Karesuando-Sunne-Sicilien

Under min vistelse i Sunne i Värmland körde jag ett antal gånger längs 45: an som numera blivit klassad som en europaväg. Vid vägen finns en stor skylt där kan man läsa E45 Karesuando-Sunne-Sicilien. Jag gillar svansföringen! Värmland har klassats som fyra i Sverige när det gäller popularitet för företagsetableringar. Inte illa - före ligger bara Stockholm. Göteborg och Malmö. Det finns en framåtanda där som jag gillar.

Ack Värmeland du sköna

Första dagen på sportlovsledigheten och vi har nått fram till vår oas vid sjön Fryken omsluten av de enorma värmlandsskogarna.

På vägen hit körde vi igenom Karlsskoga som jag just på radion hörde att är känd för Bofors vapenfabrik, Alfred Nobel, simhopparna Ulrika Knape och Ulrica Lindberg samt dansbandet Sten och Stanley och för att man ofta hånglar i bil. Vi stannade aldrig till där... Jag skall vid tillfälle kolla med Caroline (lärare i GHS) och Christian (läkare ÅHS) som för några år sedan flyttade till Åland från Karlsskoga.

Härligt ljus ute. Har just varit ute på en löparrunda. Jag såg bara en människa på hela turen. En kvinna som nästan hoppade i diket när jag kom i fatt henne.
-Hjälp man är inte van det kommer nån här, flämtade hon på härlig värmländska.

Jag springer alltid med musik i öronen - nästa gång skall jag passa gå och lyssna på tystnaden.

Kan konstatera att barnen sysselsätter sig med helt andra saker här än hemma. Två hockeyklubbor en boll och en pulka till mål har roat dem i timmar.

Här följer vi mat och sovklockan. Nu börjar vi bli hungriga - dags för mat.

Regionkommittén borde fungera som en andra kammare

Regionkommitténs roll borde stärkas. Alde gruppen (Europas mittenpolitiker) diskuterade att i samband med eventuella omförhandlingar av fördraget kämpa för att Regiokommittén skulle få status och fungera som en andra kammare till Europa parlamentet, i stället för att som idag endast vara en rådgivande instans.

En strålande idé - vi skulle få betydligt mer ut av Regionkommittén om det skulle förverkligas. Särskilt optismistisk är jag dock inte. Tanken lär motarbetas av Europa parlamentariker som känner att de inte är helt ensamma med sin status. Tänk vad avundsjuka är destruktivt!

Grönboken för den Maritima stratiegin (Europas framtida havspolitik) där jag varit ALDE gruppens talesman, är slutbehandlad i Regionkommittén. Det känns bra att Åland redan på första diskussionsstadiet varit aktiv och fört fram sina positioner. Nästa steg är en vitbok och sen först följer eventuell lagstiftning som skall implementeras i vår egen lagstiftning. Att i tidigt skede aktivera sig minskar riskerna för otrevliga överraskningar senare när lagstiftningen kommer.

Fortsättningen på strategin med havspolitiken från min sida är att kontakta de Europa parlamentariker som skall jobba med grönboken för att påverka och få våra positioner med in i parlamentets positioner. Vi har lyckats tidigare - trägen vinner!

Att kommunicera är viktigt

Det var kallt i Helsingfors igår - 23 grader på förmiddagen när jag landade. Inomhus var det däremot varmt och gott. Gårdagens målsättning var att skapa goda relationer till utrikeshandels- och utvecklingsminister Paula Lehtomäki (inomhusbilden) och omsorgsministern Liisa Hyssylä (utomhusbilden). Jag känner mig hedrad att de tog sig tid trots att det kommande valet gör att tidtabellen är ännu mer ansträngd än vanligt.

Vi hann diskutera massor med intressant - vilka Ålandsfrågor som borde finnas med i det kommande regeringsprogrammet, drogproblematiken, vårt bristande inflytande i EU, vikten av långsiktiga lösningar för sjöfarten och sjöfartens enorma betydelse för Åland men också Finland. Hushållsnära tjänster och en hel del aktuella frågor inom hälso- och sjukvården och att vara mamma och politiker.

Den här typen av möten behöver vi mera av - möten utan särskild agenda där Åland och Finland möts. Avslappnat och tillbakalutade diskuterade vi öppenhjärtigt. Helt annorlunda än då man sitter i förhandlingar på varsin sida av bordet.

