En seger för lagtinget och självstyrelsen!

Lagtinget har haft en intressant och viktig dag idag. Första behandling av ett tilläggsprotokoll till tortyrkonventionen. Ärendet har upptagit mycket av lagtingets tid eftersom det är principiellt mycket viktigt för självstyrelsen. Eftersom vi beretts möjlighet att godkänna tilläggsprotokollet till tortyrkonventionen så anser vi i lagtinget att det är logiskt att vi även borde få tillfälle att godkänna ursprungskonventionen som tilläggsprotokollet är kopplat till. Vi besökte presidenten på Gullranda den 12 augusti och en månad senare hade vi ett meddelande från presidenten att konventionen kommer att skickas till lagtinget för godkännande. En seger för Lagtinget och självstyrelsen och en fin och viktig markering för den åländska självstyrelsen av vår president Sauli Niinistö. Vidare har lagtinget debatterat lagen om avbytarservice. En lagstiftning som väcker många känslor och där tilläggsmedel skapats för att systemet ska bli så bra som möjligt med de ekonomiska förutsättningar som det gått finna en majoritetslinje kring. Lagtinget har också debatterat tilläggsbudgeten. Där Åva-Jurmoprojeket och huruvida Vårdöbron ska renoveras eller ersättas med en helt ny bro har tsgit stort utrymme. Tilläggsbudgeten innehåller många andra frågor också bl a pengarna som landskapet fått från ett testamente och där regeringen fick vägkosten att pengarna borde användas för att rusta upp vår världsunika fyrmastade bark Pommern. Debatten om tilläggsbudgeten fortsätter på onsdag.

Åland kan vara en tillgång för Finland. Vi behöver hjälpas åt!

Inledande anförande från besöket hos republikens president 12.8.2014. Gullranda. Än en gång tack för att vi får komma och diskutera och informera om läget på Åland just nu och tillsammans fundera på hur våra samhällen kan hjälpas åt att bli ännu bättre. Vi har haft en fin sommar vädermässigt men vi är inte på något sätt oberörda eller oberoende av det som under sommaren och fortsättningsvis pågår i omvärlden. ”Åland är världens bästa plats där det enda man räds är det finska språket” så lyder rubriken för månadsbilagan om Åland i Helsingin Sanomat från början av augusti. Journalisten har en fin vistesle på Åland och funderar över vad det beror på att ålänningarna har högre medellivslängd och är friskare än många övriga finländare - vad det gör att ålänningar har det så bra? Han berättar också att den 5,9 % andelen finskspråkiga på Åland inte har rätt till att gå i skola på sitt modersmål. Livet på Åland beskrivs som en vacker park som är lätt att ha översikt över och som är trygg. Presidenten har säkert många delegationer som framför önskemål. Vår delegation när en förhoppning om att vi ska finna vägar där Åland kunde bidra till Finland och där tonen och samtalen ska handla om hur Finland kan dra nytta av Åland. Att hjälpas åt är särskilt viktigt när det är krassa ekonomiska tider. Det är inte bara Helsingin Sanomat som skriver om Åland. I Talouselämä föreslår Tommy Jacobsen på Cleen Oy och Jukka Noponen på Sitra i en artikel att Åland skulle vara det perfekta försöksområdet för att prova ut ny energipolitik. Mycket välkommet och intressant initiativ och exempel på hur Finland kan dra nytta av Åland och Åland samtidig kunde få ringeffekter av. Hur vi kunde hjälpas åt att finna utveckling. Det är fint att Åland kan uppfattas så positivt som Helsingin Sanomat skriver och förstås att få en så härlig beskrivning av vårt samhälle i den största finska tidningen Att framställa Åland som en park och idyll får inte skapa en bild av att vi är isolerade. Tvärtom. Östersjön fungerar som vår motorväg och bidrar till att vi kan hålla kontakt och göra affärer med andra. Det flyttade nya människor till Åland från inte mindre än 43 olika länder år 2012. Det sker även en utflyttning från Åland. Totalt 26 länder i världen fick ta emot personer som flyttade från Åland. Tack och lov så är det fler som flyttar in än som väljer att flytta från Åland, vilket gör att vi är det enda öriket som faktiskt växer inom EU. De flesta som flyttar till Åland flyttar från resten av Finland. Utan invandring och återflyttning skulle den åländska befolkningstillväxten stagnera. Åland påverkas också i högsta grad av vad som händer internationellt i vår omvärld. Många funderar tex på vad Rysslands importstopp kommer att betyda för Åland. Som ansvarig för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik kan det vara av intresse för presidenten att veta att självstyrelsepolitiska nämnden just nu arbetar med ett betänkande över förslaget till policy för Ålands demilitarisering och neutralisering. Från åländsk sida har vår inställning alltid varit att de avtal som rör Ålands demilitarisering och neutralisering samt den sedvanerättsliga status som tillkommer neutraliseringen fortsättningsvis gäller oavsett förändringarna i omvärlden. Den inställningen är en förutsättningsvis högaktuell med anledning av de förändringar som den geopolitiska situationen i Europa för närvarande genomgår . Demilitariseringen och neutraliseringen ska upprätthållas och dess giltighet ska kontinuerligt hävdas oavsett om det sker förändringar på det säkerhetspolitiska planet, nationellt eller internationellt. Det är mycket viktigt att demilitariseringspolicyn nu finns nedtecknad så att praxis och tolkningar finns dokumenterade. Vi välkomnar att det inför och i samband med den storövning som arrangeras den 29 augusti så tydligt informeras om den åländska demilitariseringen. I bilagan i Helsingin Sanomat uppfattar skribenten att Åland räds det finska språket. Det kanske kan uppfattas som en överdriven formulering med det finns ett korn av sanning. Om vi är ärliga så är det ett stort bekymmer att svenska språket allt mer blir ett språk som bara används i privatlivet i Finland. Vi gör vad vi kan och självstyrelsepolitiska nämnden kommer i höst att arrangera ett öppet hörande om svenska språkets ställning på Åland och om det åländska språkrådets roll i arbetet att bevaka detsamma. Det svenska språket är självstyrelsens grundpelare. Ett viktigt verktyg för att behålla svenska språket är självstyrelsen. Vi har ett intressant och intensivt arbete framför oss med att skapa ett nytt självstyrelsesystem. Ambitionerna för vår del är att ge det åländska samhället förutsättningar att utvecklas på ett bra och mer flexibelt sätt. Ett smidigare självstyrelsesystem skulle innebära att vi på Åland i högre grad kunde anpassa och använda vår självstyrelse för vårt samhälles utveckling och efter ålänningarnas behov. Ett system där vi skulle se och använda de politiska möjligheter som finns för att utveckla samhället och skapa arbete och söka stöd i juridiken för att förverkliga det. Vi behöver hjälpas åt för att våra samhällen ska utvecklas så väl som möjligt och ett välfungerande Åland gynnar Finland. Från självstyrelsens sida vill vi också ta tillfället att tacka för ett gott samarbete under behandlingen av det fakultativa protokollet till konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Det är viktigt att poängtera att lagtinget aldrig varit negativ till att samtycke i detta viktiga ärende utan tvärtom gärna sett möjligheten att aktivt ta ställning till grundfördraget som innefattar viktiga regleringar kring mänskliga rättigheter. Det var alltså fint att vi kunde hitta en lösning som båda parter kunde acceptera. När det gäller tortyrkonventionen vill jag först beklaga att ärendet dragit ut på tiden. Inte heller här hyser lagtinget någon tvekan till konventionen som sådan men vi anser att lagtingets samtycke borde ha inbegärts redan i fråga om ursprungskonventionen och vi skulle därför önska att presidenten överlämnar en kompletterande framställning. Presidenten är hela Finlands president och har som presidenten vet en alldeles särskild och mycket viktig roll på Åland. Presidenten har en viktig uppgift när det gäller ålänningarnas intresse för självstyrelsen. Ålänningar i allmänhet är inte så insatta i finländsk politik men alla vet vad Finlands president heter och intresset för det finländska presidentparet är stort på Åland. Till presidentens många uppgifter på Åland hör att Det är presidenten som öppnar och avslutar Ålands lagting. Traditionen bjuder att presidenten gör det personligen en gång varje lagtingsmandatperiod och vi hoppas och önskar att presidenten tar sig möjligheten att medverka vid lagtingets öppnande den 3.11 i år. Jag ber att få tacka för ordet och önskar, efter presidentens ställt eventuella frågor eller kommentarer till mitt anförande, att låta ordet går vidare till riksdagsrådet och tillika viceordföranden i Ålandskommitten Gunnar Jansson för att berätta om arbetet med självstyrelsens utveckling i kommittén och sedan ytterligare ge ordet till våra representanter för landskapsregeringen för att ta upp aktuella politiska frågor.

