Alla som vill skall få delta i majoritetens religionsundervisning

Grundskolelagen behöver ändras så att alla som önskar skall ha tillträde till majoritetens religionsundervisning och inte automatiskt hänvisas till livsåskådning. Lagstiftning kommer!

Gymnasialstadiet indelas i två skolor med en direktion

Lagtinget har diskuterat morgondagens gymnasialstadieutbildning. Två skolor under en direktion samt en gemensam ekonomi och administrationsenhet. Vänlig debatt med nästan total enighet. Målet är utstakat - nu är det för mig och de som jobbar inom skolvärlden att verkställa.

ungdomsarbetslöshet, Pommern och Roffe Lindqvistpris mm

Inledde dagen med ett möte med AMS och ÅSUB. Bra avstämningar i en av de viktigaste utmaningarna - ungdomssysselsättningsläget. Därefter har vi analyserat anbuden på Sjöfartsmuseet och haft gruppmöte. Vid lunchmötet utsåg vi de som skall nomineras till Roffe Lindqvist-priset. Eftermiddagen innehöll lagtingsdebatt och kaffekalas som Sirpa, 50 bjöd på. Sen var det dags för avstämning kring gymnasiereformen och ett möte med Mariehamns stad om Pommern. Ytterligare hann jag med ett antal föredragningar innan jag formulerade gruppanförndet inför morgondagens budgetremissdebatt i fullmäktige. Nu räcker det för idag. Soffan kallar.

Stipendier och Guldfest!

Sitter på Ålfen på väg hem efter Plantingstiftelsens styrelsemöte. Vi har fördelat stipendier till forskare och studerande vid svenska högskolor. Passande har jag alltså spenderat tre timmar i Stockholm på självaste Svenska dagen. Vi hade mycket kvalite att välja bland. Fina sökande från Åland! Vilket kommer att visa sig i tilldelningen...


Efter båtturen blir det snabbdusch och uppvaktning av Åland United. Guldfest!

En budget med ansvar för en trygg och modern framtid

Så var budgeten för 2010 offentliggjord. Jag konstaterar att vi det inte handlar om att göra sig populär utan det handlar om att visa att
man kan ta ansvar och få ålänningarna att känna trygghet över att vi kommer att klara krisen och kunna bibehålla en god nivå på samhällsservicen framförallt inom våra kärnområden. I budgeten föreslås en rad åtgärder, dels i led att åstadkomma en strukturell balans i landskapets budget på lång sikt och dels för att på kort sikt åstadkomma besparingar. Att arbeta med inbesparingar innebär inte automatiskt en nedmontering. Som vår ledstjärna har vi tvärtom utveckling hela tiden i åtanke.

Utbildningen är ett prioriterat område. Trots det har givetvis inte utbildningsbudgeten kunnat gå ograverad förbi utan inbesparingar. Vårt ansvar är att se till att vi långsiktigt kan hålla en hög nivå med hanterliga undervisningsgrupper i grundskolan och att vi på gymnasialstadiet kan erbjuda våra ungdomar en studieplats så att de inte i unga år skall behöva lämna Åland samt en högskola som svara mot näringslivets och de offentligas behov så att Åland kan utvecklas. För att stimulera sysselsättning och även möta upp samhällets behov av flexibilitet vad gäller kompetens är det även mycket viktigt med en fungerande vuxenutbildning. Särskild uppmärksamhet kommer vi 2010 att rikta mot resultatet från undersökningen hälsa i skolan i syfte att främja våra ungdomars psykiska välmående. Ett mycket starkt vakande öga och beredskap för insatser har vi även för att stävja den stigande ungdomsarbetslösheten.

Inom kultur och idrottsområdet är jag glad att vi kunna upprätthålla ungefär samma nivå som tidigare år. Under tider som dessa är tillgång till kultur, föreningsliv och idrott oerhört viktigt.

