Mycket har hänt inom den viktiga utbildningspolitiken

Utbildningspolitiken är den allra viktigaste näringspolitiken!
Under den här perioden har vi har lyckats få enighet och lagstiftat om en gymnasiereform. Reformen av gymnasialstadiet, som diskuterats i över 20 år, sätter den studerande i centrum och skall ge större flexilbilitet och bredare kompetens. Organisationen har nu verkat i drygt två månader. Mycket skall ännu finna sin plats. Men ingen har heller förväntat sig att allt ska vara färdigt på en gång. Det här läsåret innefattar en utmaning där organisationen genomförs i praktiken.
En viktig uppgift för alla att hjälpas åt att få studierna att löpa så smidigt som möjligt för den studerande.

Vi har skapat en gemensam studerandehälsa med samlade resurser och lika service till alla studerande inom gymnasialstadiet och Högskolan på Åland.

Vi har gått i mål med ett förslag till en effektivare och kompetenssamlad sjöfartsutbildning. Med ett nära samarbete med Högskolan på Åland, Åland yrkesgymnasium och näringen.

Vi har förverkligat en högklassig hantverksutbildning i Ålands Folkhögskola. Spännande och delvis spretiga ideer från olika arbetsgrupper genom åren har samlats i en modern läroplan och utbildning som nu har sin andra kull studerande.

Grundskolorna har trots den svåra ekonomiska situationen, fått behålla sina resurser. Prioriteringen av de yngsta eleverna är en klok investering för framtiden. Resurserna har möjliggjort fortsatt hanterliga undervisningsgrupper

Tack vare olika utbildningspolitiska insatser har vi som enda regering i Norden lyckats minska ungdomsarbetslösheten.

Medis tar nu emot kursdeltagare oavsett kommuntillhörighet. Medel har fördelats till ett EU-projekt där inflyttade studerar svenska inom sitt yrkesområde i kombination med att praktisera på arbetsplatser – allt för att underlätta anställning.

Vi har även säkrat behörigheten till högre studier i Sverige samt givit IT i skolorna en rejäl skjuts framåt. Vi har inskärpt att studentexamensproven måste garantera lika behandling och översättas korrekt till svenska.

Innan mandatperioden är slut skall vi fastställa ett forskningspolitiskt program för Åland och förnya grundskolans läroplaner och därmed skapa ett jämförbart betygssystem. Vitsordet 8 i olika ämnen ska betyda samma sak över hela Åland. Detta för att säkerställa att betygsättningen är rättvis och för att se till att kvaliteten är jämn i alla våra åländska skolor.

Centern har lindrat krisen för den enskilda människan

Centern bedriver en genomtänkt ekonomisk politik. Precis som man inom familjens ekonomi strävar till att bygga upp en liten buffert för att kunna klara oförutsedda händelser eller behov av investeringar så har centern inom landskapet sedan 1995 varit med och sparat ihop 120 m € till en reserv att kunna användas under svåra tider.
Inkomsterna genom den sk klumpsumman har under den här mandatperioden minskat drastiskt. Vi har därför använt våra sparade medel exakt så som det ursprungligen var avsett.
Vi har genomfört besparingar, många smärtsamma sådana, och utöver det använt utjämningsfonden. Målet med utjämningsfonden var att den enskilda ålänningen i vardagen skall drabbas så lite som möjligt ifall landskapet hamnar i ekonomisk kris. Vi har klarat sysselsättningen och har inte behövt knuffa ut personalen i arbetslöshet. Vi har tagit ansvar för att kommunerna i största möjliga mån fortsatt ska kunna bibehålla servicen och tryggheten för medborgarna trots att inkomsterna minskat dramatiskt för landskapet.
Inom stadspolitiken har Mariehamns centern tagit initiativ till minska stadens skuldbörda. Centern har även konsekvent lyft ekonomin och behovet av ansvarstagande och långsiktighet. Vi har även denna vår initierat till diskussioner mellan gruppledarna om gemensamma linjedragningar.
Vi håller ett fast grepp om den ekonomin och har ansvarsfullt skött våra ansvarsområden. Vi har bidragit till både en uppbromsning och inbesparing.
Helhetsansvaret har lantrådet och finansministern.

"Vems flicka är du då?" är inte alls pinsamt

Min vän Emina Arnautovic berättade om en kulturkrock (hon har nog berättat om flera)när hon flyttade från Bosnien till Finland. Hon var van att presentera sig med namn och något om sin familj. Att hon heter Emina och något om hennes föräldrar och var hon växt upp tex. När hon kom till Finland var det namn och titel som gällde. Plötsligt fick det för mig sedan tidigare lite pinsamma "vems flicka är du då?" en ny innebörd. Vi är internationella på Åland - så gör man tydligen på många platser ute i Europa och vi visar mer ett engagemang för själva människan än för det hon "är".

Beslutet om strandtomter är varken kontrollerbart eller ansvarsfullt!

Inflyttade fastboende skall få möjlighet att köpa strandtomt. Centern anser att vi behöver fler ålänningar.
För att skärgården och glesbygden ska utvecklas så behövs nya skattebetalare.
Det nyligen fattade beslutet som ändrar hanteringen av våra jordförvärvsregler är inte genomtänkt. För det första så finns inga kriterier för vad planering innebär. Avses att kommunen skall planera och fysiskt förverkliga infrastruktur för området eller räcker det med att markägaren köper sig en planering från en konsultbyrå? Eftersom beslutet inte har stöd i lag finns ingen beredning och ingen definition på vad "planering" betyder.
En andra fråga är vad som avses med fast boende? Som beslutet är fattat är det möjligt att innan köp skriva sig på Åland och efter köp skriva sig tillbaka på sin hemort. Utan lagstiftning finns det ingen definition på vad "fastboende" betyder.
Lagtingets parlamentariska kommitté har i sitt betänkande påtalat att uppföljning av jordförvärvsbesluten brister allvarligt idag och att lagstiftning behövs.
Det finns en risk att målet att få en levande skärgård och glesbygd får helt motsatt effekt med det förhastade beslutet.
Riskerna är att Åland istället för att berikas med nya inflyttade blir ett semesterparadis som lever upp några veckor då och då och att prisnivåerna blir så höga så att de som verkligen vill bo och leva på Åland inte har råd att köpa tomt.
Istället för slarvigt beslut i panik inför valet behövs en reform som ger mera livs- skattekraft till Åland!

En kommun - får vi rikemansskolor och skattehöjning?

Jag tar inte ställning till hur många kommuner som behövs på Åland. Det är kommunerna själva bäst skaffade att avgöra. Det finns många fördelar med att samla kompetens i större helheter och på så sätt skapa bredare service och mindre sårbarhet.
Att låta kommunerna finna samarbets- och hopslagningsformer själva kan uppfattas som mindre effektivt – på kort sikt.
En del talar om att Åland skall ha en kommun. Det låter smidigt och enkelt – men toppstyrt och flera frågor infinner sig.
Jag är stolt över att Åland har många grundskolor. Genom regelbunden tillsyn och nya beslut följer vi upp att kvaliteten är jämbördig. På Åland finns barn från alla samhällsklasser och befolkningsgrupper i alla skolor. Alla utvecklas och berikas tillsammans. Det här är en rikedom vi skall värna om! Här finns inga ghetton eller slumområden.
Hur blir det om Åland blir en kommun? Kommer medvetna föräldrar att sammanföra likasinnades barn i samma skola? Dithän har utvecklingen gått i Sverige – och delar av Finland följer efter…
En andra fråga bland många är - vilken nivå skall vi ha på servicen? Har vi en kommun så måste alla ha rätt till samma service. Vi har tuffa ekonomiska tider – betyder det att de som har god service får räkna med en försämring – eller är det högsta service som skall följas - hur skall det finansieras?
Viktiga frågor som behöver få svar.
Jag tror på reformer och organisationsförändringar som gör att vi kan få bättre ekonomi , god service, fler jobb och ökad bosättning på hela Åland.

Lycka till Annie - redan första vardagen höjer hon profilen

Hon är tuff Annie Lööf, svenska centerns nya partiledare. Från dagens knappa 6% av väljarstödet konstaterar hon kaxigt att hon ska göra centern till ett 20% parti. Omöjligt är det inte. På Torbjörns Fälldins tid röstade nästan 30% på centern.

Hon har sagt att hon har Margaret Thatcher som politisk förebild och att Ayn Rands ”Och världen skälvde” är den bästa bok hon läst. Hon är nyutexaminerad jurist, tydlig och rätt fåordig och har fungerat som partiets ekonomisk-politiska talesperson. Hon är uppvuxen i mörkaste Småland, har varit division 2 fotbollsvakt. Hon räknas till ”Stureplanscentern” och har ett oproblematiskt förhålande till invandring, samkönade äktenskap, sociala medier och är kompis med Fredrick Ferderley.

Maud har varit en skicklig och karismatisk ledare på många sätt. Hon lyckades skilja sig från moderaterna på ett elegant sätt 2006 och hon är verkligen Alliansens moder. Utan henne hade det inte blivit någon allians. Sen är det en annan sak att centern i alliansregeringen hjälpt moderaterna så mycket att de bleknat, hamnat i skuggan och även blivit otydlig i sin profil och därmed även förlorat väljarstöd.

Jag önskar Annie lycka till och hoppas att hon kan skilja centern från moderaterna lika framgångsrikt som Maud gjorde 2006 och att hon blir hela Sveriges gröna röst. Redan första vardagendagen med henne som partiledare kan vi utläsa en tydlig skillnad mellan centern och folkpartiet. I kärnkraftsfrågan.