- Det här skall vi fortsätta med. Däremellan är det telefonen och mailen som gäller - kommunikation är viktigt.

Både framgång och besvikelse med vårfågeljakten

Kul med kommentarer! En del får jag via mail - ett bevis på att ni läser. Det sporrar mig att fortsätta.

Jag var i Bryssel i fredags och diskuterade vårfågeljakten med kommissionen.

Mötet var både framgång och besvikelse. Framgången var att kommissionen öppnade dörren på glänt för en framtida vårfågeljakt. Kan vi visa att ejderhannar inte finns i vårt område på hösten så tar de upp frågan till ny prövning. Vi har redan studier ïgångsatta!

Besvikelsen är att vi måste sannolikt ändra vår lagstiftning för att kommissionen inte skall avkräva böter av oss - men lagstiftningsändringen innebär inget förbud mot vårfågeljakt - kommissionen vill att vi gör den mer generell och inte nämner vilka arter vi kan ge undantag för och inte heller under vilken tid. Varför kan man fråga sig - för att man skall kunna kräva lagändring av andra EU-länder, är min tolkning.

"Kan ni tänka er hur ålänningarna skulle reagera om Åland trots att man fråntagits vårfågeljakten skulle bötfällas?" undrade jag.

Målsättningen med mötet från vår sida var således att klara oss utan böter.

Kommissionen förklarade att vi fått en fällande dom men att vi inte förändrat vår lagstiftning.

Vi berättade om vilka åtgärder vi vidtagit. Att vårt beslutssystem inte bara bygger på lag utan att en hel del beslut fattas genom förordning eller beslut.

Kommissionen har nu tack vare vår information klart för sig att vi följt domen till punkt och pricka och att ingen annan vårfågeljakt bedrivts förutom på alfågel. Vilket de uppskattade.

De sade det inte rent ut men jag har den känslan att vi måste ändra lagen för att man också skall kunna avkräva det av de andra som just nu har problem med fåglar och jakt. Man vill ha ett gemensamt system inom unionen - efter fällande dom skall lagstiftningen förändras.

Det krävs ingen strängering i lagen - tvärt om - kommissionen vill att vår jaktlag inte skall nämna arter och jakttider - bli mer dynamisk.


I praktiken betyder det ingen skillnad för oss. Vi kan fortsätta att bevilja jakt på alfågel. Ändå undrade jag hur jag som politiker skulle förklara för ålänningarna att trots att vi fråntagit dem sin tradition och även traditionella föda så räcker det inte vi måste ytterligare ändra lagstiftningen.

"Här sätts din skicklighet som politiker på prov" fick jag som svar.



På torsdag skall jag diskutera med mina kolleger. Inom två veckor har jag lovat att vi har ett förslag till kommissionen.

Idrottsgala, stadsbuss och MISE

Är på benen igen efter en hel vecka med förkylning, kroppsvärk och feber. Fantastiskt vilket fint teveutbud som UR (utbildningsradion?) erbjuder.

I lördags var det premiär för mig för idrottsgalan. Vilken tillställning! Grattis Mysan, Mari och alla andra som jobbat hårt med den.

Fler än jag var stumma av beundran över musikinstitutets fantastiska shownummer. Jag trodde ett tag att jag var i London på musikal!

Förutom alla fantastiska och proffsiga arrangemang på idrottsgården så var det urkul att dansa disco på Indigo. Vilket drag! Det här lever jag på länge!

Det blir många kvällsmöten den här veckan.
I kväll skall jag träffa utredaren om elöverföringsavgifterna och i morgonkväll är det stadsfullmäktige som gäller. Då skall vi bland annat ta ställning till
om stadsbusstrafiken skall bjudas ut på nytt eller om Röde orm skall få fortsätta.

En debatt om avgifterna på bussen väntas också. Jag tycker att vi skall bjuda ut trafiken och jag är också beredd att efter en långt försök med avgiftsfri busstrafik nu erbjuda billiga säsongs/årskort så att trafiken kan utvecklas.

Vidare väntas debatt kring Edlagårdens utbyggnad. Ett beslut som hänger ihop med Trobergshemmets utbyggnad och utveckling. Jag kommer att stöda att det görs en allmän uppsnyggning av Edlagården i det här skedet men att inga resurser läggs på utbyggnad i det här skedet eftersom vi inte ännu vet vilka behoven blir.

Vidare kommer en MISEdebatt där jag hoppas fullmäktige går in för att begära en utredning över kostnaderna innan vi beviljar mera pengar.