”De är inte kloka, de där Ryssarna”

Jag har läst "De är inte kloka, de där ryssarna" av Anna-Lena Lauren. En fantastiskt underhållande bok som ger en verklighetstrogen bild av den ryska själen. Något ingen guidebok kan konkurrera med. Av boken har jag lärt mig att mannen är familjens huvud medan kvinnan är nacken som bestämmer i vilken riktning huvudet skall vridas.Kvinnoran är varken dummare eller svagare än männen, tvärtom men det är ingen som har talat om det för karlarna.

Stabilitet är viktigare än demokrati. Demokrati är en lyxfråga för många. Ryssarna vill inte gå ut på gatorna och demonstrera, de vill ha sina löner och pensioner i tid. En som Anna Lena pratat med konstaterar att det är svårt att känna varför man skall känna solidaritet för samhällets olycksbarn, tiggare tex när man själv kämpar hårt varje dag för att överleva.

Sannolikt finns det inget system som sammantaget har tagit livet av så många människor som kommunismen. Detta diskuteras inte i Ryssland. Man diskuterar inte ett enda blödande sår i den ryska historien. Finns en risk att samhället aldrig går framåt så länge man inte vågar se historien i vitögat

Att bli politiker i ryssland är en affärside. Den som klarar att bli invald i duman har sin ekonomiska framtid tryggad. En välbetald arbetsplats, med tillgång till information utan att de behöver ta politiska ansvar för ett enda beslut.

Det är äldigt viktit hur saker och ting ser ut i Ryssland. Mobiltelefonen ä en statussymbol av rang. Det är inte telefonens praktiska egenskaper som avgör utan vilken image den ger dig.

Rysslands absolut störta problem är att den fortfarande inte är en fungerande rättsstat. Lagar och regler finns bara för syns skull. Medborgarna känner inte varför de skall behöva följa dem och har ingen känsla för det allmännas bästa. ” varför skall man vara solidarisk med ett samhälle som inte är solidariskt mot en?” Stats- och kommunalanställda är djupt föraktade.

Man påverkar inte genom politik. Man påverkar genom att bygga upp en relation till makten.

Kreml kontrollerar en hel del i samhället men inte hela samhället. Anna Lena Lauren är helt övertygad om att Putin inte har någonting att göra med mordet på journalisten Anna Politkovskaja. Hon blev martyr och har av västvärlden tillmätts ett värde som Putin aldrig anset att hon haft.


Livet går ut på att varar tillsammans med vänner och släktingar. Arbetar gör man för att kunna leva.
Ryska vodkakulturen är gammal. Var och en vet hur man skall uppföra sig vid matbordet och på parkbänken, för dricka gör man för att ha roligt tillsammans – med betoning på tilsammans.
Den kollektivistiska ryska kulturen triumferar över den finländska individualistiska och dess depressiva tendens att dricka för drickandets egen skull.

Ålands museum fyller 75 år

Ett museum förmedlar vilka vi är , var vi kommer från och ger oss också inspiration till vart vi är på väg.

I torsdags firade vi att Ålands museum förmedlat kunskap och underhållit oss i 75 år.

Den första skriftliga initiativet till ett åländskt museum hittar man i Ålandstidningen den 24 april 1897 dvs för en god bit över hundra år sedan. P HJ Olsson skriver att det är dags att rädda vad som räddas kan och avser alla de besökande uppköpare som lade beslag på antika värdefulla föremål och förde dem från Åland.

Under 1970-talet förverkligades projekt 77. I augusti 1979 påbörjades bygget av den efterlängtade museidelen i projektet som till övriga delar färdigställts genom Hotell Arkipelag och Självstyrelsegården.

Arkitektkontoret Classon och Sörling planerade museets nya basutställnig tillsammans med experter från statens historiska museum i Stockholm och vår egen personal. 1982 fickÅlands museum för sin fina utställning motta Europarådets museipris. Något som också ledde till fantastiska besökarsiffror för museet.

