Bästa presenten till Självstyrelsen är en renare Östersjön

SJÄLVSTYRELSENS HÄLSNING VID ÖSTERSJÖFONDENS PRISUTDELNING Herr miljöminister i Finlands regering, fru lantråd, herr landshövding, fru Sveriges generalkonsul, ärade pristagare, representanter för Östersjöfonden, mina damer och herrar. Bästa festpublik. Sällan är lyckan så stark som när det går att utröna ett resultat av ett miljöarbete. Det kan vara en sommar med lite färre alger i våra vatten, ett mätningsresultat med aningen bättre värden eller ett politiskt beslut i rätt riktning. Östersjöns grundare Anders Wiklöf insåg allvaret redan för 23 år sedan och konstaterade att något behöver göras. Tack vare honom finns idag Östersjöfonden som varje år belönar pristagare som med forskning, kloka beslut eller olika projekt gör skillnad för Östersjöns miljö. Det finns många organisationer och institutioner som värnar om Östersjöns miljö. Landskapet Åland är engagerad i flera av dem. Den åländska rösten för Östersjön blir kraftfull om samma budskap framförs tydligt från åländsk sida, på samma sätt, i samtliga organisationer och om man lyckas lobba in sitt budskap så att även andra länders representanter uttrycker samma synpunkter och önskemål. Fast Åland är litet kan vi göra vår röst hörd bara vi jobbar effektivt och strategiskt och målinriktat. EU har formulerat ett ramdirektiv om en marin strategi, målet är att nå en god havsmiljöstatus i Europa fram till år 2020. Alla Eus medlemsstater skall utforma ett åtgärdsprogram fram till 2016 för att förbättra de marina regionernas tillstånd. Ålands landskapsregering har skickat ut en åländsk samrådsrapport på remiss till olika organisationer, företag och föreningar på Åland. Den aktuella marina strategin är ett mönsterexempel på när åländskt lobbyarbete fungerat riktigt bra. Även om ärendet finns formellt på agendan nu 2012 så har Åland jobbat aktivt med frågan i över sex år, sedan ett strategiförslag presenterades första gången hösten 2005. Många är de politiker och tjänstemän som outtröttligt i olika sammahang presenterat våra synpunkter och tryckt på för att de skall föras framåt för att strategin skall förbättras och på ett bättre sätt gynna vår Östersjömiljö. Östersjön är ett grunt innanhav. Det fungerar inte med samma åtgärder för Östersjön som för tex Medelhavet. Det har varit ett av de viktigaste budskapen från åländsk sida. Det går inte att ha en generell metod för att nå renare vatten – vi brukar säga att en storlek passar inte alla - vi är olika. Östersjön behöver sina åtgärder, Medelhavet sina. Åland har varit aktiv och framfört sina ståndpunkter inom det nordiska rådet och det nordiska ministerrådet, i EU:s regionkommitte, Östersjöparlamentens samarbetsorganisation’BSPC, genom att påverka politiker att agera i Europa Parlamentet, genom att formulera yttranden till kommissionen varje gång tillfälle har givits, vi har jobbat aktivt via Helcom, som jag ber att få återkomma till, för att nämna några. Som EU minister hade jag själv flera tillfällen att framföra våra ståndpunkter i flera olika sammanhang. Starkast minns jag resultatet som samarbetet mellan de sju största öarna i Östersjön, B7 gav. Baltic Seven utgörs av Åland, svenska Öland och Gotland, tyska Rugen, danska Bornholm och estniska Dagö och Ösel. Som dåvarande ordförande för B7 bad jag om ett möte med hos EU-kommissionen för att diskutera strategin. Frågan fick positivt svar och dörrarna öppnades och vi fick tillfälle att sätta oss runt bordet med dåvarande ansvariga kommissionären Joe Borgh och framföra vår oro för Östersjön och våra synpunkter på framtiden och hur vi skulle vilja bidra till att förbättra strategin som var under utarbetande. Närmare makten kan man inte komma, det visste vi. Det var också fantastiskt att det som initialt var Ålands synpunkter, hade omfattats av våra samarbetspartners och nu framfördes som allas våra gemensamma synpunkter. Runt bordet satt i kommissionärens ögon nu representanter för Finland, Sverige, Tyskland, Danmark och Estland. Han visade stor förståelse och respekt för vår kunskap som öbor och våra synpunkter och vi insåg att det fanns en god kraft i att vi representerade flera öar och därmed flera länder. En nyckel faktor om man vill nå framgång och få EUs olika beslutsfattare och institutioner att lyssna är om man kan visa på samarbete, gärna länder emellan. Kommissionären var också öbo, kom från Malta och vi märkte att han insåg att vi visste vad vi talade om. Han vet hur det är att leva på en ö och förstod genast att vi i det närmaste lever i och med Östersjön. Vårt budskap om att ”one size does NOT fit all” tog han genast till sig och visst var vi närjad när vi en tid senare kunde konstatera att man inom EU tog beslut att ta fram en särskild strategi för Östersjöregionen, där man bl a försöker att utveckla hållbara och miljövänliga lösningar för den känsliga Östersjömiljön. Åland var troligen med och bidrog till det beslutet. Åland har för övrigt engagerat sig i flera områden inom Östersjöstrategin, främst inom de områden som syftar till att åstadkomma en hållbar fartygstrafik och fiskodling. För att återgå till den marina strategin som nu är på väg att implementeras/genomföras på Åland: Under framtagandet lyckades vi från åländsk sida (med god kompetens) utforma och lobba in flera formuleringar som stärkte dokumentets miljöprofil . Det är med stor tillfredsställelse vi från Ålands sida känner när ett delmål är nått. Flera av formuleringarna som finns i den marina strategin känner vi igen från de synpunkter vi framförde i ett tidigt skede av EUs beredning av startegin. Nu återstår ett bra åtgärdsprogram och ett brett engagemang för att förbättringen av havens tillstånd framledes skall visa på goda resultat. Så här hoppas jag att landskapet skall fortsätta arbeta. Vid gårdagens mycket intressanta föreläsningar av våra pristagare ställdes frågan om Östersjön är ett av de mest överorganiserade områden i världen. Det finns en rik flora av föreningar och organisationer som arbetar för Östersjöns bästa. Det konstaterades att diversitet är bra men att det finns risk att dubbelarbete utförs och att resurser kunde samordnas och användas bättre. Det är därför med stor glädje jag kan konstatera att Östersjöfonden initierat ett projekt för ökat samarbete med målet att samordna olika initiativ och nätverk som arbetar för att förbättra tillståndet i Östersjön. Arbetsnamnet är Baltic Think Tank. Det är en stor tanke att sammanföra olika nätverk och arbeta för en gemensam vision kring miljöfrågor. Vilken plats kunde vara bättre än Åland att fungera som mötesplats och kunskapscentrum för Östersjöfrågor. Vi ålänningar har ju konkret verkligen Östersjön i kroppen. Vi andas in Östersjön, indirekt dricker vi Östersjön, vår hud absorberar Östersjön och framförallt - Vi kan var vi än är på Åland gå ner till stranden titta efter och konstatera hur Östersjön mår just nu. Vi känner och är nära Östersjön ja vi kan säga att vi är Östersjön. Mina lyckönskningar till att projektet kommer att förverkligas! Att Helcom och särskilt dess tidigare generalsekreterare Anne Christine Brusendorff uppmärksammans med ett pris ur Östersjöfonden passar särskilt väl i år med tanke på arbetet med den marina strategin som jag tidigare presenterade och med ambitionen kring samordningstankar. Helcom är en regional samarbetsorganisation med syfte att skydda Östersjöns havsmiljö. Helcom har arbetat sig till att bli en aktör man lyssnar på och det viktigaste samarbetsforumet för vattenmiljösamarbet mellan Östersjöstaterna. Helcom har förenat sina medlemsländer runt Östersjön till att formulera en gemensam plan för Östersjön, Baltic Sea Action Plan, som möts med stor respekt och som har stor inverkan på förverkligandet av den marina strategin och det marina direktivet. Från åländsk sida ser vi arbetet via Helcom som mycket värdefullt. Goda och effektiva samverkansformer ger faktiskt det fina resultatet att 1+1 inte bara är 2 utan minst 3. Det åländska lokala Östersjöpriset tilldelas ÅCA. För ett projekt som även det visar att 1+1 kan vara minst 3. ÅCA har vänt ett problem till en möjlighet och har gjort kostsamt avfall till en resurs. Istället för att lägga kostnader på borttransport av vassle som är en restprodukt vid osttillverkning. Har ÅCA via gastronomen skapat en verklig framgångssaga och en glädjande miljöinsats att lyckas vända ett problem och ett överskott till en råvara för produktion av energi. Ambitionerna stannar inte heller vid gastronomen utan gröna hållbara satsningar mot fortsatt utveckling pågår inom det spännande åländska företaget. Vid den mycket spännande presentationen igår kunde vi konstatera att ÅCA för all del är en vinnare av Östersjöfondens pris men den här typen av satsningar gör Östersjön till en vinnare! Åland en grön ö i ett blått hav – ett fantastiskt varumärke och en god vision för Åland. Ett rent vatten och öppna vackra landskap är grunden för vår framgång och trivsel. Att Östersjöfonden jobbar på att Åland ska bli ett centrum för Östersjönätverk som jobbar med miljöfrågor, att Åland har lokala företag som producerar ren energi är en fantastiskt god början. Jag vill även passa på att sända en hälsning till vår gäst Finlands miljöminister att ett starkt önskemål från åländsk sida är att Finlands riksdag och regering finner en lösning på att Åland kan bli en del av inmatningssystemet. Det skulle sätta fart på utvecklingen för vindkraften på Åland. Visionen är att Åland skall bli fullständigt självförsörjande på förnyelsebar el energi och till och med kanske kunna exportera grön el till våra omgivande regioner. Något Åland Finland och hela Östersjöregionen skulle vinna på och vara stolta över! Den åländska självstyrelsen fyller 90 år i år. Den bästa presenten till Åland är ett renare Östersjön. Landskapets hälsning och tack till Östersjöfonden och till pristagarna för ert arbete för en bättre miljö.

Talmannens tal till Sjöfartsmuseet

Den högtidliga dagen till ära har jag beretts tillfälle att framföra det offentliga Ålands hälsning till sjöfartsmuseet och till er alla! Äntligen är dagen här då vi får öppna upp portarna för vårt efterlängdade delvis nya och mycket moderniserade sjöfartsmuseum. Ett museum i världsklass med stark lokal förankring. Ett konkret landmärke för att kulturen och vår historia är viktiga för oss på Åland Sjöfartsmuseet är så mycket mer än en samling vackra och intressanta föremål. Här finns berättelser och mängder av kunskap som väcker engagemang och stolthet. Museet förmedlar Ålands kulturarv men uppmärksammar även det maritima i Ålands samtid och även framtid. Vi har i sjöfartsmuseet en nischad specialinstitution som tar fasta på det maritima kulturarvet, en för Åland viktig konkurrensfördel. Genom sjöfartsmuseet får Åland värdefulla kontakter till det högre utbildningsväsende och till internationell forskning. Tack vare ombyggnaden har vi skapat en fascinerande mötesplats för maritima aktiviteter och aktörer. Sjöfarten är, har varit och kommer att fortsätta vara en mycket viktig näring för Åland. Det nya sjöfartsmuseet skall förhoppningsvis även blir en intressestimulerande faktor att räkna med i vår framtida sjöfart vid sidan av utbildningen och rederinäringen. Förhoppningen är att museet skall bredda och fördjupa intresset för sjöfarten och att den också ska stimulera den yngre generationen kvinnor och män till att fortsätta den åländska sjöfartstraditionen. Muséet står nu klart efter en lång process som omfattar utarbetande av framtidsvisioner, en arkitekttävling, projektering för om och tillbyggnaden och nu står museet klart att ta sig an uppgifterna på ett helt annat sätt och med helt andra förutsättnignar än förr. Jag vill framföra landskapets tack till Stiftelsen för Ålands sjöfartsmuseum, Ålands Nautical club och Mariehamns stad för gott samarbete. Vi tackar även arkitekterna Kangas & Vuorinen, Siljan konsult, Turing, Mariehamns Elkonsult, Byggtjänst Erik Hjärne, VVS konsultbyrå Bo Berndtson och utställningsplanerarna Amerikka Oy. Sist men inte minst vill vi tacka hela byggnadskommitten för allt arbete som den gjorts och särskilt förstås dess ordförande Bette Rosenlöf, landskapsregeringens ansvariga tjänsteman Jan- Ole Lönnblad och förstås museichefen Hanna Hagmark-Cooper med personal som tillsammans med alla andra gjort en gedigen insats. Tusen tack också till alla frivilliga som tillsammans tillfört sjöfartsmuseet tusentals arbetstimmar Med dessa ord tillönskar vi Ålands sjöfartsmuseum i sin nystart lycka och välgång - vårt sjöfartsmuseum av världsklass!

