Borde man inte godkänna motioner som är bra?

Kan man vara för något fast man förkastar förslaget eller röstar emot? Har väljarna en rättvis möjlighet att få en bild av vad deras favoritpolitiker har för åsikt i olika frågor och på vilket sätt de jobbar för det?

Oppositionens uppgift i det parlamentariska systemet är att granska makten. Vi ska göra regeringspolitiken bättre. Från centerns sida har vi lagt ner mycket arbete på regeringens förslag till budget. Vi har förstås läst den noga, vi har följt upp med verkligheten där ute – hur fungerar det här förslaget? Vi har utgående från våra slutsatser lagt ändringsförslag, finansmotioner.

Många av motioner fick medhåll i debatten från regeringssidan. Flera håller med om oss att de inte skulle lägga fram en budget där pengar som inte finns borde reserveras för framtida investeringar och ta dessa icke existerande pengar med in i budgeten som ett underskott. Budgeten ska visa hur det finansiella läget verkligen är. Utskottet uppmanar regeringen att kurser i Ålands juridik borde hållas i högskolan, att högskolan ska bolagiseras, att det behövs utbildningsinsatser för barn med autismdiagnos, att förvaltningschefen ska ha en förmansroll i förhållande till avdelningscheferna, att alla ska kunna ta del av TV-utbudet innan skatt kan uppbäras, att svenska språket borde vara prioriterat i budgeten, att det behövs transparens i hur man presenterar antalet anställda inom förvaltningen att det är viktigt att livsmedelsproduktionen på Åland fungerar osv. Trots att våra budgetmotioner får medhåll så förkastas de av majoritets partierna S, Lib och MSÅ. Så har det varit av tradition.

Jag undrar hur människorna ute i samhället ser på vårt system. Att vi håller med varandra men motionerna förkastas för att de kommer från fel håll. Ibland kan säkert ärenden behöva beredas mer, men överlag borde vi fundera över att åtminstone till nästa mandatperiod ha en ny överenskommelse - att bra motioner kan godkännas. Jag tänker också att det kan göra gott för demokratin. Att väljare i högre grad får veta vad lagtingsledamöterna verkligen tycker att är viktigt. För nu är ju de som medverkat till att förkasta förslagen emot frågorna i sak i deras ögon.

I Finlands riksdag motionerar även enskilda ledamöter från regeringspartierna – något jag också skulle välkomna en utveckling emot. Så att regeringen får känna av när den inte levt upp till t ex regionala förväntningar eller jämställdhetsfrågor eller andra hjärtefrågor som förstås även finns inom regeringsblocken. I Sveriges riksdag är regeringens partipiska väldigt hård och ledamöter har till och med avslutat sina uppdrag för att de inte fått följa sin övertygelse. Det är ingen bra förebild. Vi borde utveckla demokratin på bästa sätt.

Centerns Åland

Centerns Åland styrs av en regering där budget och lagstiftningsarbete är den viktigaste uppgiften.
Transparens är oerhört viktigt så att den åländska befolkningen kan förutse vad som ska hända under nästa år och få en tydlig bild av vad de offentliga gemensamma pengarna används till.
Principer som föreslås ändras aviseras i budget för att sedan efter att lagtinget godkänt det verkställs.
Budgeten är både text och siffror och i centerns Åland följs budgeten upp kontinuerligt för att ha rapportering och klart för oss att det som ska göras hinner genomföras och att text och siffror hänger ihop. Det är nämligen ingen konst att spara genom att inte göra. Men om något inte är genomfört ska det finnas motsvarande pengar kvar.
På centerns Åland fonderar vi pengar för framtiden för att kunna möta och slutföra reformer på ett respektfullt sätt. Vi vill fondera medel för att vara säker på att kunna rätta till tex de orättvisor i lönesättningen som arbetsvärderingen kommer fram till.

På centerns Åland vill vi ha alla med. På centerns Åland är det viktigt att de som har autonomi också får utöva den i praktiken. På centerns Åland fattas inte beslut överstatligt över huvudet på verksamheter som har egen självstyrelse utan självstyrelsen ska respekteras. På centerns Åland har kommunerna rätt att bestämma över det som de genom lag fått rätt att besluta över. Vill en kommun gå samman med en annan kommun och den andra kommunen hellre går samman med en annan kommun så kan regeringen ta på sig rollen att förhandla och diskutera och hjälpa kommunerna att komma till en bra framtida lösning. Men det är inte regeringen som bestämmer över huvudet på dem. På centerns Åland är vi inkluderande och jobbar i dialog. På centerns Åland gör vi vårt yttersta att arbeta för att allmänheten ska ha respekt för politiker och politikers ambitionerna att göra sitt yttersta och på centerns Åland arbetar politikerna för ålänningarna i första hand.