Här presenteras bokslutet över kulturpolitiken

Det är dags att utvärdera och göra ett bokslut över regeringens arbete. Inom kulturens område är jag stolt över att kultur- och kongresshuset Alandica har förverkligats och invigts. Taklagfest har just firats för det om- och utbyggda sjöfartsmuseet, ett komplicerat projekt med många inblandade. Vi har förverkligat en högklassig hantverksutbildning i Ålands Folkhögskola.
Vi har fört fram ett mediapolitiskt program med förslag på ett rättvisare avgiftssystem. Vi har genom ett kreativt stödsystem och gott samarbete räddat Bio Savoy och skapat ett Medis oavsett kommuntillhörighet .
Jag har haft ambitionen att ägna samtliga politikområden inom min portfölj stor uppmärksamhet. Min uppgift som kulturminister är att tillse att olika kulturyttringar får de resurser som de behöver för att kunna verka och utvecklas. För att kunna det har jag aktivt deltagit i olika kulturevenemang och möten för att kunna vara lyhörd och lyssna hur olika kulturyttringar mår och för att ta del av verksamheterna. Jag har besökt i snitt 40 olika typer av kulturevenemang per år under perioden dvs minst 160 stycken totalt under perioden. Det är mycket, men väl investerad tid för att uppgradera och komplettera mina erfarenheter och min kunskap.
Den direkta fördelningen av medel sköts av en parlamentarisk tillsatt kulturdelegation. Utöver den är jag stolt över att litteraturnämnden och musiknämnden har införts under den här perioden. Avsikten är att få in mera detaljerad sakkunskap i beredningen av finansieringsbeslut. Konstnämnden fanns sedan tidigare.
För mig har det också varit viktigt att under den här perioden lyfta kulturen som politikområde. Kultur inte en guldkant för fritiden. Kulturens roll för den enskilda människan och samhällets utveckling, konkurrenskraft men även som viktig faktor inom vården och socialt har enorm potential.
I en artikel i onsdagens Nyan frågade sig reportern om kulturen är en ickefråga, eftersom det inte förs någon debatt.
Kulturpolitiken har under lågkonjunkturen fått behålla sina resurser trots att landskapets inkomster sjunkit med 30 %. I samtal med kulturintresserade i våra närområden uttrycks en beundran för vår förmåga att klara att upprätthålla resurser till ett mycket rikt kulturliv på Åland.
Kan det helt enkelt bero på att regeringen lyckats tillse att kulturområdet fått utvecklas och må bra?

Vi ska vara lika rädda om den offentliga ekonomin som den egna börsen!

Den offentliga ekonomin ska hanteras med samma omsorg som ens egen privata börs.

Har man för stora lån och utgifter så behöver man göra något åt situationen.

Det naturliga är att man funderar över om det är något i livsföringen som kan avstås ifrån och om det är något som man kan tillhandahålla på ett förmånligare sätt.Kanske kan man samåka eller dela en investering med grannen? Kanske hittar man ett sätt att få in ytterligare inkomster på? Allt för att få ekonomin att gå ihop - att få den i balans.

Mariehamn är överskuldsatt. Socialdemokraterna och liberalerna röstade 2009 igenom en "tillfällig" skattehöjning, för att köpa sig mer tid att hinna göra förändringar i stadens "livsföring". Nu talas det om att den temporära höjningen skall följas av en temporär höjning igen, eftersom ingen förändring åstadkommits!

Det är som om familjen istället för att se om sitt hus köper på avbetalning, tar ett smslån eller tigger lite mer pengar från grannen eller nån släktning. Varken särskilt tryggt eller långsiktigt.

För att vi med trygghet skall kunna förlita oss på en fortsatt hög kvalitet inom omsorgen och skolan måste vi se om vår ekonomi och sluta leva över tillgångarna och betala av våra lån!
Dessutom måste vi se till att staden har möjlighet att skaffa sig "extra inkomster" genom att stadsplanen möjliggör en utveckling så att företag vill etablera sig i staden.

Det krävs en ansvarsfull och ekonomiskt klok politik om vi vill ha en livfull stad med hög nivå på servicen till invånarna!

Mariehamn ska utvecklas i Mariehamn

Mariehamns centern ser med besvikelse på den senaste periodens brist på utveckling av staden. I Mariehamn har det senaste året gått åt till att strida om två våningar. Striden resulterade i att frågan utreds vidare! Vi befarar att det handlar om att politiker inte vill bekänna färg före valet…
Under tiden som staden utreder utvecklas våra närområden. Vi måste skapa ett starkt centrum så att Mariehamn kan utvecklas i Mariehamn och inte bara utanför!
Vi måste skapa förutsättningar för att näringslivet kan utvecklas vidare i vår stad. Det generar arbetsplatser. En stark och levande stad med goda inkomster skapar resurser som kan satsas på våra kärnområden skola och omsorg. På Så sätt skapas trygghet och trivsel.
Ett samhälle som är överskuldsatt är varken stabilt eller tryggt. Mariehamns centern har initierat att staden skall göra upp ett program så att stadens skuldbörda per innevånare inte överstiger medeltalet för kommunerna i landskapet 2015. Stadsfullmäktige har gemensamt gått in för att följa vårt förslag. Det började bra men arbetet har inte klarats av att föra i hamn i den takt som planerades. Nu får vi nöja oss med att skuldbördan inte skall öka 2012.
Det behövs kraftfulla beslut och ansvarsfullt ekonomiskt tänkande som bygger på en genomarbetad beredning. Det behövs nya vägar till samarbeten inom Mariehamn men även med andra aktörer utanför. För resultat behövs politiker med beslutskraft, mod och vilja att förändra. Stabil ekonomi ger trygghet till invånarna!

Man är integrerad när man är lycklig

Vi har en gemensam utmaning – att ta tillvara våra nya inflyttade invånares kompetens. De måste få utgöra den resurs de verkligen är. Vårt arbete med validering och språkundervisning i svenska som även kopplas till praktiskt arbete är mycket viktigt. Skyndsamt behöver vi får ett center som kan ge samlad information och vardagsnyttig information för våra nya ålänningar. En viktig aktör för lyckad integration är föreningslivet. Både kultur- och idrottsföreningar möjliggör oftast deltagande utan att språket är ett hinder. Genom föreningslivet kan man binda ihop det roliga med det nödvändiga – att lära sig med och av varandra medan man utövar en hobby. Det ”nödvändiga” kan vara att lära sig samhällets koder, att prata svenska i vardagen samt att skapa ett kontaktnät och därmed få större möjligheter att påverka sin livssituation. För att det skall lyckas behövs mera kunskap. Integreringen är en process där en individ hela tiden utvecklas och försöker hitta en balans mellan de världar hon/han befinner sig i. Processen kommer att innehålla både glädje och sorg. Sorg över att släppa något från den gamla kulturen och glädje över det man kan behålla och att man kan ta emot av det nya. Det är viktigt med kunskap för både oss som tar emot och de som kommer hit. Med kunskap byts negativa känslor och irritation mot förståelse. När är man integrerad? Jag tror att man är integrerad när man känner sig lycklig. När man känner att man både har en framtid och ett förflutet i det nya samhället.

Skogen är bästa platsen för att skapa nya ideer!

Kreativiteten är med all sannolikhet den tyngsta konkurrensfaktorn, nu och i framtiden. Det gäller att skapa kunskap om denna förmåga och på rätt sätt utveckla och utnyttja den till företagets bästa. Även inom offentlig förvaltning behövs kreativitet för att klara utvecklingen och för att ha en arbetsmiljö som är intressant. För många har ordet kreativitet en stark positiv klang. Det erbjuds det mängder med kurser och workshops för att lära ut kreativa tekniker för att få oss att tänka mer kreativt. Hjälper det? Kanke... Men en undersökning jag tog del av för en tid sedan visar att de flesta ideerna uppstår när man är i skogen. På andra plats återfinns "vid middagen". Semestern kommer trea följt av tjänsteresan på fjärde. "Under ett tråkigt möte" placerar sig femma medan ett intressant möte är sjua! Först på tionde plats återfinns de krativa teknikerna... Det här påminner mig om en artikel jag läste om ett IT företag som avskaffade kafferasterna för att på så sätt göra ett försök att höja effektiviteten. I korridoren placerades en kaffeautomat som erbjöd gratis kaffe av alla tänkbara sorter vilka kunde avnjutas vid skrivbordet. Resultatet blev att företaget födde färre nya ideer. Kreativiteten sjönk. Så jag skulle vilja komplettera listan ovan med kafferast och likställa den med "vid middagen". Jag tror på att fria diskussioner väcker nya fräscha ideer! Låt oss aldrig sluta umgås!

Centern är företagspartiet som stöder ett livfullt centrum

För ett livfullare centrum och för att staden skall vara intressant att bo i, flytta till och besöka så behövs fler bostäder och fler butiker.

Vi stöder fullt ut en utveckling av stadens centrum. Vi stöder att Magazintomten skall få bebyggas med åttavåningar.

I ansökan från entreprenören finns en snygg skissritning där de två översta våningarna utgör torn - ett förslag som vi tycker är t.o.m. snyggare än en kompakt och per våning större byggnad med något färre våningar.

Många pariter talar om företagsamhet och företagsvänlighet. Det räcker inte att prata....Handlarna i Centrum är helt eniga om att det behövs mer liv i Mariehamns centrum vi ger dem vårt fulla stöd.

Regionkommittens ordförande har besökt Åland

Regionkommittens ordförande Mercedes Bresso besöker Åland. Vi har haft intressanta diskussioner om vår rättmätiga rätt till parlamentsplats. Hon har bidragit med endel nya ideer bl a bekräftade hon en tanke om att vi borde testa att få undantag från sulfatdirektivet - vilket skulle vara oerhört värdefullt för vår sjöfart.

Vi besökte också bl a Trobergshemmet. Hon var mäkta imponerad över nivån på vår service och blev i det närmaste mållös när hon fick höra att vi har 0,8 personal per klient.Ändå vet vi att det kan vara oerhört tufft att jobba inom vården.

En tydlig och lagklok ålandsminister!

Justitieministern och tillika ålandsministern Anna-Maja Henriksson har varit på besök idag. Vi har diskuterat språk, självstyrelsen, sjöfart, paf, energi och inflytande i EU. Hon är en ärligt engagerad och en lagklok kvinna. Hon uttalar sig också väldigt tydligt i språkfrågor. Det känns lovande! Vi var också till Lyceet på besök och en grupp studerande fick ställa frågor. Intressanta och riktigt begåvade sådana!

Vi behöver hållbara beslut som bygger på en genomtänkt strategi!

Det är angeläget att Åland upplevs öppet, välkomnade och attraktivt.

Vi möter ofta företagare och ambitiösa privatpersoner som har tankar om ny marknad på Åland och intresse av att leva, arbeta och bo i vårt samhälle – men som tror att det inte går att etablera företag eller bosätta sig på Åland.

Informationen om vår särart har uppfattats som isolerande istället för strategiska instrument för långsiktig livskraft.

Vi har en paradox att hantera. Ju mer internationell värld vi är en del av desto större är orsaken att fundera på vilken utveckling vi vill ha. Vi är inte ensamma om att ha restriktioner när det gäller markägande – Danmark är ett exempel, fler finns i Europa.

En översyn och justering av jordförvärvslagstiftningen behövs. För centern är det viktigt att individers rättigheter bygger på lag och att förändring sker på ett demokratiskt sätt och behandlar alla rättvist.

