året som gått har vi firat Ålands självstyrelses 90-års jubiléum. Som säkert alla vet så uppkom den åländska självstyreslen efter en konflikt om Ålands statstillhörighet i början av förra seklet. Ålands läge mitt i Östersjön är en strategisk plats med kontroll över Finska viken vilket var viktigt både för Finland och för Sverige. Konflikten kom, på brittiskt initiativ, att lyftas på internationell nivå och blev den första frågan som avgjordes i det nybildade Nationernas Förbund. Resultatet blev en kompromiss – Finland fick Åland men måste garantera Åland självstyrelse och sin svenska kultur och svenska språk. Åland fick självstyrelse och Sverige fick förnyade garantier för att Åland skulle vara demilitariserat och neutraliserat så att Åland i framtiden inte skulle kunna utgöra ett militärt hot mot Sverige. Ålänningarna som kämpat för en återförening med Sverige var missnöjda. Efter 1950-talet har vi dock kunnat se en utveckling där ålänningarna tagit självstyrelsen till sina hjärtan och arbetet med att vidareutveckla den med stolthet. Den politiskt viktigaste frågan på Åland detta jubileumsår har varit att arbeta med att utveckla vår självstyresle. Vi talar om att skapa självstyrelsen 4.0. En självstyrelse som skulle vara mer dynamisk och demokratisk och där det skulle vara Åland och ålänningarna som i högre grad hade initiativet och ansvaret för utvecklingen. Enkelt uttryck skulle vi vilja, tillsammans med Finland, fastslå vilka områden som Finland ska fortsätta att ansvara även för på Åland, oavsett hur långt vår självstyrelse än utvecklas i framtiden. Resterande politikområden, som idag ligger i den finländska riksdagens händer, skulle vara möjliga att överföra till Ålands lagting på ålänningarnas och lagtingets initiativ. På så sätt kunde det åländska samhället få förutsättningar att utvecklas på ett bra och mer flexibelt sätt. Ett smidigare självstyrelsesystem skulle innebära att vi på Åland i högre grad kunde anpassa och använda vår självstyrelse för vårt samhälles utveckling och efter ålänningarnas behov. Jag önskar att vi ska uppnå ett ömsesidigt förtroende där våra finländska kolleger litar på att vi på ett ansvarsfullt sätt sköter vår autonomi. Ett välmående Åland är också bra för Finland som helhet. Näringsrätten och jordförvärvsrättsreglerna är grundpelarna i vår självstyrelse. Det finns behov av en modernisering och klargörande av olika tolkningar av begrepp i dagens regelverk. Men man måste vara oerhört noggrann och veta vad man gör när man gör förändringar i det som verkligen är grunden för vår självstyresle. Kökarfödda författaren Ulla- Lena Lundberg som i år är nominerad till det nordiska litteraturpriset både från Åland och Finland och dessutom vunnit Finlandiapriset låter en brevbärare sätta ord på hur han tar sig fram i menföre i romanen Is. Jag låter brevbäraren beskriva vad jag menar. ”Fart måste du hålla för att inte gå igenom på de värsta ställena, men inte sådan fart att du rusar fram som en ilsken tjur utan att se var det bär hän. Hela tiden ska du veta hur det ser ut framför dig så att du inte ångar in i ett fält med tunn is som du inte kan ta dig ur. Det intressanta med isen är att fast du klarar dig långa vägar in i ett sånt fält så håller isen aldrig om du försöker ta dig tillbaka samma väg. Du får aldrig vända och backa, det är därför det är så viktigt att du har klart för dig hur du går. ” Brevbäraren representerar förnuftet och det genomtänkta. Inte vända och backa utan fortsätt utvecklingen även i ett svårt läge. Självstyrelsen har en central betydelse för Ålands ekonomi och våra utvecklingsförutsättningar. Det åländska samhället är livskraftigt under alla årstider, de allra flesta företagen har öppet året runt. Det beror på att vi kräver näringsrätt på Åland och att det finns en koppling mellan näringsrätten och krav på bosättning. Det går inte att komma till Åland och bara skrapa bort grädden från mjölken. Tack vare framsynta beslut om åländsk hembygdsrätt och jordförvärvsrätt är Åland det enda öriket i Europa som faktiskt växer! Jag hoppas även nutida och framtida politiker alltid ska hantera självstyrelsens grunder med stor respekt för ett framgångsrikt Åland. Här passar det bra att återknyta till brevbäraren i romanen IS ” Du får aldrig vända och backa, det är därför det är så viktigt att du har klart för dig hur du går. ” Alfred Tennyson, författaren till Nyårsklockorna som läses på Nyårsafton på många platser runt om oss. Låt mig recitera två verser ur hans berömda dikt som känns aktuell än idag han skulle ha fyllt 120 år i fjol. Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, och ring den frusna tiden åter varm. Ring ut det meningslösa våldets gatularm ring till alla hjärtan kärleksglöden. Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike; det dagas, släktet fram i styrka går Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike! Jag vill önska er alla som bor och verkar i vårt åländska samhälle ett riktigt gott och framgångsrikt och lyckligt 2013.

Mariehamnscentern föreslår bostadsmässa på Svinö

Mariehamns centern föreslår att Mariehamns stad inleder förhandlingar med landskapet för att överta Svinö för bostadsproduktion. Landskapet har tidigare samarbetat med kommuner för att möjliggöra utökade områden för bostäder, Öra i Hammarland är ett färskt exempel. Mariehamns centern föreslår vidare att området på Svinö skulle erbjudas som område för en bostadsmässa. Verksamhetsidén med bostadsmässor är att samla kompetens för att förbättra boendekvaliteten och visa olika boendemöjligheter. Bostads- och fritidsbostadsmässorna är ett forum och en träffpunkt för bostadsproducenter och konsumenter. På mässorna presenteras forskningsresultat från byggande och boende, hur man tillämpat dessa resultat i praktiken, samt hur man vill uppvisa exempel och skapa visioner om bra boende både för proffs och allmänhet. Mässorna är också en ypperlig arena för designers, planerare och entreprenörer att testa nya lösningar i verkliga förhållanden; bl.a. arkitekt- och andra dylika tävlingar ger upphov till nya idéer för boendet. Det finns olika andelslag och företag som arrangerar bostadsmässor. Dessa samarbetar med en värdkommun. Till värdkommunens uppgifter brukar höra bl. a. planläggning och kommunalteknik på området. Byggherrar och byggfirmor ansvarar för byggande, finansiering och visning av objekten. Samarbetet mellan otaliga organisationer, företag och mässområdets blivande invånare är mångfasetterat och förutom att nya spännande miljöer skapas så ges området en massiv marknadsföring i våra närområden, vilket i sin tur kan leda till ökad kompetens och fler skattebetalare.