Museet är ett högkvarter för kulturen en viktig kulturpolitisk satsning.
Årligen visas ett antal specialutställningar vid Ålands museum. Särskilt minns jag ”Den taturerade ålänningen” som 1994 blev en av museet allra största besökarfrmgångar och den har även varit på turne i Norden. Verksamheten är under ständig utveckling och museet blir allt mer en mötesplats för ålänningar och turister och en naturlig plats att söka kunskap ifrån för våra studerande. Museet spelar en viktig roll för vår identitet och det är alltid lika härligt att ta med vänner och bekanta bortifrån till museet och visa och berätta.

Basutställningen är i det närmaste intakt. När man kom till museet när utställnigen var ny inleddes besöket med en film för att man skulle sättas in i vad man som besökare skulle få möta. Den här filmen har så dålig kvalite idag att man inte kan visa den längre. Det finns ett starkt behov att förnya utställningen och moderinisera den så att den skulle bli minst lika lätt att ta till sig idag som då. Beysningen i museet är också så vass i sitt ljus att många föremål inte kan visas varför ny belysning är nödvändig vilket även skulle möjliggöra att fler nya föremål kunde plockas fram och visas. Vart efter man förnyar belysningen så kommer man även att fundera på vad som skall sättas i fokus och hur. Vissa utställningsdelar saknas också, här finns väldigt lite om självstyrelsen och om vårt midsommarfirande. Vilket vore trevligt att kunna lyfta fram.

Passa på att se utställningen om museets utveckling. Den är både innehållsmässigt intressant och oerhört snyggt presenterad!

Jag har haft ett härligt höstlov. I fredags var jag med Johan 10 år till Naturhistoriska museet i Stockholm. Fantastiskt ställe - roligt och lärorikt. Vi hann med fyra fantastiska utställningar och en cosmonova 3 D film innan vi åkte in mot stan för en kebab i hötorgshallen följt att premiärvisningen av UP. Alligenom lyckad dag!

Maja och Janne fick mig i tårar

Var på Vårdö bönehus förra helgen och firade minnet av Anni Blomqvist med anledning av att hon skulle ha fyllt 100 år i år. Ett fantastiskt program - värdigt firande. Paret på bilden fick mig i tårar. Så rörande och vackert!

Sommarbarn av Katerina Janouch

I väntan på att jag skall få tag på Katerina Janouchs senaste ” Systerskap” har jag läst Sommarbarn”. Jag har läst allt jag fått tag på av Janouch och jag är imponerad av att hon lyckas skildra så vitt skilda ämnen så bra. I ”Sommarbarn” får vi följa Katia (självbiografiskt) som flyttar med familjen från Tjeckoslovakien via Danmark till Sverige. Katia flickan som helst av allt vill bli ljushårig och blåögd och svensk. Hur avskyvärt hon behandlas i skolan av sina ”kamrater” och hur hon trivs som sommarbarn på en Herrgård i en varm överklassfamilj men samtidigt slits av sitt dåliga samvete för att hon trivs och upplever att hon sviker och raderar sina egna rötter och sin härkomst. Helt klart läsvärd och berörande. Men inte den starkaste hon skrivit. Hittills här det Bedragen och Anhörig som gjort starkast intryck.

Drakkullen på Ängsbacken är invigd

Hur barns utemiljö ser ut påverkar barns hälsa och välmående.

På en bra dagisgård skall det finnas varierande lekmiljöer. Man skall få lust att leka när man kommer ut och det skall vara roligt för alla både för flickor och pojkar. En god utemiljö skall vara en plats för kreativa projeket. Framför allt på en bra dagisgård skall man få lust att springa, sitta, klättra, leka upptäcka.

Jag tror också att ju mer naturmark man har –desto bättre. Det är något som både föräldrar och politiker försökt få till mera av på Ängsbackens gård men riktigt så mycket som vi ville fick vi inte. Men en bit österut kommer staketet att flyttas.