Vi har därför konsekvent motsatt oss att landskapsregeringen genom beslut skall förändra dessa grundläggande självstyrelsefrågor, som enligt lag skall behandlas av 2/3 av Ålands lagting!

Utan konsekvensbedömning och genomtänka definitioner kan vi inte vara trygga med vad vi besluter. Vi måste tillse att vi inte skapar en utveckling där nästa generation inte har råd att bosätta sig på Åland.

Vi behöver hållbara beslut som bygger på en genomtänkt strategi.

Det är inte ansvarsfullt att först göra förändringar och efteråt ta ställning till tillämpning och följder av beslutet.

Ålandsexemplet intressantare och aktuellare än någonsin idagen oroliga värld

Åk 6 från Björneborg har varit på besök. Härligt att få sprida positiv kunskap om Åland till Finland. Ålandsexemplet är aktuellare och intressantare än någonsin när krig och konfliker är vardag även för ungdomarna. Tillsammans konstaterade vi att vi kan vara stolta över att Ålandsfrågan kunde lösas med en kompromiss. Istället för att Sverige och Finland börjar kriga om Åland och eftersom frågan var av internationell karaktär lät man Nationernas Förbund besluta i frågan. Som alltid i en kompromiss - ingen får allt men alla får något. Åland fick självstyrelse, Finland fick Åland och Sverige fick Åland demilitariserat. "Tänk va klok man va förr" , sa en av dem.

Ett av mina mål är att finländare skall bli stolta över Åland...

Ogenomtänkt ändring i näringsrätten kan beröva Åland det svenska språket!

Grundpelarna för varför Åland är intressant och unikt är självstyrelsen. Självstyrelsen bygger på grundläggande regelverk som styr jordägande, hembygdsrätten och näringsrätten. Jag och mitt parti, centern, anser att det finns orsak att se över och modernisera dessa regelverk till vissa delar. En enig parlamentarisk kommitte har kommit fram till vilka förändringar som behöver göras.

När man gör förändringar inom de lagstiftningar och regelverk som reglerar det innersta av självstyrelsen är det viktigt att det görs genom lagstiftning så att förändringarna blir ordentligt belysta och konskekvenserna genomtänkta.

En ogenomtänkt förändring av näringsrätten kan beröva Åland det svenska språket.

Se även vår partiordförandes insändare: http://www.nyan.ax/ledaren/insandare.pbs?news_id=64830&news_instance=119

Savoy är räddad! Centrum nästa!

Som kulturminister är jag stolt över att vi lyckades skapa en kreativ lösning på savoyfrågan. Det är mindre än tre år sedan som det ett tag såg ut som att Bio Savoy sagan var all och att byggnaden skulle jämnats med marken. Vi lyckades forma ett stöd som idag resulterat i att Åland har en biograf och att den anrika funkisbyggnaden finns kvar i stadsbilden. En lösning som gynnar kulturhistorien, kulturen och framförallt ålänningarna och våra besökare. Det är ett fattigdomsbevis att inte ha en biograf!
Själv gläds jag också åt utvecklingen i Mariehamn men är långt ifrån nöjd ännu. Vi vill göra mer! Ett av de största hoten mot centrumutvecklingen är om vi inte kan vara med i tävlingen om företagsetableringen. H&M och andra viktiga dragplåster kastar lystna blickar mot affärsområdena utanför Mariehamn.
Skall vi ha ett levande centrum har vi inte råd att vara rädda för utveckling och vi måste våga säga ja till entreprenörskap och framtidstro. Vi behöver politiker som vågar förändra och ser möjligheter!
Det första steget är att säga ja till att Magazin får byggas ut med åtta våningar. Det ger Mariehamn ett hotell till och affärslokaler som kan konkurrera med rimliga kvadratmeterhyror och erbjuda toppenläge. Fler affärer ger mera människor och mera människor ger fler kunder till alla! Ett centrum med liv och rörelse skapar trivsel och är attraktivt både för oss ålänningar och mariehamnare men drar även till sig köpsugna turister som vill flannera.

Klokt sagt

Många människor försummar den lilla lyckan, för de väntar förgäves på den stora.

Sagt av coachen och företagskonsulten Cale Carniegie ( d. 1955)

Idag hedrar vi minnet av Sally Salminens mod och författarskap

Sally Salminen - Ålands första succeförfattare - föddes för 104 år sedan. Idag är det kulmen på firandet av hennes jubileum och vi kommer att avtäcka ett minnesmonument för att hedra henne och hennes författarskap.


Som 30 åring vann Sally Salminen första pris i en romantävling med romanen "Katrina".

Men vägen från dröm till verklighet hade varit lång. Under barndomen beklagade hon sig ofta i sin dagbok att hon inte hade råd att köpa böcker hon ville också gärna utbilda sig. Hon drömde om att bli författare men konstaterade att hon nog var för fattig och okunnig. Hon arbetade i andelshandeln, flyttade till Stockholm och arbetade som hemhjälp och sökte sig vidare till New York där hon på fritiden började skriva på allvar. Katrina blev hennes genombrott och också hennes livs succé.

Sally Salminen hade stark känsla för kvinnofrågan. Hon uppmärksammade orättvisor och kränkande tal och var inte sen att protestera, kommentera och försvara. Hade hon varit karl kanske hon hade blivit redare eller befäl på ett fartyg, men eftersom hon var kvinna var detta omöjligt. Litteraturen blev istället hennes väg till framgång.

I Katrina beskriver Sally Salminen en österbottnisk ung kvinna som flyttar till Åland lockad av sin mans falska förspeglingar. Hon kämpar behållerr sin stolthet och vägrar ge upp trots fattiga förhållandena och fientliga bemötanden. Katrina berättar om en stark och kämpande kvinna, som kämpar för sig och sitt. Hon gick hårt emot makthavarna hemma på Vårdö och boken togs inledningsvis emot med blandade känslor. Det sägs att det fanns de som övervägde att stämma henne, så starkt rabalder blev det. Katrina blev dock en succé internationellt och översattes till ett tjugotal språk och kommer fortfarande i nya upplagor i flera länder. Det finns översättningar till finska, estniska, isländska, ungerska, holländska, slovakiska, tjeckiska, danska, engelska, tyska, norska, franska, spanska, lettiska, polska, ryska, italienska, rumänska och serbokroatiska.
Katrina har även filmats 1943.

"Hon var lärd som ett troll, denna Vargataflicka" konstaterar författaren och vännen Valdemar Nyman. Berömmelsen efter Katrina satte stor press på Salminen. Publiken och kritikerna ville alltid att hon skulle skriva en ny Katrina och i brev skriver hon att succéromanen blev "ett black om foten" för henne.

1995 beställde landskapsstyrelsen till sitt 75 års jubileum av självstyrelsen ett musikteaterverk som bygger på Salminens roman. Musikteatern komponerades av Jack Mattsson och Robert Liewendahl skrev manus och Lars Hulden sångtexterna. Musikteatern blev en stor framgång och föreställningar gavs förutano 1997 även 1998 och 2000.

2006 inrättade landskapsregeringen Sallypriset som beviljas utna ansökan till åländksa kulturarbetare som på ett eller annat sätt arbetar i Sally Salminens anda och genom sin konstnärliga verksamhet har lyckats sätta fokus på Åland även utomlands. Priset delades ut första gången 2007 och tilldelades då operasångaren Jenny Carlstedt och ifjol 2009 mottogs priset av författaren Ulla Lena Lundberg.

Idag på självstyrelsedagen fyra år efter 100 års jubileet kommer vi till kulmen för firandet av Sally Salminen 100 år. Det är dags att avtäcka ett monument för att hedra hennes minne och gärningar. Ett minne som tillsammans med hennes litteratur som studeras i alla våra grundskolor skall få oss att för alltid påminnas om hennes litterära storhet, hennes mod att visa på orättvisor och förebilden som påminner oss om att vill man tillräckligt stark bli någonting eller göra någonting så lyckas man bara man inte ger upp för tidigt.

Premiärdopp!

Jag har simmat idag! Säsongens första dopp. 13 grader. Jag har aldrig simmat i sjön i maj tidigare. Det var faktiskt riktigt härligt. Ett sätt att få lite längre sommar...?

Mordet på Anna Lindh och politiskt rävspel

Jag har läst boken "Väninnan" av Eva Franchell. En berättelse om mordet på Anna Lindh, men också om vad som hände i den socialdemokratiska maktens centrum mellan valsegern 1994 och valförlusten 2006.

Eva Franchell var pressekreterare åt Anna Lindh och blev själv ett jagat villebråd i medierna eftersom det var hon som var vänninan som shoppade med Anna på NK. I boken berättar hon sin egen historia om åren i maktens och händelsernas centrum.

Vi får inblick i ett slutet system, där alla tävlar om några få platser. Hur en del blir bergtagen av makten. Om två av tupparna
Pär Nuder och Leif Pagrotsky som är angelägna att ta för sig. Om Lars Danielsson som har koll på allt.(har just köpt hans bok "I skuggan av makten")

Det började med "Estonia" och sedan radade de politiska prövningarna upp sig: Sydafrikasatsningen, Mona Sahlins Toblerone-affär, Göteborgsbranden, krigen på Balkan, EU-ordförandeskapet, trängselavgifterna i Stockholm och tsunamin.

Eva Franchell var pressekreterare åt Anna Lindh när hon var miljöminister och fortsatte sedan med till UD. Vi presenteras en politisk kultur som präglas av konkurrens och revirstrider. Intressant att läsa om konkurrensen kring vem som får sitta närmast statsrådet i regeringsplanet och vemsom utses att vara gäst i tevesoffan på morgonen?

Läsaren får beskåda spelet bakom de lykta dörrana och höra hur de olika falangerna inom sosse-eliten skyller på varandra rädda för att bli sittande med Svarte Petter. Det handlar om utfrysning och maktkamp. Jag frågar mig - Finns det ingen politisk glöd? eller falnade den på Rosenbad?

I detta maktspel deltog Anna Lindh, och Eva Franchell är övertygad om att hon ville bli både partiledare och statsminister.
Eva Franchell presenterar en ambitiös och seriös politiker i Anna Lindh i kontrast till den shoppande och fnittrande ministern som man mest fått del av i media.

Eva var också nära vän med Anna Lindh och i boken beskrivs både vänskapen och allt det svåra efter mordet och hur jagad och utsatt Eva själv blev.
Boken "Väninnan" är hennes försök att förstå vad som hände. Klart läsvärd.