Förhandsröstningen i EU-valet pågår!

Förhandsröstningen i EU-valet inleds i dag - Ålands Radio och Tv Ab

Besök gärna www.britt.ax

På EU-valskampanjsidan www.britt.ax kan du följa kampanjen och visa ditt stöd för den. Välkommen med!

Europa nära dig.

För exakt 64 år sedan, 9:e maj 1950 föddes embryot till dagens EU. Ingen kunde då ha föreställt sig vilka otroliga fördelar unionen haft för vanliga människor. Vi studerar, arbetar och lever i andra europeiska länder utan att reflektera över att det inte alltid varit så enkelt som det är idag. Vi använder sjukvården i andra länder och vi förflyttar oss smidigt över nations- och språkgränser. Ålands särställning enligt självstyrelselagen kommer till uttryck när internationella avtal och EU:s grundfördrag ska fastställas. Vid beredningen av EU-ärenden fästs särskild uppmärksamhet vid att Ålands landskapsregering deltar och informeras. Lantrådet har rätt att bli hörd i EU-ministerutskottet när ett ärende faller inom landskapet Ålands behörighet eller i övrigt är särskilt viktigt för landskapet. Nu vore tid att Åland också tar säte i Europaparlamentet Vi tänkersälla på att vi inte behöver krångla med visum, passkontroller eller långsam byråkrati .Vi tycker det är självklart att använda euron som betalningsmedel och att betala räkningar mellan länder som har euro som betalningsmedel utan extra kostnader. Inget av det här hade varit möjligt utan EU! Håller ni med mig – kom ihåg att rösta i EU-valet den 25:e maj!

Jag säger nej till förslaget på skiljedomstol

Mariehamnaren Mogens Lindén efterlyste i samband med en insändare om frihandelsavtalet mellan USA och EU(TTIP) i lördagens Hufvudstadsbladet konkreta synpunkter på hur man ställer sig till en skiljedomstol vars utslag kommer att stå över nationell rätt. Processen kring TTIP visar dels vilken makt vi gett till EU, dvs att Finland inte kan påverka avtalets innehåll annat än som en av 28 runt Ministerrådsbordet, dels vilken makt EU-parlamentet har att besluta om avtal som påverkar alla EU-medborgare. Som EU-valskandidat säger jag bestämt nej till den föreslagna skiljedomstolen som skulle ge de multinationella bolagen fritt spelrum att pina enskilda länder som vill och vågar stå upp för miljön och medborgarnas rätt till säkra produkter. Tanken på en skiljedomstol kommer sannolikt, tack och lov, inte att bli verklighet i och med att tyska regeringen nu agerar för dess slopande. Detta efter krav från den tyska fackföreningsrörelsen. Skulle TTIP-avtalet ändå nå fram till EU-parlamentet - och jag fått förtroendet att vara på plats där – kommer jag att rösta för avtalets förkastande.

Mångfald ger det starkaste laget

Den 8 mars firas den internationella kvinnodagen. Jämställdhet är en av de viktigaste demokratifrågorna och inte en kvinnofråga. En levande demokrati förutsätter att alla människor har samma rättigheter, samma makt över sitt eget liv och likvärdiga möjligheter att påverka sin omgivning. Varje människa ska ha samma möjligheter utgående från sina förutsättningar oavsett kön. I dag är det inte så. Jämställdhet berör både kvinnor och män, men bristen på jämställdhet slår nu liksom tidigare hårdast mot kvinnorna. En forskningsrapport från Uppsala universitet påvisar att företag med kvinnor i styrelsen ökar sin lönsamhet snabbare. Företag tjänar ekonomiskt på att rekrytera fler kvinnor till styrelserna. De börsbolag som har flest kvinnliga styrelseledamöter är mer lönsamma än företag som saknar kvinnor i styrelserna. Också på sikt ökar företag med kvinnor i styrelsen sin lönsamhet mer än företag med helt manliga styrelser. I studien var skillnaderna i lönsamhet så pass stor som 93 procent. Men även generellt är det statistiskt säkerställt att det finns en skillnad. Rapporten är skriven av forskarna Katarina Lönnqvist, Anna Mäkinen-Salmi och Per-Åke Niska vid företagsekonomiska institutionen. Resultatet är glädjande och upplyftande. Självklart har inte den här rapporten fått stå helt oemotsagd. Många är de som hävdar att det är svårt att med säkerhet fastställa samband tex mellan kön och lönsamhet. I olika företag kan många olika faktorer spela in och påverka t.ex. lönsamheten. Forskningen överlag visar i varje fall att mångfald i styrelser och ledningsgrupper ger fler perspektiv och bättre förmåga att analysera omvärlden. En viktig del i mångfalden är jämställdheten. Ju fler erfarenheter man får in, desto fler blir perspektiven. Representativiteten ökar vilket gör att man kan analysera omvärlden bättre. Det är viktigt. Med det här följer automatiskt att enkönad ledning är sällan är det bästa. Men är det faktiskt så att det inte finns kvinnor att tillgå? Jag hävdar att det finns gott om kompetenta kvinnor som kunde bidra med sin kunskap till företagen och politiken. Men kanske de som rekryterar söker på fel ställen? För att lyckas behöver man lyfta blicken utanför de traditionella nätverken. För att engagera kvinnor gäller det att tänka och agera utanför de invanda mönstren. Förutom jämställdhet är det också viktigt att ha representativitet i olika åldrar och från olika social bakgrund. Självklart gäller det här inte bara företagsstyrelser och ledningsgrupper utan något även att tänka på för att få den bästa utvecklingen inom politiken. Jämställdheten ska inte vara ett eget separat ärende. Jämställdhetspolitiken ska genomsyra alla beslut som fattas. Demokrati betyder folkstyre. Europa består av ungefär lika många män och kvinnor. Det är först när en styrelse eller annan sammansättning av människor har förhållandet minst 40/60 mellan könen dvs. att ena könet är representerat till minst 40 % som gruppen tar till vara den mänskliga kompetensen maximalt. Därför borde också Europaparlamentet bestå av ungefär lika många män och kvinnor för att ärendena ska bli så klokt behandlade och anpassade så att de passar alla.