På centerns Åland vet vi att det är tufft att få dagarna att räcka till i det politiska arbetet och att det är svårt att hinna med allt. Ministrarna ska träffa alla föredragande varje vecka för att få avrapportering och ge svar på frågor och hjälpa till för att få frågorna att utvecklas mot rätt mål och till rätt tidpunkt. Det kräver att alla måste prioritera hela tiden. Därför är det oerhört viktigt att göra rätt saker i rätt ordning. Att strategiskt jobba för att resurserna ska användas på bästa sätt och för att alla i förvaltningen ska veta vilken roll den har och känna att regeringen och de ledande tjänstemännen alltid är tillgängliga och kan ge tydliga besked och på så sätt skapa trygghet.

På centerns Åland skulle alla tillgängliga resurser användas för att regeringen och tjänstemannastaben på bred front skulle ha klart för sig vad reformen betyder för Åland och ge förslag på hur den finländska regeringen kan undvika att fatta ett dåligt beslut som kommer att ha dramatiska följder för Åland och den åländska självstyrelsen.

På centerns Åland vill vi se en utveckling mot mer ekologisk odling. Vi vet att finns det en vilja så finns det en väg. Om man behöver göra ett omfattande arbete för att justera i LBU programmet så räds vi inte för det för att få fler ekologiska producenter på Åland.

På centerns Åland kan man inte från regeringens sida delegera ansvaret. Man kan delegera uppgifter men aldrig det slutliga ansvaret. Lyckas man inte få någon extern kraft att ta hand om avbytarsystemet så att våra mjölkproducenter ska kunna ha grundläggande rättigheter så måste regeringen ta det på sig själv och lösa det.

På centerns Åland är livsmedelsklustret oerhört viktigt och att var och en av människorna som arbetar ute i vårt samhälle med att sköta om grisar, mjölka kor, skörda äpplen, gallrar grönsaker och dra upp fisk ur våra vatten oerhört centrala aktörer för att vi ska i längsta möjliga mål vara självförsörjande, veta vad vi äter, utveckla turismen och ha öppna landskap. Mat går att importera men det gör inte öppna landskap. På centerns Åland arbetar vi aktivt för att det i allt högre grad ska vara möjligt att ha kort avstånd mellan jord och tallrik.

På centerns Åland sköter vi om det som fungerar och förändrar där det behövs. För bästa utveckling och hållbara framtid så är det sådant som inte fungerar optimalt som ska vändas till utveckling för att hela samhället ska gå framåt. På centerns Åland håller vi inte med om att försämringar ska kallas för reformer. Reformer är något som ska leda till utveckling, nya inkomster och innovationer.
På centerns Åland vet vi att det är oerhört viktigt med vänner runt om oss i politiken och att det är värdefullt att underhålla dem och vårda dem. Vi skulle heller inte fastna i en ensidig åsikt i att ansvaret för ålandskundskapen ensidigt är någons. Vi skulle göra vårt yttersta för att kontinuerligt sköta relationerna till regering och riksdag i Finland, Sverige, Norden Europa och till Europeiska unionen och dess kommission.
Vi har nära relationer till Finland men ser inte vinsten med att i allt kopiera det som beslutas där. Vi tror på vårt unika samhälle och vet att självstyrelsen ofta behöver egna lösningar för att fortsättningsvis ska vara spännande och livskraftigt. Men ibland är det klokt att göra lika som i Finland.
Vi skulle till exempel gärna haft samma lagstiftning som Finland när det gäller tobakslagstiftningen och förbjuda att man öppet ska få saluföra och fresta med tobak vid våra försäljningsdiskar. Särskilt eftersom det finns en bevisad koppling mellan de som rökt cannabis och de som rökt tobak.
På centerns Åland skulle vi inte först lova medel till Walldorfskolan för att sedan ändra oss när skolåret redan är igång. På centerns Åland vill vi fatta hållbara och långsiktiga beslut och på centerns Åland ska handslag hålla.