Däremot fick vi ett fint och spännande projekt till Ängsbacken. För 1% av byggkostnadera har konst köpts till dagisgården. Konst av Caroline Pipping ”Port Douglas”, Satu Kiljunens landskapsträd samt Markus Kåhres Igloo. Alla skyltar och daghemmets logo har konstnären Eva Maria Mansnerus gjort inspirerad a teckningar som barnen har gjort.

Förutom konstinköpen har barnen varit med och planerat delar av gården. Det är ju personal och barn som tillsammans skall vara på gården – därför är det viktigt att de också får vara med och tala om hur en bra gård ska vara.

Barnens och personalens goda idéer har sedan Tiina Holmberg använt när hon sist och slutligen planerat hur den skulle bli och se ut.


I torsdag var det dags att inviga gården med en riktig kull-turfest.

Jag tycker att Ängsbackenprojketet på många sätt varit mycket lyckat och lyfter fram både vikten av kultur och konst i våra offentliga miljöer men också hur viktigt det är att låta dem som skall vistas i olika miljöer verkligen få vara med och påverka resultatet.

Kanske det här projektet givit våra unga en tro på att det faktiskt går att påverka om man engagerar sig – något som bådar gott för framtiden och engagemanget för vårt stad och vårt Åland.

Jag hoppas att drakkullen skall fyllas av lek och ta fram mycket lust och skratt alla dagar.

Vad underbart!

Svänger in på gården vid halv sex. Äntligen fredag. Är ganska trött efter en intensiv vecka då det har varit arbete även alla kvällar. Möts av doften av mat. Dottern står vid spisen och plockar ut en stek ur ugnen. Bordet är vackert dukat. Skinkstek, sås, potatis, äppelmos och en härlig sallad med coctailtomater och champinjoner. Fruktsallad med syrlig sås i höga glas. Jag slår mig ner, äter och njuter tillsammans med de mina. Gott. Skönt. Ungdomarna har spenderat eftermiddagen i köket för att överraska mor när hon kommer hemsläpande från jobb. Nu skramlar det i köket. Disken. Underbart. Det här kommer jag aldrig att glömma.

Den viktigaste demokratifrågan

Idag har jag med genusglasögon granskat vårt förslag till allmän motivering till budgettexten. Jag anser att jämställdhet är den viktigaste demokratifrågan, alla kan vi indelas i gruppen kvinna eller man och utifrån våra förutsättningar skall vi ha samma rättigheter.

Det är spännande när man tar sig tid och funderar över – vems kulturarv är det vi visar upp på våra museer? Vilka är det som får del av våra kultur/idrottspengar? Skiljer sig kvinnlig och manlig kultur ifrån varandra? Vad kan vi göra för att få mer blandade undervisningsgrupper på gymnasialstadiet? Totalt sett finns ungefär lika många pojkar och flickor men där studievalet följer ganska traditionella mönster.

Förändringen går i små steg framåt men för att utveckling skall ske behöver vi fundera på dessa frågor och framförallt ställa dem och börja tänka nytt.

En enkel regel jag brukar försöka följa är – vem blir glad av det här beslutet?

Anhörig – en viktig roman av Katerina Janouch

Jag har fått ögonen på Katerina Janouch och sträckläst tre av hennes böcker. Jag blev genast fäst vid hennes sätt att skriva – så naket och så på pricken. Det kanske blir så när man kombinerar sitt uppdrag som sex- och samlevnadsexpert med författarskap.

Först läste jag ”Bedragen” – som är hennes senaste i pocketform. Första delen i en romanserie om barnmorskan Cecilia Lund. Fast jag själv inte hör till skrået så tror jag att hon har skildrat upplevelser från sitt viktiga yrke på ett fantastiskt levande och ärligt sätt. I övigt handlar hennes bok som titeln avslöjar förstås mycket om hennes och makens relation. Så snart tillfälle ges kommer jag att kasta mig över uppföljaren ”systerskap”. Den skall komma i september.