Dessutom kommer jag att lämna in en motion - jag vill att staden skall göra upp en egen plan för avfallshanteringen utgående från medborgarnas goda idéer kring hur hanteringen skall skötas. Spännande att se hur den tas emot.

Tunneln pratas sönder i debatt om Föglö efter tunneln är skärgård eller inte

Frågan om en tunnel till Föglö har nu stötts och blötts i lagtinget. Förslaget är att en omfattande utredning för 1,5 miljon skall göras för att klargöra om det överhuvudtaget är någon idé att drömma om en tunnel till Föglö.

Debatten har ändå mest fokuserat på att regeringspariterna spruckit. FS och S vill ha in en skrivning om att Föglö skall bli en knutpunkt för trafiken och att Föglö om den får en tunnel inte längre skall få räknas som en skärgårdskommun.

Den första frågan är väl ok att man i det här skedet debatterar men ett beslut nu om Föglö skall bli en skärgårds kommun eller inte är nog för tidigt väckt. Ett prakt exempel på försök att prata sönder frågor.

Särskilt med tanke på landskapsandelssystemet som vi just jobbar med tar sikte på att ta bort kriteriet skärgårdskommun. Andra kommuner kan ha det minst lika tufft - ta till exempel Geta. Det skall i framtiden vara befolkningstäthet, bostättningsstruktur och den verkliga ekonomiska realiteten som skall avgöra.

Inget kan ersätta hundens nos

Nej, jag tänker inte på den blöta villkorslösa och kärleksfulla nos som möter en som hundägare. Jag tänker på hunden i efterpaningssituationer.

Därför hoppas jag av hela mitt hjärta att den planerade ruinbanan i Finström kommer att bli verklighet.

I så fall kommer alla som ideellt helg efter helg stimulerar sina hundar med intressant träning att få en fin plats att träna på samt möjligheten att på hemmaplan kunna avlägga prov för att bli legitimerad sök/spår/ruinhund.

Det är inte bara hundägarna som skulle ha stor nytta av denna bana. Även polis och tull skulle ha ett bra ställe att träna sina hundar på. Förstahjälpare samt frivilliga brandkårerna samt räddningsverket skulle också ha utbyte av den. Dessutom skulle Åland ha möjlighet att bjuda in hundekipage och ha ett utbyte för att själva ha tillgång till flera banor i närområdet.

Banan beräknas kosta mellan 20-40.000 €, lite beroende på hur stor andel man lyckas få frivilliga krafter till.

Jag hoppas banan förordas från Paf:s fördelningsråd och att jag får mina regeringskollegor med på satsningen.

Jag beundrar verkligen entusiaster inom första hjälp, frivilliga brandkåren och alla som jobbar med att bli duktigar eftersökare. Alla har fritidsintressen där man sätter andras säkerhet och trygghet i första rummet - Vilka hjältar!

Vi måste betona pappors ansvar som föräldrar

De åländska männen tar ut ungefär 8,7% av föräldraledigheten resten står kvinnorna för. Varför ser det ut så? Varför är det så svårt att få männen att ta hälften av föräldraledigheten? Det finns ingen enkel tryck på knappen lösning. Om den funnits skulle den varit förverkligad för länge sedan. Det här är ett problem som hela Norden kämpar med.

Jag tror att huvudorsaken bottnar i de traditionella könsrollerna. Männen erbjuds att ta ut föräldraledighet medan kvinnorna förväntas ta huvudansvaret. Männen har möjlighet att i större utsträckning välja bort mindre attraktiva delara av föräldraskapet - tex den ökade mängden hushållsarbete som ofta följer med ledigheten.
En man som tar föräldraledigt är ansvarstagande - hur bedöms en kvinna som inte gör det? Här krävs krafttag och tålamod att förändra attityder och att ihålligt se till att frågorna aktualiseras och debatteras samt att utbildning erbjuds.

En annan viktig orsak är den ekonomiska. Jag är själv en förespråkare för valfrihet. Men så länge som kvinnorna har lägre löner än männen så är det ofta en ekonomisk realitet att det är kvinnan som väljer/förväntas vara hemma. Inom landskapsregeringen har jag hållit ett flertal diskussioner med facken för att höra deras recept för hur löneklyftan mellan kvinnor och män kunde minskas. Vidare har jag initierat en utredning som skall lyfta fakta och konsekvenser av olika insatser på lönesidan samt kommer 2007 att tillsätta en lönekommission med ett tydligt uppdrag att synliggöra problematiken och komma med förslag till åtgärder.