På centerns Åland funderar vi på vad det är som gör Åland så intressant och spännande och var Ålands själ finns och vad som är Ålands innersta hemlighet.
Det som verkligen är Åland, det är det som även ur turistisk synvinkel är det mest intressanta med Åland. De turister som kommer till Åland vill ta del av vårt unika Åland och inte en kopia av något annat samhälle. En av de viktigaste delarna i vårt turist-Åland är förstås vår härliga natur men vi får inte underskatta betydelsen av stolta, engagerade människor som vårt samhälle består av. Det betyder inte att det inte ska ske utveckling. Tvärt om. Det som fungerar mindre bra ska börja fungera väl men det som är unikt och bra ska vi inte förstöra.

Alla vill ha skördefest och Åland på tallriken. Men då måste jordbruket få förutsättningar at producera råvarorna!

Alla vill ha närproducerad mat, rena livsmedel, öppna landskap, betande djur, lokala produkter, skördemarknad och Åland på tallriken.

Allt detta får ofta utrymme i fina tal med vackra blomsterspråk.

Inget av det här kommer av sig själv. Det kräver insatser, beslut och förenklade regelverk. Vi har självstyrelse och till stora delar kan vi se till att förbättra förutsättningarna för våra bönder. Men det verkar i det närmaste omöjligt att få en majoritet för det.

Jordbruket står inför sin största kris på säkert 30 år!

Jag föreslog i Argument i radion idag att man borde jobba för ett generellt transportstöd på Åland för att göra våra producerande företag konkurrenskraftiga. Tyvärr så finns inte viljan ens att försöka. Jag förstår inte varför regeringen inte för direkta diskussionen med kommissionen utan bara svarar att "EU säger aja baja och det är ingen ide." Jag föreslog också att de djurhållare som sköter sig borde gynnas med färre inspektioner och lägre avgifter. Avbytarsystemet måste ses över. Framtiden ligger i förädlade produkter som står för något. Vi kommer ha svårt att konkurrera med bulkvaror med storproducenter som Polen.

Kort sagt vill vi ha Åland på tallriken behöver vi se till att våra jordbrukare har det drägligt och rätt till att vars sjuka och ha semester som vi andra.

Vi lämnar en oerhört viktig vecka bakom oss

Vi lämnar en oerhört viktig bakom oss, en av de viktigare hittills i år.

På måndagen diskuterade lagtinget externpolitik och hur Åland ska säkra sitt inflytande inom det Nordiska samarbetet och göra sig gällande inom EU. Hur kontakter ska tas tillvara, användas och underhållas och nya skapas. Till väldigt få delar är vi en isolerad ö, i nästan allt vi gör behöver vi förhålla oss till andra och det ger även möjlighet till bättre lösningar. Bl a fick vi ett löfte från regeringssidan om att alla behörighetsvillkor för tjänster ska
Vi hade även en frågestund där ålänningarnas tankar och frågor förs fram till regeringen via oppositionen och förhoppningsvis sätter frågorna i rörelse.

Sveriges nationaldag firades och gav tillfällen till samtal om fördjupade och förnyade samarbeten.

Ålandskommittén har haft sammanträde i Helsingfors och förberett ett mycket viktigt kommande möte som kommer att hållas på Åland i augusti.

Republikens president har besökt Åland. President Niinistö är en nyckelspelare inom finländsk politik. Många lyssnar på honom. Han lovade framföra vårens utveckling av allt kyligare relationer mellan Åland och Helsingfors. Det är bra men förutom presidentens hälsning är det avgörande att Åland själv jobbar aktivt för att mjuka upp relationerna och reda ut frågor och framförallt komma med förslag på lösningar och bra idéer som för framåt. Här finns det ingen tid att vila.

Ålands grundskolor har haft skolavslutningar och antagningsbeskeden har nått till alla som sökt till gymnasieutbildningen. En oerhörd viktig uppgift nu är att finna lösningar för de som inte fick någon plats till hösten.

Åland firade självstyrelsedag. Många tar självstyrelsen för given och tänker kanske inte så mycket på vad den verkligen betyder för oss. Tal framfördes som till stora delar var spänstigt och ärligt och som väckte vidare tankar och reaktioner, vilket är bra för det leder ofta vidare till något nytt.

Tre nya partiledare har utsetts i Finland. Alla kommer från den svenska kustremsan. Vid de olika partidagarna har funnits tillfällen för ålänningar att vara på plats och gratulera och skapa relationer från första stund. Under partidagar finns gott om tid för samtal och för att bli ordentligt bekanta. Där blandas formella tal med informella program och middagar.


Det blev en lång lista, ändå är det bara ett axplock. Spännande att se vad nuvarande vecka ger för möjligheter.