Idag firas en del av Ålands innersta kärna

I dag den 30 mars firar vi Ålands demilitariseringsdag. Demilitariseringen innebär att ingen militär personal får uppehålla sig på Åland och att inga befästningar får byggas. Åland är även neutraliserat och skall därmed hållas utanför krigshändelser. I samband med att Åland erhöll självstyrelse befriades även ålänningarna från kravet på militärtjänst.
När Åland år 1809 införlivades med det ryska kejsardömet påbörjades byggandet av en stor fästning i Bomarsund. Under Krimkriget 1854 angreps och intogs fästningen av trupper från Frankrike och England. Demilitariseringen blev alltså ett resultat av Rysslands förlust. Vid den efterföljande freden i Paris 1856 demilitariserades Åland genom en ensidig förpliktelse från rysk sida.
År 1914 gav signatärmakterna England och Frankrike det då allierade Ryssland tillstånd att befästa Åland. 1921 slöts Konventionen om icke-befästande och neutralisering av Ålandsöarna. Genom konventionen bekräftades demilitariseringen från år 1856 och samtidigt neutraliserades Åland. Konventionen undertecknades av tio stater.
Åland hade begärt återförening med Sverige och frågan Ålandsfrågan hade förts till Nationernas förbund för avgörande eftersom den var av internationell karaktär.
När NF fattadesitt beslut i juni 1921 blev det en kompromiss där ingen av de tre parterna i konflikten, Finland, Sverige och Åland blev helt lottlös. Finland fick Åland men måste garantera Åland sitt svenska språk och svenska kultur, Åland fick självstyrelse och Sverige fick garanti om att Åland inte skulle befästas. Ryssland är inte part i 1921 års konvention, men i Moskvafördraget om Ålandsöarna 1940 och fredsfördraget i Paris 1947 finns bestämmelser om Ålands demilitarisering. Däremot nämns inte neutraliseringen.
Ålands självstyrelse firar i år 90 år. Att Åland är självstyrt, enspråkigt svenskt och demilitariserat och neutraliserat är Ålands innersta kärna. Åland ligger strategiskt mitt ute i Östersjön. Utan demilitarisering och neutralisering skulle Åland vara en viktig utpost för allehanda militära aktiviteter. Trots att demilitariseringen säkras av olika avtal så finns det många utmaningar och öppna frågor att arbeta vidare med.. Det saknas bl.a. uppdaterade exakta kartor som anger koordinater för var Ålands demilitariserade gränser går.
Vi erfar en tendens att gränsen mellan civila och militära aktiviteter suddas ut och att det blir allt mer krävande att följa upp att inte demilitariseringen kränks. De militära aktiviteterna i Östersjön tenderar öka och Åland behöver därför en strategi för hur Åland kan agera och gentemot vem.
Ålands fredsinstitut och dess kompetenta personal är en oerhört viktig instans för Åland och bidrar med sakkunskap och fördjupning i de här oerhört viktiga frågorna.
Ålands landskapsregering arbetar med att formulera en strategi för demilitariseringen, ett dokument som lagtinget ser fram emot att få bidra till och debattera under nästa år.
Ålands demilitarisering är viktig som marknadsföring av Åland som fredens öar och även en trygghet för oss ålänningar och gör Åland unikt och vackert genom att här inte finns några militära befästningar och bestyckade fordon. Allt efter att omvärlden förändras är det viktigt för Ålands del att hela tiden följa upp och bevaka dessa viktiga frågor och tydligt markera Ålands speciella status.
För att fördjupa kunskaperna i ämnet deltar Ålands lagtings ledamöter idag i ett miniseminarium där Ålands fredsinstituts direktör Sia Spiliopoulou Åkermark föreläser kring Ålands demilitarisering.


Britt Lundberg
Talman

Att flyga utan vingar visar att unga är en enorm resurs

Jag har varit på världspremiär av kortfilmen "Att flyga utan vingar". Att göra en sex minuter lång kortfilm kräver mod. Ju kortare film destor mer krävande att varje sekvens är perfekt - annars störs helhetsintrycket. Det räcker inte med att ha ett bra manus, skådespelare och sen filma. Vilket bildspråk ska vi ha? Ska vi använda dialog eller bakgrundsberättare? vilka kameravinklar blir bäst? Hur k...an vi förstärka effekten med ljus, ljud eller musik... och så redigeringen. Det är ett kunskapsområde i sig. Det här är en riktigt bra film! Jag kommer att bära den med mig. Hoppas den kommer att visas på många filmfestivaler och att filmentusiasmen på Åland får möjligheter att leva vidare. Att projketet dessutom så gott som till sin helhet är utfört av ungdomar visar att de unga är en oerhörd resurs här och nu!

Gör det ändå

Människor är ofta oresonliga,
illojala och egoistiska -
förlåt dem ändå.

Om du är generös kommer du
kanske att anklagas för själviska motiv -
var generös ändå.

Om du är framgångsrik, kommer du att få
falska vänner och sanna fiender -
var framgångsrik ändå.

Om du är ärlig och uppriktig kommer
människor kanske att utnyttja dig -
var ärlig och uppriktig ändå.

Det du tillbringat år med att bygga upp,
kan någon annan rasera över en natt -
bygg ändå.

Om du finner frid och lycka,
kommer kanske någon att bli avundsjuk -
var lycklig ändå.

Det goda du gör idag,
kommer kanske att vara glömt i morgon -
gör gott ändå.

Ge världen det bästa du har,
och det kanske inte räcker -
ge det bästa du har ändå.

För i slutänden är det här en sak
mellan dig och Gud -
det var faktiskt aldrig en sak
mellan dig och dem.

Moder Teresa

Adb al Wali forskningsresande från Sund

Jag just hedrats med att få avtäcka en minnesplakett till Georg August Wallins ära. Wallin föddes för 200 år sedan och växte upp på Bergs gård i Sund. Wallin var bland de första europeiska vetenskapsmän som ägnade det talade arabiska spårket i det dagliga livet uppmärksamhet. . Under sina forskningsresor uppträdde han som muslimen Adb al Wali för att få nära kontakt med lokalbefolkningen och därm...ed få möjlighet att komma den arabiska kulturen i vardagen närmare. Han lärde sig också att traktera de olika arabiska musikinstrumenten. Han dog bara 41 år gammal och hann aldrig producera så mycket forskning men hans brev, skrifter och särskilt hans dagbok finns det intresse för att ge ut. Hisnande att en kille från Berg gård i Sund för 200 år sedan tog sig ut på sådana äventyr och hade så speciella intressen. Plaketten finns på huvudbyggnaden på Berg gård och museibyrån funderar på att ta fram en informationsskylt som skulle berätta lite om forskningsresande Wallin och Bergs gård. Tack Ålands kulturstiftelse för ett fint initiativ.

Jag har en dröm för Åland

Jag har en dröm för Åland. Om ett företagsamt, grönt, tryggt och öppet Åland, som byggs underifrån. Ett samhälle där allt börjar med dig, och där demokratin börjar hemma vid köksborden. Där du får möjlighet att kunna själv, och där respekten för varje enskild individ står i centrum.
Vi lever mitt i en globalisering och internationalisering som ger oanade möjligheter samtidigt som konkurrensen hårdnar. Då måste vi anstränga oss än mer för att värna vår särart och våra speciella rättigheter samtidigt som vi skall utveckla samhället och erbjuda de bästa villkoren för företagande och arbete.
Vi måste skapa balans i ekonomin. Det är ingen framtid med lånade pengar. Att leva i en bubbla över våra tillgångar skapar inte trygghet. Därför behöver vi bedriva en sparsam, ansvarsfull och beslutsam ekonomisk politik.
Vi ska ta med oss det bästa ur historien in i framtiden, men vi ska inte leva kvar i historien. Den stora faran är inte förändring, utan om vi inte förändras alls. Om vi har en dröm att tro på blir förändringen lättare att förstå, och då blir varje steg på vägen dit mindre skrämmande i sig. För ska vi få fler jobb och bättre välfärd, då måste det börja med dig och mig. Och med en dröm för Åland.
Det jag är mest stolt över under mina år i politiken är att jag åstadkommit resultat. Jag är beredd att jobba vidare med politik och att ge mitt engagemang för Dig och det åländska samhället – om du vill.

Som havregrynsgröt upphottad med en god senap

Jag vet inte om det anstår ett vicelantråd att tala i bilder och skämta om allvarliga ting men jordförvärvsbeslutet som fattats av liberalerna i regeringen inspirerade mig till följande liknelse


Den slarviga ändringen av jordförvärvsreglerna kan liknas vid havregrynsgröt upphottad med en klick god senap.
Havregrynsgröten symboliserar ett stabilt Åland med potential medan den goda senapen står för smakhöjaren, tillskottet som för med sig något nytt i form av nya markköpare.
Det finns en överenskommelse om att havregrynsgröten behöver serveras med annat än bara smöröga och socker för att bibehålla sin popularitet . Tillskottet ska vitalisera i form av nya skattebetalare.
Liberalerna bestämmer att havregrynsgröten serveras med en klick god senap.
Centern varnar för att senapen till och med kan vara en motsats till att vitalisera. Centern vill matcha vilka smaker som passar ihop med gröten så att konsekvenserna blir en ännu godare gröt. Man borde fundera på bär, nötter och honung istället, vilka inte bara ger något nytt utan även är hälsosamma och därmed vitaliserande i form av vitaminer, fibrer och nyttiga fetter dvs liknas vid nya skatteinkomster.
Skadan är skedd, liberalerna har slängt en klick senap på gröten utan att ha smakat av hur helheten fungerar. Det finns en risk att den goda havregrynsgröten inte längre smakar bra. Hinner nån dessutom röra om i gröten blir som bekant svårt att få tillbaka den ursprungliga smaken igen och betydligt svårare att utveckla den till en godare produkt än originalet.
Med en prioritering på att ta fram en fungerande lagstiftning där de olika smakerna är genomtänkta kommer centern att skrapa bort senapen och istället tillföra nyttigheter till gröten. En lagstiftning som skall ge en levade skärgård och nya skattebetalare och som inte ska kunna kringgås.

Beslut för rättvisa och jämförbara vitsord

Ett gigantiskt projekt där 11 ämnesvisa lärargrupper arbetat med att uppdatera grundskolans läroplan och föreslå kriterier för bedömning har gått i mål. Det har resulterat i att vi nu har kriterier för vitsordet 8 för årksurs 6 och avgångsklassen i alla olika läroämnen och en uppdaterad läroplan för grundskolan. Tack vare kriterierna kommer nu vitsorden att bli mer jämförbara och rättvisa. Det kom...mer att underlätta när man skall föra utvecklingssamtal och bli lättare att formulera vad skolan förväntar sig av eleven. Det kommer också att bli lättare för föräldrar och elever att bilda sig en uppfattning om vad som krävs och vilka delar man behöver arbeta mera med. Tack alla som bidragit. Den nya bedömningen införs hösten 2012, så att förberedelser och fortbildning hinner genomföras.