Mina semesterdeckare

Jag hade semester runt påsken och sträckläste tre deckare - alla rätt så olika

Den mörka ängeln av Mari Jungstedt. En lättläst deckare som utspelar sig i Visby och inleds med att den nya kongresshallen skall invigas.
Dagen efter invigningen hittas festfixaren mördad i en undanskymd personalhiss i byggnaden.
Kort efter mordet totalförstörs tre sommarstugor i en våldsam brand. Kommissarie Knutas söker kopplingar och ställs inför ett mörkt drama. Kul att läsa en deckare där man känner miljön och även kan sätta ansikten på de olika personerna som medverkar. Annars kommer inte den här deckaren att hamna bland de oförglömliga - men en perfekt bladvändare och semesterbok.

Den andra var Till dess din vrede upphör av Åsa Nilsson.

Ett ungt par dyker under isen efter ett havererat flygplan på botten av en sjö i Kiruna. Någon täpper igen vaken och de båda dykarna drunknar. När kvinnans kropp hittas i Torneälven ett drygt halvår senare, dras kammaråklagare Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna-Maria Mella in i fallet. Härliga miljö- och personskildringar.


Den tredje var Låt den rätte komma in av John AjvideLindqvist.
Något så ovanligt som en svensk skräckroman. Boken utspelar sig i förorten Blackeberg. I ett av hyreshusen sitter tolvårige mobbade Oskar och läser skräcknoveller. Han drömmer om att få tillfälle att hämnas. En dag har en pojke mördats på ett chockerande brutalt sätt, samtidigt har Oskar fantiserat om att döda mobbaren Jonny. Oskar får för sig att han kan få oerhörda saker att hända.
Han träffar en nyinflyttad flicka som heter Eli och blir kär. Eli är inte som andra. Mer berättar jag inte annat än att historien kommer att handla om vampyrer. Romanen är omtumlande, överraskande och riktigt skrämmande ibland riktigt äcklig. Romanen är redan filmatiserad och har som film fått bra kritik. Jag vet inte om jag skulle våga se den.....

Måste jag välja en av dessa som etta så blir det Nilssons deckare.

Visst kan vi hjälpa Finland...

Bra att ni skall träffa Vanhanen - Finland sku behöva lite hjälp - var en kommentar till Helsingforsresan på Facebook.

Vi har hjälpt Finland öka andelen vindkraft. Det kan enkelt åtgärdas genom att inkludera Åland i det tilltänkta Feed in systemet. Finland kan undvika kritik för att landet har en autonomi som står utan representation i EU. Ge Åland en parlamentsplats. Ge finländarna tillhörande jämbördiga möjligheter (finska/svenska)att kunna ta del av sina rättigheter och skyldigheter genom att kunna läsa kollektivavtalen. Genom att följa självstyrelselagens förarbeten och intentioner och översätta kollektivavtal till svenska.

Interner läser in godnattsagor till sina barn

Jag samlar på goda nyheter. Läser just en bok med den titeln. Camilla Borgström har givit ut boken för att visa på att det visst finns goda nyheter - som en motpol till allt det negativa som vi dagligen möts av. Själv hörde jag en god nyhet i morse. Ett fängelse som inlett ett projket där pappor läser in godnattsagor till sina barn. Dubbelnytta flera interner fick nytt intresse, flera har inte överhuvudtaget läst tidigare, samt ett konstruktivt och uppbyggligt sätt att upprätthålla en relation till barnen.

Tillbaka efter semestern

Jag har redogjort för inbesparingarna inom utbildnings- och kulturområdet i lagtingets spörsmålsdebatt idag. Fortsätter med att läsa in mig inför morgondagens föredragningar och ser fram emot att åka på partimöte till Sund i kväll.

Tänk rätt bli framgångsrik!

Har just läst ut "Tänk rätt bli framgångsrik" och lärt mig att det är våra tankar som avgör vår framtid. Tänk positivt!

Det vi behöver är enligt författaren Napoleon Hill, tron på oss själva, vara målmedvetna, ha skapande fantasi samt en klar målsättning med vad vi vill uppnå. Förstås behövs tillräckligt med engagemang och kraft för att nå våra drömmas mål.

Det är inte sagt att vägen dit är spikrak eller ens att målet uppfylls genast, det krävs en idé och tankekraft för att veta hur nå hela vägen fram. En lärdom att ta med sig genom livet.

Mycket nytt i grundskolan - sifferbetyg i trean?

Ett omfattande läroplansarbete är på gång i grundskolan. Hälsokunskap föreslås bli nytt läroämne. Välkommet ,men på bekostnad av vad? Inte biologin-säger biologilärarna... Fysik och kemi utvecklas. Nytt bedömningssystem. Jag överväger sifferbetyg från åk 3? Tankar har funnits på gemensamma bedömningsgrunder för vad vitsordet 8 skall innebära i olika ämnen i olika årskurser. Men det verkar vara rätt så problematiskt. Vad tycker ni?

Kriminalare sin gíllar Siwan

Jag läser just nu "Tre sekunder" av Roslund och Hellström. Jag börjar bli smått bekant med kriminalkommissarie Ewert Gren. Har ni tänkt på att alla manliga kriminalkommisarier verkar ha en vurm för en särskild typ av musik. Hamilton avnjuter Beethoven medan Wallander kopplar av till opera som Tosca av Puccini med Pavarotti. Morse föredrar Italiensk opera medan Edvardssons Winter spisar jazz, i Leif GW Perssons böcker gillar man dansmusik. Ewert Grens musikvurm för Siw Malmqvist var dock en överraskning. Det verkar kanske aningen smalt. Kanske det är så att de olika musikstilarna börjar ta slut. Är det därför Nessers Barbarotti inte alls verkar intresserad av musik.

I "sommar" i P1 ´filosoferade Jan Guillou kring varför inga kvinliga krimalkommisarier verkar vara musikintresserade. Hans teori var att där var förvecklingar i privatlivet intressantare...

Vart tar skrattet vägen?

En fyraåring lär skratta ungefär 300 gånger på en dag. En vuxen 15.... Varför har det blivit så? Skratt är medicin för själen.

Jämställdhet och kulturdelegation

Har varit på en riktigt bra jämställdhetsutbildning och på kulturdelegationens möte. Bl a funderar vi på hur Ålands litteraturnämnd skall vara utformad och hur Pafmedlen skall fördelas bland våra föreningar och till olika spännande kulturprojekt. Nu har det hunnit bli lördag. Dags att böja sig över nyinköpta 1000 bitarspusslet en stund.

Åländsk vård på Vårdgalan

I Sverige arrangeras Vårdgalan. Astrid Lindgrens sjukhus framhåller Åland som ett exempel där man bedriver sjukvård för barn hemma. Alltid lika upplyftande när Åland visar framfötterna och syns på kartan. Galan sändes i kunskapskanalen.

Sverige vill slopa snusförbud - bl a för Ålands skull

Handelsminister Eva Björling skall träffa sina europeiska handelsministerkollegor den 7.2. Hon kommer att föreslå att snusförbudet skall slopas. Ett av hennes argument är att det drabbar Åland - ålänningarna förlorar skattepengar! Tack för omtanken! Lycka till Eva!

Långfilm skall sälja Åland

Studerande vid tursitmarknadsföringsskolan i Schweiz går hårt åt den åländska turistmarknadsföringen. Av reportaget framkommer att vi borde locka hit filmproduktioner. Det känns fint att idag ha beviljat 125 000 € i bidrag till "Iris" en långfilm som skall spelas in nästan i sin helhet på Åland. En storsatsning med en budget på nära 2,5 miljoner euro. Vi håller tummarna för att det blir folkvandring till "Irisön".

Ingen dag den andra lik

Ingen dag är den andra lik. Det gillar jag! Idag inledde jag och lantrådet arbetsveckan med att träffa riksdagsledamot Elisabeth och stämma av gemensamma frågor.

Lagtinget har debatterat spörsmålet om undandtag för uppförande av skyddsrum och behovet av att ha tillgång till byggbeskrivningar på svenska. Beskrivningarna finns på svenska och den finländska regeringen har höjd på gränserna när skyddsrum måste byggas. Men vi har nog endel politiskt arbete kvar att göra från åländska håll. På tisdag besöker vi inrikesminister Anne Holmlund. Då kommer vi att passa på att förtydliga Ålands folkrättsliga status - ett demilitariesera och neutraliserat Åland - behöver vi ha bombskydd i samma utsträckning som man har i Riket?

Vi har också tackat av vaktmästaren Carl-Johan Wickström som efter 25 år i tjänst men trots sina unga år går i pension.

Under senare delen av eftermiddagen har jag jobbat tillsammans med sjöfartsutbildningsarbetsgruppen med utvecklingen av utbildningen både inom gymnasialstadiet och högskolan. För att resurserna skall optimeras skall vi bilda ett bolag där alla stödresurser ingår. Vi siktar på att bli klara inom maj.

Det blir lax i ugn till middag sen börjar övningarna inför Intermezzokörens jubileumskonsert! Freedom i coming (heter en av låtarna)

Systerskap

Jag har läst Katerina Janouchs senaste roman "Systerskap". Det är uppföljaren till "Bedragen" som handlar om barnmorskan Cecilia Lund.

Boken kretsar kring familjeliv där lyckan blandas med smärtsam svartsjuka och där kvinnligt systerskap skänker tröst och gemenskap.

Cecilia och John har separerat efter att han varit otrogen. Plötsligt är Cecilia varannan vecka-mamma. Hon saknar familjelivet och kastar sig in i arbetet som barnmorska och låter sig uppslukas av dramatiken på förlossningen. Samtidigt bär hon på en ilska och tycker att singellivet är ovant och svårt. Cecilia och John går i terapi i hopp om att få ordning på tillvaron. Cecilias relation till sin mamma och sina systrar är avslöjande. "Systerskap" där missunsamheten är stark är ett av systerskapets ansikten.

Katerina är mycket skicklig att beskriva relationer, känslor och avsnitten då man får följa hennes arbete på förlossningskliniken är fantastiskt väl skrivna. Men romanen innehåller även en del sidospår med mycket spänning. Samtidigt som Cecilias familj håller på att söndras hamnar hon mitt i en annan kris. Cecilias systerdotter och hennes kamrater råkar ut för en rad brutala övergrepp och beslutar sig för att hämnas - att resa sig och slå tillbaka. En helt annan bild av systerskap visas - där man i ett "sektliknande förhållande" håller i hop och kanske gör annat än vad samvetet säger för att vara trogen systerskapet.

Katerina Janouch har fått en del kritik för sina sidospår. Många anser att hon skriver så bra om relationer att det blir överflödigt med spännande extra försvinnanden. Jag håller inte med. Jag gillar spänningen i kombination med beskrivning av nära relationer. Längtar redan efter och hoppas att det blir en trea!