Svenska språket och behovet att ta över personinkomstbeskattningen

Idag har självstyrelsepolitiken tagit största utrymmet i lagtingets debatt.

Jag uppehöll mig vid svenska språket och den planerade social- och hälsovårdsreformen i Finland som indirekt och oavsiktligt från finländsk sida, griper in i den åländska självstyrelsen och påverkar oss.

Jag kunde konstatera att för hundra år sedan var 14% av Finlands befolkning svenskspråkig. Idag är andelen 5.4%. Även om antalet svenskspråkiga bedöms ökas i framtiden så kommer inte andelen av befolkningen som pratar svenska öka eftersom det även andra språkgrupper blir gällande i Finland. Ju mindre andelen svenskspråkiga som finns i Finland desto större blir gapet mellan Åland och Finland. Ålänningarna påverkas även av reformer som görs i Finland så som tingsrättsreformen och överflyttningen av utlänningsärenden till migrationsverket. De är exempel där det blir svårare att få en garanti för att ålänningarna i framtiden bemöts på svenska. Vid Alexandersinstitutet siar man att ryskan kommer att vara ett lika stort språk som svenskan i Finland 2050. Detta i sin tur leder till en ny typ av språkdebatt. Finland har ett åtagande att bevara det svenska språket. men engagemanget har visat sig ha övrigt att önska.

Från åländsk sida måste vi konsekvent och kraftfullt driva Ålands rätt till svenska i Finland och det arbetet får inte ta vilopaus en enda dag.


Vidare börjar det växa fram en enighet i Ålands lagting om att det bästa och enklaste sättet både för Åland och Finland att lösa de ekonomiska konsekvenserna som utan åtgärder kommer att drabba Åland med den planerade social- och hälsovårdsreformen kunde vara att Åland övertar personinkomstbeskattningen. Inget dramatiskt alls. Det rör sig om mindre summor än kommunalskatten som vi redan hanterar. Det skulle även vara en bra morot och ett ökat samband mellan Ålands skattekraft och det offentliga Ålands inkomster.

Vi vill gärna hjälpa till och föra denna fråga till en klok och smidig lösning.
Så kunde man kort sammanfatta mitt anförande idag.

Moderater, liberaler och sossar svänger allt mer vänsterut.

Vi avslutade tilläggsbudgetbehandlingen med omröstning igår.
Några exempel:

Vi är beredda att spara lika mycket som regeringen, men föreslår en mindre inbesparing på ÅHS och kommunerna på kort sikt och är istället beredda att ta mer från infrastruktur.

Vi vill inte att landskapet ska konkurrera med våra restauranger eller övrigt näringsliv under lågsäsong genom att börja med restaurangverksamhet för att servera luncher till högskolan.

Vi vill inte att landskapet ska bygga en tvätthall för lastbilar.

Vi vill utveckla verksamheten vid Ålandskontoren i Stockholm och Helsingfors och se till att det finns tillräckliga resurser särskilt i Helsingfors med tanke på den senaste tidens utveckling.

Moderaterna, liberalerna och socialdemokraterna höll inte med...

Vi hoppas att regeringen efter debatten kommer att överväga att driftsprivatisera vägunderhållet och att de som känner sig diskriminerade på Åland fortsättningsvis ska kunna vända sig till någon på Åland och inte bli hänvisade till Finland. Alla, särskilt de som känner sig utsatta måste ha rätt till Ålands självstyrelse.

Ett av motiven för kommunreform: att minska centerns inflytande!!!

Det kan ta lång tid för en regering att hitta sina roller.

För vår regering just nu är centern i fokus. Detta trots att vi inte är med. Hur skulle centern göra? Var skulle centern spara? Vad skulle centern säga? Är de vanligaste replikerna ifrån ministrarna och representanterna från regeringen. Borde det inte snart vara dags att fokusera på vad regeringen själv vill göra och verkställa det.


Regeringspartierna har inte pratat ihop sig inför behandlingarna i plenisalen, vilket förstås är både intressant och ibland roande att lyssna till. En representant lägger fram ett förslag till hur man kunde förhålla sig till förslaget man just själv lagt fram medan nästa ställer sig upp och säger blir det så så stöder inte jag regeringen....


Det finns dock ett kitt i regeringen. Man vill förändra kommunstrukturen. Hur, finns det dock olika bud om. Det senaste argumentet jag hörde var att om vi tar bort kommunerna så tappar centern stöd eftersom centern är så väl förankrat ute i kommunerna. För det första så hoppas jag att dagens politiker är för en mångfald och att alla ålänningar är lika viktiga och för det andra hoppas jag att inte befolkningen ska drabbas för politiska partier vill göra nya egna politiska vinningar.