Är det lättare att ha synpunkter och förslag på hur de finskspråkigas rättigheter på Åland borde utvecklas än att värna de svenskspråkigas rätt i Finland? Varför tenderar enstaka uttalanden som ofta är negativa för Åland få en sådan spridning i finländska medier? Året har inletts med en hel del skriverier om de finskspråkigas brist på språkliga rättigheter på Åland. Samtidigt som vi vet att många svenskspråkiga i Finland dagligen får kämpa för sina självklara rättigheter. Det första som man måste ha i minnet är att Åland är enspråkigt svenskt med en internationellt garanterad självstyrelse. Finland har två nationalspråk. Syftet med Ålands självstyrelse var att säkerställa Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess språk, dess kultur och dess lokala svenska traditioner när Finland fick suveräniteten över landskapet. Det slogs fast redan i Ålandsöverenskommelsen 1921 och har sedan dess utgjort en fyrbåk i vår färd mot framtiden. En av grunderna för Ålands självstyrelse var således att åstadkomma ett skydd för svenskan på Åland. Åland är språkligt en majoritet i en minoritet i Finland. På Åland finns inga minoritetsspråk eftersom Åland inte är en egen stat utan en del av Finland. Därför har Åland heller ingen skyldighet att ordna undervisning på andra språk än svenska och lagstiftningen är klar att undervisningsspråket på Åland är svenska. Satsningar utanför det som ingår i grundskolan är dessutom en fråga om resurser och prioriteringar. Däremot finns en stark ambition att få ungdomar att lära sig fler språk. Intresset för att studera språk har minskat på senare tid och är ett gemensamt bekymmer för hela Norden och även Europa. Åland är även ytterst beroende av att det svenska språket fortsätter att ha en framtid i morgondagens Finland. Vi har från åländsk sida aktivt följt med och medverkat i framtagandet av nationalspråksstrategin för Finland och välkomnar att ett nätverk har tillsatts som ska följa upp att strategin efterlevs. Det är första gången det finns en strategi som är nedtecknad och bindande och det är bra även om det borde vara en självklarhet att om det finns två nationalspråk i ett land så ska landet fungera på båda språken. Det borde inte krävas kamp och påminnelser för att staten ska kommunicera muntligt och skriftligt på svenska med landskapet. Varför ser du flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget? Varför höjs så sällan rösten för de svenskspråkigas rättigheter i Finland? Rättigheter som de svenskspråkiga ska ha enligt finländsk grundlag? Finland har två nationalspråk. Det borde väl då vara en självklarhet att en människa som levt på svenska hela sitt liv ska få avsluta sina dagar på ett hem som kan serva på svenska och att den som behöver vård ska kunna få det på svenska i ett tvåspråkigt land? Ingen borde heller ha dåligt samvete för att den svenska skolan i kommunen kräver mer resurser för att den är mindre än den finska. Kan det vara så att det är lättare att kritisera andra än att åtgärda brister själv? Sjövalls frustrerade utspel gentemot Åland har fått en stark genomslagskraft. Resurser har satsats på att översätta kolumnen till finska och spridningen har varit effektiv. Inte långt efter Sjövalls kolumn publiceras ett uttalande från någon anonym som säger att Åland är rasisternas paradis – även den får en stor spridning. Frågan är om personen som uttalat det ens finns? Rubriker som ”offentliga tjänster borde tillsättas av bara ålänningar” från 1970-talet lever kvar i de äldres, särskilt journalisternas minne. Det är förstås trist att enskildas uttalanden görs till gemensam sak från åländsk sida och att negativa uttalanden får betydligt större spridning än de positiva. Men ingenting är så ont att det inte har något gott med sig. De negativa utspelen ger tillfälle att förklara hur det verkligen är, hur vår självstyrelse fungerar, att Åland är enspråkigt svenskt, varför vi är demilitariserade och att Åland är ett mångkulturellt och öppet samhälle. Min bedömning är att det finns ett gott samarbete mellan Åland och riket, men att det finns en relativt stor okunskap om Åland och självstyrelsen. Med mera samarbete, utbyte och diskussioner så finns förutsättningar för större förståelse och insikt om det som är olika. För att få utveckling behöver vi samarbeta och bygga broar och inte skapa gränser och avstånd.

Verklighetsförankring saknas vid förvaltning av skarv i EU

Skarvarnas antal utvecklas i rakt stigande kurva. Även om många anser att miljöcentralens siffror är för låga så uppges att det 2004 fanns 3000 häckande par medan antalet nu är uppe i 19000. För att göra en uppskattning över totala antalet skarvar under sommaren kan antalet häckande par multipliceras med 5. Skarven plockades 1997 bort från fågeldirektivets bilaga 1 (arter som kräver särskilda åtgärder för bevarande av deras livsmiljö och fortplantning) men infördes inte i fågeldirektivets bilaga 2. Skulle den finnas med där kunde regelmässig jakt införas. På Åland infördes skyddsjakt på skarv 2008 för yrkesfiskare. Skyddsjakten har inte påverkat antalet skarvar nämnvärt men efter upprepade insatser så söker sig nya rastplatser vilket minskar deras skadliga inverkan på fisket. Skyddsjakten utvidgades 2009 till att gälla alla, inte bara yrkesfiskare, dock så att skyddsjakten från slutet av maj och under sommaren endast får bedrivas av yrkesfiskare i närheten av fiskebragderna eftersom det är reproduktions tid. Alla har rätt att vid behov söka tillstånd från augusti. Detta för att freda sitt husbehovsfiske. I Finland stoppades jakten på skarv av regeringen efter en dom från förvaltningsdomstolen. En anmälan mot jakten hade gjort av en fågelorganisation som värnade skarvens skydd. För att skarven inte är ett problem i städerna och inte heller i alla delar av unionen så behöver vi få bestämmelser som gör att vi kan ha en levande skärgård för att fortsättningsvis kunna bedriva både husbehovs- och yrkesfiske. Fågeldirektivet borde byggas på och tolkas på vetenskapliga grunder och inte känslomässiga. Vi borde kunna ha särskilda bestämmelser i olika delar inom EU beroende på hur situationen ser ut lokalt. Samma gäller habitatdirektivet. Det finns få rovdjur i Bryssel och Belgien och därför upplevs de som särskilt skyddsvärda och ska skyddas med alla medel. I Bryssel och andra storstäder har de svårt att se att vi kan ha problem med stora rovdjur eller sälen när det finns så få i t. ex Belgien. Det är en misstro mot enskilda nationer inom unionen om man befarar att t. ex Finland skulle utrota sälar, vargar och lodjur om inte EU blandade sig i. Vi behöver hävda subsidiaritetsprincipen och få en ändring på gällande bestämmelser för att fortsättningsvis ha en levande skärgård och landsbygd.