Våra attityder och värderingar på arbetsplatsen är också en viktig orsak. Jag hoppas att alla män som arbetar för jämställdhet aktivt stöder kollegor som tar föräldraledigt eller är hemma med sjukt barn och som på ett bra sätt tar ansvar för familjens obetalda arbete.Jag har initierat ett pris som för första gången skall delas ut på självstyrelsens 85 års dag. Fannypriset skall fungera som en morot och premiera en arbetsplats som gjort något utöver det vanliga för att främja jämställdheten.Jämställdhetsplaneringen där statistik hur jämställdheten ser ut på arbetsplatsen kommer att öppna upp en diskussion för hur situationen ser ut och målättningar formuleras för hur man vill att utvecklingen skall se ut.

Visst kan det också vara så att kvinnan inte vill ge ifrån sig "sin" ledighet. Här är det viktigt att analysera om det beror på traditioner och attityder och att det är för jobbigt att stå emot dem eller om det faktiskt är så att man verkligen vill.

Mot detta kan man ställa om pappornas prioriteringar styr till en del och vems behov som väger tyngst barnets eller arbetsgivarens behov och intressen.

En utveckling till ett jämställt förhållande där familjen delar på föräldraledigheten ger vinst till både kvinnan och mannen. Kvinnorna får en bättre möjlighet i arbetslivet medan männen vinner en närmare relation till barnen.

Jag kämpar vidare för att vi skall nå dit.

Yrkesskolans vernissage gör mig glad - klockren!

Ålands yreksskola har skapat en utställning angående kvinnans rösträtt 100 år och hade vernissage idag på Åland museum. Det är samarbete mellan åk 2 på sociala linjen och multimedialinjen.

Jag blev så glad av att se den. Inte bara för att jag själv har en roll i utställningen utan för att den är så proffsigt gjord. Jag har själv intervjuats och mina uttalande finns med. Allt från första telefonkontakten till intervjutillfället - där man nogsamt informerade om att intervju bandades men bara för att de själva lättare skulle minnas vad jag sagt (inte ens alla journalister kommer ihåg att göra det!) - till presentationen har andats professionalism.

Att dessutom sociala linjen och multimedia samarbetar kring ett projekt andas nytänkande och att man funnit att det bästa resultatet får man om man samarbetar med sådana som kompletterar en själv. Klockrent!

Elöverföringsavgiften - en fråga som sakta rullar framåt

- Nå blir det någon sänkning av elnätsavgiften? Den frågan har jag besvarat säkert 50 gånger under min tid i regeringen. Förväntningarna är stora bland ålänningarna och frågan har varit aktuell sedan 1999!
I mars 2005 kom frågan för första gången upp på rätt nivå - den högsta politiska - då jag träffade infrastrukturminister Mona Sahlin som genast insåg att det var en tagg i själen för oss ålänningar att betraktas som en region och inte ett elland när det gäller överföring av el mellan Sverige och Åland.
Mona Sahlin gav ett löfte om en utredning, tillsammans har vi utformat ett direktiv för utredaren och drygt 1 ½ år efter vårt handslag var utredaren tillsatt.

I går träffade jag honom. Han ansåg att våra argument om självstyrelsen var mycket intressanta och lovade att sätta sin jurist på granska våra argument. Förhoppningsvis kommer han fram till att avgiften borde avlyftas eftersom Åland i dessa avseenden bör betraktas som ett land och det finns en nordisk överenskommelse om att inga avgifter upptas mellan de nordiska länderna. Vårt problem är att vi är anslutna till regionnätet på den svenska sidan och att privata Vattenfall uppbär avgiften av oss som av de andra.

- Besluter regeringen att ingen avgift får lyftas av oss måste de lyda, hävdade jag.

Fast fullt så enkelt är det inte för det finns tydligen flera anslutningar som i ena änden är regionnätsanslutna (bl.a till Norge) och då gäller det att antingen lyfta av dessa avgifter också eller finna argument för varför Åland men inte Norge?

Vi jobbar på det!

Med en ängels tålamod

Nu är EU-uppdragen avklarade för i år. Det har varit en intensiv höst men jag är känner mig tillfreds med de åländska insatserna och tycker att vi gjort oss hyfsat hörda med tanke på att vi är 27 000 personer bland 450 miljoner europeer.