Även i media har jag läst att det fanns funderingar om vilken ordförandekandidat för moderaterna, som skulle vara den mest centervänliga. Lite skämtsamt så är det väl moderatvänlig en moderatledare borde vara 😊


Det har varit en intressant och lite märklig inledning på veckan. Vi får hoppas att "nya tag" innehåller mer demokrati, transparens och klokskap.

SKULLE DU VILJA VETA VAD DITT BANTADE HUSPAKET INNEHÅLLER?

På måndag ska vi fatta beslut om regeringens förslag till tilläggsbudget för 2016. Vi har debatterat den idag och fortsätter på måndag. Jag och mitt parti är helt med på att vi måste spara och vi tror att nivåerna som regeringen föreslår är rimliga. Däremot är det märkligt att fatta beslut när vi inte får svar på våra frågor, ärligt talat så vet vi inte vad vi beslutar om. Vi har ställt frågor på nytt idag och vår förhoppning är nu att regeringen anstränger sig lite nu och ger oss besked på måndag innan vi ska fatta våra beslut.

Jag gjorde en liknelse idag. Om en familj beställer ett huspaket. Familjen har bedömt att taket för utgifterna för huset är 200 000 euro. Förslaget till huspaket kostnadsberäknas till 250 000. Alltså måste 50 000 bantas bort. Jag tror de flesta förstår att familjen vill veta vilka konsekvenser inbesparingen har för huset innan de gör beställningen, dvs fattar beslutet.

Förhoppningsvis kommer regeringen med svar på måndag. Inför framtiden hoppas jag att vi får ett mer demokratiskt, transparent och tydligare förslag till budget för 2017 och att regeringen innan den lämnar förslaget vet vilka konsekvenser förslaget har. Då blir beslutet mer kraftfull och som jag framförde i anförandet så har vi bättre förutsättningar för att kunna biträda regeringen och hjälpa till med samhällsutvecklingen.

Regeringen behöver bli mer öppen, transparent och vi förväntar oss att vi lever i en modern demokrati.

Nu är remissdebatten om tilläggsbudgeten avslutad. Jag har hållit tre anföranden idag om utbildning, vikten av politiska relationer och kontakter till vår omvärld och om självstyrelsen. Jag avslutade med att diskutera lite kring demokrati.
Jag kunde konstatera att regeringen begär fullmakt in blanco för sina inbesparingar. Vi har inte haft möjlighet att på ett övergripande plan som folkvalda få säga vad vi tycker. Efter att budgeten är klubbad kommer regeringen efter utredningar att överenskomma slå fast hur det ska bli och lägga in det i budgeten för 2017. Vi hoppas regeringspartierna snarast sammanstrålar och kommer överens om vad budgeten egentligen innehåller. Idag har åsikterna gått isär på många punkter. Om vi inte får information till lagtinget och kan föra öppna diskussioner så blir arbetet helt internt inom regeringen utan insyn och utan att vi folkvalda involveras och ålänningarna kan följa med. När de utredda förslagen väl är i budgeten är det inte lätt att ändra annat än möjligen mindre justeringar.
Det andra demokratiproblemet är att det varit glest, stundtals nästan tomt, i regeringsbänkarna. Lantrådet har sagt att regeringen är lyhörd för vad vi folkvalda säger. Det vore då önskvärt med närvaro och att de folkvaldas synpunkter borde förtjäna större respekt, prioritet och engagemang. Vi valde också att ge åtta frågor på förhand till regeringen så att vi skulle få bra svar och så att den skulle kunna förbereda sig. Men det arbetssättet var tydligen inte uppskattat för frågorna har helt förbigåtts med tystnad. Den här debatten har inte regeringen visat mycket intresse för.
Vi får hoppas att regeringen blir mer öppen, transparent och att vi får en modernare demokrati.