Talmannens hälsning till Ålandskommitten 2013

Hjärtligt välkomna Till självstyrelsens högsäte – Ålands lagting. Jag är glad för att ni kunde börja er Ålandsvistelse med ett besök här i huset eftersom Självstyrelsegården är en viktig symbol för autonomin. (Orsaken till att mötet hålls i stadshuset i morgon och inte här beror på ombyggnad och att det just nu inte finns lämpliga utrymmen här, men stadshuset har även haft en central betydelse under självstyreslens uppbyggnad och början) Vår självstyrelse är nu drygt 90 år och den fungerar väl men som allt annat så behöver även självstyrelsen följa med i tiden och utvecklas. Stagnationen är ju utvecklingens motsats. Som ni redan vet var självstyrelsen från början ingenting som ålänningarna eftersträvade utan tvärtom kämpade ålänningarna för att istället få höra till Sverige. Idag är det dock helt annorlunda. Efter att vi fick den andra självstyrelselagen på 1950-talet förändrades ålänningarnas inställning och vi fick ett ökat engagemang för självstyrelsen och ett intresse för utveckling. Jag skulle vilja påstå att tack vare revisionerna så har vi stegvis vunnit mark och intresse för självstyrelsen bland ålänningarna. Ålänningarna har nu ett tilltro till att genom att utveckla självstyrelsen så kan vi använda den för att utveckla vårt samhälle. I dag är majoriteten av ålänningarna stolt över och nöjd med att Åland är en självstyrd del av Finland. Att vi har en självstyrelse och att vi utvecklar den betyder inte att Åland isolerar sig. Tvärtom. Åland är kanske det mest internationella området i Finland. Under de senaste 20 åren har Åland blivit ett mera öppet och mångkulturellt samhälle. Ett fortsatt behov av arbetskraft kombinerat med en låg arbetslöshet bidrar till den positiva inflyttningen. Om man ser till födelseland finns hela 91 länder representerade i landskapet. Självstyrelsen är inkluderande och har bidragit till att Åland sannolikt är den snabbast växande delen av Finland. Av alla som bor på Åland så är faktiskt 1/3 födda någon annanstans än på Åland. De flesta i Finland. Man kan överslagsräkna så att 2000 är födda i Åboland, 2000 i Österbotten, 2000 i Nyland och 2000 är svenska medborgare. Ni som ingår i Ålandskommittén har en viktig uppgift och även ni har möjlighet att bli historiska. Man kan till och med säga att den åländska självstyrelsens framtid ligger i era händer eftersom ni har möjlighet att skapa ramarna för hur det politiska samspelet mellan Finland och Åland ska utvecklas i framtiden. Vi har alla ett gemensamt intresse av att utvecklingen av självstyrelsen tar en sådan vändning att ålänningarna också i framtiden ska känna stolthet över att vara en autonom del av Finland. Jag vågar nog hävda att de områden vi har ansvar över så har vi lyckats med och skött väl. Jag vill därför lyckönska er med det oerhört viktiga arbetet ni har framför er. Jag önskar er många intressanta diskussioner där olika synsätt på Ålandspolitiken ska nötas och diskuteras ur olika perspektiv sett ur både rikets och åländsk synvinkel. En Ålandspolitik som formas ur diskussioner, kunskapsfördjupning och säkerligen också kompromisser från båda sidor. Jag hoppas att ni under era möten upplever att ni har en intressant dialog. Som ni hör är våra förväntningar på ert arbete stora. Det är ett naturligt steg ni nu ska ta tillsammans. Vi har genomfört två stora revisioner av självstyreslen tidigare en på 50- talet och en på 90-talet. Nu är det tidsmässigt naturligt att ta nästa steg, mycket har hänt framförallt så har vårt gemensamma medlemskap inom EU medfört förändringar. Kansler Emititus Bertil Roslin har på beställning av statsrådet gjort en utredning om den åländska autonomin i jämförelse med andra autonomier inom EU. Slutsatsen är att den åländska självstyrelsen har halkat efter andra autonomiers utveckling. Bästa vänner. Det är ett viktigt arbete, ni har långt ålänningarnas framtid i era händer och revisioner sker inte särskilt ofta så det är också viktigt att arbetet nu resulterar i ett system som är smidigt och utvecklingsbart och som kan fungera väl och hålla i 30-40 år framåt. Ett system som är visionärt och dynamiskt och som kan möta framtiden på ett bra sätt. Men nu ska vi börja med att ha en trevlig kväll här tillsammans. Efter ett litet glas och en titt i plenisalen tar vi oss med buss till Kastelholms slott för en gemensam middag.

Videokonferens är milövänligt och tidseffektivt

Videokonferens är miljövänligt och tidsbesparande. Vi sitter i Mariehamn och följer en konferens i Helsingfors om marknadsföring. Twitter, Facebook och marknadsföring är på agendan.

Internationella lärardagen - Idag hyllar vi EUs alla sex miljoner lärare

Idag den 5 oktober uppmärksammas alla Eus 6 miljoner lärare och deras arbete på den internationella lärardagen. Lärare spelar en viktig roll för att utveckla barns självkänsla, kunskaper och talanger. Läraryrket ställs hela tiden inför nya krav och utmaningar. Lärare har en oerhört viktig uppgift - att hjälpa våra barn genom livet och sin personliga utveckling - så att de sedan ska kunna spela en roll i samhällets utveckling. Utbildning är kärnan i samhället och näringslivet här lokalt på Åland men också viktigt inom EU. Utan utbildning så kommer Europa aldrig att kunna bekämpa fattigdom, arbetslöshet och främlingsfientlighet. EU skulle kunna göra en hel del för att ge lärarna ett kompetenslyft är att ge dem chansen att se hur utbildningssystemet ser ut i andra länder, man kunde också sätta upp minimikrav inom utbildningsområdet, som att minst en viss procent av BNP måste gå till utbildning. Jag är inte förtjust i överstatliga påbud men Europas utbildningsnivå påverkar hela Eus konkurrenskraft och utveckling. EU har flera projekt för att främja det livslånga lärandet. Det mest kända är förmodligen Erasmus, sedan starten 1989 har över 2,2 miljoner universitetsstudenter tagit chansen till utbytesstudier i ett annat land. Ett annat exempel är Comenius, ett program som syftar till att öka ungas och lärares förståelse för andra europeiska länders språk, kultur och värderingar. Men också elever borde få komma till Bryssel, inte minst eftersom det är något som i längden gynnar demokratin. Har man varit på plats så väcks intresset. Eleverna som var med idag blir mer medvetna om EU, vilket jag också tror ökar sannolikheten för att de kommer att engagera sig i Eus politik som är vår vardag och i förlängningen rösta i valet till Europaparlamentet. Bilden är lånad från Google.