Språkfrågan gav framgången i EU-valet

Den åländska framgången i Europaparlamentsvalet 2009 i Finland handlade om vår tydlighet gällande svenska språket och vårt engagemang för frågor som är viktiga för kustområdena som tex fiske, sjöfågeljakt och Östersjöns miljö. Frågor som i det allt mer centraliserade Finland inte nått fram till och inte väckt intresse i Helsingfors. En egen parlamentsplats är en demokratisk rätt för Åland och skulle vara en svenskspråkig garant för Finland.
I språkfrågan agerar centern konsekvent och tydligt. Det räcker inte att värna om det svenska språket på Åland. Behovet av ett kunskapslyft om språkfrågan i Finland är enormt. Finland måste aktivt ta ställning för att det är ett tvåspråkigt land och se till att leva upp till det. Svenskan skall inte likställas med andra politikområden och ges resurser ifall det finns utrymme. Det här lyfter centern vid varje kontakt med företrädare för den finländska regeringen eller riksdagen. En ytterligare uppryckning behövs. Oavsett vad som diskuteras behöver språkfrågan finnas med på ett hörn. Det är en förutsättning för att Åland skall kunna fungera genom Finland i EU-gemenskapen
För att Finland skall utvecklas i sin tvåspråkighet behövs också ett mer grundläggande arbete. Googlar du på ett svenskt ord på nätet i dag så ges förklaringen till ordet i relation till hur det är i Sverige. Det är sällan man råkar på svenskspråkiga förklaringar till något finländskt. Internet och TV är oerhört viktiga instrument för språkets utveckling och överlevnad.

Språket, ungdom, idrott och playTV

Ungdomar, mediepolitik, fornminnesvård, våra sevärdheter, bibliotek och idrottspolitiken är några av de områden som inte rymts med i mina tidigare inlägg där jag redogjort för mitt arbete i regeringen under de senaste fyra åren.

Förutom kultur- utbildnings- idrotts- och ungdomsminister har jag även innehavt ansvaret som vicelantråd. Det betyder att jag i lantrådets frånvaro fungerat som ställföreträdare lett regeringens arbete. Jag har tillsammans med lantrådet deltagit i de stora diskussionerna. Centern har prioriterat att fokusera på självstyrelsens grundpelare och språkfrågorna. Vi har lagt grunden för nytt självbestämmande (ramlagen) som tryggar Ålands ställning och krävt respekt både nationellt och internationellt för Ålands speciella status och agerat konsekvent och kraftfullt för det svenska språket i förhållande till Helsingfors.

Landskapsregeringen har som första regering fört ett ungdomspolitisk program till lagtinget. Ungdomspolitiken är eftersatt och behöver både större engagemang, klara beslut och goda rutiner för att få genomslag. Vi har som enda regering i Norden minskat ungdomsarbetslösheten under brinnande lågkonjunktur, främst genom utbildningspolitiska lösningar, Katapult och praktikantplatser för unga.

I ett mediepolitiskt program föreslås ett rättvisare avgiftssystem som även skulle bli lägre än dagens licens. Vi förhandlar om upphovsrätter med Sverige för tillgång till TV över internet. Att det inte längre är olagligt att köpa TVkort från andra länder kommer att underlätta.

Inom fornminneshanteringen har alla fornminnen gåtts igenom från grunden genom dialog med markägare. En lagstiftningsändring har genomförts som både kommer att gynna markägarna och minska risken för att fornminnen ska behöva rubbas.

Ålandsmuseum har förnyat belysningen och nästa steg är en ny basutställning. Vi har öppnat upp Kastelholms slott för flera evenemang.

Vi har tillfört extra resurser till våra bibliotek för att utveckla digitaliseringen.

Vi har stärkt idrottens roll och underlättat för evenemangsturismen vilket gynnat bland annat Öspelen, PAF Open och EM MatchRace. . Åland har stått värd för många idrottsevenemang bl a Finlands svenska orienteringsmästerskapen, friidrottstävlingar för döva samt i senaste sommar Finlands svenska mästerskap för synskadade.

Och så har vi ju champagnefyndet som nu ger 3,5 miljoner träffar på Google.

Mycket har hänt inom den viktiga utbildningspolitiken

Utbildningspolitiken är den allra viktigaste näringspolitiken!
Under den här perioden har vi har lyckats få enighet och lagstiftat om en gymnasiereform. Reformen av gymnasialstadiet, som diskuterats i över 20 år, sätter den studerande i centrum och skall ge större flexilbilitet och bredare kompetens. Organisationen har nu verkat i drygt två månader. Mycket skall ännu finna sin plats. Men ingen har heller förväntat sig att allt ska vara färdigt på en gång. Det här läsåret innefattar en utmaning där organisationen genomförs i praktiken.
En viktig uppgift för alla att hjälpas åt att få studierna att löpa så smidigt som möjligt för den studerande.

Vi har skapat en gemensam studerandehälsa med samlade resurser och lika service till alla studerande inom gymnasialstadiet och Högskolan på Åland.

Vi har gått i mål med ett förslag till en effektivare och kompetenssamlad sjöfartsutbildning. Med ett nära samarbete med Högskolan på Åland, Åland yrkesgymnasium och näringen.

Vi har förverkligat en högklassig hantverksutbildning i Ålands Folkhögskola. Spännande och delvis spretiga ideer från olika arbetsgrupper genom åren har samlats i en modern läroplan och utbildning som nu har sin andra kull studerande.

Grundskolorna har trots den svåra ekonomiska situationen, fått behålla sina resurser. Prioriteringen av de yngsta eleverna är en klok investering för framtiden. Resurserna har möjliggjort fortsatt hanterliga undervisningsgrupper

Tack vare olika utbildningspolitiska insatser har vi som enda regering i Norden lyckats minska ungdomsarbetslösheten.

Medis tar nu emot kursdeltagare oavsett kommuntillhörighet. Medel har fördelats till ett EU-projekt där inflyttade studerar svenska inom sitt yrkesområde i kombination med att praktisera på arbetsplatser – allt för att underlätta anställning.

Vi har även säkrat behörigheten till högre studier i Sverige samt givit IT i skolorna en rejäl skjuts framåt. Vi har inskärpt att studentexamensproven måste garantera lika behandling och översättas korrekt till svenska.

Innan mandatperioden är slut skall vi fastställa ett forskningspolitiskt program för Åland och förnya grundskolans läroplaner och därmed skapa ett jämförbart betygssystem. Vitsordet 8 i olika ämnen ska betyda samma sak över hela Åland. Detta för att säkerställa att betygsättningen är rättvis och för att se till att kvaliteten är jämn i alla våra åländska skolor.

Centern har lindrat krisen för den enskilda människan

Centern bedriver en genomtänkt ekonomisk politik. Precis som man inom familjens ekonomi strävar till att bygga upp en liten buffert för att kunna klara oförutsedda händelser eller behov av investeringar så har centern inom landskapet sedan 1995 varit med och sparat ihop 120 m € till en reserv att kunna användas under svåra tider.
Inkomsterna genom den sk klumpsumman har under den här mandatperioden minskat drastiskt. Vi har därför använt våra sparade medel exakt så som det ursprungligen var avsett.
Vi har genomfört besparingar, många smärtsamma sådana, och utöver det använt utjämningsfonden. Målet med utjämningsfonden var att den enskilda ålänningen i vardagen skall drabbas så lite som möjligt ifall landskapet hamnar i ekonomisk kris. Vi har klarat sysselsättningen och har inte behövt knuffa ut personalen i arbetslöshet. Vi har tagit ansvar för att kommunerna i största möjliga mån fortsatt ska kunna bibehålla servicen och tryggheten för medborgarna trots att inkomsterna minskat dramatiskt för landskapet.
Inom stadspolitiken har Mariehamns centern tagit initiativ till minska stadens skuldbörda. Centern har även konsekvent lyft ekonomin och behovet av ansvarstagande och långsiktighet. Vi har även denna vår initierat till diskussioner mellan gruppledarna om gemensamma linjedragningar.
Vi håller ett fast grepp om den ekonomin och har ansvarsfullt skött våra ansvarsområden. Vi har bidragit till både en uppbromsning och inbesparing.
Helhetsansvaret har lantrådet och finansministern.

"Vems flicka är du då?" är inte alls pinsamt

Min vän Emina Arnautovic berättade om en kulturkrock (hon har nog berättat om flera)när hon flyttade från Bosnien till Finland. Hon var van att presentera sig med namn och något om sin familj. Att hon heter Emina och något om hennes föräldrar och var hon växt upp tex. När hon kom till Finland var det namn och titel som gällde. Plötsligt fick det för mig sedan tidigare lite pinsamma "vems flicka är du då?" en ny innebörd. Vi är internationella på Åland - så gör man tydligen på många platser ute i Europa och vi visar mer ett engagemang för själva människan än för det hon "är".

Beslutet om strandtomter är varken kontrollerbart eller ansvarsfullt!

Inflyttade fastboende skall få möjlighet att köpa strandtomt. Centern anser att vi behöver fler ålänningar.
För att skärgården och glesbygden ska utvecklas så behövs nya skattebetalare.
Det nyligen fattade beslutet som ändrar hanteringen av våra jordförvärvsregler är inte genomtänkt. För det första så finns inga kriterier för vad planering innebär. Avses att kommunen skall planera och fysiskt förverkliga infrastruktur för området eller räcker det med att markägaren köper sig en planering från en konsultbyrå? Eftersom beslutet inte har stöd i lag finns ingen beredning och ingen definition på vad "planering" betyder.
En andra fråga är vad som avses med fast boende? Som beslutet är fattat är det möjligt att innan köp skriva sig på Åland och efter köp skriva sig tillbaka på sin hemort. Utan lagstiftning finns det ingen definition på vad "fastboende" betyder.
Lagtingets parlamentariska kommitté har i sitt betänkande påtalat att uppföljning av jordförvärvsbesluten brister allvarligt idag och att lagstiftning behövs.
Det finns en risk att målet att få en levande skärgård och glesbygd får helt motsatt effekt med det förhastade beslutet.
Riskerna är att Åland istället för att berikas med nya inflyttade blir ett semesterparadis som lever upp några veckor då och då och att prisnivåerna blir så höga så att de som verkligen vill bo och leva på Åland inte har råd att köpa tomt.
Istället för slarvigt beslut i panik inför valet behövs en reform som ger mera livs- skattekraft till Åland!

En kommun - får vi rikemansskolor och skattehöjning?

Jag tar inte ställning till hur många kommuner som behövs på Åland. Det är kommunerna själva bäst skaffade att avgöra. Det finns många fördelar med att samla kompetens i större helheter och på så sätt skapa bredare service och mindre sårbarhet.
Att låta kommunerna finna samarbets- och hopslagningsformer själva kan uppfattas som mindre effektivt – på kort sikt.
En del talar om att Åland skall ha en kommun. Det låter smidigt och enkelt – men toppstyrt och flera frågor infinner sig.
Jag är stolt över att Åland har många grundskolor. Genom regelbunden tillsyn och nya beslut följer vi upp att kvaliteten är jämbördig. På Åland finns barn från alla samhällsklasser och befolkningsgrupper i alla skolor. Alla utvecklas och berikas tillsammans. Det här är en rikedom vi skall värna om! Här finns inga ghetton eller slumområden.
Hur blir det om Åland blir en kommun? Kommer medvetna föräldrar att sammanföra likasinnades barn i samma skola? Dithän har utvecklingen gått i Sverige – och delar av Finland följer efter…
En andra fråga bland många är - vilken nivå skall vi ha på servicen? Har vi en kommun så måste alla ha rätt till samma service. Vi har tuffa ekonomiska tider – betyder det att de som har god service får räkna med en försämring – eller är det högsta service som skall följas - hur skall det finansieras?
Viktiga frågor som behöver få svar.
Jag tror på reformer och organisationsförändringar som gör att vi kan få bättre ekonomi , god service, fler jobb och ökad bosättning på hela Åland.

Lycka till Annie - redan första vardagen höjer hon profilen

Hon är tuff Annie Lööf, svenska centerns nya partiledare. Från dagens knappa 6% av väljarstödet konstaterar hon kaxigt att hon ska göra centern till ett 20% parti. Omöjligt är det inte. På Torbjörns Fälldins tid röstade nästan 30% på centern.

Hon har sagt att hon har Margaret Thatcher som politisk förebild och att Ayn Rands ”Och världen skälvde” är den bästa bok hon läst. Hon är nyutexaminerad jurist, tydlig och rätt fåordig och har fungerat som partiets ekonomisk-politiska talesperson. Hon är uppvuxen i mörkaste Småland, har varit division 2 fotbollsvakt. Hon räknas till ”Stureplanscentern” och har ett oproblematiskt förhålande till invandring, samkönade äktenskap, sociala medier och är kompis med Fredrick Ferderley.

Maud har varit en skicklig och karismatisk ledare på många sätt. Hon lyckades skilja sig från moderaterna på ett elegant sätt 2006 och hon är verkligen Alliansens moder. Utan henne hade det inte blivit någon allians. Sen är det en annan sak att centern i alliansregeringen hjälpt moderaterna så mycket att de bleknat, hamnat i skuggan och även blivit otydlig i sin profil och därmed även förlorat väljarstöd.