Den andra jag läste var ”Dotter önskas”. Även den mycket direkt – beskriver familjehemligheter, längtan, tabun och framförallt relationen mamma dotter. Det handlar om kärlek som är allt annat än okomplicerat och en bok som öppet och ärligt vädrar frågeställningar som kanske sällan annars kommer upp i ljuset.

Den tredje jag läste är kanske ändå den viktigaste. Boken ”Anhörig” utgår från Katerinas egna livserfarenheter med att leva som medberoende och dessutom småbarnsförälder. Romanen är ruggig och stark. Även denna är så nära att man upplever att man är inne i familjen och smygtittar. Jag lärde mig massor. Jag antar att de som levt eller lever med en man som är beroende känner igen sig. Hon skrev boken just därför – för att visa på hur lite omgivningen och myndigheterna vet om hur det är att leva med alkoholism och vara medberoende. Bland annat konstaterar hon att man aldrig kan veta när en missbrukare menar allvar. Med missbruk finns inga garantier, hur gärna man än vill som anhörig. Missbrukaren härnger tätt ihop med sitt missbruk. Hon beskriver också det hon påstår att en icke-missbrukare inte kan veta – hur kroppen skälver och rister för att den inte kan vara still, hur fötterna går och går fast man sover, hur kroppen plötsligt spänns i en båge för att en kramp hugger till i övre delen av magen. Att ångesten tar över och hjärtat klappar hårdare och hårdare. Att man inte känner igen sin egen spegelbild och att suget efter kokain är så starkt att drivkraften gör att man är beredd att sälja sin fru och sina barn, sin gamla mamma och beredd att pantsätta huset och allt man äger och har. Man har skrivit kontrakt med kokainet, i sitt eget näsblod har man doppat penseln och är fast, kan inte ta sig loss och vill inte ens. Han har lovat och vill inte men slår ändå numret till kokainlangaren, han vill inte gå dit men går ändå – fötterna lyder honom inte. Bara en gång till. Han ryser till av madame kokains intrång och är än en gång beredd att gå under för hennes skull.

Hon beskriver även hur hon själv prövat på kokain i unga år. Hon kallar det för att vara kokainnovis. Där också de flesta stannade. De behövde inte stifta bekantskap med det mindre glamorösa fejset. ”vi stiftade bekantskap med kokainet genom att pussa henne på kinden, en hård iskall kind, en ytlig kyss. Sen tappade hon intresset för oss. Vi var inte värda hennes uppmärksamhet. Hon fokuserade istället på bättre offer”. När hon väl hittade den som skulle bli hennes kunde ingenting stoppa henne.

Boken som även borde läsas av alla som jobbar med missbrukarvård visar på hennes erfarenheter och frustration över att myndigheterna inte egentligen riktigt visste hur det var att leva med en missbrukare och hur bortglömd och ensam man var som medberoende och hur svårt barnen hade det.

Hon berättar i en interju att hon skrivit boken i raseri och att det kändes viktigt att beskriva hur sjuk hon var i medberoendet.

En oerhört viktig bok som beskriver ”det snygga missbruket”.

Landskapets underskott är som hela utbildnings- och kulturbudgeten!

Dagarna präglas av budgetbehandling. Jag gillar att göra upp förslag till budget - att gå igenom hela förvaltningen, allt vi sysslar med, föreslå förändringar, bidra till förbättringar...

Men i år är det tuffare än vanligt. Vårt isolerade underskott för 2010 är 57 miljoner euro. Det skiljer en bra bit över 100 miljoner mellan bokslutet för inkomsterna 2008 och budgetprognosen för 2010. Från dryga 330 miljoner till 220 miljoner i runda tal.