Det som inte går att laga med silvertape är sönder

Kolla alltid om dina grejer kan repareras innan du köper nytt och slänger den gamla som gått sönder! Fråga gärna fler – och sök på nätet om du inte får hjälp i butiken. Vår klippmaskin började bli slö. Jag frågade efter nytt bett i butiken och fick svaret att det inte lönar sig att köpa bett.” Det blir dyrt och krångligt. Köp ny klippmaskin istället.” Jag kunde inte tänka mig att slänga maskin och alla tillbehör bara för att bettet blivit slött. Jag kollade på nätet . Det visade sig att det gick att byta i bettet med ett handgrepp och ett nytt kostade inte mycket..... Det påminner mig också om vår fantastiska matberedare köpt 1988. Den har massor med tillbehör som rivskivor och knivar och kan i det närmaste göra vad som helst med den! Idag skulle man behöva flera apparater för att ersätta den. Vid ett kakbak tröttnade dock plasten i locket och en liten bit lossnade. Biten visade sig vara central för hela maskinens funktion. En kugge för att få redskapen att snurra. Jag besökte återförsäljaren som konstaterade att reservdelar till maskiner äldre än 10 år inte går att få tag på. Jag letade på nätet. Hittade en firma som har mängder med reservdelar. Hittade inte ett nytt lock i sortimentet. Men jag gav mig inte utan ringde firman, som ville hjälpa till. De dammsög Sverige och lyckades hitta ett lock hos en samarbetspartner i Skåne. Locket skickades upp till butiken i Stockholm och kunde hämtas där. Nu har vår matberedare snurrat nästan dagligen i flera år efter det...

Enligt Vasabladet kan en ålänning bli vinnaren i EU-valet

Åland och EU-valet får stort utrymme i dagens Vasablad. Tydlighet i språkfrågan och att vi är tusenkonstnärer i politik på Åland kan göra en åländsk kandidat till vinnare på SFP-listan. Så här skriver Kenneth Myntti i en av tre artiklar idag: Starkt kandidatfält splittrar rösterna Wivan Nygård-Fagerudd snubblade på tröskeln i riksdagsvalet 2007. Hon är toppolitikern som har haft flytet, men som av någon anledning inte har nått riktigt hela vägen fram. Därför är det nu eller aldrig som gäller för Nygård-Fagerudd. Hennes egen bedömning om att hon spräcker den magiska gränsen om 10 000 röster kan anses mer än rimlig med tanke på att hon är rikskändis. Hon kan alltså räkna med ett starkt stöd både från Österbotten och de kvinnliga SFP-väljarnas sida. Samtidigt har Nils Torvalds har ett försprång i och med att han finns på ort och ställe och är inkörd i de rutiner som gäller i Europa. Björn Månsson fick ett starkt röstetal i 2009 års val medan Christina Gestrin är känd i hela Svenskfinland tack vare sin position som Folktingsbas, sin egenskap av SFP-riksdagsledamot och sitt miljöengagemang. Päivi Storgård är en resolut kvinna, känd för sina starka ställningstaganden för svenskan medan den potentiella EUkandidaten Marcus Rantala är en av de formstöpta och slipade politikerprofiler som alltid har framgång i val. Med andra ord är det bäddat för en superhård fight om de uppskattningsvis 110 000 röster som ska säkra SFP-mandatet i Bryssel. I all synnerhet om vi ska tro partisekreterare Johan Johansson som hävdar att han har ytterligare starka kort i bakfickan. Det är i det här sammanhanget Åland kommer in. Om fastlandets SFP-röster splittras på mer än en handfull huvudkandidater och några röststarka statister medan ålänningarna lyckas få de flesta röstberättigade ålänningar att rösta på den enda ålänningen på SFP-listan kan Åland ta hem spelet. Unikt nog lyckades Ålands Centers Britt Lundberg i det förra valet få hela 1 500 SFP-röster på fastlandet. I nästa års val är oddsen för fastlandsröster till en ålänning till och med ännu bättre. Varför det? Jo, efter de senaste turerna i kommunreformsfrågan kan man anta en del svensksinnade väljare på fastlandet är tämligen är missnöjda med SFP:s undfallenhet i fråga om svenskan. Ålänningarna är i allmänhet betydligt tydligare i språkfrågan. Det här kan ålänningen vara i kraft av att självstyrelsen vilar på språklig basis. Många finlandssvenska väljare knyter näven i fickan för att regeringspartiet SFP säljer ut de svenskdominerade offentliga strukturer vi har. Ur den synvinkeln kan man kanske tänka sig att en ålänning till och med har bättre förutsättningar än SFP att förvalta det finlandssvenska mandatet i Europa. Medan SFP i många avseenden uppfattas som en hjälpmotor till Samlingspartiet har en ålänning inget regeringsinnehav att ta hänsyn till. Ålänningen har också en fördel av att Åland är ett mikrosamhälle där varje politiker tvingas fungera på alla nivåer. Politiken på Åland är på samma gång både inrikesoch utrikespolitik och det ger en rutin och förmåga att skapa förståelse för det lilla samhällets intressen. Å andra sidan ska vi minnas att röstbeteendet är traditionellt betingat och att många finlandssvenska väljare aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på en ålänning. Spännande tider väntar.

Åländska ostar, framgångsrika restauranger och artrikedomen bland fjärilar. Allt hänger ihop.

Vi behöver formulera vad vi vill med Åland. Vill vi ha förutsättningar för att egen mat produceras här? Är det viktigt med lokala förädlade produkter? Vill vi äta åländsk mat eller är det ok att allt är importerat? Tycker vi att jordbruket borde ha lika konkurrensvillkor som de som de konkurrerar med när de exporterar sina produkter ut från Åland? Visst behövs det förändring. En förändring kunde vara att arealstödet borde bygga på att det som odlas ska ätas upp av människor eller djur. Vi borde komma bort från att man ska få lyfta stöd för att slå sin vall och låta den bli liggande på åkern. Jordbruksföretagen har genomgått kraftig utveckling. Idag visar det sig trots låga räntor att nysatsade gårdar går back. Trots att man samarbetar med varandra kring maskiner och lager av reservdelar. Visste du att Åland har 1/3 av alla naturbeten i Finland. Det är resultatet av en medveten jordbrukspolitik och med satsningar från näringen. Förutom öppna landskap så är det orsaken till den åländska artrikedomen, bland blommor, fjärliar mm. Allt hänger ihop. Resturanger med lokala produkter, åländska ostar och artrikedom. Det här tycker jag är viktigt att vi slår vakt om. Åland är till stor del sin natur, sina produkter och artrikedomen. Vår lagtingsgrupp har besökt Bodamjölk idag. Det var mycket intressant att få del av deras imponerande verksamhet och alla satsningar de gjort och de arbete som de lägger ner varje dag.