Jag önskar Annie lycka till och hoppas att hon kan skilja centern från moderaterna lika framgångsrikt som Maud gjorde 2006 och att hon blir hela Sveriges gröna röst. Redan första vardagendagen med henne som partiledare kan vi utläsa en tydlig skillnad mellan centern och folkpartiet. I kärnkraftsfrågan.

Här presenteras bokslutet över kulturpolitiken

Det är dags att utvärdera och göra ett bokslut över regeringens arbete. Inom kulturens område är jag stolt över att kultur- och kongresshuset Alandica har förverkligats och invigts. Taklagfest har just firats för det om- och utbyggda sjöfartsmuseet, ett komplicerat projekt med många inblandade. Vi har förverkligat en högklassig hantverksutbildning i Ålands Folkhögskola.
Vi har fört fram ett mediapolitiskt program med förslag på ett rättvisare avgiftssystem. Vi har genom ett kreativt stödsystem och gott samarbete räddat Bio Savoy och skapat ett Medis oavsett kommuntillhörighet .
Jag har haft ambitionen att ägna samtliga politikområden inom min portfölj stor uppmärksamhet. Min uppgift som kulturminister är att tillse att olika kulturyttringar får de resurser som de behöver för att kunna verka och utvecklas. För att kunna det har jag aktivt deltagit i olika kulturevenemang och möten för att kunna vara lyhörd och lyssna hur olika kulturyttringar mår och för att ta del av verksamheterna. Jag har besökt i snitt 40 olika typer av kulturevenemang per år under perioden dvs minst 160 stycken totalt under perioden. Det är mycket, men väl investerad tid för att uppgradera och komplettera mina erfarenheter och min kunskap.
Den direkta fördelningen av medel sköts av en parlamentarisk tillsatt kulturdelegation. Utöver den är jag stolt över att litteraturnämnden och musiknämnden har införts under den här perioden. Avsikten är att få in mera detaljerad sakkunskap i beredningen av finansieringsbeslut. Konstnämnden fanns sedan tidigare.
För mig har det också varit viktigt att under den här perioden lyfta kulturen som politikområde. Kultur inte en guldkant för fritiden. Kulturens roll för den enskilda människan och samhällets utveckling, konkurrenskraft men även som viktig faktor inom vården och socialt har enorm potential.
I en artikel i onsdagens Nyan frågade sig reportern om kulturen är en ickefråga, eftersom det inte förs någon debatt.
Kulturpolitiken har under lågkonjunkturen fått behålla sina resurser trots att landskapets inkomster sjunkit med 30 %. I samtal med kulturintresserade i våra närområden uttrycks en beundran för vår förmåga att klara att upprätthålla resurser till ett mycket rikt kulturliv på Åland.
Kan det helt enkelt bero på att regeringen lyckats tillse att kulturområdet fått utvecklas och må bra?

Vi ska vara lika rädda om den offentliga ekonomin som den egna börsen!

Den offentliga ekonomin ska hanteras med samma omsorg som ens egen privata börs.

Har man för stora lån och utgifter så behöver man göra något åt situationen.

Det naturliga är att man funderar över om det är något i livsföringen som kan avstås ifrån och om det är något som man kan tillhandahålla på ett förmånligare sätt.Kanske kan man samåka eller dela en investering med grannen? Kanske hittar man ett sätt att få in ytterligare inkomster på? Allt för att få ekonomin att gå ihop - att få den i balans.

Mariehamn är överskuldsatt. Socialdemokraterna och liberalerna röstade 2009 igenom en "tillfällig" skattehöjning, för att köpa sig mer tid att hinna göra förändringar i stadens "livsföring". Nu talas det om att den temporära höjningen skall följas av en temporär höjning igen, eftersom ingen förändring åstadkommits!

Det är som om familjen istället för att se om sitt hus köper på avbetalning, tar ett smslån eller tigger lite mer pengar från grannen eller nån släktning. Varken särskilt tryggt eller långsiktigt.

För att vi med trygghet skall kunna förlita oss på en fortsatt hög kvalitet inom omsorgen och skolan måste vi se om vår ekonomi och sluta leva över tillgångarna och betala av våra lån!
Dessutom måste vi se till att staden har möjlighet att skaffa sig "extra inkomster" genom att stadsplanen möjliggör en utveckling så att företag vill etablera sig i staden.

Det krävs en ansvarsfull och ekonomiskt klok politik om vi vill ha en livfull stad med hög nivå på servicen till invånarna!

Mariehamn ska utvecklas i Mariehamn

Mariehamns centern ser med besvikelse på den senaste periodens brist på utveckling av staden. I Mariehamn har det senaste året gått åt till att strida om två våningar. Striden resulterade i att frågan utreds vidare! Vi befarar att det handlar om att politiker inte vill bekänna färg före valet…
Under tiden som staden utreder utvecklas våra närområden. Vi måste skapa ett starkt centrum så att Mariehamn kan utvecklas i Mariehamn och inte bara utanför!
Vi måste skapa förutsättningar för att näringslivet kan utvecklas vidare i vår stad. Det generar arbetsplatser. En stark och levande stad med goda inkomster skapar resurser som kan satsas på våra kärnområden skola och omsorg. På Så sätt skapas trygghet och trivsel.
Ett samhälle som är överskuldsatt är varken stabilt eller tryggt. Mariehamns centern har initierat att staden skall göra upp ett program så att stadens skuldbörda per innevånare inte överstiger medeltalet för kommunerna i landskapet 2015. Stadsfullmäktige har gemensamt gått in för att följa vårt förslag. Det började bra men arbetet har inte klarats av att föra i hamn i den takt som planerades. Nu får vi nöja oss med att skuldbördan inte skall öka 2012.
Det behövs kraftfulla beslut och ansvarsfullt ekonomiskt tänkande som bygger på en genomarbetad beredning. Det behövs nya vägar till samarbeten inom Mariehamn men även med andra aktörer utanför. För resultat behövs politiker med beslutskraft, mod och vilja att förändra. Stabil ekonomi ger trygghet till invånarna!

Man är integrerad när man är lycklig

Vi har en gemensam utmaning – att ta tillvara våra nya inflyttade invånares kompetens. De måste få utgöra den resurs de verkligen är. Vårt arbete med validering och språkundervisning i svenska som även kopplas till praktiskt arbete är mycket viktigt. Skyndsamt behöver vi får ett center som kan ge samlad information och vardagsnyttig information för våra nya ålänningar. En viktig aktör för lyckad integration är föreningslivet. Både kultur- och idrottsföreningar möjliggör oftast deltagande utan att språket är ett hinder. Genom föreningslivet kan man binda ihop det roliga med det nödvändiga – att lära sig med och av varandra medan man utövar en hobby. Det ”nödvändiga” kan vara att lära sig samhällets koder, att prata svenska i vardagen samt att skapa ett kontaktnät och därmed få större möjligheter att påverka sin livssituation. För att det skall lyckas behövs mera kunskap. Integreringen är en process där en individ hela tiden utvecklas och försöker hitta en balans mellan de världar hon/han befinner sig i. Processen kommer att innehålla både glädje och sorg. Sorg över att släppa något från den gamla kulturen och glädje över det man kan behålla och att man kan ta emot av det nya. Det är viktigt med kunskap för både oss som tar emot och de som kommer hit. Med kunskap byts negativa känslor och irritation mot förståelse. När är man integrerad? Jag tror att man är integrerad när man känner sig lycklig. När man känner att man både har en framtid och ett förflutet i det nya samhället.

Skogen är bästa platsen för att skapa nya ideer!

Kreativiteten är med all sannolikhet den tyngsta konkurrensfaktorn, nu och i framtiden. Det gäller att skapa kunskap om denna förmåga och på rätt sätt utveckla och utnyttja den till företagets bästa. Även inom offentlig förvaltning behövs kreativitet för att klara utvecklingen och för att ha en arbetsmiljö som är intressant. För många har ordet kreativitet en stark positiv klang. Det erbjuds det mängder med kurser och workshops för att lära ut kreativa tekniker för att få oss att tänka mer kreativt. Hjälper det? Kanke... Men en undersökning jag tog del av för en tid sedan visar att de flesta ideerna uppstår när man är i skogen. På andra plats återfinns "vid middagen". Semestern kommer trea följt av tjänsteresan på fjärde. "Under ett tråkigt möte" placerar sig femma medan ett intressant möte är sjua! Först på tionde plats återfinns de krativa teknikerna... Det här påminner mig om en artikel jag läste om ett IT företag som avskaffade kafferasterna för att på så sätt göra ett försök att höja effektiviteten. I korridoren placerades en kaffeautomat som erbjöd gratis kaffe av alla tänkbara sorter vilka kunde avnjutas vid skrivbordet. Resultatet blev att företaget födde färre nya ideer. Kreativiteten sjönk. Så jag skulle vilja komplettera listan ovan med kafferast och likställa den med "vid middagen". Jag tror på att fria diskussioner väcker nya fräscha ideer! Låt oss aldrig sluta umgås!

Centern är företagspartiet som stöder ett livfullt centrum

För ett livfullare centrum och för att staden skall vara intressant att bo i, flytta till och besöka så behövs fler bostäder och fler butiker.

Vi stöder fullt ut en utveckling av stadens centrum. Vi stöder att Magazintomten skall få bebyggas med åttavåningar.

I ansökan från entreprenören finns en snygg skissritning där de två översta våningarna utgör torn - ett förslag som vi tycker är t.o.m. snyggare än en kompakt och per våning större byggnad med något färre våningar.

Många pariter talar om företagsamhet och företagsvänlighet. Det räcker inte att prata....Handlarna i Centrum är helt eniga om att det behövs mer liv i Mariehamns centrum vi ger dem vårt fulla stöd.

Regionkommittens ordförande har besökt Åland

Regionkommittens ordförande Mercedes Bresso besöker Åland. Vi har haft intressanta diskussioner om vår rättmätiga rätt till parlamentsplats. Hon har bidragit med endel nya ideer bl a bekräftade hon en tanke om att vi borde testa att få undantag från sulfatdirektivet - vilket skulle vara oerhört värdefullt för vår sjöfart.

Vi besökte också bl a Trobergshemmet. Hon var mäkta imponerad över nivån på vår service och blev i det närmaste mållös när hon fick höra att vi har 0,8 personal per klient.Ändå vet vi att det kan vara oerhört tufft att jobba inom vården.

En tydlig och lagklok ålandsminister!

Justitieministern och tillika ålandsministern Anna-Maja Henriksson har varit på besök idag. Vi har diskuterat språk, självstyrelsen, sjöfart, paf, energi och inflytande i EU. Hon är en ärligt engagerad och en lagklok kvinna. Hon uttalar sig också väldigt tydligt i språkfrågor. Det känns lovande! Vi var också till Lyceet på besök och en grupp studerande fick ställa frågor. Intressanta och riktigt begåvade sådana!

Vi behöver hållbara beslut som bygger på en genomtänkt strategi!

Det är angeläget att Åland upplevs öppet, välkomnade och attraktivt.

Vi möter ofta företagare och ambitiösa privatpersoner som har tankar om ny marknad på Åland och intresse av att leva, arbeta och bo i vårt samhälle – men som tror att det inte går att etablera företag eller bosätta sig på Åland.

Informationen om vår särart har uppfattats som isolerande istället för strategiska instrument för långsiktig livskraft.

Vi har en paradox att hantera. Ju mer internationell värld vi är en del av desto större är orsaken att fundera på vilken utveckling vi vill ha. Vi är inte ensamma om att ha restriktioner när det gäller markägande – Danmark är ett exempel, fler finns i Europa.

En översyn och justering av jordförvärvslagstiftningen behövs. För centern är det viktigt att individers rättigheter bygger på lag och att förändring sker på ett demokratiskt sätt och behandlar alla rättvist.

Vi har därför konsekvent motsatt oss att landskapsregeringen genom beslut skall förändra dessa grundläggande självstyrelsefrågor, som enligt lag skall behandlas av 2/3 av Ålands lagting!

Utan konsekvensbedömning och genomtänka definitioner kan vi inte vara trygga med vad vi besluter. Vi måste tillse att vi inte skapar en utveckling där nästa generation inte har råd att bosätta sig på Åland.