Många, åtminstone politiker, vet idag om att Åland finns och att vi har en speciell självstyrelse.

I morgon bär det i väg till Stockholm. Arbetet med att få elöverföringsavgiften avlyft mellan Sverige och Åland fortsätter. Jag har jobbat med frågan under hela min mandatperiod och den har sakta men säkert gått framåt - men nog går det långsamt - det gäller att ha en ängels tålamod. Men med tanke på att frågan under denna period för första gången kommit upp på politisk nivå, en utredningsman blivit tillsatt och vi fått vara med och formulerat utredningsdirektivet - så får jag väl vara nöjd.

Nu skall jag träffa utredningsmannen och informera honom om den åländska problematiken. Nästa vecka skall jag träffa ansvariga ministern Maud Olofsson och även briefa henne.

Härligt att veta att nyckelpersonerna känner Åland och Östersjöns behov

Det känns bra att konstatera att vi börjar uppfylla målsättningen med miljöhandlingsprogrammet. Under det år som jag nu aktivt arbetat med maritima strategin kan jag nu konstatera att landskapsregeringens miljöhandlingsprograms målsättning att bli en trovärdig medaktör börjar uppfyllas.

Våra egna miljöinsatser och med en kunnig tjänstemanna kår i ryggen har jag kunnat föra fram trovärdiga argument där jag visat att vi är seriösa och har sakkunskap bakom det som sägs. Kunskapen och argumenteringen har i sin tur öppnat dörrar till nya kontakter som i sin tur tagit till sig vad som framförts under resans gång. Det känns fantasktiskt att nu få feedback på allt arbete som lagts ner.

Jag märker att man lyssnar till vad jag säger och mina ändringsförslag går igenom!

Under året har jag fungerat som ALDE gruppens skuggrapportör. Jag har därmed fått äran att hålla gruppanföranden och framlägga förslag i gruppens namn. Jag har också deltagit i flera möten och konferenser där kommissionären och andra nyckelpersoner deltagit.

Det känns härligt att veta att alla dessa nyckelpersoner nu känner till Åland och Östersjöns problem.

Nu kan vi systemet och metoderna för att påverka - tänk om vi nu fick vår rättmätiga plats i EU-parlamentet! - det vore mycket enklare då.

Det har varit tyst - jag bubblar snart över

Pust! Det har varit en intensiv november månad. Lagtingsåret har öppnats och budgetdebatten blev rekordlång. Från landskapsregeringens sida jobbar vi aktivt med att få konferenser och möten till Åland - helst under lågsäsong. I november sammanföll tre större evenemang samma vecka! Dessutom har regionkommittén intensivt med möten just nu plus att "statsbesöket" till italienska regionen Aosta framskjöts från augusti till just november.

När det blir så här intensivt - tre resor på tre dagar, konferenser och kvällsmiddagar flera gånger per vecka osv har jag en princip att de stunder jag är hemma rör jag inte datorn. För jag vet sätter jag mig vid den så blir jag där.

Därför har det varit tyst på min blogg ett tag. Men jag bubblar nästan över av allt jag har att berätta och tycka till om. Jag återkommer!

Trevlig lilla jul till alla!

Saxat från svensk centerpartists blog

Annie skriver:

Centerpartisk dröm
Idag träffade jag centerpartiet på Åland. De har varit på besök hos oss i riksdagsgruppen för att lära sig mer om hur vi gjort i Sverige, både politiskt och organisatoriskt för att nå valframgångar.

Direkt efter Lantz hoppade jag in och presenterade vikten av personvalskampanj i en valrörelse. Om hur jag och alla de som hjälpt mig under hela kampanjen planerade och förberedde. Om min strategi och budget. Om mitt material och hur jag jobbade de sista månaderna, 90/10. 90 % utåt, 10 % internt.

Åland är en centerpartistisk dröm, på lilla ön finns det drygt tio kommuner som alla har sin förvaltning. Ett decentraliserat samhälle. Mer Åland skulle jag vilja säga, utifrån ett konstitutionellt perspektiv.

Liberalerna vill ge Gun Carlson den avgörande rösten

Ett nytt lagtingsår har inletts och med det har också talmansvalet avgjorts. Valets överraskning var att liberalernas talmansfavorit är Gun Carlson. Som centerpartist välkomnar jag självklart att min partikollega är favorit hos liberalerna och glad över att liberalerna anser att hon är den som skall ha den avgörande rösten när lagtingets röster väger lika. Jag har stora förväntningar på hur detta kommer att prägla liberalernas politik under lagtingsåret.