Festtalet vid GE personalens 100 årsfest.

”Hela tanken att detta lilla samhälle av sjöfarande jordbrukare i Östersjön överhuvudtaget skulle ha engagerat sig i internationell sjöfartsbusiness verkar oerhört osannolik och att de lyckades under så lång tid där andra misslyckades, är ännu mer förvånande.” Dessa ord är uttalade av Philip vid Buckingham Palace i London. Vår seglation har sitt ursprung i jordbruket och fiskerinäringen. Åkrar, skog och vatten producerade husbehovsseglationens fartygslaster, främst ved, byggnadsmaterial, kött och fisk. Men vilken var drivkraften till att utvidga verksamhetens gränser från båtar till skepp och från Ålands hav till de stora oceanerna? Det måste vara passionen för att göra affärer. På Västergårds i Vargata i Vårdö fanns en man kallad Varg-Matte som framgångsrikt drev en lanthandel, verksamheten utvidgades till bankverksamhet och så småningom blev han redare och började segla. Dottern Johanna kom att gifta sig med August Troberg från Lemlands Flaka. August far var skeppare med egen skonare. Den andra dottern Emilia gifte sig med Mathias Lundqvist också han en Flakabo. Mathias far var skeppsredare. Vargmattes son Robert flyttade till Mariehamn och etablerade sig som handlare och tio år senare köpte han sex fartyg. Svågrarna blev också Mariehamnare; Mathias och August hade sina hem på varsin sida av lindallen i Mariehamn. 1913 fick Trobergs en ny granne. En energisk kapten som var ivrig att köpa då Troberg efter första världskriget började avveckla sina fartygsaffärer. Det var kusinen Gustaf Erikson. Det har nu gått hundra år sedan handslaget över staketet. Det kom att bli många fler handslag bl a köpte han Pommern 1923 men han fick även så god ekonomi i sin verksamhet att han kunde satsa på nybyggen. Gustaf Erikson kom att bli världsledande inom segelsjöfarten tack vare sin drivkraft för att göra goda affärer och framförallt sin uthållighet och kamp genom även de svåra tiderna. Gustaf Erikson kom att bli världsledande och den som var först med att sätta Åland på världskartan. Det är Rederi Gustaf Erikson som förenar alla er som samlats här idag. Ni har alla arbetat, de flesta av er till sjöss för rederiet. Ikväll ska ni dela era minnen, berättelser och upplevelser. Ni får fråga varandra om vad som hänt sedan ni sågs senast och vad erfarenheterna på livets stig fört med sig. Det kommer säkert att handla mycket om känslor. Om sammanhållningen på ombord. Glada minnen från fotbollsturneringar, kortspel som huutta pussi, dramatiska händelser som skett ombord tom dödsfall, om maten och julfirandet ombord. Det där som vi som aldrig seglat inte vet något om bara hört talas om via berättelser för nästan alla har vi ju på ett eller annat sätt en relation till någon som varit till sjöss på GE. Besättningen ombord på fartygen kom väldigt nära varandra, om man ville eller inte så knyts starka band när man lever så nära så länge. Man blir som en familj och precis som i alla familjer så är relationerna olika mellan de olika familjemedlemmarna. För någon kanske familjen ombord var den enda familjen. Det kommer säkert också att handla om familjen hemma. Om sjömansäktenskapet. Om svårigheterna att ställa om och bryta upp om förväntningarna hemma när man kom iland. Stranden är mötet mellan hav och land Horisonten är mötet mellan hav och himmel Ett sjömansäktenskap är mötet mellan gemenskap och ensamhet. Så diktar Kiki Alberius Forsman som skrivit mycket om sjömansäktenskapet. Som uppvärmning inför sommarträffen har ni bildat en facebooksida. 420 medelmmar ingår i gruppen och tillsammans har ni lagt in inte mindre än 5000 bilder. Men det har inte stannat vid det. Efter att gruppen funnits ett år hade den fått så intressant innehåll att den blev föremål för en specialutställning vid Sjöfartsmuseet. Är det inte helt fantastiskt?! Det finns inte mycket samlat om livet ombord under den här tidens modernare sjöfart och det ni beskriver är en epok som inte finns längre. Ett stycke viktigt marinhistoria! Det ni tillsammans bidrar med är förutom ett forum där ni kan bibehålla kontakten och dela era minnen så är histoirer från en epok som inte längre finns! Ett kulturarv. Många av era arbetskamrater finns idag på ålderdomshem. Tankar har även väckts om ett projekt inom äldrevården om sjöfart och minnen från sjöfarten. Ingen vet var det här initiativet med reuninon och facebooksida kommer att sluta. Hon ser en gråsparv som pickar korn på fönsterblecket under tiden hon pratar med honom åtskilliga sjömil bort. Det hörs dåligt Hon tycker han skrattar på fel ställen Hon blir osäker om det verkligen är honom hon pratar med Hela tiden vet hon När samtalet är slut vill jag gråta lite Sedan klarnar det innifrån och underifrån Jag lever- nästan – det liv jag önskar mig Han har – nästan – inte alls med min lycka att göra. Kiki Alberius igen, där hon sätter ord på känslorna vid ett kort samtal över en knastrig telefonlinje till käresten ombord långt bort. Jag blev att fundera på. Hur annorlunda skulle sjömanslivet varit om man hade internet och skype och möjlighet att messa då när ni jobbade till sjöss? Hur skulle det ha påverkat sammahållning och relationer? Det får vi fundera vidare på. Jag vill avsluta med att framföra en hyllning till Rederi Gustaf Erikson som firar 100 års jubileum idag och samtidigt framföra en förhoppning om att ni alla ska få en helt fantastisk kväll tillsammans med många spännande minnen och historier.