Vi behöver hållbara beslut som bygger på en genomtänkt strategi.

Det är inte ansvarsfullt att först göra förändringar och efteråt ta ställning till tillämpning och följder av beslutet.

Ålandsexemplet intressantare och aktuellare än någonsin idagen oroliga värld

Åk 6 från Björneborg har varit på besök. Härligt att få sprida positiv kunskap om Åland till Finland. Ålandsexemplet är aktuellare och intressantare än någonsin när krig och konfliker är vardag även för ungdomarna. Tillsammans konstaterade vi att vi kan vara stolta över att Ålandsfrågan kunde lösas med en kompromiss. Istället för att Sverige och Finland börjar kriga om Åland och eftersom frågan var av internationell karaktär lät man Nationernas Förbund besluta i frågan. Som alltid i en kompromiss - ingen får allt men alla får något. Åland fick självstyrelse, Finland fick Åland och Sverige fick Åland demilitariserat. "Tänk va klok man va förr" , sa en av dem.

Ett av mina mål är att finländare skall bli stolta över Åland...

Ogenomtänkt ändring i näringsrätten kan beröva Åland det svenska språket!

Grundpelarna för varför Åland är intressant och unikt är självstyrelsen. Självstyrelsen bygger på grundläggande regelverk som styr jordägande, hembygdsrätten och näringsrätten. Jag och mitt parti, centern, anser att det finns orsak att se över och modernisera dessa regelverk till vissa delar. En enig parlamentarisk kommitte har kommit fram till vilka förändringar som behöver göras.

När man gör förändringar inom de lagstiftningar och regelverk som reglerar det innersta av självstyrelsen är det viktigt att det görs genom lagstiftning så att förändringarna blir ordentligt belysta och konskekvenserna genomtänkta.

En ogenomtänkt förändring av näringsrätten kan beröva Åland det svenska språket.

Se även vår partiordförandes insändare: http://www.nyan.ax/ledaren/insandare.pbs?news_id=64830&news_instance=119

Savoy är räddad! Centrum nästa!

Som kulturminister är jag stolt över att vi lyckades skapa en kreativ lösning på savoyfrågan. Det är mindre än tre år sedan som det ett tag såg ut som att Bio Savoy sagan var all och att byggnaden skulle jämnats med marken. Vi lyckades forma ett stöd som idag resulterat i att Åland har en biograf och att den anrika funkisbyggnaden finns kvar i stadsbilden. En lösning som gynnar kulturhistorien, kulturen och framförallt ålänningarna och våra besökare. Det är ett fattigdomsbevis att inte ha en biograf!
Själv gläds jag också åt utvecklingen i Mariehamn men är långt ifrån nöjd ännu. Vi vill göra mer! Ett av de största hoten mot centrumutvecklingen är om vi inte kan vara med i tävlingen om företagsetableringen. H&M och andra viktiga dragplåster kastar lystna blickar mot affärsområdena utanför Mariehamn.
Skall vi ha ett levande centrum har vi inte råd att vara rädda för utveckling och vi måste våga säga ja till entreprenörskap och framtidstro. Vi behöver politiker som vågar förändra och ser möjligheter!
Det första steget är att säga ja till att Magazin får byggas ut med åtta våningar. Det ger Mariehamn ett hotell till och affärslokaler som kan konkurrera med rimliga kvadratmeterhyror och erbjuda toppenläge. Fler affärer ger mera människor och mera människor ger fler kunder till alla! Ett centrum med liv och rörelse skapar trivsel och är attraktivt både för oss ålänningar och mariehamnare men drar även till sig köpsugna turister som vill flannera.

Klokt sagt

Många människor försummar den lilla lyckan, för de väntar förgäves på den stora.

Sagt av coachen och företagskonsulten Cale Carniegie ( d. 1955)

Idag hedrar vi minnet av Sally Salminens mod och författarskap

Sally Salminen - Ålands första succeförfattare - föddes för 104 år sedan. Idag är det kulmen på firandet av hennes jubileum och vi kommer att avtäcka ett minnesmonument för att hedra henne och hennes författarskap.


Som 30 åring vann Sally Salminen första pris i en romantävling med romanen "Katrina".

Men vägen från dröm till verklighet hade varit lång. Under barndomen beklagade hon sig ofta i sin dagbok att hon inte hade råd att köpa böcker hon ville också gärna utbilda sig. Hon drömde om att bli författare men konstaterade att hon nog var för fattig och okunnig. Hon arbetade i andelshandeln, flyttade till Stockholm och arbetade som hemhjälp och sökte sig vidare till New York där hon på fritiden började skriva på allvar. Katrina blev hennes genombrott och också hennes livs succé.

Sally Salminen hade stark känsla för kvinnofrågan. Hon uppmärksammade orättvisor och kränkande tal och var inte sen att protestera, kommentera och försvara. Hade hon varit karl kanske hon hade blivit redare eller befäl på ett fartyg, men eftersom hon var kvinna var detta omöjligt. Litteraturen blev istället hennes väg till framgång.

I Katrina beskriver Sally Salminen en österbottnisk ung kvinna som flyttar till Åland lockad av sin mans falska förspeglingar. Hon kämpar behållerr sin stolthet och vägrar ge upp trots fattiga förhållandena och fientliga bemötanden. Katrina berättar om en stark och kämpande kvinna, som kämpar för sig och sitt. Hon gick hårt emot makthavarna hemma på Vårdö och boken togs inledningsvis emot med blandade känslor. Det sägs att det fanns de som övervägde att stämma henne, så starkt rabalder blev det. Katrina blev dock en succé internationellt och översattes till ett tjugotal språk och kommer fortfarande i nya upplagor i flera länder. Det finns översättningar till finska, estniska, isländska, ungerska, holländska, slovakiska, tjeckiska, danska, engelska, tyska, norska, franska, spanska, lettiska, polska, ryska, italienska, rumänska och serbokroatiska.
Katrina har även filmats 1943.

"Hon var lärd som ett troll, denna Vargataflicka" konstaterar författaren och vännen Valdemar Nyman. Berömmelsen efter Katrina satte stor press på Salminen. Publiken och kritikerna ville alltid att hon skulle skriva en ny Katrina och i brev skriver hon att succéromanen blev "ett black om foten" för henne.

1995 beställde landskapsstyrelsen till sitt 75 års jubileum av självstyrelsen ett musikteaterverk som bygger på Salminens roman. Musikteatern komponerades av Jack Mattsson och Robert Liewendahl skrev manus och Lars Hulden sångtexterna. Musikteatern blev en stor framgång och föreställningar gavs förutano 1997 även 1998 och 2000.

2006 inrättade landskapsregeringen Sallypriset som beviljas utna ansökan till åländksa kulturarbetare som på ett eller annat sätt arbetar i Sally Salminens anda och genom sin konstnärliga verksamhet har lyckats sätta fokus på Åland även utomlands. Priset delades ut första gången 2007 och tilldelades då operasångaren Jenny Carlstedt och ifjol 2009 mottogs priset av författaren Ulla Lena Lundberg.

Idag på självstyrelsedagen fyra år efter 100 års jubileet kommer vi till kulmen för firandet av Sally Salminen 100 år. Det är dags att avtäcka ett monument för att hedra hennes minne och gärningar. Ett minne som tillsammans med hennes litteratur som studeras i alla våra grundskolor skall få oss att för alltid påminnas om hennes litterära storhet, hennes mod att visa på orättvisor och förebilden som påminner oss om att vill man tillräckligt stark bli någonting eller göra någonting så lyckas man bara man inte ger upp för tidigt.

Premiärdopp!

Jag har simmat idag! Säsongens första dopp. 13 grader. Jag har aldrig simmat i sjön i maj tidigare. Det var faktiskt riktigt härligt. Ett sätt att få lite längre sommar...?

Mordet på Anna Lindh och politiskt rävspel

Jag har läst boken "Väninnan" av Eva Franchell. En berättelse om mordet på Anna Lindh, men också om vad som hände i den socialdemokratiska maktens centrum mellan valsegern 1994 och valförlusten 2006.

Eva Franchell var pressekreterare åt Anna Lindh och blev själv ett jagat villebråd i medierna eftersom det var hon som var vänninan som shoppade med Anna på NK. I boken berättar hon sin egen historia om åren i maktens och händelsernas centrum.

Vi får inblick i ett slutet system, där alla tävlar om några få platser. Hur en del blir bergtagen av makten. Om två av tupparna
Pär Nuder och Leif Pagrotsky som är angelägna att ta för sig. Om Lars Danielsson som har koll på allt.(har just köpt hans bok "I skuggan av makten")

Det började med "Estonia" och sedan radade de politiska prövningarna upp sig: Sydafrikasatsningen, Mona Sahlins Toblerone-affär, Göteborgsbranden, krigen på Balkan, EU-ordförandeskapet, trängselavgifterna i Stockholm och tsunamin.

Eva Franchell var pressekreterare åt Anna Lindh när hon var miljöminister och fortsatte sedan med till UD. Vi presenteras en politisk kultur som präglas av konkurrens och revirstrider. Intressant att läsa om konkurrensen kring vem som får sitta närmast statsrådet i regeringsplanet och vemsom utses att vara gäst i tevesoffan på morgonen?

Läsaren får beskåda spelet bakom de lykta dörrana och höra hur de olika falangerna inom sosse-eliten skyller på varandra rädda för att bli sittande med Svarte Petter. Det handlar om utfrysning och maktkamp. Jag frågar mig - Finns det ingen politisk glöd? eller falnade den på Rosenbad?

I detta maktspel deltog Anna Lindh, och Eva Franchell är övertygad om att hon ville bli både partiledare och statsminister.
Eva Franchell presenterar en ambitiös och seriös politiker i Anna Lindh i kontrast till den shoppande och fnittrande ministern som man mest fått del av i media.

Eva var också nära vän med Anna Lindh och i boken beskrivs både vänskapen och allt det svåra efter mordet och hur jagad och utsatt Eva själv blev.
Boken "Väninnan" är hennes försök att förstå vad som hände. Klart läsvärd.

Mina semesterdeckare

Jag hade semester runt påsken och sträckläste tre deckare - alla rätt så olika

Den mörka ängeln av Mari Jungstedt. En lättläst deckare som utspelar sig i Visby och inleds med att den nya kongresshallen skall invigas.
Dagen efter invigningen hittas festfixaren mördad i en undanskymd personalhiss i byggnaden.
Kort efter mordet totalförstörs tre sommarstugor i en våldsam brand. Kommissarie Knutas söker kopplingar och ställs inför ett mörkt drama. Kul att läsa en deckare där man känner miljön och även kan sätta ansikten på de olika personerna som medverkar. Annars kommer inte den här deckaren att hamna bland de oförglömliga - men en perfekt bladvändare och semesterbok.

Den andra var Till dess din vrede upphör av Åsa Nilsson.

Ett ungt par dyker under isen efter ett havererat flygplan på botten av en sjö i Kiruna. Någon täpper igen vaken och de båda dykarna drunknar. När kvinnans kropp hittas i Torneälven ett drygt halvår senare, dras kammaråklagare Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna-Maria Mella in i fallet. Härliga miljö- och personskildringar.


Den tredje var Låt den rätte komma in av John AjvideLindqvist.
Något så ovanligt som en svensk skräckroman. Boken utspelar sig i förorten Blackeberg. I ett av hyreshusen sitter tolvårige mobbade Oskar och läser skräcknoveller. Han drömmer om att få tillfälle att hämnas. En dag har en pojke mördats på ett chockerande brutalt sätt, samtidigt har Oskar fantiserat om att döda mobbaren Jonny. Oskar får för sig att han kan få oerhörda saker att hända.
Han träffar en nyinflyttad flicka som heter Eli och blir kär. Eli är inte som andra. Mer berättar jag inte annat än att historien kommer att handla om vampyrer. Romanen är omtumlande, överraskande och riktigt skrämmande ibland riktigt äcklig. Romanen är redan filmatiserad och har som film fått bra kritik. Jag vet inte om jag skulle våga se den.....

Måste jag välja en av dessa som etta så blir det Nilssons deckare.

Visst kan vi hjälpa Finland...

Bra att ni skall träffa Vanhanen - Finland sku behöva lite hjälp - var en kommentar till Helsingforsresan på Facebook.