Centerns gruppanförande

Herr talman!
I samband med presentationen av regeringsprogrammet lovade lantrådet att regeringens politik skulle konkretiseras i den första tilläggsbudgeten. Vi skulle få veta hur landskapets ekonomi skall balanseras och det som regeringen kallar för hållbarhetsgap på 20 miljoner skulle avskaffas.
Nu har vi fått regeringen Sjögrens första tilläggsbudget. Tilläggsbudgeten innehåller en del vällovliga ambitioner och åtgärder,men tyvärr lever den inte upp till det som sades i samband med presentationen av regeringsprogrammet. Vi tycker den är kall, saknar framtidstro och uppbyggande åtgärder. Den föreslagna politikenbromsar oss in i framtiden. Regeringen vill centralisera men inte bara från landet till staden utan även centralisering från Åland till Helsingfors. Självstyrelsepolitisk verkar regeringen vilja ta steg mot att göra Åland till en kopia av Finland, istället för ett samhälle som är unikt och tänker själv.
Vi har fått ett förslag från regeringen som drabbar de mest utsatta.
Alltför få svar ges och många frågor lämnas obesvarade.
Vi vill ha en bra och substantiellt innehållsrik debatt därför gav vi regeringen lite försprång och gav en del av våra frågor på förhand och vi förväntade oss att lantrådet eller finansministern skulle gett oss tydliga svar på åtminstone följande öppna frågor;
1) Hur skall inbesparingen på 700 000 euro inom de sociala stöden förverkligas, vilka stöd kommer att sänkas? Vilka befolkningsgrupper är det berörs?
2) Vilka större investeringar kommer att genomföras under perioden och på vilket sätt avses de finansieras? Över budgeten, via bolag eller med annan extern finansiering?
3) Har landskapsregeringen analyserat de socialpolitiska och kommunalskattepolitiska konsekvenserna som sänkningen av landskapsandelarna med fyra miljoner kommer att innebära för innevånarna, speciellt i de små kommunerna?
4) Det finns flera reformer som har beröring med varandra, bla Kommunternas social tjänst, kommunreformsutredningenpå Åland, ny kommunallagstiftning och social- och hälsovårdsreformen i Finland. Vilken är LR:s strategi. Vad skall förverkligas och i vilken ordning?
5) Varför finns det inte någon driftsprivatisering i tilläggsbudgeten?
6) Hur och på vilka områden skall de återstående två tredjedelarna (c 15 miljoner euro) skäras underperioden?
7) att spara två miljoner euro inom ÅHS kommer sannolikt att få konsekvenser för sjukvården. Vilka prioriteringar gör landskapsregeringen inom vården?
8) Om ombudsmannamyndigheterna flyttas till Finland, vilken självstyrelsepolitisk signal ger det och vilka garantier finns det långsiktigt för service på svenska?
För att vi ska kunna ta ställning så behöver vi underlag och veta vad som föreslås. Det har också alla de som ska arbeta med att förverkliga budgeten rätt till och framför allt det är en förutsättning för att ni som regering garanterat ska orka klara av att genomföra reformerna. För att kunna arbeta hållbart och framåtsyftande behöver vi också veta hur inbesparingarna ska se ut 2018 och 2019. För att kunna arbeta hållbart behövers det konsekvensanalyser. Hur står sig förslaget i förhållande till målsättningen att Åland ska vara ett hållbart samhälle 2051 – ekonomiskt, socialt och miljömässigt vilka är konsekvenserna?
Vad betyder förslaget för vår framtid, våra barn. Vi saknar den utlovade barnkonsekvensbedömningen. Vilka är konsekvenserna för barnen?
Vi önskar också veta vilken förändring av beskattningen som landskapsregeringen anser att behövs med tanke på näringslivets utveckling?
Låt oss lyfta blicken lite. Vad är det viktigaste för ett framgångsrikt samhälle? Jag har sökt runt efter uppgifter och svar som förenar fler länder, organisationer eller forskningsrapporter – för att få en bredare bild.
Det viktigaste för ett framgångsrikt samhälle anges ofta vara utbildning och skola med behöriga lärare. En skola där ingen får ställas utanför och där allas kapacitet tas tillvara. Här har regeringen är fantastiskt möjlighet och avgörande uppgift för att skapa en skolform som dessutom kommer att locka till inflyttning av alla de som uppskattar en hög kvalitet på skolan.
Från näringslivshåll lyfts immateriella rättigheter som något som blir allt viktigare för företags tillväxt och utveckling. Studier visar att företag med patent, varumärken och designrätter har fler anställda och högre intäkter än företag utan sådana tillgångar. De har fler anställda, betalar i genomsnitt 20 procent högre löner, har i genomsnitt 29 procent högre intäkter per anställd. Vad betyder det här för Åland och vad för Åland för att vara med i utvecklingen.