Två av mina mjuka julkakor

Tant Lisas Julkaka Tant Lisa var min granntant i barndomen. Alla ni som sett Lotta på Bråkmakargatan minns tant Berg – och sån var hon min tant Lisa. Hon fanns alltid där. Jag kunde sticka mig över precis när som helst och hon hade egen starkt integritet som jag respekterade högt. Lisa lagade alltid denna kaka till jul och därför lagar jag den också. Men vi sparar den inte till julen utan njuter av den under adventstiden när vi vill ha något gott till kaffet. 210 gram smör 2 kaffekoppar (kkp) socker 4 ägg 2 ½ kkp vetemjöl ½ tsk bakpulver Grovhackad mandel och russin Rör smör och socker pösigt och blanda i ett ägg i sänder under kraftig omrörning. Blanda i vetemjöl och bakpulver, mandel och russin. Grädda ca 1 timm i 175 graders värme. I år hettade till kakan lite genom att tillsätta en skvätt konjak. Lycka till! Engelsk julkaka Den här klassiska fruktkakan lagar jag alltid till jul. Den blev min första egna jultradition efter att jag flyttat hemifrån. Den vinner på att få stå och mogna ett tag. Gärna flera dagar och den håller galant i tre veckor. Vill man göra den riktigt engelsk så ska den täckas med florsocker glasyr. Jag tycker den är tillräckligt smakrik utan. 150 gram fikon 3 msk konjak 200 gram smör 3 dl brun farin 4 ägg 1 dl russin 15 halverade röda cocktailbär ½ tsk malda nejlikor 1 krm malen muskotnöt 1 tsk malen ingefära Rivet skal av 1 citron 3 ½ dl vetemjöl ½ tsk bakpulver Fikonen skärs i grova bitar och läggs i blöt i konjaken några timmar. Rör smör och socker pösigt. Tillsätt ett ägg i sänder under kraftig omrörning. Blanda russin, cocktailbär, citronrasp, fikon, konjak och kryddor och häll i smeten. Rör i mjöl blandat med bakpulver och blanda ner. Häll i smord bröad form och grädda i 150 grader i ca 1 ½ timme. Skär inte kakan förrän efter 3 dagar. Hållbar 2-3 veckor Happy x-mas!

På begäran: recept på vitt Kökarsbröd

Jag gillar att baka matbröd. Framförallt så tycker jag att hembakt är godare än köpebröd. När jag var på Kökar så bakade jag mycket - tillgången på riktigt färskt bröd var inte vardag på Kökar. Till jul vill jag alltid ha vitt hemvete. Det äter vi med skomakarlax. Ett måste efter åren på Kökar. Här kommer mitt recept på vanligt hemvete och receptet jag fått av Solveig Westerberg på vitt hemvete. HEMVETE 1,5 liter vatten 2 påsar torrjäst 3/4 msk salt 3 l hemvetemjöl (jag brukar ta 1,5 l hemvetemjöl, 0,5 l vetemjöl och 1 l jästbrödsvetemjöl) olivolja Värm vätskan till 42 grader. Jag använder torrjäst eftersom jag bakar "när andan faller på" och då har jag ju sällan färskjäst hemma (annars 1 paket färskjäst i 37 gradig vätska). Tillsätt salt. Blanda mjöl och torrjäst och blanda i vätskan. Ringla i lite olivolja. Bearbeta degen väl. Låt jäsa ca 45 min kanske en timme. Arbeta degen och dela den i 9 bitar (ämnen). Kavla ut till kakor. Jäs bröden 30-45 min. Nagga dem precis före gräddning. Grädda i så hög temperatur du har på ugnen i 10-15 minuter. Vitt Kökarsbröd 1,5 l mjölk 2 påsar torrjäst 1,5 l rågsikt 1,5 l vetemjöl 3/4 msk salt (olivolja) Värm vätskan till 42 grader. Jag använder torrjäst eftersom jag bakar "när andan faller på" och då har jag ju sällan färskjäst hemma (annars 1 paket färskjäst i 37 gradig vätska). Tillsätt salt. Blanda mjöl och torrjäst och blanda i vätskan. Ringla i lite olivolja, det ingår inte i Solveigs recept utan är mitt tillägg. Bearbeta degen väl. Låt jäsa ca 45 min kanske en timme. Arbeta degen och dela den i 9 bitar (ämnen). Kavla ut till kakor. Jäs bröden 30-45 min. Nagga dem precis före gräddning. Grädda 250 grader i 10-15 minuter.

Vi gasar och bromsar för utveckling

Vi vill förtäta Mariehamn. Vi vill bygga på höjden. Centrum ska byggas inifrån och ut och inte tvärtom. Mariehamnarna ska bli fler. Det kräver att nya jobb skapas och att vi för en politik som gör det möjligt för näringslivet att utvecklas och för enskilda att skapa sina egna jobb. För att Mariehamn ska återuppbygga sitt förtroende som Ålands ledande centrum krävs ett pulserande affärsliv med både små butiker med kvalitetsvaror och kedjor i god mix. Vi behöver egnahemstomter och lägenheter. Mariehamn är både och. Här finns möjlighet att bo trivsamt och jobba med bara fem minuters avstånd. Det är unikt och det ska vi ta tillvara. De flesta orter har antingen eller - fina bostadsmöjligheter eller jobb. Hållbar utveckling är ett ledord som måste styra våra beslut. Om vi inte tänker långsiktigt ekonomisk, socialt och miljömässigt kommer vi både att få betala i efterhand och stå inför oreparerbara skador i framtiden. Mariehamns centern vill utveckla centrum och arbetar för en kraftig förtätning. Vi visionerar om utveckling och vill att vi efter att Torggatan fått tillbaka sin ledande position i handeln även skapa ytterligare en gågata med gott om affärer, kafeer, hotell och restauranger. För att göra det så tränger vi också undan naturen från centrum. Med ett hållbart tänkande ska vi kompensera det. Vi tycker därför att södra Lillängen, de så kallade änglamarkerna, med sina unika växter inte ska exploateras i första hand. Staden har tomter att erbjuda i Horelli, Storgärdan, Österbacka och Lotsberget. I absoluta centrum finns fina möjligheter att skapa ett bostadsområde vid gamla Rönnbergstorg. Vår förhoppning är att det också ska kunna byggas bostäder vid Varvet på Klinten. Svinöholmen skulle vi gärna se ett fint bostadsområde på. Vi skulle gärna se en spännande bostadsmässa där. Vi bromsar inte, vi gasar men tänker långsiktigt. För att fortsätta vara en stad som är både och behövs modiga beslut som leder till utveckling samtidigt som vi ska se till att Mariehamn har platser för rekreation, djur och natur och reserver för eventuella kommande behov. Att tänka hållbart är både långsiktigt och smart ekonomiskt.