Det är svårt att greppa så här enorma summor. Jag brukar likna vårt underskott med att det faktiskt motsvarar hela landskapets utbildnings- kultur och idrottsbudget. Alltså allt det som vi betalar i landskapsandelar till våra grundskolor, kostnaderna för alla våra gymnasieskolor, hela högskolan, alla studiestöd, våra sevärdheter och museer, alla förenings och kulturbidrag alla idrottsanslag, medis, folkhögskolan och musikinstitutet, bidragen till våra bibliotek - om vi la ner allt det här så skulle vi komma upp på noll - så stort är underskottet 2010.

Men kan också likna det med en familj som lever på 3000 € och får det att gå jämnt upp - att den familjen inom kort har 2000 att röra sig med. Då gäller det att fundera på hur man kan få nya inkomster, vad man kan klara sig utan och om man kan få ner sina kostnader på något sätt.

Det är det vi kämpar med just nu - att få landskapet Ålands utgifter anpassade efter inkomsterna. Det är tufft och krävande! Det gäller att göra de rätta prioriteringarna, finna nya vägar och se till att samhället ändå fortsätter att utvecklas på ett bra sätt.

Fotboll och politik

En dag fylld med fotboll. Skjutsade Erik till morgonbåten. Han åkte med p-18 till Märsta för att möta Valsta Syrianska. Det blev förlust men en upplevelse, tyckte Erik.Johan har deltagit i cup för pojkar födda 1999 och både vunnit och förlorat och fortsätter i morgon bitti med match kl. 8. Våra IFK herrar mötte Tampere U och fick se sig besegrade med 1-0. Hett lär det ha gått till eftersom en spelare tagit sand från längdhoppsgropen och slängt i ögonen på Ingves. Lät inte bra att Johan Carlsson med 1-0 i nacken trasslar att han blir utvisad… Jag såg förutom endel av min Johans matcher på Backeberg även Åland United vinna i Markusböle mot HJK: Strålande tjejer – även om matchen inte var den bästa jag sett så fick ni kämpa – gjorde det och vann!IFK damer har dessutom kvalificerat sig för division III idag. Grattis!

Det är lördagkväll. Jag är skönt trött. Det har varit en intensiv vecka med EU-mötet i Alandica, följt av en hel del media både intervjuer, debatter och presskonferenser. Vi har diskuterat jordbruksstöd, vikande besökar siffror till Ålands museum och JK:s klagan på tillsättande av rektor vid högskolan utan att lediganslå den.

Vi jobbar kontinuerligt med att följa upp sysselsättningssituationen för ungdomar och det kändes skönt att i fredags få uppgifterna om att läget faktiskt ser riktigt hyfsat ut. Ovanligt bra för ungdomarna som gick ut nian i våras i varje fall. Vilket vittnar om att vi lyckas med rekryteringen och fördelningen av platser till gymnasialstadiet.

Vi har även jobbat en hel del med de framtida möjligheterna för våra ungdomar att söka till svenska högskolor efter att Sverige byter system 2010. Vi informerar, argumenterar, påpekar – men bestämma hur de skall besluta – kan vi ju inte.

Och så har det varit en hel del om ersättande skolor. Jag har fullförståelse för alla som skulle önska att jag skulle komma med trollspöet och säga att landskapet betalar för en ersättande skola. En ersättande skola är till för att ersätta grundskolan med en alternativ pedagogik och för att den inte skall äventyra den underlaget för den kommunala grundskolan har lagtinget beslutat att det är förläggningskommunen som skall göra upp avtal med den ersättande skolan om finansieringen. Något som förstås inte Lappoborna gillar. Men det handlar om lika behandling och till syvende och sist är det kommunen som har beslutat att Lappo skola skall läggas ner.