För ett framgångsrikt samhälle anses det viktigt att det ledsframgångsrikt. Det behövs ledare som är tydliga om uppgifter, roller och ansvarstagande, som bryr sig om sina medarbetare är medveten om att varje situation påverkas av vad vi säger och gör och hur vi har det inombords. Alltså skapa en vision och se till att den förankras bland medarbetarna och kompletteras med mätbara mål. Det behövs tydlighet och en ledning som vet vad man vill göra. Det finns inga genvägar men det skadar oerhört att använda svepande formuleringar som skapar oro och osäkerhet. Det kostar mycket pengar.
Integrationsfrågan står högt på många regeringars politiska dagordning. Individens integration är beroende av en mångfald faktorer där tillgången på arbete är den viktigaste. Ordnar det sig med arbete så kommer de andra delarna med på samma gång. Välkomna med spännande åtgärder som skapar förutsättningar för nya jobb
Förstås lyfts folkhälsomålen som innehåller bla tillgång på bra mat, motion, ekonomisk trygghet och tillhörighet i samhället. Därför tycker vi att prioriteringen att spara mest på ÅHS är fel.
Det här är några exempel. Tyvärr har dessa frågor mycket litet om ensnågot utrymme eller prioritet i förslaget till budgeten som vi nu fått och som anger riktningen för resten av året.
Resten av året, det är också något nytt för mandatsperiodens första budget. Tidigare regeringar har i den redovisat för reformer och den övergripande politiken för hela mandatperioden. Förslaget vi nu har till behandling upptar bara vad som ska genomföras i år – för bästa regering, ni kan väl inte mena att det här är mandatperiodens ambitioner?
Många av de utmaningar vi står inför på Åland väljer regeringen att skjuta framför sig. Många av inbesparingarna får ”Någon Annan” ta ställning till. Vill man bedriva en politik som ska göra landskapet effektivt och där personalen ska stanna kvar och arbeta och trivas så behöver ni ge avsked till ”Någon Annan”. Någon Annan löser inga problem men skapar med sin otydlighet onödigt dyra lösningar och personal som i värsta fall får arbetsrelaterade utmattningssymtom.
Åland har självstyrelse! Självstyrelsen är något vi ska använda samtidigt som vi måste värna och utveckla den. Den är ett fantastiskt instrument som ger oss möjligheter att utveckla vårt samhälle. Vad är Ålands regering på väg att göra med vår självstyrelse?
Det finns ett gammalt talesätt som säger "det blir som man tänker". Sällan har ett talesätt besannats så snabbt som under den här mandat perioden. När den nuvarande regeringen tillträdde lade den största energin på att lyfta fram alla problem och formulerade ett så stort strukturellt underskott som möjligt. Det skulle bli "blod svett och tårar".
När fem månader gått kan vi konstatera att Åland förlorat ett vindkraftsstöd på 60 miljoner euro, fått ett löfte om höjd klumpsumma som två dagar senare av finansministern förvandlades till ytterligare en utredning på finansministeriet, Chipsfabrikens framtid är i vågskålen och social-och hälsovårdsreformen i Finland hotar dränera Åland på ytterligare ca 16 miljoner euro och vad betyder den i förhållande till vårt svenska språk? Det blir som man tänker. Det är dags för regeringen att börja formulera positiva framtidsvisioner som kan ge ålänningarna framtidstron tillbaka.
Vi såg fram emot tilläggsbudgeten som skulle ge regeringen en ny chans att visa sina planer efter problemet att hitta gemensamma politiska lösningar i det otydliga handlingsprogrammet.
Låt oss hoppas att regeringen inte väljer att utöver alla redan existerande kriser skapar en kris i den kommunala sektorn och därigenom försämra basservicen och tryggheten i det åländska samhället.
”Nya tag” betyder för oss positiv förändring. Regeringen har hittills tyvärr gett uttrycket ett annat innehåll.
Vi delar inbesparingsambitionerna men vi har gjort en annan prioritet. Vi spara mindre på ÅHS och vi spara mindre på utbildningen tar istället mer i från de hårda värdena som tex infrastruktur.
Vi kommer i debatten att återkomma till fler synpunkter på förslaget och presentera våra motioner Motionerna är vår möjlighet att bidra till förbättringar av regeringens budgetförslag som vi gör lite varmare.