Centern driver på för ett effektivare Elverk - mer för pengarna helt enkelt!

Mariehamns centern driver på en effektivering av Elverket. Vi har fått igenom en ny förvaltningsstadga och instruktion som ger verket större handligsfrihet. Vi c-politiker har stigit åt sidan och givit vår ordförande post till Henti Lundberg eftersom vi bedömer att han är både kompetent och har kraften att föra verket framåt mot större effektivitet - vilket gynnar Mariehamnarna. Som nästa steg har vi fått fullmäktige med oss på att förbereda en bolagisering av Elverket. Som ett eget bolag skulle elverket få en tydligare administration och möjliget att tilldelas ett eget FO nummer för att sköta sin egen administration och momsredovisning. Bolagiseringen ger en möjlighet att få verkets ekonomi i balans genom effektivisering. Mer ut för våra gemensamma pengar och större effektivitet - helt enkelt! Läs mer i en insändare som kommer i veckan.

Mariehamn är nära och både ock!

Mariehamn är staden som är nära och både ock! Det är unikt att kunna erbjuda både vackert attraktivt boende och jobb med bara minuters avstånd. På andra platser får man oftast välja antingen eller. Finns det jobb är det i det närmaste omöjligt att få bostad i närheten. Och omvänt vill du bo vackert får du vara beredd att pendla långt till jobbet. Det här ska vi ta tillvara, utveckla och värna. Men det finns också skuggor på glansbilden. Stadsstyrelsens budgetförslag för 2013 inleds med redogörelse för lågkonjunktur, stigande arbetslöshet och en svår budgetsituation. Staden står inför flera trendbrott som behöver brytas. De förväntade inkomsterna sjunker. Ålands näringsliv slår larm om att situationen inom det åländska näringslivet är ytterst allvarlig och flaggar för ökad arbetslöshet. Åsub konstaterar att näringslivets skattekraft inte längre överträffar skattekraften som finns i hela landet. Det leder i sin tur till minskade inkomster för landskapet som i sin tur minskar de sammanlagda överföringarna med uppskattningsvis 1,6 miljoner euro. Skatteintäkterna väntas öka med försiktiga 2 %. En ökning som är för liten i förhållande till kostnadsökningar och löneutveckling. Sammanfattningsvis så räcker våra inkomster inte till för att täcka de utgifter vi har idag. Var och en av oss förstår att när man har för stora vanor i förhållande till sina utgifter så måste det till förändringar. Klyftan mellan vad man önskar och vill göra och vad man kan göra växer. Den enklaste vägen att kortsiktigt få ekonomin att gå ihop är att spara in lite på verksamheterna och samtidigt begära att mariehamnarna var och en ska bidra och betala lite mer av sin lön till stadens förvaltning. Ett annat sätt är att öka avgifterna och ett tredje är att pressa kostnaderna och göra ansträngningar för att servicen inom staden ska ges på ett mer effektivt sätt. Det positiva med begränsningar är att det ofta leder till utveckling och att man måste tänka nytt! Det kräver både kreativitet, samarbete och arbetsglädje. Från mariehamnscenterns sida vill vi att det förändringsarbete som påbörjats inom staden ska fortsätta. Ska vi långsiktigt få balans mellan inkomster och utgifter behöver vi mer enighet och vilja att tillsammans finna vägar både till utveckling och inbesparing. Vars och ens högsta önskan är att livet ska fungera - att inget dramatiskt ska hända som drar undan mattan för en i vardagen. En god hälsa och jobb är högt på listan. Inom staden har vi värnat trygghet och arbetsglädje genom att lova att de anställda ska få ha sitt arbete kvar. En del arbeten kan ändra innehåll men inkomsten ska vara tryggad. Ett ledarskap som bygger på proffsighet och tydlighet bidrar till arbetsglädje. Vi ska driva en politik som skapar arbetstillfällen. Både åt alla som bor i vårt samhälle nu men också med tanke på att vi behöver fler som jobbar. Arbete ger inkomster som vi kan satsa på vård, skola och omsorg.Vi ska skapa miljöer och kulturer där man trivs tillsammans. Som får småföretagen livskraftiga och skattekraftiga som möjligt. Vi ser med oro hur stadens affärslokaler gapar tomma. Mariehamns centrum har tappat mark i jämförelse med konkurrenterna och de besökandes förväntningar. Småstadscharmen är tydlig och självklart värdefull, men den måste kompletteras och stöttas av en detaljhandel och annan service som är mer attraktiv, modernare och mer komplett än den som centrum idag erbjuder. Även den fysiska miljön måste ses över. Mariehamns centrums profil borde inriktas mer mot kvalitativ shopping med stort och smått i kombination, kedjeföretag tillsammans med småskaliga unika verksamheter. När Torggatan utvecklats i takt med tiden och återfått statusen som Ålands affärscentrum föreslår vi att vi arbetar vidare med att skapa en gågata där den nuvarande gamla Brandgatan mellan Sittkoffs och Nygatan finns. Vi behöver göra insatser för att underlätta för att skapa nya företag. Det behövs en företagarskola i samarbete med Ålands näringsliv så att fler ser möjligeten att skapa jobb. Mariehamn behöver många ben att stå på – som en tusenfoting. Goda förutsättningar och många affärslokaler finns. Andra mindre kanske självklara sätt att stöda våra företag är att ge de åländska företagen samma möjligheter att ge offerter som icke åländska. Vi ska också vara noga med att granska våra verksamheter. Vi ska inte konkurrera med det privata. Staden måste kunna skilja på vad som är offentligt och privat. Har vi verksamheter som det privata också sköter ska vi sluta utföra dem. Våra beslut ska bygga på hållbar utveckling Klimatförändringarna har bidragit till att allt fler människor vill ha en förändring. Andra starka drivkrafter är hälsa, viljan att leva i harmoni med andra kulturer och sökandet efter en djupare lycka än vad enbart ökad konsumtion kan ge. Ökade intäkter, minskade kostnader, stärkt förtroende. Det finns en tydlig egennytta med att ta steg mot hållbarhet. Det lönar sig helt enkelt. När vi blir en del av lösningen, istället för en del av problemet, så växer förutsättningen för långsiktiga framgång. Vi vill ha en förtätning i staden. Stan ska utvecklas inifrån och utåt och inte tvärtom. Förtätningen kompenserar vi med att de sk Änglamarkerna som med sina känsliga biotoper och skyddsvärda arter ska bevaras orörda som en lunga för Mariehamn. Vi stöder även förtätningen inom förvaltningen och önskar att vi beslutsfattare kunde nöja oss med att slå fast vilka ytor vi är beredda att bedriva verksamhet på kompletterat med att omorganiseringen ska i största möjliga mån leda till en dörrsprincipen. Servicen ska komma till medborgarna och inte tvärt om! Sen är det ledningens sak att skapa goda arbetsmiljöer och para ihop enheter på bästa sätt. Det kallas mål och resultatstyrning. För en bra utveckling och tilltro till vårt samhälle behöver vi satsa på arbetstillfällen konkret riktade till våra ungdomar. Det finns säkert massor med sysslor som behöver göras – anlita en ungdom – det ger erfarenhet och stärker känslan av delaktighet för den unga. En satsning som betalar sig. Vi anser att det är klokt att öka resurserna inom äldreomsorgen och anpassa verksamheten så att vi klarar framtiden. Vi blir allt färre som ska försörja fler. Att se över skuldbördan är en viktig faktor i ett hållbart samhälle. Våra skulder behöver mätas i förhållande till våra tillgångar. Det är klokt att vi avyttrar fastigheter för att få inkomster till att korta av på lånen och även för att minska underhållskostnaderna. Redan 2009 motionerade mariehamnscentern om att det behövs åtgärder för att få ner skuldsättningen för att få balans i ekonomin. Det arbetet går för långsamt. Slutligen herr ordförande! En av grundprinciperna för hållbar utveckling är att det finns tillit till beslutsfattarna. Vi behöver visa beslutsstyrka i politiken och vi behöver kombinera den med handlingskraft inom organisationen. Vi behöver skapa förståelse för och ett godkännande för utveckling. Det handlar inte om att fråga om man vill förändra, de som vill lämna det invanda och trygga är ofta rätt så få, men det handlar om att stöda personalens förmåga till förändring. En viktig ledarskapsuppgift. Vi måste också se till att vi har en ordentlig förankring i politikerleden. Det får inte fungera så att fullmäktige säger en sak och nämnderna driver sin egen politik. Det kan ge förödande konsekvenser för bla de företag som vill och planerar expandera i staden. Fattar man ett beslut måste det implementeras även i nämnderna så att dess politiker vet vad som gäller. Mariehamns centern vill tacka för ett i huvudsak genomtänkt budgetförslag och ser fram emot att delta i arbetet att förverkliga den. Mina kollegor i Mariehamnscenter kommer i separata anföranden att redogöra för de ändringsförslag vi vill bida med till budgeten för 2013.