Vi har hjälpt Finland öka andelen vindkraft. Det kan enkelt åtgärdas genom att inkludera Åland i det tilltänkta Feed in systemet. Finland kan undvika kritik för att landet har en autonomi som står utan representation i EU. Ge Åland en parlamentsplats. Ge finländarna tillhörande jämbördiga möjligheter (finska/svenska)att kunna ta del av sina rättigheter och skyldigheter genom att kunna läsa kollektivavtalen. Genom att följa självstyrelselagens förarbeten och intentioner och översätta kollektivavtal till svenska.

Interner läser in godnattsagor till sina barn

Jag samlar på goda nyheter. Läser just en bok med den titeln. Camilla Borgström har givit ut boken för att visa på att det visst finns goda nyheter - som en motpol till allt det negativa som vi dagligen möts av. Själv hörde jag en god nyhet i morse. Ett fängelse som inlett ett projket där pappor läser in godnattsagor till sina barn. Dubbelnytta flera interner fick nytt intresse, flera har inte överhuvudtaget läst tidigare, samt ett konstruktivt och uppbyggligt sätt att upprätthålla en relation till barnen.

Tillbaka efter semestern

Jag har redogjort för inbesparingarna inom utbildnings- och kulturområdet i lagtingets spörsmålsdebatt idag. Fortsätter med att läsa in mig inför morgondagens föredragningar och ser fram emot att åka på partimöte till Sund i kväll.

Tänk rätt bli framgångsrik!

Har just läst ut "Tänk rätt bli framgångsrik" och lärt mig att det är våra tankar som avgör vår framtid. Tänk positivt!

Det vi behöver är enligt författaren Napoleon Hill, tron på oss själva, vara målmedvetna, ha skapande fantasi samt en klar målsättning med vad vi vill uppnå. Förstås behövs tillräckligt med engagemang och kraft för att nå våra drömmas mål.

Det är inte sagt att vägen dit är spikrak eller ens att målet uppfylls genast, det krävs en idé och tankekraft för att veta hur nå hela vägen fram. En lärdom att ta med sig genom livet.

Mycket nytt i grundskolan - sifferbetyg i trean?

Ett omfattande läroplansarbete är på gång i grundskolan. Hälsokunskap föreslås bli nytt läroämne. Välkommet ,men på bekostnad av vad? Inte biologin-säger biologilärarna... Fysik och kemi utvecklas. Nytt bedömningssystem. Jag överväger sifferbetyg från åk 3? Tankar har funnits på gemensamma bedömningsgrunder för vad vitsordet 8 skall innebära i olika ämnen i olika årskurser. Men det verkar vara rätt så problematiskt. Vad tycker ni?

Kriminalare sin gíllar Siwan

Jag läser just nu "Tre sekunder" av Roslund och Hellström. Jag börjar bli smått bekant med kriminalkommissarie Ewert Gren. Har ni tänkt på att alla manliga kriminalkommisarier verkar ha en vurm för en särskild typ av musik. Hamilton avnjuter Beethoven medan Wallander kopplar av till opera som Tosca av Puccini med Pavarotti. Morse föredrar Italiensk opera medan Edvardssons Winter spisar jazz, i Leif GW Perssons böcker gillar man dansmusik. Ewert Grens musikvurm för Siw Malmqvist var dock en överraskning. Det verkar kanske aningen smalt. Kanske det är så att de olika musikstilarna börjar ta slut. Är det därför Nessers Barbarotti inte alls verkar intresserad av musik.

I "sommar" i P1 ´filosoferade Jan Guillou kring varför inga kvinliga krimalkommisarier verkar vara musikintresserade. Hans teori var att där var förvecklingar i privatlivet intressantare...

Vart tar skrattet vägen?

En fyraåring lär skratta ungefär 300 gånger på en dag. En vuxen 15.... Varför har det blivit så? Skratt är medicin för själen.

Jämställdhet och kulturdelegation

Har varit på en riktigt bra jämställdhetsutbildning och på kulturdelegationens möte. Bl a funderar vi på hur Ålands litteraturnämnd skall vara utformad och hur Pafmedlen skall fördelas bland våra föreningar och till olika spännande kulturprojekt. Nu har det hunnit bli lördag. Dags att böja sig över nyinköpta 1000 bitarspusslet en stund.

Åländsk vård på Vårdgalan

I Sverige arrangeras Vårdgalan. Astrid Lindgrens sjukhus framhåller Åland som ett exempel där man bedriver sjukvård för barn hemma. Alltid lika upplyftande när Åland visar framfötterna och syns på kartan. Galan sändes i kunskapskanalen.

Sverige vill slopa snusförbud - bl a för Ålands skull

Handelsminister Eva Björling skall träffa sina europeiska handelsministerkollegor den 7.2. Hon kommer att föreslå att snusförbudet skall slopas. Ett av hennes argument är att det drabbar Åland - ålänningarna förlorar skattepengar! Tack för omtanken! Lycka till Eva!

Långfilm skall sälja Åland

Studerande vid tursitmarknadsföringsskolan i Schweiz går hårt åt den åländska turistmarknadsföringen. Av reportaget framkommer att vi borde locka hit filmproduktioner. Det känns fint att idag ha beviljat 125 000 € i bidrag till "Iris" en långfilm som skall spelas in nästan i sin helhet på Åland. En storsatsning med en budget på nära 2,5 miljoner euro. Vi håller tummarna för att det blir folkvandring till "Irisön".

Ingen dag den andra lik

Ingen dag är den andra lik. Det gillar jag! Idag inledde jag och lantrådet arbetsveckan med att träffa riksdagsledamot Elisabeth och stämma av gemensamma frågor.

Lagtinget har debatterat spörsmålet om undandtag för uppförande av skyddsrum och behovet av att ha tillgång till byggbeskrivningar på svenska. Beskrivningarna finns på svenska och den finländska regeringen har höjd på gränserna när skyddsrum måste byggas. Men vi har nog endel politiskt arbete kvar att göra från åländska håll. På tisdag besöker vi inrikesminister Anne Holmlund. Då kommer vi att passa på att förtydliga Ålands folkrättsliga status - ett demilitariesera och neutraliserat Åland - behöver vi ha bombskydd i samma utsträckning som man har i Riket?

Vi har också tackat av vaktmästaren Carl-Johan Wickström som efter 25 år i tjänst men trots sina unga år går i pension.

Under senare delen av eftermiddagen har jag jobbat tillsammans med sjöfartsutbildningsarbetsgruppen med utvecklingen av utbildningen både inom gymnasialstadiet och högskolan. För att resurserna skall optimeras skall vi bilda ett bolag där alla stödresurser ingår. Vi siktar på att bli klara inom maj.

Det blir lax i ugn till middag sen börjar övningarna inför Intermezzokörens jubileumskonsert! Freedom i coming (heter en av låtarna)

Systerskap

Jag har läst Katerina Janouchs senaste roman "Systerskap". Det är uppföljaren till "Bedragen" som handlar om barnmorskan Cecilia Lund.

Boken kretsar kring familjeliv där lyckan blandas med smärtsam svartsjuka och där kvinnligt systerskap skänker tröst och gemenskap.

Cecilia och John har separerat efter att han varit otrogen. Plötsligt är Cecilia varannan vecka-mamma. Hon saknar familjelivet och kastar sig in i arbetet som barnmorska och låter sig uppslukas av dramatiken på förlossningen. Samtidigt bär hon på en ilska och tycker att singellivet är ovant och svårt. Cecilia och John går i terapi i hopp om att få ordning på tillvaron. Cecilias relation till sin mamma och sina systrar är avslöjande. "Systerskap" där missunsamheten är stark är ett av systerskapets ansikten.

Katerina är mycket skicklig att beskriva relationer, känslor och avsnitten då man får följa hennes arbete på förlossningskliniken är fantastiskt väl skrivna. Men romanen innehåller även en del sidospår med mycket spänning. Samtidigt som Cecilias familj håller på att söndras hamnar hon mitt i en annan kris. Cecilias systerdotter och hennes kamrater råkar ut för en rad brutala övergrepp och beslutar sig för att hämnas - att resa sig och slå tillbaka. En helt annan bild av systerskap visas - där man i ett "sektliknande förhållande" håller i hop och kanske gör annat än vad samvetet säger för att vara trogen systerskapet.

Katerina Janouch har fått en del kritik för sina sidospår. Många anser att hon skriver så bra om relationer att det blir överflödigt med spännande extra försvinnanden. Jag håller inte med. Jag gillar spänningen i kombination med beskrivning av nära relationer. Längtar redan efter och hoppas att det blir en trea!

Nu är borgen byggd!

Vad är det för märkvärdigt med den då? undrar du säkert. Till saken hör att det inte är vilken julklappslego som helst utan storebrors mer än 10 års gamla lego som varit upplöst och bitarna kringspridda i olika leksakslådor och inbyggda i nya krativa skapelser. Under jullovet fick jag och tioåringen Johan för oss att vi skulle prova bygga upp den. Det blev en utmaning och ett test av tålamod. Vi har letat bitar runt hela huset (inklusive sommarstugan). Kanske lite nördigt men vi har haft roligt och är omåttligt stolta över att vi fixade det.

Den 11 januari sätts spaden i jorden

Inledde dagen, veckan och året med att teckna kontrakt med de olika entreprenörerna och Ålands Nautical Club. Nu kommer sjöfartsmuseets om- och tillbyggnad igång på allvar. Skopan sätts i marken den 11.1!Det betyder bl a att den gamla terassen kommer att rivas.

Sen deltog jag i intressanta diskussioner om bl.a Leader+ och en genomgång av dagens lagtingsagenda.

Jag har också träffat en spännande företagare idag och diskuterat morgondagens naturbruksutbildning. Just nu samlar jag på mig ideer för att tillsammans med personalen börja mer konkret fundera på vilka möjligheter som finns. Det är så spännande!

I lagtinget debatterade andra tilläggsbudgeten för 2009. En sk städarbudget som sällan brukar skapa så mycket debatt men nu ville många förstås lyfta olika frågor och funderingar kring asfalt och Skarven.

Nu är det dags och avrunda dagen. Äta dgens middag och förbereda för morgondagens - vi ser fram emot en helgkväll med härliga gäster!

Vi lägger ett händelserikt år bakom oss

Nedräkningen för 2009 kan börja. Vi lägger ett händelserikt år bakom oss.

Idrottsevenemangens år där Öspelen på Åland blev en succe och där Åland fick stå värd för Paf Open - beachvolleyturneringen igen. Fotbollsdamernas avancemang till europaspel kommer vi aldrig att glömma.

För kulturensräkning tror jag vi vågar utse Alandica till det bästa som hänt på länge. Många nya kulturevenemang har satts upp på Åland och flera stora artister har gästat och kommer att gästa oss. De kulturaktiviteter som funnits sedan tidigare har också fått plats - en del har valt en ny arena andra har valt att fortsätta på de scener där de känner sig hemma. Så var också tanken - Alandica skulle ge kulturåland den scen som inte hittills har funnits.

Som utbildnings- och kulturminister har det funnits många utmaningar under året. Under året har stor möda och otaliga timmar lagts ner för att övertyga den svenska regeringen om att Åland borde undantas från att studernade från icke svenska gymnasier skulle placeras i en utlandskvot. Det är härligt att kunna konstatera att det lönar sig att argumentera och ihärdigt och systematiskt kontakta alla tänkbara personer som kunde tänkas hjälpa oss att föra frågan i rätt riktning. För våra studerandes del skulle en utlandskvot kanske inte nödvändigtvis gjort det svårare att bli antagna men däremot skulle det bli mycket svårt att kunna förutse möjligheterna att kunna bli antagen. Det skall också finnas tillräcklig konkurrens inom utlandskvoten - så de utbildningar som inte lockar tillräckligt många studerande från utlandet skulle inte anta utländska studerande alls, vilket skulle ha beskurit utbudet för våra studerande rejält.Det är med stor lättnad och glädje vi strax innan jul mottog beskedet att svenska regeringen tagit till sig av vår argumentering och beslutat att utfärda ett undantag för de åländska studerandena. Jag vill särskilt rikta ett tack till allt stöd och hjälp vi fått av Sveriges generalkonsul Bertil Jobeus som tagit alla tillfällen i akt att arbeta för att frågan skall få en lösning.