Vårfågeljakten visar regeringens skakighet

Det här var annorlunda... Delar av regeringen håller presskonferens. Men ministern som har hand om ärendet hör inte till den delen som presenterar sin syn på ärendet. Hon ska lägga fram sitt förslag för regeringen på torsdag.

Förtroendet för varandra verkar svagt. Kommunikationen sköts tydligen via media istället för att prata med varandra inom regeringen.

Det inger inte trygghet för Åland och visar inte heller stabilitet från vår ledning.

För egen del tror jag inte på att minska kvoten.

Det bästa sättet att skydda fågelstammen är att tillåta en reglerad jakt kombinerad med viltvårdsinsatser.

Det hoppas jag att regeringen tydligt, på plats, förklarat för kommissionen.

Regeringens tobakslag blev en tummetott.

Om drygt 20 år ska hela Åland var tobaksfritt.

I Ålands regerings handlingsprogram slås en huvudmålsättning fast – att minska alkohol- och tobakskonsumtionen.

Regeringen konstaterar att tobaksanvändningen tillsammans med tre andra faktorer är en börda för samhället i form av sjuklighet och tidig död och att tobaken är särskilt skadlig. Särskilt bör hälsoskydd främjas särskilt för att minska förekomsten av rökning bland ungdomar. Dessutom slås fast att tobak är en av de enskilt största hälsoriskerna och inkörsport till missbruk och droger.

Regeringen skriver att den agerar för att minska efterfrågan tillgång och tillgänglighet på tobak.
Men sen när man fortsätter och läser paragraferna så ska det införas förbud mot elektroniska cigaretter. Men inte mot alla e-cigaretter utan endast mot de som är smaksatta t.ex. med hallon och lakrits.

En av tyngdpunkterna i EU;S direktiv är att tobak inte ska exponeras. Av alla drogpolitiska program som parlamentariskt tagits fram har konstaterats att ökad tillgänglighet ökar även förbrukningen. Men nu är det plötsligt oviktigt. Men varför inleds då lagstiftningen med att berätta att regeringen minskar tillgänglighet, tillgång och exponering? Lagstiftningen är inte färdig – den hänger inte ihop.

I Åbo underrättelse kan man läsa ”Fritt fram att exponera tobak på Åland”. Fint varumärke – eller hur!

Kanske vi kan spara och klara oss utan vår regering?

Den slutsatsen blev jag tvungen att dra idag efter att jag frågat vad regeringen gjort åt det faktum att våra nyanlända ålänningar kommer att tvingas åka till Åbo för att få uppehållsrätt. Frågan är av regeringen prioriterad som av ”yttersta vikt”, ändå har den politiskt inte gjort någonting för att få en ändring i ärendet. Det som gjorts är att det skickats ett utlåtande som en tjänsteman sammanställt inom landskapsregeringen – inga ansträngningar har gjorts för att undvika denna förändring, inga kontakter har tagits till ministern i Finland. Jag frågade vad minister Fellman kommer att säga till våra nyinflyttade ålänningar om hur detta ärende har skötts och hur prioriterad frågan egentligen är? Det som gjorts är det som tjänstemännen gjort, var ungefär svaret. Det som oroar mig är att det är en fråga av ”yttersta vikt” – hur sköts då de frågor som ”bara” är viktiga?

Dessutom borde ärendet fattats på föredragning av ministern i plenum. Så står det i lagen. Minister Fellman svarade att hon inte hann och att hon därför valde att fatta beslutet själv. Hon sa också att det var min sak att ta till åtgärder om jag ansåg att hon gjort fel....!!! När och vem har rätt att välja om man följer lagen eller inte? Anser regeringen att man kan välja själv om man ska följa lagen eller inte? Hur skulle det bli om vi andra i samhället skulle göra så. – Jag fick lite ont om pengar den här månaden så jag väljer att inte betala någon kommunalskatt – orimligt förstås.

Lantrådet var inte på plats idag – så det här blir väl för henne att styra upp. Nu får vi hoppas att regeringen innan den ikväll släcker sina lampor och avslutar arbetsdagen funderar igenom vad de behöver ha med sig hem i portföljen och läsa på så att nästa vecka förhoppningsvis blir en bättre vecka.

För egen del ska jag byta romanen ikväll mot ”Tobaksdirektivet” och se hur väl regeringen lever upp till skrivningarna i handlingsprogrammet i sitt förslag till tobakslag som vi ska debattera på måndag.

Trevlig helg!

Idag får vi veta vad ett finländskt handslag är värt.

Idag håller vi tummarna för Ålands regering och önskar lycka till med förhandlingarna i Helsingfors.


Sanningens minut för vindkraftsärendet, som lantrådet sa. Nu får vi veta vad det finländska handslaget är värt.


Ni som kritiserat att hon inte deltar så tycker jag det är helt rätt eftersom statsministern inte heller deltar.