Det är viktigt att du har klart för dig hur du går

Idag när jag talade vid lagtingets högtidliga öppnande använde jag Ulla Lena Lundbergs brevbärare ur romanen Is och lät honom sätta ord på hur viktigt det är att man vet hur man går när man är på väg att fatta avgörande beslut. Så här beskriver han hur man tar sig fram i menföre: "Fart måste du hålla för att inte gå igenom på de värsta ställena, men inte sådan fart att du rusar fram som en ilsken tjur utan att se var det bär hän. Hela tiden ska du veta hur det ser ut framför dig så att du inte ångar in i ett fält med tunn is som du inte kan ta dig ur. Det intressanta med isen är att fast du klarar dig långa vägar in i ett sånt fält så håller isen aldrig om du försöker ta dig tillbaka samma väg. Du får aldrig vända och backa, det är därför det är så viktigt att du har klart för dig hur du går. " Kloka ord.

Självstyrelsen - en nyckel till ekonomisk framgång

Näringslivsseminarium 16 oktober kl 13. Åland är spännande – ett vackert örike beläget mitt i Östersjön mellan två expansiva ekonomiska centra, södra Finland och Stockholmsområdet. Åland består av 6500 öar vi är helt omslutna av vatten – ålänningarna har alltid sett vatten som något som förenar och ger möjligheter till kontakt med omvärlden – aldrig som något som isolerar . Vi har en öppen ekonomi som är beroende av utbyte av varor och tjänster med omgivande regioner. Vi har alltid gjort affärer med resten av världen och har många företag och en lång tradition av entreprenörskap. Åland är ett växande samhälle – kanske det enda öriket i Europa som växer. Vi har stor omsättning bland ålänningarna. Varje år flyttar många från Åland men tack och lov så flyttar ännu lite fler till Åland – så vårt netto ger oss en vacker befolkningstillväxt varje år. Över 30 % av ålänningarna är inflyttade. På Åland finns över 80 nationaliteter och det talas över 50 olika språk i hemmen. Åland är enspråkigt svenskt. I våra skolor finns ingen hemspråksundervisning däremot så satsas rejäla resurser på att alla inflyttade ska få stöd och hjälp med att så snabbt som möjligt ska lära sig svenska för att kunna bli en del av vårt samhälle på ett bra sätt. Att Åland är enspråkigt svensk är en orsak till att många flyttar till Åland från Finland. Finland är officiellt både svensk- och finskspråkigt men eftersom det svenska språket förlorar mark är dem många som söker sig till vår enspråkigt svenska miljö. Det finns mycket som är spännande med Åland. En av våra attraktionskrafter ligger i att vi är både glesbygd och tätort på samma gång. Vi har bådas fördelar på ett och samma ställe. I en glesbygd finns ofta vackra boendemilöer till vettiga priser, nackdelen är däremot att det inte finns jobb. Vill du bo vackert och inte är miljonär så får du vara beredd på att pendla långa sträckor. I tätorten finns däremot ofta jobben, däremot är det ofta svårt att ordna ett boende. Vill du dessutom bo i vackermiljö eller ha en lite större bostad – får du vara beredd att satsa en förmögenhet. På Åland finns det arbetstillfällen och man kan dessutom bo bekvämt och vackert utan att betala fantasipriser och dessutom ha bara minuters avstånd till arbetet. På Åland finns den lilla stadens tempo kombinerat med det stora stadens infrastruktur. Drygt 40 procent av den totala varuimporten till Åland kommer från Sverige. Exporten går däremot mest till Finland. En orsak är säkert att en hel del kedjor som är ihopkopplade med svenska kedjor etablerat sig på Åland. En utmaning är att hitta former för att underlätta för företagen att exportera även till Sverige. Eftersom vi har en stor import hit så vore det ekonomisk att lastbilar som kommer till oss med varor inte ska åka tillbaka tomma utan effektivt fyllas med varor. En del av orsaken till Ålands framgång och att Åland är så spännande är den åländska självstyreslen. Ålands självstyrelse fyller 90 år i år och uppkom efter en konflikt om Ålands statstillhörighet i början av förra seklet. Ålands läge mitt i Östersjön på en strategisk plats för att kunna hålla koll på hela finska viken var viktig både för Finland och Sverige. Konfliken kom, på brittiskt initiativ att lyftas på internationell nivå och kom att bli den första frågorna som avgjordes i det nybildade Nationernas Förbund. Resultatet kom att bli en kompromiss – Finland fick Åland men måste garantera Åland självstyrelse och sin svenska kultur och svenska språk. Åland fick självstyrelse och Sverige fick förnyade garantier för att Åland skulle vara demilitariserat och neutraliserat så att Åland i framtiden inte skulle kunna utgöra ett militärt hot mot Sverige. Ålänningarna som kämpat för en återförening med Sverige var missnöjda. Efter 1950-talet har vi dock kunnat se en utveckling där ålänningarna tagit självstyreslen till sina hjärtan och arbetet med att vidareutveckla den med stolthet. Förutom att Åland har lagstiftningsbehörighet att jämföra med ett land och därmed ett eget parlament som fungerar väldigt likt de nordiska ländernas riksdagar så har Åland särskilda bestämmelser om jordförvärvsrätt, hembygdsrätt och näringsrätt. Hembygdsrätt, som är en form av hemortsrätt har den