Nu är borgen byggd!

Vad är det för märkvärdigt med den då? undrar du säkert. Till saken hör att det inte är vilken julklappslego som helst utan storebrors mer än 10 års gamla lego som varit upplöst och bitarna kringspridda i olika leksakslådor och inbyggda i nya krativa skapelser. Under jullovet fick jag och tioåringen Johan för oss att vi skulle prova bygga upp den. Det blev en utmaning och ett test av tålamod. Vi har letat bitar runt hela huset (inklusive sommarstugan). Kanske lite nördigt men vi har haft roligt och är omåttligt stolta över att vi fixade det.

Den 11 januari sätts spaden i jorden

Inledde dagen, veckan och året med att teckna kontrakt med de olika entreprenörerna och Ålands Nautical Club. Nu kommer sjöfartsmuseets om- och tillbyggnad igång på allvar. Skopan sätts i marken den 11.1!Det betyder bl a att den gamla terassen kommer att rivas.

Sen deltog jag i intressanta diskussioner om bl.a Leader+ och en genomgång av dagens lagtingsagenda.

Jag har också träffat en spännande företagare idag och diskuterat morgondagens naturbruksutbildning. Just nu samlar jag på mig ideer för att tillsammans med personalen börja mer konkret fundera på vilka möjligheter som finns. Det är så spännande!

I lagtinget debatterade andra tilläggsbudgeten för 2009. En sk städarbudget som sällan brukar skapa så mycket debatt men nu ville många förstås lyfta olika frågor och funderingar kring asfalt och Skarven.

Nu är det dags och avrunda dagen. Äta dgens middag och förbereda för morgondagens - vi ser fram emot en helgkväll med härliga gäster!

Vi lägger ett händelserikt år bakom oss

Nedräkningen för 2009 kan börja. Vi lägger ett händelserikt år bakom oss.

Idrottsevenemangens år där Öspelen på Åland blev en succe och där Åland fick stå värd för Paf Open - beachvolleyturneringen igen. Fotbollsdamernas avancemang till europaspel kommer vi aldrig att glömma.

För kulturensräkning tror jag vi vågar utse Alandica till det bästa som hänt på länge. Många nya kulturevenemang har satts upp på Åland och flera stora artister har gästat och kommer att gästa oss. De kulturaktiviteter som funnits sedan tidigare har också fått plats - en del har valt en ny arena andra har valt att fortsätta på de scener där de känner sig hemma. Så var också tanken - Alandica skulle ge kulturåland den scen som inte hittills har funnits.

Som utbildnings- och kulturminister har det funnits många utmaningar under året. Under året har stor möda och otaliga timmar lagts ner för att övertyga den svenska regeringen om att Åland borde undantas från att studernade från icke svenska gymnasier skulle placeras i en utlandskvot. Det är härligt att kunna konstatera att det lönar sig att argumentera och ihärdigt och systematiskt kontakta alla tänkbara personer som kunde tänkas hjälpa oss att föra frågan i rätt riktning. För våra studerandes del skulle en utlandskvot kanske inte nödvändigtvis gjort det svårare att bli antagna men däremot skulle det bli mycket svårt att kunna förutse möjligheterna att kunna bli antagen. Det skall också finnas tillräcklig konkurrens inom utlandskvoten - så de utbildningar som inte lockar tillräckligt många studerande från utlandet skulle inte anta utländska studerande alls, vilket skulle ha beskurit utbudet för våra studerande rejält.Det är med stor lättnad och glädje vi strax innan jul mottog beskedet att svenska regeringen tagit till sig av vår argumentering och beslutat att utfärda ett undantag för de åländska studerandena. Jag vill särskilt rikta ett tack till allt stöd och hjälp vi fått av Sveriges generalkonsul Bertil Jobeus som tagit alla tillfällen i akt att arbeta för att frågan skall få en lösning.

Under året har vi även funnit lösningar för flera infekterade frågor som stannat upp och kommit av sig. Vi har nu tillsammans lyckats hitta en form för gymnasialstadieskolonas utveckling som vi tror att hela lagtinget står bakom. Nu arbear vi intensivt med att formulera ny lagstiftning - en lagstiftning som inte bara behövs för att omorganisera gymnasialstadiet utan som behövs för att klargöra studernades rättigheter - frågor som inte överhuvudtaget berörs i vår idag ganska föråldrade lagstiftning.

En annan jobbig fråga som varit mycket inflammerad och som nu börjar finna sina lösningar är forminnesfrågorna. Nu har samtliga markägare hörts, många har fått personligt besök, oklarheter gör vi vårt bästa för att reda ut och ytterligare behov av undersökningar har konstaterats. Nu behövs lagstiftning så att en regelrätt registrering kan genomföras. Sen skall vi förhoppningsvis även fått ordning och reda inom det här området.

Under 2009 har vi också haft mycket arbete med att få igång Sjöfartsmuseets utbyggnad. Många frågor behövde finna en lösning innan vi slutligen kunde bjuda ut projektet. Nu har vi fatat beslut om att teckna kontrakt. Spaden kommer i marken i mitten på januari. Vi hoppas på en succe även här. Museet nyöppnas hösten 2011.

Det här är ett litet axplock av vad vad vi arbetat med och åstadkommit under 2009.

För min egen del präglades våren och försommaren av europa parlamentsvalet. Valet som inte räckte hela vägen fram men som resulterat i att Åland i varje fall har fått en medarbetare till i Bryssel och en parlamentarieker som lovat att bevaka våra intressen.

Nu ser vi framemot 2010 ett minst lika händelsrikt nytt år med många nya möjligheter.

Bara vanligt vatten - Kajsa Ingemarsson

Jag gillar Kajsa Ingemarsson. Men när jag började läsa hennes senaste ”Bara vanligt vatten” blev jag besviken – först. När jag läst Ingemarsson har hon i sitt berättande givit mig en ny väninna eller tagit mig med in i en krets av kvinnor som både underhållit mig och givit mig flera nya impulser. De första 150-200 sidorna i ”Bara vanligt vatten” var så slät att jag inte kände igen henne. Handlingen och innehållet var så förutsägbart och den framgångsrika författaren teddes sig märklig när det inte fanns någonting i hennes framgång som på något sätt kunde vara berikande. Men mitt i allt så hände något. Boken som författarinnan Stella Friberg kämpade med begåvades med en spännande utgång och personerna i ”Bara vanligt vatten” fördjupas och händelseförloppen tar fart. I ett vips hade jag slukat hela boken och tyckte det var synd att den tog slut. Så Kajsa Ingermansson får helt klart godkänt och jag ser fram emot hennes nästa bok.

Vi skriver annandag jul. Vi har bakom oss ett skönt julfirande - traditionellt med god mat, julklappar med roliga rim och massor av vackra ljus. Igår var vår första juldag utan program. Vi brukar alltid ha några hembjudna eller vara på någon middag någonstans men i år skulle vi bara vara vi fem. Två av mina systrar har valt att resa bort över julen. Fast det är härligt med mycket folk om kring sig och att passa på att njuta av varandras sällskap var det oerhört skönt med en dag utan tider. Jag kan inte minnas när jag haft en sådan dag senast. Inte mer än att de kan räknas på en hand under det senaste året. Det var helt stilla i huset. Barnen var uppslukade av sina klappar, jag läste lite, tittade på nån film. Åt gjorde vi när vi blev hungriga - var och en efter sin mage. Kylskåpet och matkällaren är välfyllda. En promenad till mor och far var det enda programmet.
Idag har vi börjat lika. Sov tills vi vaknade - ingen väckarklocka. Läste lite, somnade om, läste lite till, frukost, plockade lite, läste lite... På eftermiddagen skall vi på middag och frossa i sällskapsspel - helt förslöade är vi inte. God fortsättning på er alla!

Djur av Joyce Carol Oates

Jag har läst "Djur" av Joyce Carol Oates.
En otäck bok som framkallar skräck och är spännande som en deckare. Men väldigt kort, jag tror boken kunde blivit så mycket bättre om den varit lite mer omfattande så att man skulle lära känna de olika personerna lite bättre. Nu blev den faktiskt lite ytlig.
Boken utspelar sig på ett flickuniversitet i en liten stad i USA. Mordbränder härjar på universitetsområdet. Stämningen är spänd. Centrala figurer är professorn Andre Harrow och hans fru skulptrisen Dorcas. En del av flickorna vid universitetet får vara praktikanter hos Dorcas, men att de är det måste de bevara för sig själva. Huvudpersonen Gillian tillhör så småningom de utvaldas skara och dras in i hemligheterna.
Boken heter Djur - i original Beasts - vilket är en bättre titel på en bok som handlar om sexuellt utnyttjande och absurditeter som får en att bli rejält illa berörd.
Inte den bästa bok jag läst. Men berörande och klart läsvärd. Dessutom av en författare som då och då omnämns som förhandstippad för Nobels litteraturpris.

Tänkvärt...

Om vi inte har tid att ta det lugnt idag, kanske vi redan i morgon kommer att upptäcka, att vi visserligen hunnit mycket - men gått miste om allt. Anne Swärd

Kultur och skapande för ett fullvärdigt liv

Jag tycker det är nedslående att läsa om 50- och 60-års jubilarer som med längtan berättar om allt vad de skall göra när de blir pensionärer. Vi borde få en ändrad attityd till konst, kultur och skapande - vi behöver ju det för att få ett fullvärdigt liv. Till större grad integrerat i våra arbeten, skolan och på vår fritid. Varför vänta till pensionen - vi behöver utlopp för kreativitet i allt vad vi gör - från vaggan till graven. Vi behöver använda båda hjärnhalvorna. Det ger kunskap liv. Det är vad jag menar när jag lyfter att kultur o idrott är viktiga politikområden.

Idrott skall inte vara knuten till politik

IFK Mariehamns hockeyherrar gör reklam för Obunden samling på sina hockeyhjälmar den här säsongen.Förstår att det är ett utmärkt sätt för ett politiskt parti att göra sig synlig men ser ändå ett problem i att spelarna kan känna sig obekväma - bär man reklam för något så tar man ju också ställning...
Ett demokratiproblem heltklart. Idrotten borde inte vara knuten till politik.

Alla som vill skall få delta i majoritetens religionsundervisning

Grundskolelagen behöver ändras så att alla som önskar skall ha tillträde till majoritetens religionsundervisning och inte automatiskt hänvisas till livsåskådning. Lagstiftning kommer!