Zamir - gemensamma språkkunskaper förenar

Igår var det Rysslands nationaldag. Jag berättade om olika samarbeten vi haft under året men också om att språk förenar och hävdade att det finns en hel del som är lätt i ryska språket... Här är mitt tal: Bästa herr konsul. Mina damer och herrar. Jag ber att få framföra landskapets gratulationer på Rysslands nationaldag. Ryssland är ett enormt land. Ryssland har fler än 13 miljonstäder dvs städer med mer än en miljon invånare och utgör en stor del av jordens yta. Ryssland börjar bli ett allt mer populärt resmål och många stugägare kan berätta att de med framgång säljer resepaket till ryska turister och allt fler inom näringslivet börjar se möjligheterna med att göra affärer längre österut. Det är också intressant att konstatera att många av ledarna inom den ryska företagsvärlden är kvinnor. Åland och dagens Ryssland har en lång och gemensam historia med både positiva och även mindre positiva inslag. Efter 1809 vet vi att fyra olika identiteter kom att samexistera på Åland den åländska, den svenska, den finska och den ryska. Även om mycket av vår gemensamma historia handlar om krig så har det också handlat om kärlek. Många av oss har säkert ryska identiteter med i våra släktled. Vi har också många konkreta arv av ryska inslag i det åländska samhället. Våra möten mellan identiteterna på Åland har lämnat spår bland blomnamn, ortnamn och i vår mattradition. Gemensamma språkkunskaper förenar. Ryska språket är väldigt svårt. Språket har speciella bokstäver. Men det är inte omöjligt. Låt mig koncentrera mig på vad jag förstått att är lätt i det ryska språket. ”Jag är doktor” heter på ryska” Ja doktor”. Det behövs inga krångliga former för ”är”. På samma sätt säger man ”Telefonen är trasig” på ryska ”Telefon kaputt”. Man behöver inte fundera på om ”telefon” ska var i bestämd eller obestämd form utan kort och gott ”telefon”. På motsvarande sätt kan man fortsätta ”Putin är president” ”Putin president”. Vi kan alla minst 50 ord på ryska. Låt mig ge några exempel stol, lampa, radio, apelsin, margarin, banan, spagetti, pizza, film och vodka ... Herr konsul! Det ryska konsulatet har funnits på Åland sedan 1940. Genom ett traktat som då undertecknades tillerkändes Sovjet att på Ålandsöarna upprätthålla ett eget konsulat. Förutom sedvanliga konsulatsåligganden har konsulatet i uppgift att övervaka Ålandsöarnas demilitarisering och icke-befästande. Det är en mycket viktigt uppgift ni har och vi är mycket tacksamma för att den här bevakningen görs eftersom det är ett gemensamt intresse att demilitariseringsavtalet respekteras. Herr konsul. Ni är mycket aktiv och har många initiativ och idéer på hur vi kan samverka mellan Åland och Ryssland. Ni har också varit en god inspiratör och till stöd i våra kontakter med Ryssland sedan 2008 har lagtinget även börjat knyta vänskapliga förbindelser med S:t Petersburgs stadsduma. I och med att Ålands lagting har tagit sig en mycket aktiv roll inom Östersjösamarbetet har också våra kontakter med ryska politiker ökat. BSPC höll sin 21:a konferens i S:t Petersburg i augusti i fjol. Då träffade vicetalman Roger Jansson, och lagtingsledamöterna Wille Valve och Axel Jonsson ledamöter i S:t Petersburgs stadsduma och diskuterade modeller för lokal självstyrelse. St Petersburgs duma har fått en inbjudan att besöka Ålands lagting, ett besök vi ser fram emot. Vi har också haft kontakter till Ryssland genom att våra åländska parlamentariker Tony Asumaa och Wille Valve har arbetat i BSPC:s arbetsgrupp för energieffektivitet och grön tillväxt. För att öka kunskapen om Åland i Ryssland har ledamoten Wille Valve har även skrivit en artikel om lagtingets historia till den ryska diplomattidningen "Konsul”. Minister Gun-Mari Lindholm har nyligen besökt S:t Petersburg och har där hållit föredrag om administrativa reformer. Jag vet att konsuln arbetar med idéer hur vi kunde samarbeta mer. Från åländsk sida ser vi fram emot ett ökat kulturellt utbyte som ett medel för att öka förståelsen mellan våra länder - och minska missförstånden. Vi uppskattar och välkomnar även det idrottsliga samarbetet som utvecklats under konsulns tid på Åland. Herr konsul från åländsk sida vill jag framföra vår uppskattning för det goda samarbetet vi har med er. Ni bidrar på många sätt att öka kunskapen och medvetenheten om ert land för oss. Våra hjärtliga gratulationer på nationaldagen! Vi gratulerar Ryssland och dess befolkning med anledning av Rysslands dag och höjer glaset och säger Za mir som jag lärt mig betyder ”för freden” och ”för världen”. ZA MIR!

Utan vatten - inget liv

Ärade pristagare. Bästa festpublik. Mina damer och herrar! Utan vatten – inget liv. Den amerikanska författaren Rachel Carsson som levde fram till 1964 ska ha formulerat sig så här: I en tid när människan har glömt sitt ursprung och är blind till och med för sina mest grundläggande behov för överlevnad, har vatten tillsammans med andra resurser blivit ett offer för hennes likgiltighet. Bästa vänner : Vi skapar vår egen miljö. Vi får precis vad vi förtjänar och då ska vi inte bli varken förvånade eller förnärmade över livet och miljön vi själv skapat. Vem ska vi lägga skulden på för det som har gått fel och vem skulle vi ge erkännandet för allt som går i rätt riktning . Svaret är väl - oss själva Sällan är lyckan så stark som när det går att utröna ett resultat av ett miljöarbete. Det kan vara en sommar med lite färre alger i våra vatten, ett mätningsresultat med aningen bättre värden eller ett politiskt beslut i rätt riktning. P å Skeppsbron i Gamla Stan i Stockholm såg jag en gång en fana vaja utanför ett kontor med texten The people who is crazy enough to think they can change the world are the ones who do Översatt blir det ungefär så här: Människor som är galna nog att tro att de kan förändra världen är de som gör det! Östersjö fondens grundare Anders Wiklöf insåg allvaret redan för 24 år sedan och konstaterade att något behöver göras. Tack vare honom finns idag Östersjöfonden som varje år belönar pristagare som med forskning, kloka beslut eller olika projekt gör skillnad för Östersjöns miljö. Det finns många organisationer och institutioner som värnar om Östersjöns miljö. Landskapet Åland är engagerad i flera av dem. Den åländska rösten för Östersjön blir kraftfull om samma budskap framförs tydligt från åländsk sida, på samma sätt, i samtliga organisationer och om man lyckas lobba in sitt budskap så att även andra länders representanter uttrycker samma synpunkter och önskemål. Fast Åland är litet kan vi göra vår röst hörd bara vi jobbar effektivt och strategiskt och målinriktat. EU har formulerat ett ramdirektiv om en marin strategi, målet är att nå en god havsmiljöstatus i Europa fram till år 2020. Alla Eus medlemsstater skall utforma ett åtgärdsprogram fram till 2016 för att förbättra de marina regionernas tillstånd. Ålands landskapsregering har dragit sitt strå till stacken och formulerat sin strategi med åtgärder och målsättningar för Ålands del inom ramen för Eus direktiv. Ett av de viktigaste samarbeten som Åland ingår i för Östersjöns bästa är Helsingforskommissionen HELCOM. Den godkände sin handlingsplan för Östersjön 2007. Handlingsplanen identifierar tydligt de centrala problem som Östersjön lider av och åtgärder för att förbättra tillståndet. Problemet är att väldigt få åtgärder genomförts. Vi får hoppas på att det kommer att samlas mycket både beslutsamhet, mod och klokskap så att planer och dokument över går i handling och åtgärder när miljöministrarna ska träffas i Köpenhamn i höst. Det har krävts och kommer fortsättningsvis att krävas både mod, nya sätt att tänka och tålamod för att uppnå önskade resultat. Och mod det har specialforskare Seppo Knuuttila från Helsingfors som har belönats med Östersjöpriset för sitt hängivna och ihärdiga arbete för Östersjöns väl i över 20 år. Den som har följt Knuuttilas arbete kan också konstatera att det inte alltid varit enkelt och inte heller populärt. Men Knuuttila är en modig forskare som vågat som utsätta sig för obekväma situationer för att hitta forsforkällor inte minst då när han hittade den stora fosforläckan vid Luga-floden i Ryssland. Dessutom är han oerhört pedagogisk i sitt sätt att förklara sina framsteg. Det har varit ovärdeligt för att få allmänheten och politiker och förstå allvaret i situationen. Knuuttila har en förmåga att ”översätta” och popularisera abstrakt information om näringsutsläpp samt orsaker och effekter på så vis har han gett beslutsfattare verktyg att förstå vilka åtgärder som har mest betydelse och störst positiv effekt. Ålandspriset som har tilldelas Sixten Sjöblom för sin fiskdieseltillverkning visar på företagsamhet och innovation och att han har en värdefull förmåga och mod att tänka nytt. Visst är det ju fantastiskt att avfall kan ses som en potential och användas som bränsle! Landskapet Åland framför sina varmaste gratulationer till pristagarna! Östersjön kan inte föra sin talan. Hon kan inte uttrycka sig i ord. Däremot är det en enorm kraft i när Östersjön säger ifrån med onormala vattennivåer eller när hon klär sig i en tjock kletig algmassa för att visa världen att nu står det inte rätt till! När hon ryter till så synligt så då stannar vi upp och lyssnar. Vi blir upprörda och allmänheten efterlyser åtgärder. Vårt mål måste vara att vi agerar så att Östersjön inte ska behöva dra på sig algtäcket för att få oss att förstå allvaret. För att Östersjön ska slippa säga ifrån så måste vi människor ta vårt ansvar. Vi behöver ta till oss information och kunskap som förmedlas och ännu mer kunskap behöver tas fram och spridas. Sen behövs kloka beslut och mod till förändring. För de flesta av oss är det lättare att förbättra varandra och andra än sig själv. Det är lättare att säga vad andra företag, andra länder eller grannen borde göra – än att ändra på sitt eget beteende. Men om alla skulle bestämma sig både beslutsfattare och enskilda. Vi gör vad vi kan med det vi har där vi är – så skulle vi kunna nå fantastiska resultat och Östersjön skulle svara oss med att svalla över oss med rent vatten och glittrande tacka för att vi insett det som Buddha sa redan 500 år före Kristus. Ingen kan rädda oss utom vi själva och ingen kommer att rädda oss. Vi måste själv välja väg. Självstyrelsens hälsning vid Östersjöfondens prisutdelining 18.5.2013.