som är född och bostatt på Åland automatiskt. Hembygdsrätten ger rätt att kandidera och rösta i lagtingval (vår Riksdag), att äga och besitta fast egendom på Åland och rätt att i landskapet bedriva näring. Flyttar man till Åland så får man rätten efter att ha varit bostatt i fem år i vårt samhälle. Jordförvärvsrätten ger rätt att köpa mark var som helst på Åland förutsatt att man har hembygdsrätt. Utan jordförvärvsrätt kan man förstås hyra bostad, köpa aktielägenheter och tomter inom planerat område. Näringsrätten och jordförvärvsrättsreglerna är ett viktigt språkskydd för Åland. De här unika åländska bestämmelserna är en viktig del i det åländska samhällets framgång. Tack vare jordförvärvsrätten så är Åland livskraftigt och har en växande fast bosättning. Utan den skulle det vara en uppenbar risk för att Åland skulle vara överexploaterat och inte längre vara levande året runt utan uppköpt som ett semesterparadis under sommarmånaderna. En effekt av näringsrätten är att även det åländska näringslivet lever under hela året. Promenerar du i Mariehamn på sommaren eller vintern kommer du att märka att företagen har öppet året runt. Det beror på att de företag som verkar här drivs av människor som också är bosatta här och bortrensade blir de företag som skulle lockas att komma hit och konkurrera endast under högsäsong och skumma av grädden från ytan. Näringsrätten är inte en konkurrensbegränsning och betyder alltså inte att man inte kan etablera företag på Åland. När det gäller att främja näringslivet på Åland så styrs Åland av statsstödsregler precis som alla andra inom EU. Den politiskt viktigaste frågan på Åland detta jubileums år är att arbeta med att utveckla vår självstyresle. Vi talar om att skapa självstyreslen 4.0. En självstyresle som skulle vara mer dynamisk och där det skulle vara Åland och ålänningarna som i högre grad hade initiativet och ansvaret för utvecklingen. En stor del av näringsverksamheten på Åland regleras av Finland. Ålands och Finlands näringsliv är olika. Hög- och lågkonjunkturer träffar de olika samhällena ganska olika. Därför ser vi på Åland ett behov av att kunna forma våra egna regler för att utveckla näringslivet. Vi är inte ute efter att skapa ett nytt Isle of Man eller annat skatteparadis utan problemet är främst det att dagens självstyreslesystem är tungrott. Om vi på Åland ser en nisch att utveckla så är det en stor sannolikhet att det krävs en lagändring för att innovationen ska kunna förverkligas. Om behörigheten för lagstiftningen är Finlands så kräver ändringen med dagens system att vi först ska övertyga de finländska politikerna och tjänstemännen om behovet av förändring och om det är en förändring i självstyreslelagen ska den dessutom vila över nyval. Så innan förändringen slutligen genomförts har innovationslusten ofta slocknat. Vi skulle byta system så att vi tillsammans med Finland skulle överenskomma om vad Finland ska besluta om när det gäller Åland, domstolsväsende, utrikespoltik, säkerhet osv och i övrigt skulle det vara på åländskt initiativ som nya områden skulle bli åländsk behörighet. Vi talar alltså om ett helt nytt system och det är oerhört intressant och givande att jobba med detta. Med denna lilla utblick över Åland förklarar jag näringslivsseminariet öppnat och ser fram emot en spännande eftermiddag.

Granskning är viktig och möjliggör att bra kan bli bättre

Revisorerna har överlämnat sin berättelse över landskapets arbete 2011 till lagtinget. Att verksamheter revideras tycker jag är en viktig del av demokratin. Jag hoppas också att de synpunkter som framförs ska tas emot konstruktivt och ses som ett bidrag till förslag på utveckling. Hur bra kan bli bättre.

Presidentparet tackar för ett oförglömligt mottagande på Åland

President Niinistö med maka har skickat ett tackbrev från Talludden till Ålands lagting. Han skriver: "Jag vill på mina egna och min makas Jenni Haukios vägnar tacka för det oförglömligt hjärtliga mottagande vi fick när vi för första gången som presidentpar besökte Åland den 15 augusti i år. Det var en upplevelserik och minnsevärd dag. Jag önskar er en varm och solig sensommar Bästa hälsningar Sauli Niinistö Republikens president" Det är fina ord. Det känns så bra att allt blev så lyckat. Tack till alla er som på ett eller annat sätt förgyllde presidentparets besök.

Skapa förutsättningar för att arbetsplatserna kan bibehållas och för att skapa nya

De ekonomiska prognoserna inför hösten tenderar att bli än dystrare än vad stadsfullmäktige har bedömt. Därtill flaggar en del av våra företag och verksamheter för att vintern kommer att bjuda på svåra utmaningar. Det kan t.o.m komma att krävas permitteringar och uppsägningar. En hög sysselsättningsgrad ska fortsatt vara ambitionen för Mariehamns stad. I en motion har vi därför tagit initiativ till en sysselsättningsfrämjande diskussion. Diskussionen behöver bland annat innehålla strategier som behövs för att motverka arbetslöshet, skapa förutsättningar för att arbetsplatser kan bibehållas och i bästa fall även för att skapa nya arbetsplatser.

Avundsjuka ger inga resultat! Det behövs akuta åtgärder mot sniglarna.