Vem lobbar för folket?

EU hotar med böter… det är ett vanligt budskap som våra medborgare möter och den bild som man får av EU på Åland idag. Det handlar allt för ofta om bekymmer och problem. På kort tid har vårfågeljakten förbjudits, lagstiftning om förbud mot försäljning av snus framtvingats samt nu det senaste - hot om böter för att ett område - Nyhamn-Båtskärsarkipelagen - inte SPA-klassats. (special protected area)

Jag passade förra veckan på att visa rubriker från Ålandstidningen då kommitténs konstitutionella utskott hade möte och diskuterade EUs öppenhet och hur EU kan närma sig folket och stärka sin legitimitet.

Kommissionen har fått informationen att den sällsynta alförrädaren setts på Nyhamn-Båtskären och eftersom det är en globalt hotat fågelart bör området klassas som ett SPA-område enligt kommissionen. På Åland skall vindkraftverk uppföras på det aktuella området.

Jag framförde att vi har orsak att misstänka att alförrädaren används för att försvåra vindkraftsutbyggnaden. På Åland är vi helt övertygade om att vindkraft och fåglar kan fungera tillsammans.

Både i vårfågeljaktsärendet och nu gällande värnandet av alförrädaren har lobbyorganisationer varit aktiva.

Sakkunniga jag talat med anser att grunden för att tvinga fram ett SPA-område just i Nyhamn-Båtskärsarkipelagen bygger på svag grund. Alförrädaren kan visserligen ha vistats där men den är mycket rörlig och har setts på flera platser på Åland under olika tidpunkter - vi kan ju inte SPA-märka hela Åland !

Endel lobbyorganisationer har starkare inflytande på kommissionen än andra. Birdlife var med och följde den muntliga förhandlingen då vårfågeljakten behandlades. Enligt uppgift skickades lappar från lobbarna till kommissionens representant.

Det var lyckosamt att det just vid detta möte behandlades ett ärende som handlade om EUs öppenhet och just bl.a om hur kommissionen skall hantera lobbyorganisationer.

Jag framhöll att det är viktigt att det formuleras spelregler för lobbyister och att de registreras och att allmänheten kan få insyn i vilka organisationer som lobbar.

Dessutom ställde jag mig frågan vem det är som lobbar för folket? Det är svårt för medborgarna att följa med hur beslut fattas inom EU.

Jag stödde förslaget att ministerrådens möten i framtiden skall vara öppna.
I dag kan ministrarna åka hem till sina länder och belasta EU för svåra beslut som fattats. Blir mötena öppna har medborgarna möjlighet att följa sina ministrar och hur väl de försvarar landets linje.

Dokumentet grönboken – europeiskt initiativ för ökad insyn kommer att behandlas igen den 29 november. Inför det mötet kommer jag att skriftligt anföra mina synpunkter.

Fördomar är till för att spräckas - ibland lyckas det

Det var en middag efter ett möte utanför Åland. Normalt brukar jag söka mig till sällskap där många nationaliteter är blandade. Framför mig var ett bord med en plats ledig - alla runt bordet var finländare. Jag valde att sälla mig till det finländska sällskapet denna gång. Jag gick fram till bordet och slog mig ner. Med en hastig rörelse steg mannen mitt emot mig upp. Inte så som man gör när man ursäktar sig och uppsöker toaletten eller skall ringa ett samtal - han steg upp för att jag satt mig ner.

Snabbt förklarade en i sällskapet att mannen deklarerat att han inte kan äta tillsammans med en sådan som jag. Han var mån om och ville förtydliga att alla de andra tyckte att han var fånig att jag inte skulle bry mig om detta utan de ville verkligen ha mig vid bordet.

Måltiden inleddes men den smakade inte. Jag kunde inte släppa tanken på hur en människa som jag aldrig någonsin träffat inte kunde tänka sig att äta tillsammans med mig. Mina tankar gick till Jesus, den befläckade kvinnan och fariseerna. Men vad hade jag gjort för att bli så oren?

Jag kunde inte hålla mig utan vädjade om en förklaring från de andra glatt skojande och konverserande vännerna runt bordet. "Det är så Britt att han kan inte tåla ålänningar eftersom man som finskspråkig på Åland inte har rätt till rättegång på sitt mordersmål finska vid behov". Varför skulle han inte få det undrade jag. Grundlagen gäller på Åland lika väl som i Finland - oavsett vilket modersmål du har så har du rätt att uppträda i rätten på ditt modersmål.