Gymnasialstadiet indelas i två skolor med en direktion

Lagtinget har diskuterat morgondagens gymnasialstadieutbildning. Två skolor under en direktion samt en gemensam ekonomi och administrationsenhet. Vänlig debatt med nästan total enighet. Målet är utstakat - nu är det för mig och de som jobbar inom skolvärlden att verkställa.

ungdomsarbetslöshet, Pommern och Roffe Lindqvistpris mm

Inledde dagen med ett möte med AMS och ÅSUB. Bra avstämningar i en av de viktigaste utmaningarna - ungdomssysselsättningsläget. Därefter har vi analyserat anbuden på Sjöfartsmuseet och haft gruppmöte. Vid lunchmötet utsåg vi de som skall nomineras till Roffe Lindqvist-priset. Eftermiddagen innehöll lagtingsdebatt och kaffekalas som Sirpa, 50 bjöd på. Sen var det dags för avstämning kring gymnasiereformen och ett möte med Mariehamns stad om Pommern. Ytterligare hann jag med ett antal föredragningar innan jag formulerade gruppanförndet inför morgondagens budgetremissdebatt i fullmäktige. Nu räcker det för idag. Soffan kallar.

Stipendier och Guldfest!

Sitter på Ålfen på väg hem efter Plantingstiftelsens styrelsemöte. Vi har fördelat stipendier till forskare och studerande vid svenska högskolor. Passande har jag alltså spenderat tre timmar i Stockholm på självaste Svenska dagen. Vi hade mycket kvalite att välja bland. Fina sökande från Åland! Vilket kommer att visa sig i tilldelningen...


Efter båtturen blir det snabbdusch och uppvaktning av Åland United. Guldfest!

En budget med ansvar för en trygg och modern framtid

Så var budgeten för 2010 offentliggjord. Jag konstaterar att vi det inte handlar om att göra sig populär utan det handlar om att visa att
man kan ta ansvar och få ålänningarna att känna trygghet över att vi kommer att klara krisen och kunna bibehålla en god nivå på samhällsservicen framförallt inom våra kärnområden. I budgeten föreslås en rad åtgärder, dels i led att åstadkomma en strukturell balans i landskapets budget på lång sikt och dels för att på kort sikt åstadkomma besparingar. Att arbeta med inbesparingar innebär inte automatiskt en nedmontering. Som vår ledstjärna har vi tvärtom utveckling hela tiden i åtanke.

Utbildningen är ett prioriterat område. Trots det har givetvis inte utbildningsbudgeten kunnat gå ograverad förbi utan inbesparingar. Vårt ansvar är att se till att vi långsiktigt kan hålla en hög nivå med hanterliga undervisningsgrupper i grundskolan och att vi på gymnasialstadiet kan erbjuda våra ungdomar en studieplats så att de inte i unga år skall behöva lämna Åland samt en högskola som svara mot näringslivets och de offentligas behov så att Åland kan utvecklas. För att stimulera sysselsättning och även möta upp samhällets behov av flexibilitet vad gäller kompetens är det även mycket viktigt med en fungerande vuxenutbildning. Särskild uppmärksamhet kommer vi 2010 att rikta mot resultatet från undersökningen hälsa i skolan i syfte att främja våra ungdomars psykiska välmående. Ett mycket starkt vakande öga och beredskap för insatser har vi även för att stävja den stigande ungdomsarbetslösheten.

Inom kultur och idrottsområdet är jag glad att vi kunna upprätthålla ungefär samma nivå som tidigare år. Under tider som dessa är tillgång till kultur, föreningsliv och idrott oerhört viktigt.

”De är inte kloka, de där Ryssarna”

Jag har läst "De är inte kloka, de där ryssarna" av Anna-Lena Lauren. En fantastiskt underhållande bok som ger en verklighetstrogen bild av den ryska själen. Något ingen guidebok kan konkurrera med. Av boken har jag lärt mig att mannen är familjens huvud medan kvinnan är nacken som bestämmer i vilken riktning huvudet skall vridas.Kvinnoran är varken dummare eller svagare än männen, tvärtom men det är ingen som har talat om det för karlarna.

Stabilitet är viktigare än demokrati. Demokrati är en lyxfråga för många. Ryssarna vill inte gå ut på gatorna och demonstrera, de vill ha sina löner och pensioner i tid. En som Anna Lena pratat med konstaterar att det är svårt att känna varför man skall känna solidaritet för samhällets olycksbarn, tiggare tex när man själv kämpar hårt varje dag för att överleva.

Sannolikt finns det inget system som sammantaget har tagit livet av så många människor som kommunismen. Detta diskuteras inte i Ryssland. Man diskuterar inte ett enda blödande sår i den ryska historien. Finns en risk att samhället aldrig går framåt så länge man inte vågar se historien i vitögat

Att bli politiker i ryssland är en affärside. Den som klarar att bli invald i duman har sin ekonomiska framtid tryggad. En välbetald arbetsplats, med tillgång till information utan att de behöver ta politiska ansvar för ett enda beslut.

Det är äldigt viktit hur saker och ting ser ut i Ryssland. Mobiltelefonen ä en statussymbol av rang. Det är inte telefonens praktiska egenskaper som avgör utan vilken image den ger dig.

Rysslands absolut störta problem är att den fortfarande inte är en fungerande rättsstat. Lagar och regler finns bara för syns skull. Medborgarna känner inte varför de skall behöva följa dem och har ingen känsla för det allmännas bästa. ” varför skall man vara solidarisk med ett samhälle som inte är solidariskt mot en?” Stats- och kommunalanställda är djupt föraktade.

Man påverkar inte genom politik. Man påverkar genom att bygga upp en relation till makten.

Kreml kontrollerar en hel del i samhället men inte hela samhället. Anna Lena Lauren är helt övertygad om att Putin inte har någonting att göra med mordet på journalisten Anna Politkovskaja. Hon blev martyr och har av västvärlden tillmätts ett värde som Putin aldrig anset att hon haft.


Livet går ut på att varar tillsammans med vänner och släktingar. Arbetar gör man för att kunna leva.
Ryska vodkakulturen är gammal. Var och en vet hur man skall uppföra sig vid matbordet och på parkbänken, för dricka gör man för att ha roligt tillsammans – med betoning på tilsammans.
Den kollektivistiska ryska kulturen triumferar över den finländska individualistiska och dess depressiva tendens att dricka för drickandets egen skull.

Ålands museum fyller 75 år

Ett museum förmedlar vilka vi är , var vi kommer från och ger oss också inspiration till vart vi är på väg.

I torsdags firade vi att Ålands museum förmedlat kunskap och underhållit oss i 75 år.

Den första skriftliga initiativet till ett åländskt museum hittar man i Ålandstidningen den 24 april 1897 dvs för en god bit över hundra år sedan. P HJ Olsson skriver att det är dags att rädda vad som räddas kan och avser alla de besökande uppköpare som lade beslag på antika värdefulla föremål och förde dem från Åland.

Under 1970-talet förverkligades projekt 77. I augusti 1979 påbörjades bygget av den efterlängtade museidelen i projektet som till övriga delar färdigställts genom Hotell Arkipelag och Självstyrelsegården.

Arkitektkontoret Classon och Sörling planerade museets nya basutställnig tillsammans med experter från statens historiska museum i Stockholm och vår egen personal. 1982 fickÅlands museum för sin fina utställning motta Europarådets museipris. Något som också ledde till fantastiska besökarsiffror för museet.

Museet är ett högkvarter för kulturen en viktig kulturpolitisk satsning.
Årligen visas ett antal specialutställningar vid Ålands museum. Särskilt minns jag ”Den taturerade ålänningen” som 1994 blev en av museet allra största besökarfrmgångar och den har även varit på turne i Norden. Verksamheten är under ständig utveckling och museet blir allt mer en mötesplats för ålänningar och turister och en naturlig plats att söka kunskap ifrån för våra studerande. Museet spelar en viktig roll för vår identitet och det är alltid lika härligt att ta med vänner och bekanta bortifrån till museet och visa och berätta.

Basutställningen är i det närmaste intakt. När man kom till museet när utställnigen var ny inleddes besöket med en film för att man skulle sättas in i vad man som besökare skulle få möta. Den här filmen har så dålig kvalite idag att man inte kan visa den längre. Det finns ett starkt behov att förnya utställningen och moderinisera den så att den skulle bli minst lika lätt att ta till sig idag som då. Beysningen i museet är också så vass i sitt ljus att många föremål inte kan visas varför ny belysning är nödvändig vilket även skulle möjliggöra att fler nya föremål kunde plockas fram och visas. Vart efter man förnyar belysningen så kommer man även att fundera på vad som skall sättas i fokus och hur. Vissa utställningsdelar saknas också, här finns väldigt lite om självstyrelsen och om vårt midsommarfirande. Vilket vore trevligt att kunna lyfta fram.

Passa på att se utställningen om museets utveckling. Den är både innehållsmässigt intressant och oerhört snyggt presenterad!

Jag har haft ett härligt höstlov. I fredags var jag med Johan 10 år till Naturhistoriska museet i Stockholm. Fantastiskt ställe - roligt och lärorikt. Vi hann med fyra fantastiska utställningar och en cosmonova 3 D film innan vi åkte in mot stan för en kebab i hötorgshallen följt att premiärvisningen av UP. Alligenom lyckad dag!

Maja och Janne fick mig i tårar

Var på Vårdö bönehus förra helgen och firade minnet av Anni Blomqvist med anledning av att hon skulle ha fyllt 100 år i år. Ett fantastiskt program - värdigt firande. Paret på bilden fick mig i tårar. Så rörande och vackert!

Sommarbarn av Katerina Janouch

I väntan på att jag skall få tag på Katerina Janouchs senaste ” Systerskap” har jag läst Sommarbarn”. Jag har läst allt jag fått tag på av Janouch och jag är imponerad av att hon lyckas skildra så vitt skilda ämnen så bra. I ”Sommarbarn” får vi följa Katia (självbiografiskt) som flyttar med familjen från Tjeckoslovakien via Danmark till Sverige. Katia flickan som helst av allt vill bli ljushårig och blåögd och svensk. Hur avskyvärt hon behandlas i skolan av sina ”kamrater” och hur hon trivs som sommarbarn på en Herrgård i en varm överklassfamilj men samtidigt slits av sitt dåliga samvete för att hon trivs och upplever att hon sviker och raderar sina egna rötter och sin härkomst. Helt klart läsvärd och berörande. Men inte den starkaste hon skrivit. Hittills här det Bedragen och Anhörig som gjort starkast intryck.

Drakkullen på Ängsbacken är invigd

Hur barns utemiljö ser ut påverkar barns hälsa och välmående.