Stadsliberalen Rauli Lehtinen har rätt i att mördarsniglarnas invadering har börjat i Mariehamn och att även andra kommuner på Åland nu har fått del av plågan. Därför anser vi att Mariehamn har ett särskilt ansvar. Eftersom sniglarna har en förmåga att sprida sig med stor effektivitet så behövs konkret handling för att minska deras framfart. Informationen som givits är bra men det behövs fler insatser. Idag är det de enskilda tomtägarna som tar ansvar i kommunerna runt om på Åland. Det läggs ut dyra granulat som effektivt begränsar antalet sniglar och många plockar dem i tusental varje kväll. I Mariehamn har vi vackra grönområden som löper som korridorer genom staden. Även grönområdena behöver tas med i bekämpningen mot mördarsniglarna. Annars är det snart lönlöst att tomtägarna kämpar på, var och en på sin tomt, när stadens som närmaste granne ingenting gör. Staden borde ta sitt ansvar över sina områden och även initiera kampanjer där vi alla mariehamnare kunde hjälpas åt i kampen mot sniglarna. Det här skulle ha blivit verklighet om fler sett behovet av akuta åtgärder redan då och röstat med Mariehamns centern. På så sätt kunde vi få en effektiv åtgärd. Istället valde majoriteten av stadens fullmäktige att uppmana landskapet att ta fram en allåländsk strategi för bekämpning av sniglarna. En allåländsk handlingsplan kan säkert vara bra att ta fram men ger inga akuta effekter, de tar ofta lång tid att formulera och kräver många diskussioner innan alla är överens. Hittills har vi inte sett resultat av någon sådan plan. Det stämmer inte som Lehtinen skrivit att jag som minister hade ansvar för frågan i landskapsregeringen. Jag var utbildnings- och kulturminister. Det var Lehtinens partikamrater liberalerna som innehade både lantråds-, miljö-, kommun- och finansministerposterna. Det behövs fortfarande akuta åtgärder. Men det räcker inte att ansvarstagande invånare ensamma skall sköta bekämpningen. Staden måste inse att mördarsniglarna påverkar stadens attraktion både som bostadsort och som besöksmål. Staden står inför ekonomiska utmaningar men att låta bli att underhålla är inte att spara, det kan t.o.m. långsiktigt ses som slöseri. Jag hoppas också att insatser som görs samordnas kommunerna emellan för att på så sätt få en allåländsk samordning parallellt. Förhoppningsvis följer landskapsregeringens miljöbyrå med vad veteskapen kommer fram till när det gäller de mest effektiva vägarna att bekämpa sniglarna som inte hör hemma i vår fauna och därför inte har några naturliga fiender som bidrar till balansen. Lehtinen oroar sig över politiska poäng. Är inte det viktigaste att goda resultat nås? Det behövs mindre missunnsamhet och avundsjuka och mer samarbete i politiken. På så sätt kan vi åstadkomma bra saker för vårt gemensamma samhälle.

Grattis alla ålänningar!

Idag firar vi Ålands självstyrelse 90 år. Grattis alla ålänningar! Självstyrelsen ger oss möjighet att utveckla vårt samhälle på bästa sätt efter våra unika förutsättningar. Själva idén med självstyrelsen är att vi ska kunna ha avvikande lagstiftning för att skapa de bästa förutstättningarna utgående från vår näringslivsstruktur och vårt geografiska läge. Vem är en ålänning? För mig räcker det - den som älskar Åland. Det är viktigt att Åland upplevs modernt, attraktivt och öppet. Befolkningstillväxt är viktigt för vår utveckling. Vi behöver många händer som kan hjälpa till i vårt samhälle. Hembygdsrätten är ett viktigt språkskydd.