Under året har vi även funnit lösningar för flera infekterade frågor som stannat upp och kommit av sig. Vi har nu tillsammans lyckats hitta en form för gymnasialstadieskolonas utveckling som vi tror att hela lagtinget står bakom. Nu arbear vi intensivt med att formulera ny lagstiftning - en lagstiftning som inte bara behövs för att omorganisera gymnasialstadiet utan som behövs för att klargöra studernades rättigheter - frågor som inte överhuvudtaget berörs i vår idag ganska föråldrade lagstiftning.

En annan jobbig fråga som varit mycket inflammerad och som nu börjar finna sina lösningar är forminnesfrågorna. Nu har samtliga markägare hörts, många har fått personligt besök, oklarheter gör vi vårt bästa för att reda ut och ytterligare behov av undersökningar har konstaterats. Nu behövs lagstiftning så att en regelrätt registrering kan genomföras. Sen skall vi förhoppningsvis även fått ordning och reda inom det här området.

Under 2009 har vi också haft mycket arbete med att få igång Sjöfartsmuseets utbyggnad. Många frågor behövde finna en lösning innan vi slutligen kunde bjuda ut projektet. Nu har vi fatat beslut om att teckna kontrakt. Spaden kommer i marken i mitten på januari. Vi hoppas på en succe även här. Museet nyöppnas hösten 2011.

Det här är ett litet axplock av vad vad vi arbetat med och åstadkommit under 2009.

För min egen del präglades våren och försommaren av europa parlamentsvalet. Valet som inte räckte hela vägen fram men som resulterat i att Åland i varje fall har fått en medarbetare till i Bryssel och en parlamentarieker som lovat att bevaka våra intressen.

Nu ser vi framemot 2010 ett minst lika händelsrikt nytt år med många nya möjligheter.

Bara vanligt vatten - Kajsa Ingemarsson

Jag gillar Kajsa Ingemarsson. Men när jag började läsa hennes senaste ”Bara vanligt vatten” blev jag besviken – först. När jag läst Ingemarsson har hon i sitt berättande givit mig en ny väninna eller tagit mig med in i en krets av kvinnor som både underhållit mig och givit mig flera nya impulser. De första 150-200 sidorna i ”Bara vanligt vatten” var så slät att jag inte kände igen henne. Handlingen och innehållet var så förutsägbart och den framgångsrika författaren teddes sig märklig när det inte fanns någonting i hennes framgång som på något sätt kunde vara berikande. Men mitt i allt så hände något. Boken som författarinnan Stella Friberg kämpade med begåvades med en spännande utgång och personerna i ”Bara vanligt vatten” fördjupas och händelseförloppen tar fart. I ett vips hade jag slukat hela boken och tyckte det var synd att den tog slut. Så Kajsa Ingermansson får helt klart godkänt och jag ser fram emot hennes nästa bok.

Vi skriver annandag jul. Vi har bakom oss ett skönt julfirande - traditionellt med god mat, julklappar med roliga rim och massor av vackra ljus. Igår var vår första juldag utan program. Vi brukar alltid ha några hembjudna eller vara på någon middag någonstans men i år skulle vi bara vara vi fem. Två av mina systrar har valt att resa bort över julen. Fast det är härligt med mycket folk om kring sig och att passa på att njuta av varandras sällskap var det oerhört skönt med en dag utan tider. Jag kan inte minnas när jag haft en sådan dag senast. Inte mer än att de kan räknas på en hand under det senaste året. Det var helt stilla i huset. Barnen var uppslukade av sina klappar, jag läste lite, tittade på nån film. Åt gjorde vi när vi blev hungriga - var och en efter sin mage. Kylskåpet och matkällaren är välfyllda. En promenad till mor och far var det enda programmet.
Idag har vi börjat lika. Sov tills vi vaknade - ingen väckarklocka. Läste lite, somnade om, läste lite till, frukost, plockade lite, läste lite... På eftermiddagen skall vi på middag och frossa i sällskapsspel - helt förslöade är vi inte. God fortsättning på er alla!

Djur av Joyce Carol Oates

Jag har läst "Djur" av Joyce Carol Oates.
En otäck bok som framkallar skräck och är spännande som en deckare. Men väldigt kort, jag tror boken kunde blivit så mycket bättre om den varit lite mer omfattande så att man skulle lära känna de olika personerna lite bättre. Nu blev den faktiskt lite ytlig.
Boken utspelar sig på ett flickuniversitet i en liten stad i USA. Mordbränder härjar på universitetsområdet. Stämningen är spänd. Centrala figurer är professorn Andre Harrow och hans fru skulptrisen Dorcas. En del av flickorna vid universitetet får vara praktikanter hos Dorcas, men att de är det måste de bevara för sig själva. Huvudpersonen Gillian tillhör så småningom de utvaldas skara och dras in i hemligheterna.
Boken heter Djur - i original Beasts - vilket är en bättre titel på en bok som handlar om sexuellt utnyttjande och absurditeter som får en att bli rejält illa berörd.
Inte den bästa bok jag läst. Men berörande och klart läsvärd. Dessutom av en författare som då och då omnämns som förhandstippad för Nobels litteraturpris.

Tänkvärt...

Om vi inte har tid att ta det lugnt idag, kanske vi redan i morgon kommer att upptäcka, att vi visserligen hunnit mycket - men gått miste om allt. Anne Swärd

Kultur och skapande för ett fullvärdigt liv

Jag tycker det är nedslående att läsa om 50- och 60-års jubilarer som med längtan berättar om allt vad de skall göra när de blir pensionärer. Vi borde få en ändrad attityd till konst, kultur och skapande - vi behöver ju det för att få ett fullvärdigt liv. Till större grad integrerat i våra arbeten, skolan och på vår fritid. Varför vänta till pensionen - vi behöver utlopp för kreativitet i allt vad vi gör - från vaggan till graven. Vi behöver använda båda hjärnhalvorna. Det ger kunskap liv. Det är vad jag menar när jag lyfter att kultur o idrott är viktiga politikområden.

Idrott skall inte vara knuten till politik

IFK Mariehamns hockeyherrar gör reklam för Obunden samling på sina hockeyhjälmar den här säsongen.Förstår att det är ett utmärkt sätt för ett politiskt parti att göra sig synlig men ser ändå ett problem i att spelarna kan känna sig obekväma - bär man reklam för något så tar man ju också ställning...
Ett demokratiproblem heltklart. Idrotten borde inte vara knuten till politik.

Alla som vill skall få delta i majoritetens religionsundervisning

Grundskolelagen behöver ändras så att alla som önskar skall ha tillträde till majoritetens religionsundervisning och inte automatiskt hänvisas till livsåskådning. Lagstiftning kommer!

Gymnasialstadiet indelas i två skolor med en direktion

Lagtinget har diskuterat morgondagens gymnasialstadieutbildning. Två skolor under en direktion samt en gemensam ekonomi och administrationsenhet. Vänlig debatt med nästan total enighet. Målet är utstakat - nu är det för mig och de som jobbar inom skolvärlden att verkställa.

ungdomsarbetslöshet, Pommern och Roffe Lindqvistpris mm

Inledde dagen med ett möte med AMS och ÅSUB. Bra avstämningar i en av de viktigaste utmaningarna - ungdomssysselsättningsläget. Därefter har vi analyserat anbuden på Sjöfartsmuseet och haft gruppmöte. Vid lunchmötet utsåg vi de som skall nomineras till Roffe Lindqvist-priset. Eftermiddagen innehöll lagtingsdebatt och kaffekalas som Sirpa, 50 bjöd på. Sen var det dags för avstämning kring gymnasiereformen och ett möte med Mariehamns stad om Pommern. Ytterligare hann jag med ett antal föredragningar innan jag formulerade gruppanförndet inför morgondagens budgetremissdebatt i fullmäktige. Nu räcker det för idag. Soffan kallar.

Stipendier och Guldfest!

Sitter på Ålfen på väg hem efter Plantingstiftelsens styrelsemöte. Vi har fördelat stipendier till forskare och studerande vid svenska högskolor. Passande har jag alltså spenderat tre timmar i Stockholm på självaste Svenska dagen. Vi hade mycket kvalite att välja bland. Fina sökande från Åland! Vilket kommer att visa sig i tilldelningen...


Efter båtturen blir det snabbdusch och uppvaktning av Åland United. Guldfest!

En budget med ansvar för en trygg och modern framtid

Så var budgeten för 2010 offentliggjord. Jag konstaterar att vi det inte handlar om att göra sig populär utan det handlar om att visa att
man kan ta ansvar och få ålänningarna att känna trygghet över att vi kommer att klara krisen och kunna bibehålla en god nivå på samhällsservicen framförallt inom våra kärnområden. I budgeten föreslås en rad åtgärder, dels i led att åstadkomma en strukturell balans i landskapets budget på lång sikt och dels för att på kort sikt åstadkomma besparingar. Att arbeta med inbesparingar innebär inte automatiskt en nedmontering. Som vår ledstjärna har vi tvärtom utveckling hela tiden i åtanke.

Utbildningen är ett prioriterat område. Trots det har givetvis inte utbildningsbudgeten kunnat gå ograverad förbi utan inbesparingar. Vårt ansvar är att se till att vi långsiktigt kan hålla en hög nivå med hanterliga undervisningsgrupper i grundskolan och att vi på gymnasialstadiet kan erbjuda våra ungdomar en studieplats så att de inte i unga år skall behöva lämna Åland samt en högskola som svara mot näringslivets och de offentligas behov så att Åland kan utvecklas. För att stimulera sysselsättning och även möta upp samhällets behov av flexibilitet vad gäller kompetens är det även mycket viktigt med en fungerande vuxenutbildning. Särskild uppmärksamhet kommer vi 2010 att rikta mot resultatet från undersökningen hälsa i skolan i syfte att främja våra ungdomars psykiska välmående. Ett mycket starkt vakande öga och beredskap för insatser har vi även för att stävja den stigande ungdomsarbetslösheten.

Inom kultur och idrottsområdet är jag glad att vi kunna upprätthålla ungefär samma nivå som tidigare år. Under tider som dessa är tillgång till kultur, föreningsliv och idrott oerhört viktigt.

”De är inte kloka, de där Ryssarna”

Jag har läst "De är inte kloka, de där ryssarna" av Anna-Lena Lauren. En fantastiskt underhållande bok som ger en verklighetstrogen bild av den ryska själen. Något ingen guidebok kan konkurrera med. Av boken har jag lärt mig att mannen är familjens huvud medan kvinnan är nacken som bestämmer i vilken riktning huvudet skall vridas.Kvinnoran är varken dummare eller svagare än männen, tvärtom men det är ingen som har talat om det för karlarna.

Stabilitet är viktigare än demokrati. Demokrati är en lyxfråga för många. Ryssarna vill inte gå ut på gatorna och demonstrera, de vill ha sina löner och pensioner i tid. En som Anna Lena pratat med konstaterar att det är svårt att känna varför man skall känna solidaritet för samhällets olycksbarn, tiggare tex när man själv kämpar hårt varje dag för att överleva.

Sannolikt finns det inget system som sammantaget har tagit livet av så många människor som kommunismen. Detta diskuteras inte i Ryssland. Man diskuterar inte ett enda blödande sår i den ryska historien. Finns en risk att samhället aldrig går framåt så länge man inte vågar se historien i vitögat

Att bli politiker i ryssland är en affärside. Den som klarar att bli invald i duman har sin ekonomiska framtid tryggad. En välbetald arbetsplats, med tillgång till information utan att de behöver ta politiska ansvar för ett enda beslut.

Det är äldigt viktit hur saker och ting ser ut i Ryssland. Mobiltelefonen ä en statussymbol av rang. Det är inte telefonens praktiska egenskaper som avgör utan vilken image den ger dig.

Rysslands absolut störta problem är att den fortfarande inte är en fungerande rättsstat. Lagar och regler finns bara för syns skull. Medborgarna känner inte varför de skall behöva följa dem och har ingen känsla för det allmännas bästa. ” varför skall man vara solidarisk med ett samhälle som inte är solidariskt mot en?” Stats- och kommunalanställda är djupt föraktade.

Man påverkar inte genom politik. Man påverkar genom att bygga upp en relation till makten.

Kreml kontrollerar en hel del i samhället men inte hela samhället. Anna Lena Lauren är helt övertygad om att Putin inte har någonting att göra med mordet på journalisten Anna Politkovskaja. Hon blev martyr och har av västvärlden tillmätts ett värde som Putin aldrig anset att hon haft.