På en bra dagisgård skall det finnas varierande lekmiljöer. Man skall få lust att leka när man kommer ut och det skall vara roligt för alla både för flickor och pojkar. En god utemiljö skall vara en plats för kreativa projeket. Framför allt på en bra dagisgård skall man få lust att springa, sitta, klättra, leka upptäcka.

Jag tror också att ju mer naturmark man har –desto bättre. Det är något som både föräldrar och politiker försökt få till mera av på Ängsbackens gård men riktigt så mycket som vi ville fick vi inte. Men en bit österut kommer staketet att flyttas.

Däremot fick vi ett fint och spännande projekt till Ängsbacken. För 1% av byggkostnadera har konst köpts till dagisgården. Konst av Caroline Pipping ”Port Douglas”, Satu Kiljunens landskapsträd samt Markus Kåhres Igloo. Alla skyltar och daghemmets logo har konstnären Eva Maria Mansnerus gjort inspirerad a teckningar som barnen har gjort.

Förutom konstinköpen har barnen varit med och planerat delar av gården. Det är ju personal och barn som tillsammans skall vara på gården – därför är det viktigt att de också får vara med och tala om hur en bra gård ska vara.

Barnens och personalens goda idéer har sedan Tiina Holmberg använt när hon sist och slutligen planerat hur den skulle bli och se ut.


I torsdag var det dags att inviga gården med en riktig kull-turfest.

Jag tycker att Ängsbackenprojketet på många sätt varit mycket lyckat och lyfter fram både vikten av kultur och konst i våra offentliga miljöer men också hur viktigt det är att låta dem som skall vistas i olika miljöer verkligen få vara med och påverka resultatet.

Kanske det här projektet givit våra unga en tro på att det faktiskt går att påverka om man engagerar sig – något som bådar gott för framtiden och engagemanget för vårt stad och vårt Åland.

Jag hoppas att drakkullen skall fyllas av lek och ta fram mycket lust och skratt alla dagar.

Vad underbart!

Svänger in på gården vid halv sex. Äntligen fredag. Är ganska trött efter en intensiv vecka då det har varit arbete även alla kvällar. Möts av doften av mat. Dottern står vid spisen och plockar ut en stek ur ugnen. Bordet är vackert dukat. Skinkstek, sås, potatis, äppelmos och en härlig sallad med coctailtomater och champinjoner. Fruktsallad med syrlig sås i höga glas. Jag slår mig ner, äter och njuter tillsammans med de mina. Gott. Skönt. Ungdomarna har spenderat eftermiddagen i köket för att överraska mor när hon kommer hemsläpande från jobb. Nu skramlar det i köket. Disken. Underbart. Det här kommer jag aldrig att glömma.

Den viktigaste demokratifrågan

Idag har jag med genusglasögon granskat vårt förslag till allmän motivering till budgettexten. Jag anser att jämställdhet är den viktigaste demokratifrågan, alla kan vi indelas i gruppen kvinna eller man och utifrån våra förutsättningar skall vi ha samma rättigheter.

Det är spännande när man tar sig tid och funderar över – vems kulturarv är det vi visar upp på våra museer? Vilka är det som får del av våra kultur/idrottspengar? Skiljer sig kvinnlig och manlig kultur ifrån varandra? Vad kan vi göra för att få mer blandade undervisningsgrupper på gymnasialstadiet? Totalt sett finns ungefär lika många pojkar och flickor men där studievalet följer ganska traditionella mönster.

Förändringen går i små steg framåt men för att utveckling skall ske behöver vi fundera på dessa frågor och framförallt ställa dem och börja tänka nytt.

En enkel regel jag brukar försöka följa är – vem blir glad av det här beslutet?

Anhörig – en viktig roman av Katerina Janouch

Jag har fått ögonen på Katerina Janouch och sträckläst tre av hennes böcker. Jag blev genast fäst vid hennes sätt att skriva – så naket och så på pricken. Det kanske blir så när man kombinerar sitt uppdrag som sex- och samlevnadsexpert med författarskap.

Först läste jag ”Bedragen” – som är hennes senaste i pocketform. Första delen i en romanserie om barnmorskan Cecilia Lund. Fast jag själv inte hör till skrået så tror jag att hon har skildrat upplevelser från sitt viktiga yrke på ett fantastiskt levande och ärligt sätt. I övigt handlar hennes bok som titeln avslöjar förstås mycket om hennes och makens relation. Så snart tillfälle ges kommer jag att kasta mig över uppföljaren ”systerskap”. Den skall komma i september.

Den andra jag läste var ”Dotter önskas”. Även den mycket direkt – beskriver familjehemligheter, längtan, tabun och framförallt relationen mamma dotter. Det handlar om kärlek som är allt annat än okomplicerat och en bok som öppet och ärligt vädrar frågeställningar som kanske sällan annars kommer upp i ljuset.

Den tredje jag läste är kanske ändå den viktigaste. Boken ”Anhörig” utgår från Katerinas egna livserfarenheter med att leva som medberoende och dessutom småbarnsförälder. Romanen är ruggig och stark. Även denna är så nära att man upplever att man är inne i familjen och smygtittar. Jag lärde mig massor. Jag antar att de som levt eller lever med en man som är beroende känner igen sig. Hon skrev boken just därför – för att visa på hur lite omgivningen och myndigheterna vet om hur det är att leva med alkoholism och vara medberoende. Bland annat konstaterar hon att man aldrig kan veta när en missbrukare menar allvar. Med missbruk finns inga garantier, hur gärna man än vill som anhörig. Missbrukaren härnger tätt ihop med sitt missbruk. Hon beskriver också det hon påstår att en icke-missbrukare inte kan veta – hur kroppen skälver och rister för att den inte kan vara still, hur fötterna går och går fast man sover, hur kroppen plötsligt spänns i en båge för att en kramp hugger till i övre delen av magen. Att ångesten tar över och hjärtat klappar hårdare och hårdare. Att man inte känner igen sin egen spegelbild och att suget efter kokain är så starkt att drivkraften gör att man är beredd att sälja sin fru och sina barn, sin gamla mamma och beredd att pantsätta huset och allt man äger och har. Man har skrivit kontrakt med kokainet, i sitt eget näsblod har man doppat penseln och är fast, kan inte ta sig loss och vill inte ens. Han har lovat och vill inte men slår ändå numret till kokainlangaren, han vill inte gå dit men går ändå – fötterna lyder honom inte. Bara en gång till. Han ryser till av madame kokains intrång och är än en gång beredd att gå under för hennes skull.

Hon beskriver även hur hon själv prövat på kokain i unga år. Hon kallar det för att vara kokainnovis. Där också de flesta stannade. De behövde inte stifta bekantskap med det mindre glamorösa fejset. ”vi stiftade bekantskap med kokainet genom att pussa henne på kinden, en hård iskall kind, en ytlig kyss. Sen tappade hon intresset för oss. Vi var inte värda hennes uppmärksamhet. Hon fokuserade istället på bättre offer”. När hon väl hittade den som skulle bli hennes kunde ingenting stoppa henne.

Boken som även borde läsas av alla som jobbar med missbrukarvård visar på hennes erfarenheter och frustration över att myndigheterna inte egentligen riktigt visste hur det var att leva med en missbrukare och hur bortglömd och ensam man var som medberoende och hur svårt barnen hade det.

Hon berättar i en interju att hon skrivit boken i raseri och att det kändes viktigt att beskriva hur sjuk hon var i medberoendet.

En oerhört viktig bok som beskriver ”det snygga missbruket”.

Landskapets underskott är som hela utbildnings- och kulturbudgeten!

Dagarna präglas av budgetbehandling. Jag gillar att göra upp förslag till budget - att gå igenom hela förvaltningen, allt vi sysslar med, föreslå förändringar, bidra till förbättringar...

Men i år är det tuffare än vanligt. Vårt isolerade underskott för 2010 är 57 miljoner euro. Det skiljer en bra bit över 100 miljoner mellan bokslutet för inkomsterna 2008 och budgetprognosen för 2010. Från dryga 330 miljoner till 220 miljoner i runda tal.

Det är svårt att greppa så här enorma summor. Jag brukar likna vårt underskott med att det faktiskt motsvarar hela landskapets utbildnings- kultur och idrottsbudget. Alltså allt det som vi betalar i landskapsandelar till våra grundskolor, kostnaderna för alla våra gymnasieskolor, hela högskolan, alla studiestöd, våra sevärdheter och museer, alla förenings och kulturbidrag alla idrottsanslag, medis, folkhögskolan och musikinstitutet, bidragen till våra bibliotek - om vi la ner allt det här så skulle vi komma upp på noll - så stort är underskottet 2010.

Men kan också likna det med en familj som lever på 3000 € och får det att gå jämnt upp - att den familjen inom kort har 2000 att röra sig med. Då gäller det att fundera på hur man kan få nya inkomster, vad man kan klara sig utan och om man kan få ner sina kostnader på något sätt.

Det är det vi kämpar med just nu - att få landskapet Ålands utgifter anpassade efter inkomsterna. Det är tufft och krävande! Det gäller att göra de rätta prioriteringarna, finna nya vägar och se till att samhället ändå fortsätter att utvecklas på ett bra sätt.

Fotboll och politik

En dag fylld med fotboll. Skjutsade Erik till morgonbåten. Han åkte med p-18 till Märsta för att möta Valsta Syrianska. Det blev förlust men en upplevelse, tyckte Erik.Johan har deltagit i cup för pojkar födda 1999 och både vunnit och förlorat och fortsätter i morgon bitti med match kl. 8. Våra IFK herrar mötte Tampere U och fick se sig besegrade med 1-0. Hett lär det ha gått till eftersom en spelare tagit sand från längdhoppsgropen och slängt i ögonen på Ingves. Lät inte bra att Johan Carlsson med 1-0 i nacken trasslar att han blir utvisad… Jag såg förutom endel av min Johans matcher på Backeberg även Åland United vinna i Markusböle mot HJK: Strålande tjejer – även om matchen inte var den bästa jag sett så fick ni kämpa – gjorde det och vann!IFK damer har dessutom kvalificerat sig för division III idag. Grattis!

Det är lördagkväll. Jag är skönt trött. Det har varit en intensiv vecka med EU-mötet i Alandica, följt av en hel del media både intervjuer, debatter och presskonferenser. Vi har diskuterat jordbruksstöd, vikande besökar siffror till Ålands museum och JK:s klagan på tillsättande av rektor vid högskolan utan att lediganslå den.