Bästa presenten till Självstyrelsen är en renare Östersjön

SJÄLVSTYRELSENS HÄLSNING VID ÖSTERSJÖFONDENS PRISUTDELNING Herr miljöminister i Finlands regering, fru lantråd, herr landshövding, fru Sveriges generalkonsul, ärade pristagare, representanter för Östersjöfonden, mina damer och herrar. Bästa festpublik. Sällan är lyckan så stark som när det går att utröna ett resultat av ett miljöarbete. Det kan vara en sommar med lite färre alger i våra vatten, ett mätningsresultat med aningen bättre värden eller ett politiskt beslut i rätt riktning. Östersjöns grundare Anders Wiklöf insåg allvaret redan för 23 år sedan och konstaterade att något behöver göras. Tack vare honom finns idag Östersjöfonden som varje år belönar pristagare som med forskning, kloka beslut eller olika projekt gör skillnad för Östersjöns miljö. Det finns många organisationer och institutioner som värnar om Östersjöns miljö. Landskapet Åland är engagerad i flera av dem. Den åländska rösten för Östersjön blir kraftfull om samma budskap framförs tydligt från åländsk sida, på samma sätt, i samtliga organisationer och om man lyckas lobba in sitt budskap så att även andra länders representanter uttrycker samma synpunkter och önskemål. Fast Åland är litet kan vi göra vår röst hörd bara vi jobbar effektivt och strategiskt och målinriktat. EU har formulerat ett ramdirektiv om en marin strategi, målet är att nå en god havsmiljöstatus i Europa fram till år 2020. Alla Eus medlemsstater skall utforma ett åtgärdsprogram fram till 2016 för att förbättra de marina regionernas tillstånd. Ålands landskapsregering har skickat ut en åländsk samrådsrapport på remiss till olika organisationer, företag och föreningar på Åland. Den aktuella marina strategin är ett mönsterexempel på när åländskt lobbyarbete fungerat riktigt bra. Även om ärendet finns formellt på agendan nu 2012 så har Åland jobbat aktivt med frågan i över sex år, sedan ett strategiförslag presenterades första gången hösten 2005. Många är de politiker och tjänstemän som outtröttligt i olika sammahang presenterat våra synpunkter och tryckt på för att de skall föras framåt för att strategin skall förbättras och på ett bättre sätt gynna vår Östersjömiljö. Östersjön är ett grunt innanhav. Det fungerar inte med samma åtgärder för Östersjön som för tex Medelhavet. Det har varit ett av de viktigaste budskapen från åländsk sida. Det går inte att ha en generell metod för att nå renare vatten – vi brukar säga att en storlek passar inte alla - vi är olika. Östersjön behöver sina åtgärder, Medelhavet sina. Åland har varit aktiv och framfört sina ståndpunkter inom det nordiska rådet och det nordiska ministerrådet, i EU:s regionkommitte, Östersjöparlamentens samarbetsorganisation’BSPC, genom att påverka politiker att agera i Europa Parlamentet, genom att formulera yttranden till kommissionen varje gång tillfälle har givits, vi har jobbat aktivt via Helcom, som jag ber att få återkomma till, för att nämna några. Som EU minister hade jag själv flera tillfällen att framföra våra ståndpunkter i flera olika sammanhang. Starkast minns jag resultatet som samarbetet mellan de sju största öarna i Östersjön, B7 gav. Baltic Seven utgörs av Åland, svenska Öland och Gotland, tyska Rugen, danska Bornholm och estniska Dagö och Ösel. Som dåvarande ordförande för B7 bad jag om ett möte med hos EU-kommissionen för att diskutera strategin. Frågan fick positivt svar och dörrarna öppnades och vi fick tillfälle att sätta oss runt bordet med dåvarande ansvariga kommissionären Joe Borgh och framföra vår oro för Östersjön och våra synpunkter på framtiden och hur vi skulle vilja bidra till att förbättra strategin som var under utarbetande. Närmare makten kan man inte komma, det visste vi. Det var också fantastiskt att det som initialt var Ålands synpunkter, hade omfattats av våra samarbetspartners och nu framfördes som allas våra gemensamma synpunkter. Runt bordet satt i kommissionärens ögon nu representanter för Finland, Sverige, Tyskland, Danmark och Estland. Han visade stor förståelse och respekt för vår kunskap som öbor och våra synpunkter och vi insåg att det fanns en god kraft i att vi representerade flera öar och därmed flera länder. En nyckel faktor om man vill nå framgång och få EUs olika beslutsfattare och institutioner att lyssna är om man kan visa på samarbete, gärna länder emellan. Kommissionären var också öbo, kom från Malta och vi märkte att han insåg att vi visste vad vi talade om. Han vet hur det är att leva på en ö och förstod genast att vi i det närmaste lever i och med Östersjön. Vårt budskap om att ”one size does NOT fit all” tog han genast till sig och visst var vi närjad när vi en tid senare kunde konstatera att man inom EU tog beslut att ta fram en särskild strategi för Östersjöregionen, där man bl a försöker att utveckla hållbara och miljövänliga lösningar för den känsliga Östersjömiljön. Åland var troligen med och bidrog till det beslutet. Åland har för övrigt engagerat sig i flera områden inom Östersjöstrategin, främst inom de områden som syftar till att åstadkomma en hållbar fartygstrafik och fiskodling. För att återgå till den marina strategin som nu är på väg att implementeras/genomföras på Åland: Under framtagandet lyckades vi från åländsk sida (med god kompetens) utforma och lobba in flera formuleringar som stärkte dokumentets miljöprofil . Det är med stor tillfredsställelse vi från Ålands sida känner när ett delmål är nått. Flera av formuleringarna som finns i den marina strategin känner vi igen från de synpunkter vi framförde i ett tidigt skede av EUs beredning av startegin. Nu återstår ett bra åtgärdsprogram och ett brett engagemang för att förbättringen av havens tillstånd framledes skall visa på goda resultat. Så här hoppas jag att landskapet skall fortsätta arbeta. Vid gårdagens mycket intressanta föreläsningar av våra pristagare ställdes frågan om Östersjön är ett av de mest överorganiserade områden i världen. Det finns en rik flora av föreningar och organisationer som arbetar för Östersjöns bästa. Det konstaterades att diversitet är bra men att det finns risk att dubbelarbete utförs och att resurser kunde samordnas och användas bättre. Det är därför med stor glädje jag kan konstatera att Östersjöfonden initierat ett projekt för ökat samarbete med målet att samordna olika initiativ och nätverk som arbetar för att förbättra tillståndet i Östersjön. Arbetsnamnet är Baltic Think Tank. Det är en stor tanke att sammanföra olika nätverk och arbeta för en gemensam vision kring miljöfrågor. Vilken plats kunde vara bättre än Åland att fungera som mötesplats och kunskapscentrum för Östersjöfrågor. Vi ålänningar har ju konkret verkligen Östersjön i kroppen. Vi andas in Östersjön, indirekt dricker vi Östersjön, vår hud absorberar Östersjön och framförallt - Vi kan var vi än är på Åland gå ner till stranden titta efter och konstatera hur Östersjön mår just nu. Vi känner och är nära Östersjön ja vi kan säga att vi är Östersjön. Mina lyckönskningar till att projektet kommer att förverkligas! Att Helcom och särskilt dess tidigare generalsekreterare Anne Christine Brusendorff uppmärksammans med ett pris ur Östersjöfonden passar särskilt väl i år med tanke på arbetet med den marina strategin som jag tidigare presenterade och med ambitionen kring samordningstankar. Helcom är en regional samarbetsorganisation med syfte att skydda Östersjöns havsmiljö. Helcom har arbetat sig till att bli en aktör man lyssnar på och det viktigaste samarbetsforumet för vattenmiljösamarbet mellan Östersjöstaterna. Helcom har förenat sina medlemsländer runt Östersjön till att formulera en gemensam plan för Östersjön, Baltic Sea Action Plan, som möts med stor respekt och som har stor inverkan på förverkligandet av den marina strategin och det marina direktivet. Från åländsk sida ser vi arbetet via Helcom som mycket värdefullt. Goda och effektiva samverkansformer ger faktiskt det fina resultatet att 1+1 inte bara är 2 utan minst 3. Det åländska lokala Östersjöpriset tilldelas ÅCA. För ett projekt som även det visar att 1+1 kan vara minst 3. ÅCA har vänt ett problem till en möjlighet och har gjort kostsamt avfall till en resurs. Istället för att lägga kostnader på borttransport av vassle som är en restprodukt vid osttillverkning. Har ÅCA via gastronomen skapat en verklig framgångssaga och en glädjande miljöinsats att lyckas vända ett problem och ett överskott till en råvara för produktion av energi. Ambitionerna stannar inte heller vid gastronomen utan gröna hållbara satsningar mot fortsatt utveckling pågår inom det spännande åländska företaget. Vid den mycket spännande presentationen igår kunde vi konstatera att ÅCA för all del är en vinnare av Östersjöfondens pris men den här typen av satsningar gör Östersjön till en vinnare! Åland en grön ö i ett blått hav – ett fantastiskt varumärke och en god vision för Åland. Ett rent vatten och öppna vackra landskap är grunden för vår framgång och trivsel. Att Östersjöfonden jobbar på att Åland ska bli ett centrum för Östersjönätverk som jobbar med miljöfrågor, att Åland har lokala företag som producerar ren energi är en fantastiskt god början. Jag vill även passa på att sända en hälsning till vår gäst Finlands miljöminister att ett starkt önskemål från åländsk sida är att Finlands riksdag och regering finner en lösning på att Åland kan bli en del av inmatningssystemet. Det skulle sätta fart på utvecklingen för vindkraften på Åland. Visionen är att Åland skall bli fullständigt självförsörjande på förnyelsebar el energi och till och med kanske kunna exportera grön el till våra omgivande regioner. Något Åland Finland och hela Östersjöregionen skulle vinna på och vara stolta över! Den åländska självstyrelsen fyller 90 år i år. Den bästa presenten till Åland är ett renare Östersjön. Landskapets hälsning och tack till Östersjöfonden och till pristagarna för ert arbete för en bättre miljö.