I fredags hade jag glädjen att få gratulera skolbibliotekarie Elsbeth Randelin för hennes fina utmärkelse som hon fått för att stimulera eleverna till läsglädje. Vi förde en hel del intressanta diskussioner om vilka möjligheter hon ser på förmedling av läromedel nu när läromedelscenteralen så småningom inte kommer att finnas mer. Ett beslut som inte är roligt att fatta men betänker man att landskapets budgetunderskott nästa år är större än hela budgeten för kultur och utbildning – studiestöd, museer alla skolor och andelar till grundskolorna så tror jag att de flesta inser att vi är tvungna att göra impopulära beslut som drabbar den enskilda eleven så lite som möjligt.

Bryssel kom till Åland

Det har flaggats internationellt vid våra hotell och ett internationellt inslag har funnits i stadsbilden under ett par dagar. Nu har "Bryssel" lämnat Åland. Regionkommittens utskottsmöte och seminarium är till ända och det har varit två fantastiska dagar där Åland och vår självstyrelse fått stort utrymme.

En av höjdpunkterna var när vår ordförande (för övrigt väninna med Jackie Kennedy!) vid presskonferensen tillkännagav att hon under dessa två dagar kommit underfund med att hon fått ny insikt och lärt sig så mycket nytt att hon erkände att hon fattat en hel del felaktiga beslut...

Det var oerhört skönt att höra eftersom hon varit en mycket stark person som konsekvent varit emot att ge lagstiftande regioner mer att säga till om...

Europa är här idag

Nu står jag i startgroparna för att få hälsa Regionkommittens konstitutionella utskott välkomna till Åland. Missionen för dagens möte och morgondagens seminarium är att förmedla så mycket ålandskunskap som möjligt och att skapa ett system att olika styrelsesätt på olika nivåer skall passa bättre in i EU lagstifningen och beslutsfattandet. Ovärderligt för EU för att skapa tilltro och legitimitet hos medborgarna!

Vi håller tummarna för lyckade mötesdagar!

Många har Öppna högskolan att tacka för mycket!

På Åland finns det oerhört många som har Öppna högskolan – tidigare Ålands sommaruniversitet och Ålands högskola - att tacka för så mycket. Fyrtio år av sjudande aktivitet, nytänkande och kreativitet har betytt mycket för den åländska utbildnings- men också bildningsnivån. Ett imponerande antal personer har på ett eller annat sätt studerat vid den – många har kompletterat sina utbildningar, andra har avlagt större delen av en examen och därmed genom den öppna högskolan påbörjat en helt ny livsinriktning.

Finessen är att Öppna högskolan verkligen är öppen – det vill
säga att hugade är välkomna att studera och avlägga kurser här
oavsett tidigare skolgång och studiebakgrund – och därmed en viktig aktör i det livslånga lärandets tjänst.

Den öppna högskoleundervisningen har även fyllt en viktig
funktion för att göra Åland lite mer jämställt. Många kvinnor, som av olika orsaker avbrutit sina studier – eller kanske aldrig påbörjat några och som av familjeskäl eller ekonomiska orsaker inte haft någon möjlighet att studera på heltid – har tack vare den öppna högskolan getts möjlighet att deltidsstudera på kvällar och helger vid sidan av familj och arbete och därmed fått helt nya möjligheter.

Mycket av den öppna högskoleundervisningens framgångar och profi l har formats av eldsjälen, enhetschefen Brittmari Wikström. Hon är den öppna högskolan personifierad. En stor del av den öppna högskoleundervisningens popularitet har sin orsak i att Brittmari aktivt följt med vad som händer inom utbildningsområdet i vår omvärld och tidigt vågat föreslå idéer för utveckling.

I vårt småskaliga samhälle är Öppna högskolan en viktig bildningsinstitution och dess flexibla organisation kommer alltid att ha en plats att fylla på Åland. I takt med den ökande komplexiteten i samhället växer behovet av kvalificerad kunskap och under olika konjunkturer behövs olika fortbildningsinsatser och utbildningsmöjligheter
både för den privata och offentliga sektorn.

