Enligt Vasabladet kan en ålänning bli vinnaren i EU-valet

Åland och EU-valet får stort utrymme i dagens Vasablad. Tydlighet i språkfrågan och att vi är tusenkonstnärer i politik på Åland kan göra en åländsk kandidat till vinnare på SFP-listan. Så här skriver Kenneth Myntti i en av tre artiklar idag: Starkt kandidatfält splittrar rösterna Wivan Nygård-Fagerudd snubblade på tröskeln i riksdagsvalet 2007. Hon är toppolitikern som har haft flytet, men som av någon anledning inte har nått riktigt hela vägen fram. Därför är det nu eller aldrig som gäller för Nygård-Fagerudd. Hennes egen bedömning om att hon spräcker den magiska gränsen om 10 000 röster kan anses mer än rimlig med tanke på att hon är rikskändis. Hon kan alltså räkna med ett starkt stöd både från Österbotten och de kvinnliga SFP-väljarnas sida. Samtidigt har Nils Torvalds har ett försprång i och med att han finns på ort och ställe och är inkörd i de rutiner som gäller i Europa. Björn Månsson fick ett starkt röstetal i 2009 års val medan Christina Gestrin är känd i hela Svenskfinland tack vare sin position som Folktingsbas, sin egenskap av SFP-riksdagsledamot och sitt miljöengagemang. Päivi Storgård är en resolut kvinna, känd för sina starka ställningstaganden för svenskan medan den potentiella EUkandidaten Marcus Rantala är en av de formstöpta och slipade politikerprofiler som alltid har framgång i val. Med andra ord är det bäddat för en superhård fight om de uppskattningsvis 110 000 röster som ska säkra SFP-mandatet i Bryssel. I all synnerhet om vi ska tro partisekreterare Johan Johansson som hävdar att han har ytterligare starka kort i bakfickan. Det är i det här sammanhanget Åland kommer in. Om fastlandets SFP-röster splittras på mer än en handfull huvudkandidater och några röststarka statister medan ålänningarna lyckas få de flesta röstberättigade ålänningar att rösta på den enda ålänningen på SFP-listan kan Åland ta hem spelet. Unikt nog lyckades Ålands Centers Britt Lundberg i det förra valet få hela 1 500 SFP-röster på fastlandet. I nästa års val är oddsen för fastlandsröster till en ålänning till och med ännu bättre. Varför det? Jo, efter de senaste turerna i kommunreformsfrågan kan man anta en del svensksinnade väljare på fastlandet är tämligen är missnöjda med SFP:s undfallenhet i fråga om svenskan. Ålänningarna är i allmänhet betydligt tydligare i språkfrågan. Det här kan ålänningen vara i kraft av att självstyrelsen vilar på språklig basis. Många finlandssvenska väljare knyter näven i fickan för att regeringspartiet SFP säljer ut de svenskdominerade offentliga strukturer vi har. Ur den synvinkeln kan man kanske tänka sig att en ålänning till och med har bättre förutsättningar än SFP att förvalta det finlandssvenska mandatet i Europa. Medan SFP i många avseenden uppfattas som en hjälpmotor till Samlingspartiet har en ålänning inget regeringsinnehav att ta hänsyn till. Ålänningen har också en fördel av att Åland är ett mikrosamhälle där varje politiker tvingas fungera på alla nivåer. Politiken på Åland är på samma gång både inrikesoch utrikespolitik och det ger en rutin och förmåga att skapa förståelse för det lilla samhällets intressen. Å andra sidan ska vi minnas att röstbeteendet är traditionellt betingat och att många finlandssvenska väljare aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på en ålänning. Spännande tider väntar.