Talmannens tal till Sjöfartsmuseet

Den högtidliga dagen till ära har jag beretts tillfälle att framföra det offentliga Ålands hälsning till sjöfartsmuseet och till er alla! Äntligen är dagen här då vi får öppna upp portarna för vårt efterlängdade delvis nya och mycket moderniserade sjöfartsmuseum. Ett museum i världsklass med stark lokal förankring. Ett konkret landmärke för att kulturen och vår historia är viktiga för oss på Åland Sjöfartsmuseet är så mycket mer än en samling vackra och intressanta föremål. Här finns berättelser och mängder av kunskap som väcker engagemang och stolthet. Museet förmedlar Ålands kulturarv men uppmärksammar även det maritima i Ålands samtid och även framtid. Vi har i sjöfartsmuseet en nischad specialinstitution som tar fasta på det maritima kulturarvet, en för Åland viktig konkurrensfördel. Genom sjöfartsmuseet får Åland värdefulla kontakter till det högre utbildningsväsende och till internationell forskning. Tack vare ombyggnaden har vi skapat en fascinerande mötesplats för maritima aktiviteter och aktörer. Sjöfarten är, har varit och kommer att fortsätta vara en mycket viktig näring för Åland. Det nya sjöfartsmuseet skall förhoppningsvis även blir en intressestimulerande faktor att räkna med i vår framtida sjöfart vid sidan av utbildningen och rederinäringen. Förhoppningen är att museet skall bredda och fördjupa intresset för sjöfarten och att den också ska stimulera den yngre generationen kvinnor och män till att fortsätta den åländska sjöfartstraditionen. Muséet står nu klart efter en lång process som omfattar utarbetande av framtidsvisioner, en arkitekttävling, projektering för om och tillbyggnaden och nu står museet klart att ta sig an uppgifterna på ett helt annat sätt och med helt andra förutsättnignar än förr. Jag vill framföra landskapets tack till Stiftelsen för Ålands sjöfartsmuseum, Ålands Nautical club och Mariehamns stad för gott samarbete. Vi tackar även arkitekterna Kangas & Vuorinen, Siljan konsult, Turing, Mariehamns Elkonsult, Byggtjänst Erik Hjärne, VVS konsultbyrå Bo Berndtson och utställningsplanerarna Amerikka Oy. Sist men inte minst vill vi tacka hela byggnadskommitten för allt arbete som den gjorts och särskilt förstås dess ordförande Bette Rosenlöf, landskapsregeringens ansvariga tjänsteman Jan- Ole Lönnblad och förstås museichefen Hanna Hagmark-Cooper med personal som tillsammans med alla andra gjort en gedigen insats. Tusen tack också till alla frivilliga som tillsammans tillfört sjöfartsmuseet tusentals arbetstimmar Med dessa ord tillönskar vi Ålands sjöfartsmuseum i sin nystart lycka och välgång - vårt sjöfartsmuseum av världsklass!

Idag firas en del av Ålands innersta kärna

I dag den 30 mars firar vi Ålands demilitariseringsdag. Demilitariseringen innebär att ingen militär personal får uppehålla sig på Åland och att inga befästningar får byggas. Åland är även neutraliserat och skall därmed hållas utanför krigshändelser. I samband med att Åland erhöll självstyrelse befriades även ålänningarna från kravet på militärtjänst.
När Åland år 1809 införlivades med det ryska kejsardömet påbörjades byggandet av en stor fästning i Bomarsund. Under Krimkriget 1854 angreps och intogs fästningen av trupper från Frankrike och England. Demilitariseringen blev alltså ett resultat av Rysslands förlust. Vid den efterföljande freden i Paris 1856 demilitariserades Åland genom en ensidig förpliktelse från rysk sida.
År 1914 gav signatärmakterna England och Frankrike det då allierade Ryssland tillstånd att befästa Åland. 1921 slöts Konventionen om icke-befästande och neutralisering av Ålandsöarna. Genom konventionen bekräftades demilitariseringen från år 1856 och samtidigt neutraliserades Åland. Konventionen undertecknades av tio stater.
Åland hade begärt återförening med Sverige och frågan Ålandsfrågan hade förts till Nationernas förbund för avgörande eftersom den var av internationell karaktär.
När NF fattadesitt beslut i juni 1921 blev det en kompromiss där ingen av de tre parterna i konflikten, Finland, Sverige och Åland blev helt lottlös. Finland fick Åland men måste garantera Åland sitt svenska språk och svenska kultur, Åland fick självstyrelse och Sverige fick garanti om att Åland inte skulle befästas. Ryssland är inte part i 1921 års konvention, men i Moskvafördraget om Ålandsöarna 1940 och fredsfördraget i Paris 1947 finns bestämmelser om Ålands demilitarisering. Däremot nämns inte neutraliseringen.
Ålands självstyrelse firar i år 90 år. Att Åland är självstyrt, enspråkigt svenskt och demilitariserat och neutraliserat är Ålands innersta kärna. Åland ligger strategiskt mitt ute i Östersjön. Utan demilitarisering och neutralisering skulle Åland vara en viktig utpost för allehanda militära aktiviteter. Trots att demilitariseringen säkras av olika avtal så finns det många utmaningar och öppna frågor att arbeta vidare med.. Det saknas bl.a. uppdaterade exakta kartor som anger koordinater för var Ålands demilitariserade gränser går.
Vi erfar en tendens att gränsen mellan civila och militära aktiviteter suddas ut och att det blir allt mer krävande att följa upp att inte demilitariseringen kränks. De militära aktiviteterna i Östersjön tenderar öka och Åland behöver därför en strategi för hur Åland kan agera och gentemot vem.
Ålands fredsinstitut och dess kompetenta personal är en oerhört viktig instans för Åland och bidrar med sakkunskap och fördjupning i de här oerhört viktiga frågorna.
Ålands landskapsregering arbetar med att formulera en strategi för demilitariseringen, ett dokument som lagtinget ser fram emot att få bidra till och debattera under nästa år.
Ålands demilitarisering är viktig som marknadsföring av Åland som fredens öar och även en trygghet för oss ålänningar och gör Åland unikt och vackert genom att här inte finns några militära befästningar och bestyckade fordon. Allt efter att omvärlden förändras är det viktigt för Ålands del att hela tiden följa upp och bevaka dessa viktiga frågor och tydligt markera Ålands speciella status.
För att fördjupa kunskaperna i ämnet deltar Ålands lagtings ledamöter idag i ett miniseminarium där Ålands fredsinstituts direktör Sia Spiliopoulou Åkermark föreläser kring Ålands demilitarisering.


Britt Lundberg
Talman