Skolfreden är utlyst - må den skina hela året

I dag utlyses skolfreden på Åland. Det är oerhört viktigt. Skolfred utlyses i början av varje läsår. Målsättningen är att påminna oss om att alla har rätt till en trygg och jämlik inlärningsmiljö.

Det betyder att ingen ska mobbas, ingen ska diskrimineras, ingen ska lämnas ensam utan att alla tas om hand och att alla ges möjlighet att komma till skolan på morgonen utan att vara rädd för vad som kan hända under dagen. Det får inte vara någon skillnad om man är pojke eller flicka – ingen skall behöva känna obehag av att andra tafsar på en eller kommenterar ens kropp. Med andra ord ska alla få arbetsro - ni elever ska ha möjlighet att jobba med ert skolarbete i lugn och ro och alla lärare ska ha möjlighet att utföra sitt jobb utan störningar. Meningen är att forma skolan till en plats som det känns bra att komma till. Är man trygg och mår bra så går det också lättare att lära sig nya saker. Egentligen är det väldigt enkelt. Är vi vänliga mot varandra så får vi vänlighet tillbaka!

Ordet mobbning innebär en otrevlig handling mot en kamrat. När vi pratar om mobbing tänker vi ofta på sånt som händer på skolgården eller i klassrummet. Att någon knuffar eller slår eller att någon fnissar åt vad som sägs i klassrummet. Men det kan också handla om att man låtsas som om kamraten inte finns bara vänder ryggen till och stänger ute en kamrat ur gänget eller pratar bakom ryggen på någon. Men det finns också mobbing på fritiden och det finns mobbing i den nya tekniken. Jag att man kan få elaka mess i sin telefon eller på Internet.

Under stafettkarnevalen i våras gjordes en undersökning bland skolungdomarna och den visade att nästan en fjärde del av eleverna i årskurserna 3-6 någon gång blivit utsatt för elektronisk mobbning. En av de intervjuade berättade att man lagt ut fula bilder på honom på Internet, en hade fått elak e-post, någon hade blivit mobbat för sina kläder på MSN en annan hade blivit utsatt för att osanna rykten hade spridits om henne över Internet.


Vi kan alla påverka nätets innehåll och vi kan försöka öka både vår egen och andras trivsel. Du har rätt att bli lämnad i fred. Var därför noga med vem du pratar med på Internet och vad du berättar om dig själv. Träffa inte personer som du har lärt känna via Internet ensam.
Kom ihåg att också andra nätanvändare har känslor. Behandla dem på samma sätt som du vill att de ska behandla dig.


Av de som blivit mobbade på Internet eller via telefonen vände de flesta sig till sina kamrater. Det är bra att prata med sina kompisar men jag tycker det är oerhört viktigt om du stöter på något misstänkt som skrämmer dig eller som annars inte känns rätt att du berättar det för dina föräldrar eller för en annan vuxen person.

Temat för årets skolfred är att förhindra att mobbing överhuvudtaget uppkommer och att vi skall vara toleranta mot varandra. Vi är alla olika och det skall vi vara. Tänk vad det skulle vara tråkigt om vi allihop skulle vara likadan tycka lika och vara bra på samma saker. Vi är skapade unika tänk vad spännande det är! Det finns bara en av dig!

Kära vänner - Vi förtjänar alla en trygg och trivsam skola där ingen blir sårad, vare sig genom ord eller genom gärningar.
Låt oss alltså tillsammans göra vår miljö till en trivsam plats där alla känner sig trygga. Låt oss komma ihåg leendet, gesten som kan göra en också en dyster dag ljusare.


Låt oss ha Skolfred inte bara några dagar nu i början av skolåret utan för hela läsåret! Vi kan alla på våra egna sätt påverka hur bra skolfreden fungerar i vår skola. Ni elever, liksom alla vuxna i skolan och alla föräldrar ska tillämpa skolfredens budskap också på andra områden i våra liv och komma ihåg att olikheter är en rikedom. Vi är alla olika, men har samma värde. Leve skolfreden!