Redarnas är ett åländskt bolag med verklig ömsesidighet

Smokingen och festklänningen är framhängda och så småningom är det dags för galakväll. Festföremålet är tidigare Redarnas Ömsesidiga försäkringsbolag, idag Alandia försäkring som firar 75 år. Här är ett axplock av vad jag kommer att framföra i landskapets hälsning ikväll, där jag främst tagit nytta av just den ömsesidiga nytta Åland och bolaget har av varandra. Redarnas ömsesidiga försäkringsbolag senare Alandia bolagen och idag Alandia försäkring är ett utmärkt exempel på åländskhet med ömsesidig nytta. Ett bolag som lokalt har stor betydelse men som också har en betydande utblick internationellt. Alandia är litet smått av en doldis, trots att koncernen hör till våra största. Koncernen försäkrar i runda tal 2.300 fartyg. Det är en hel del fler än vad som finns på Åland. Och långt över 20.000 småbåtar. Vi betraktar koncernen som åländsk, men den är faktiskt ledande på den nordiska marknaden. Till detta kommer att Alandia präglar stadsbilden. En och annan kanske minns tillkomsten av Sittkoffs, där Alandias dåvarande vd Johan Dahlman skickade ut schaktmaskinen till Simonska gården. (Men först räddade han kakelugnen!)Hotell Pommern byggdes av Alandia, Ålands radio arbetar i ett Alandiaägt hus liksom ÅHSs tandläkare. Nyfahlers är Alandias liksom Salt i Sjökvarteret och Nordeas hus. Plus ett antal hyresbostadshus runtom i Mariehamn. Det handlar alltså om imponerande kontakter, mängder av åländska arbetsplatser Kvalificerade arbetsplatser som ger åländska ungdomar motivation att utbilda sig och få ett välavlönat jobb hemma. Eller utbilda sig och hitta en partner och kunna flytta hem för att det går att få jobb för båda. Och kanske genom att Alandia Försäkring breddar sjöfartsklustret med landjobb så lockar det fler att utbilda sig inom sjösektorn. Alandia äger bidrar med bostäder och på ett ömsesidigt nyttigt sätt lokalt placerade pengar. Investerar i samhället och hjälper till att hålla hjulen rullande. Ett försäkringsbolag investerar för att trygga kapitalet så man kan sköta sina åtaganden. Men investeringarna gynnar också samhället. När Sittkoffs byggdes - under en besvärlig lågkonjunktur för byggbranschen, så gav det inte bara jobb åt ett antal byggarbetare, det gav också liv åt centrum för ett bra tag framöver. Frågan är om Alandia nu har något recept för hur staden skall bibehålla ledningen för handeln och utveckla ett livligt och kraftfullt centrum – förhoppningarna finns och behoven är akuta!

Centern driver på och vill ha förutsättningslösa fakta som grund för beslut

Jomala tog för åtta år sedan initiativ till en utredning som skulle analysera för- och nackdelar med en sammanslagning mellan Jomala och Mariehamn. Centern i Mariehamn tycker att initiativet borde få ett svar och ett vi vill se förutsättningslöst på alla möjligheter och har högt till tak och vill inte ha några låsningar. Därför borde vi förstås diskutera med Jomala om intresse fortfarande finns och hur vi kunde skapa ett utvecklingsområde som skulle gynna hela Åland. Det handlar inte om att säga ja till en sammanslagning, utan att analysera djupare och "bocka av" frågan så att vi vet hur vi ska gå vidare. Finns det inget intresse eller om ingen av kommunerna ser vinster i det – så då vet vi att vi kan lägga frågan åt sidan och behöver inte ägna mer debatt åt det utan ägna oss åt att söka bättre alternativ. Det finns mycket tyckande och tvärsäkra uttalanden kring vad som är bäst och mest ekonomiskt, men få utredningar och fakta. Är alltid stora enheter effektivast? De anses också viktigt att ta reda på om det finns något intresse för frågan överhuvudtaget och vad ett eventuellt samgående skulle innebära. Om det är ointressant så kan vi lägga det åt sidan och jobba vidare för andra modeller. Resultat av att föra frågan vidare handlar i slutändan om vad som är bäst för Åland som helhet.