Lätt upprörd över att ha blivit fel informerad, lurad, stegade en av herrarna i väg mot mannen som lämnat bordet och uppehöll sig vid honom en god stund. När han kom tillbaka informerade han om att han upplyst mannen om hur det ligger till med rättegångsspråket på Åland. Efter en liten stund kom mannen lomande tillbaka till bordet med tallriken och glas och sträckte fram handen för att be om ursäkt. Vilken givetvis godtogs.

Kvällen fortsatte i glad anda och maten smakade gott - mannen är förlåten men den här episoden glömmer jag aldrig!

Tänk om alla vore så konstruktiva...

Vid mitt besök vid svenska teaterhögskolan hade jag glädjen att ta del av lektioner då studenterna framförde snuttar av kända skådespel. Efter sina framföranden samlades alla för att ge kommentarer på vad som framförts. Efter diskussionen var det min tur att ta till orda. Jag funderade över hur jag skulle få till en naturlig övergång och valde att peka på vad politiker och skådespelare har gemensamt - att få ut sitt budskap på ett övertygande sätt. Vad jag tyvärr kunde konstatera var att politiker sällan ger varandra uppbygglig kritik. Skådespelarstudenterna däremot sparade inte på att ge feedback till varandra men aldrig utan att ge ett alternativ hur det kunde förbättras. "Du Anna - de var för lågmäld i din framtoning - tänk om du skulle komma in från andra hållet och dra in ett ljudligt andetag innan du för fram din replik till Anders". Något för oss politiker att ta efter - kritisera gärna men ge ett konstruktivt alternativ - det skulle föra debatten framåt!

En vecka med budget, toppmöte, albanuskryssning och självstyrelselektion

Det har varit en hektisk vecka. Inom landskapsregeringen arbetar vi som bäst med budgetförslaget för 2007.

Torsdag eftermiddag reste jag till Helsingfors. Huvudorsaken var att jag var inbjuden att delta i EU-ministrarnas informella jämställdhetsmöte. Jag är mycket nöjd med mötet - självstyrelsen behandlades med respekt.

Eftersom varje land endast har en taltur så hade jag ingen möjlighet att tala på själva mötet. Om jag hade tänkt på det så skulle jag försökt att förhandla mig till att få tala ändå - som en inbjuden gäst från en lagstiftande region. Tjänstemännen trodde inte att det skulle ha lyckats - men det harmar mig ändå att jag i inte kom på det före och tog upp diskussionen med minister Tuula Haatainen.

Vid middagen där jag placerades vid ett av honnörsborden deltog också president Tarja Halonen. Hon höll ett mycket avspänt och bra tal om aktuell jämställdhetsproblematik.

Jag har haft en stående inbjudan till svenska teaterhögskolan i Helsingfors. Nu passade jag på att tacka ja till den. Eleverna på tvåan skall turnera i den finlandssvenska skärgården i sommar och då förstås också på Åland. Åländske studenten Alfons Röblom hade konstaterat att flera av hans studiekompisar nog visste "att det var något speciellt med Åland men att de inte riktigt visste vad". Därför ringde han och bjöd in mig för att ge dem en rejäl dos självstyrelsekunskap.

På kvällen såg jag "Clockwork" tillsammans med dem på teater Viirus. Se den om du har möjlighet!

På fredagen hann jag också besöka strömmingsmarknaden. Tillsammans med vice lantrådet Jörgen Strand agerade jag värd för två kryssningar med inbjudna politiker, tjänstemän och journaliser. På agendan fanns aktuella ålandsfrågor. Kryssningen är en tradition sedan 18 år tillbaka och är ett utmärkt tillfälle att i lugn och ro diskutera och utveckla framtidstankar om Åland och diskutera aktuella ärenden. Synd bara att så få politiker dyker upp.Däremot är det alltid gott om journalister - vilket förstås är bra för Åland.

En journalist, medlem i politiska journalisternas förening, konstaterade efter diskussionen att paf-konflikten borde analyseras ur flera olika dimensioner i finländsk media - hoppas det leder någonstans.

Nu skall jag iväg och heja fram United tjejerna - sista hemmamatchen. Efter det skall jag på centerns centralstyrelsemöte.