Livet går ut på att varar tillsammans med vänner och släktingar. Arbetar gör man för att kunna leva.
Ryska vodkakulturen är gammal. Var och en vet hur man skall uppföra sig vid matbordet och på parkbänken, för dricka gör man för att ha roligt tillsammans – med betoning på tilsammans.
Den kollektivistiska ryska kulturen triumferar över den finländska individualistiska och dess depressiva tendens att dricka för drickandets egen skull.

Ålands museum fyller 75 år

Ett museum förmedlar vilka vi är , var vi kommer från och ger oss också inspiration till vart vi är på väg.

I torsdags firade vi att Ålands museum förmedlat kunskap och underhållit oss i 75 år.

Den första skriftliga initiativet till ett åländskt museum hittar man i Ålandstidningen den 24 april 1897 dvs för en god bit över hundra år sedan. P HJ Olsson skriver att det är dags att rädda vad som räddas kan och avser alla de besökande uppköpare som lade beslag på antika värdefulla föremål och förde dem från Åland.

Under 1970-talet förverkligades projekt 77. I augusti 1979 påbörjades bygget av den efterlängtade museidelen i projektet som till övriga delar färdigställts genom Hotell Arkipelag och Självstyrelsegården.

Arkitektkontoret Classon och Sörling planerade museets nya basutställnig tillsammans med experter från statens historiska museum i Stockholm och vår egen personal. 1982 fickÅlands museum för sin fina utställning motta Europarådets museipris. Något som också ledde till fantastiska besökarsiffror för museet.

Museet är ett högkvarter för kulturen en viktig kulturpolitisk satsning.
Årligen visas ett antal specialutställningar vid Ålands museum. Särskilt minns jag ”Den taturerade ålänningen” som 1994 blev en av museet allra största besökarfrmgångar och den har även varit på turne i Norden. Verksamheten är under ständig utveckling och museet blir allt mer en mötesplats för ålänningar och turister och en naturlig plats att söka kunskap ifrån för våra studerande. Museet spelar en viktig roll för vår identitet och det är alltid lika härligt att ta med vänner och bekanta bortifrån till museet och visa och berätta.

Basutställningen är i det närmaste intakt. När man kom till museet när utställnigen var ny inleddes besöket med en film för att man skulle sättas in i vad man som besökare skulle få möta. Den här filmen har så dålig kvalite idag att man inte kan visa den längre. Det finns ett starkt behov att förnya utställningen och moderinisera den så att den skulle bli minst lika lätt att ta till sig idag som då. Beysningen i museet är också så vass i sitt ljus att många föremål inte kan visas varför ny belysning är nödvändig vilket även skulle möjliggöra att fler nya föremål kunde plockas fram och visas. Vart efter man förnyar belysningen så kommer man även att fundera på vad som skall sättas i fokus och hur. Vissa utställningsdelar saknas också, här finns väldigt lite om självstyrelsen och om vårt midsommarfirande. Vilket vore trevligt att kunna lyfta fram.

Passa på att se utställningen om museets utveckling. Den är både innehållsmässigt intressant och oerhört snyggt presenterad!

Jag har haft ett härligt höstlov. I fredags var jag med Johan 10 år till Naturhistoriska museet i Stockholm. Fantastiskt ställe - roligt och lärorikt. Vi hann med fyra fantastiska utställningar och en cosmonova 3 D film innan vi åkte in mot stan för en kebab i hötorgshallen följt att premiärvisningen av UP. Alligenom lyckad dag!

Maja och Janne fick mig i tårar

Var på Vårdö bönehus förra helgen och firade minnet av Anni Blomqvist med anledning av att hon skulle ha fyllt 100 år i år. Ett fantastiskt program - värdigt firande. Paret på bilden fick mig i tårar. Så rörande och vackert!

Sommarbarn av Katerina Janouch

I väntan på att jag skall få tag på Katerina Janouchs senaste ” Systerskap” har jag läst Sommarbarn”. Jag har läst allt jag fått tag på av Janouch och jag är imponerad av att hon lyckas skildra så vitt skilda ämnen så bra. I ”Sommarbarn” får vi följa Katia (självbiografiskt) som flyttar med familjen från Tjeckoslovakien via Danmark till Sverige. Katia flickan som helst av allt vill bli ljushårig och blåögd och svensk. Hur avskyvärt hon behandlas i skolan av sina ”kamrater” och hur hon trivs som sommarbarn på en Herrgård i en varm överklassfamilj men samtidigt slits av sitt dåliga samvete för att hon trivs och upplever att hon sviker och raderar sina egna rötter och sin härkomst. Helt klart läsvärd och berörande. Men inte den starkaste hon skrivit. Hittills här det Bedragen och Anhörig som gjort starkast intryck.

Drakkullen på Ängsbacken är invigd

Hur barns utemiljö ser ut påverkar barns hälsa och välmående.

På en bra dagisgård skall det finnas varierande lekmiljöer. Man skall få lust att leka när man kommer ut och det skall vara roligt för alla både för flickor och pojkar. En god utemiljö skall vara en plats för kreativa projeket. Framför allt på en bra dagisgård skall man få lust att springa, sitta, klättra, leka upptäcka.

Jag tror också att ju mer naturmark man har –desto bättre. Det är något som både föräldrar och politiker försökt få till mera av på Ängsbackens gård men riktigt så mycket som vi ville fick vi inte. Men en bit österut kommer staketet att flyttas.

Däremot fick vi ett fint och spännande projekt till Ängsbacken. För 1% av byggkostnadera har konst köpts till dagisgården. Konst av Caroline Pipping ”Port Douglas”, Satu Kiljunens landskapsträd samt Markus Kåhres Igloo. Alla skyltar och daghemmets logo har konstnären Eva Maria Mansnerus gjort inspirerad a teckningar som barnen har gjort.

Förutom konstinköpen har barnen varit med och planerat delar av gården. Det är ju personal och barn som tillsammans skall vara på gården – därför är det viktigt att de också får vara med och tala om hur en bra gård ska vara.

Barnens och personalens goda idéer har sedan Tiina Holmberg använt när hon sist och slutligen planerat hur den skulle bli och se ut.


I torsdag var det dags att inviga gården med en riktig kull-turfest.

Jag tycker att Ängsbackenprojketet på många sätt varit mycket lyckat och lyfter fram både vikten av kultur och konst i våra offentliga miljöer men också hur viktigt det är att låta dem som skall vistas i olika miljöer verkligen få vara med och påverka resultatet.

Kanske det här projektet givit våra unga en tro på att det faktiskt går att påverka om man engagerar sig – något som bådar gott för framtiden och engagemanget för vårt stad och vårt Åland.

Jag hoppas att drakkullen skall fyllas av lek och ta fram mycket lust och skratt alla dagar.

Vad underbart!

Svänger in på gården vid halv sex. Äntligen fredag. Är ganska trött efter en intensiv vecka då det har varit arbete även alla kvällar. Möts av doften av mat. Dottern står vid spisen och plockar ut en stek ur ugnen. Bordet är vackert dukat. Skinkstek, sås, potatis, äppelmos och en härlig sallad med coctailtomater och champinjoner. Fruktsallad med syrlig sås i höga glas. Jag slår mig ner, äter och njuter tillsammans med de mina. Gott. Skönt. Ungdomarna har spenderat eftermiddagen i köket för att överraska mor när hon kommer hemsläpande från jobb. Nu skramlar det i köket. Disken. Underbart. Det här kommer jag aldrig att glömma.

Den viktigaste demokratifrågan

Idag har jag med genusglasögon granskat vårt förslag till allmän motivering till budgettexten. Jag anser att jämställdhet är den viktigaste demokratifrågan, alla kan vi indelas i gruppen kvinna eller man och utifrån våra förutsättningar skall vi ha samma rättigheter.

Det är spännande när man tar sig tid och funderar över – vems kulturarv är det vi visar upp på våra museer? Vilka är det som får del av våra kultur/idrottspengar? Skiljer sig kvinnlig och manlig kultur ifrån varandra? Vad kan vi göra för att få mer blandade undervisningsgrupper på gymnasialstadiet? Totalt sett finns ungefär lika många pojkar och flickor men där studievalet följer ganska traditionella mönster.

Förändringen går i små steg framåt men för att utveckling skall ske behöver vi fundera på dessa frågor och framförallt ställa dem och börja tänka nytt.

En enkel regel jag brukar försöka följa är – vem blir glad av det här beslutet?

Anhörig – en viktig roman av Katerina Janouch

Jag har fått ögonen på Katerina Janouch och sträckläst tre av hennes böcker. Jag blev genast fäst vid hennes sätt att skriva – så naket och så på pricken. Det kanske blir så när man kombinerar sitt uppdrag som sex- och samlevnadsexpert med författarskap.

Först läste jag ”Bedragen” – som är hennes senaste i pocketform. Första delen i en romanserie om barnmorskan Cecilia Lund. Fast jag själv inte hör till skrået så tror jag att hon har skildrat upplevelser från sitt viktiga yrke på ett fantastiskt levande och ärligt sätt. I övigt handlar hennes bok som titeln avslöjar förstås mycket om hennes och makens relation. Så snart tillfälle ges kommer jag att kasta mig över uppföljaren ”systerskap”. Den skall komma i september.

Den andra jag läste var ”Dotter önskas”. Även den mycket direkt – beskriver familjehemligheter, längtan, tabun och framförallt relationen mamma dotter. Det handlar om kärlek som är allt annat än okomplicerat och en bok som öppet och ärligt vädrar frågeställningar som kanske sällan annars kommer upp i ljuset.

Den tredje jag läste är kanske ändå den viktigaste. Boken ”Anhörig” utgår från Katerinas egna livserfarenheter med att leva som medberoende och dessutom småbarnsförälder. Romanen är ruggig och stark. Även denna är så nära att man upplever att man är inne i familjen och smygtittar. Jag lärde mig massor. Jag antar att de som levt eller lever med en man som är beroende känner igen sig. Hon skrev boken just därför – för att visa på hur lite omgivningen och myndigheterna vet om hur det är att leva med alkoholism och vara medberoende. Bland annat konstaterar hon att man aldrig kan veta när en missbrukare menar allvar. Med missbruk finns inga garantier, hur gärna man än vill som anhörig. Missbrukaren härnger tätt ihop med sitt missbruk. Hon beskriver också det hon påstår att en icke-missbrukare inte kan veta – hur kroppen skälver och rister för att den inte kan vara still, hur fötterna går och går fast man sover, hur kroppen plötsligt spänns i en båge för att en kramp hugger till i övre delen av magen. Att ångesten tar över och hjärtat klappar hårdare och hårdare. Att man inte känner igen sin egen spegelbild och att suget efter kokain är så starkt att drivkraften gör att man är beredd att sälja sin fru och sina barn, sin gamla mamma och beredd att pantsätta huset och allt man äger och har. Man har skrivit kontrakt med kokainet, i sitt eget näsblod har man doppat penseln och är fast, kan inte ta sig loss och vill inte ens. Han har lovat och vill inte men slår ändå numret till kokainlangaren, han vill inte gå dit men går ändå – fötterna lyder honom inte. Bara en gång till. Han ryser till av madame kokains intrång och är än en gång beredd att gå under för hennes skull.

Hon beskriver även hur hon själv prövat på kokain i unga år. Hon kallar det för att vara kokainnovis. Där också de flesta stannade. De behövde inte stifta bekantskap med det mindre glamorösa fejset. ”vi stiftade bekantskap med kokainet genom att pussa henne på kinden, en hård iskall kind, en ytlig kyss. Sen tappade hon intresset för oss. Vi var inte värda hennes uppmärksamhet. Hon fokuserade istället på bättre offer”. När hon väl hittade den som skulle bli hennes kunde ingenting stoppa henne.

Boken som även borde läsas av alla som jobbar med missbrukarvård visar på hennes erfarenheter och frustration över att myndigheterna inte egentligen riktigt visste hur det var att leva med en missbrukare och hur bortglömd och ensam man var som medberoende och hur svårt barnen hade det.

Hon berättar i en interju att hon skrivit boken i raseri och att det kändes viktigt att beskriva hur sjuk hon var i medberoendet.

En oerhört viktig bok som beskriver ”det snygga missbruket”.