Vi jobbar kontinuerligt med att följa upp sysselsättningssituationen för ungdomar och det kändes skönt att i fredags få uppgifterna om att läget faktiskt ser riktigt hyfsat ut. Ovanligt bra för ungdomarna som gick ut nian i våras i varje fall. Vilket vittnar om att vi lyckas med rekryteringen och fördelningen av platser till gymnasialstadiet.

Vi har även jobbat en hel del med de framtida möjligheterna för våra ungdomar att söka till svenska högskolor efter att Sverige byter system 2010. Vi informerar, argumenterar, påpekar – men bestämma hur de skall besluta – kan vi ju inte.

Och så har det varit en hel del om ersättande skolor. Jag har fullförståelse för alla som skulle önska att jag skulle komma med trollspöet och säga att landskapet betalar för en ersättande skola. En ersättande skola är till för att ersätta grundskolan med en alternativ pedagogik och för att den inte skall äventyra den underlaget för den kommunala grundskolan har lagtinget beslutat att det är förläggningskommunen som skall göra upp avtal med den ersättande skolan om finansieringen. Något som förstås inte Lappoborna gillar. Men det handlar om lika behandling och till syvende och sist är det kommunen som har beslutat att Lappo skola skall läggas ner.


I fredags hade jag glädjen att få gratulera skolbibliotekarie Elsbeth Randelin för hennes fina utmärkelse som hon fått för att stimulera eleverna till läsglädje. Vi förde en hel del intressanta diskussioner om vilka möjligheter hon ser på förmedling av läromedel nu när läromedelscenteralen så småningom inte kommer att finnas mer. Ett beslut som inte är roligt att fatta men betänker man att landskapets budgetunderskott nästa år är större än hela budgeten för kultur och utbildning – studiestöd, museer alla skolor och andelar till grundskolorna så tror jag att de flesta inser att vi är tvungna att göra impopulära beslut som drabbar den enskilda eleven så lite som möjligt.

Bryssel kom till Åland

Det har flaggats internationellt vid våra hotell och ett internationellt inslag har funnits i stadsbilden under ett par dagar. Nu har "Bryssel" lämnat Åland. Regionkommittens utskottsmöte och seminarium är till ända och det har varit två fantastiska dagar där Åland och vår självstyrelse fått stort utrymme.

En av höjdpunkterna var när vår ordförande (för övrigt väninna med Jackie Kennedy!) vid presskonferensen tillkännagav att hon under dessa två dagar kommit underfund med att hon fått ny insikt och lärt sig så mycket nytt att hon erkände att hon fattat en hel del felaktiga beslut...

Det var oerhört skönt att höra eftersom hon varit en mycket stark person som konsekvent varit emot att ge lagstiftande regioner mer att säga till om...

Europa är här idag

Nu står jag i startgroparna för att få hälsa Regionkommittens konstitutionella utskott välkomna till Åland. Missionen för dagens möte och morgondagens seminarium är att förmedla så mycket ålandskunskap som möjligt och att skapa ett system att olika styrelsesätt på olika nivåer skall passa bättre in i EU lagstifningen och beslutsfattandet. Ovärderligt för EU för att skapa tilltro och legitimitet hos medborgarna!

Vi håller tummarna för lyckade mötesdagar!

Många har Öppna högskolan att tacka för mycket!

På Åland finns det oerhört många som har Öppna högskolan – tidigare Ålands sommaruniversitet och Ålands högskola - att tacka för så mycket. Fyrtio år av sjudande aktivitet, nytänkande och kreativitet har betytt mycket för den åländska utbildnings- men också bildningsnivån. Ett imponerande antal personer har på ett eller annat sätt studerat vid den – många har kompletterat sina utbildningar, andra har avlagt större delen av en examen och därmed genom den öppna högskolan påbörjat en helt ny livsinriktning.

Finessen är att Öppna högskolan verkligen är öppen – det vill
säga att hugade är välkomna att studera och avlägga kurser här
oavsett tidigare skolgång och studiebakgrund – och därmed en viktig aktör i det livslånga lärandets tjänst.

Den öppna högskoleundervisningen har även fyllt en viktig
funktion för att göra Åland lite mer jämställt. Många kvinnor, som av olika orsaker avbrutit sina studier – eller kanske aldrig påbörjat några och som av familjeskäl eller ekonomiska orsaker inte haft någon möjlighet att studera på heltid – har tack vare den öppna högskolan getts möjlighet att deltidsstudera på kvällar och helger vid sidan av familj och arbete och därmed fått helt nya möjligheter.

Mycket av den öppna högskoleundervisningens framgångar och profi l har formats av eldsjälen, enhetschefen Brittmari Wikström. Hon är den öppna högskolan personifierad. En stor del av den öppna högskoleundervisningens popularitet har sin orsak i att Brittmari aktivt följt med vad som händer inom utbildningsområdet i vår omvärld och tidigt vågat föreslå idéer för utveckling.

I vårt småskaliga samhälle är Öppna högskolan en viktig bildningsinstitution och dess flexibla organisation kommer alltid att ha en plats att fylla på Åland. I takt med den ökande komplexiteten i samhället växer behovet av kvalificerad kunskap och under olika konjunkturer behövs olika fortbildningsinsatser och utbildningsmöjligheter
både för den privata och offentliga sektorn.

Skolfreden är utlyst - må den skina hela året

I dag utlyses skolfreden på Åland. Det är oerhört viktigt. Skolfred utlyses i början av varje läsår. Målsättningen är att påminna oss om att alla har rätt till en trygg och jämlik inlärningsmiljö.

Det betyder att ingen ska mobbas, ingen ska diskrimineras, ingen ska lämnas ensam utan att alla tas om hand och att alla ges möjlighet att komma till skolan på morgonen utan att vara rädd för vad som kan hända under dagen. Det får inte vara någon skillnad om man är pojke eller flicka – ingen skall behöva känna obehag av att andra tafsar på en eller kommenterar ens kropp. Med andra ord ska alla få arbetsro - ni elever ska ha möjlighet att jobba med ert skolarbete i lugn och ro och alla lärare ska ha möjlighet att utföra sitt jobb utan störningar. Meningen är att forma skolan till en plats som det känns bra att komma till. Är man trygg och mår bra så går det också lättare att lära sig nya saker. Egentligen är det väldigt enkelt. Är vi vänliga mot varandra så får vi vänlighet tillbaka!

Ordet mobbning innebär en otrevlig handling mot en kamrat. När vi pratar om mobbing tänker vi ofta på sånt som händer på skolgården eller i klassrummet. Att någon knuffar eller slår eller att någon fnissar åt vad som sägs i klassrummet. Men det kan också handla om att man låtsas som om kamraten inte finns bara vänder ryggen till och stänger ute en kamrat ur gänget eller pratar bakom ryggen på någon. Men det finns också mobbing på fritiden och det finns mobbing i den nya tekniken. Jag att man kan få elaka mess i sin telefon eller på Internet.

Under stafettkarnevalen i våras gjordes en undersökning bland skolungdomarna och den visade att nästan en fjärde del av eleverna i årskurserna 3-6 någon gång blivit utsatt för elektronisk mobbning. En av de intervjuade berättade att man lagt ut fula bilder på honom på Internet, en hade fått elak e-post, någon hade blivit mobbat för sina kläder på MSN en annan hade blivit utsatt för att osanna rykten hade spridits om henne över Internet.


Vi kan alla påverka nätets innehåll och vi kan försöka öka både vår egen och andras trivsel. Du har rätt att bli lämnad i fred. Var därför noga med vem du pratar med på Internet och vad du berättar om dig själv. Träffa inte personer som du har lärt känna via Internet ensam.
Kom ihåg att också andra nätanvändare har känslor. Behandla dem på samma sätt som du vill att de ska behandla dig.


Av de som blivit mobbade på Internet eller via telefonen vände de flesta sig till sina kamrater. Det är bra att prata med sina kompisar men jag tycker det är oerhört viktigt om du stöter på något misstänkt som skrämmer dig eller som annars inte känns rätt att du berättar det för dina föräldrar eller för en annan vuxen person.

Temat för årets skolfred är att förhindra att mobbing överhuvudtaget uppkommer och att vi skall vara toleranta mot varandra. Vi är alla olika och det skall vi vara. Tänk vad det skulle vara tråkigt om vi allihop skulle vara likadan tycka lika och vara bra på samma saker. Vi är skapade unika tänk vad spännande det är! Det finns bara en av dig!

Kära vänner - Vi förtjänar alla en trygg och trivsam skola där ingen blir sårad, vare sig genom ord eller genom gärningar.
Låt oss alltså tillsammans göra vår miljö till en trivsam plats där alla känner sig trygga. Låt oss komma ihåg leendet, gesten som kan göra en också en dyster dag ljusare.


Låt oss ha Skolfred inte bara några dagar nu i början av skolåret utan för hela läsåret! Vi kan alla på våra egna sätt påverka hur bra skolfreden fungerar i vår skola. Ni elever, liksom alla vuxna i skolan och alla föräldrar ska tillämpa skolfredens budskap också på andra områden i våra liv och komma ihåg att olikheter är en rikedom. Vi är alla olika, men har samma värde. Leve skolfreden!

Rätt inställning till regn

Jag har läst Alexander Mc Call Smiths "Rätt inställning till regn". Det är den tredje delen i serien om Isabel Dalhousie. Gillar man damernas detektivbyrå så älskar man även böckerna om Isabel. Serien utspelar sig i Skottland och med dess klimat är man tvungen att ha rätt inställning till regn för att kunna ta tillvara livet på bästa sätt. Isabel Dalhousie är redaktör för en filosofisk tidskrift och tillbringar en stor del av sin tid med att fundera över hur hon ska förbättra sina vänners liv. I ivrig konversation och med hushållerskan Grace. Frågan är hur bra hon är på att leva som hon lär...

En skön bok som har ett lugnt tempo - precis vad åtminstone jag uppskattar när jag skall gå ner i varv efter en intensiv dag - eller vecka. Rekommenderas!

spännande volley och en pratstund med Uno Svenningsson

Paf open festen är över. Den bjöd på många höjdarmatcher och en fantastisk stämning. Jag hade också den stora glädjen att få en pratstund med Uno Svenningsson innan han inför gästerna på lördagens mottagning framförde två av låtarna från kvällens show bl.a "I en annan del av världen". Uno var en trevlig helt vanlig man som jag diskuterade juniorforboll och pubertet med.

Jag ångra bara en sak

Det enda jag ångrar de här sommaren är att jag inte var på Caroline af Ugglas konsert

Åländska studerandes möjlighet till tillträde till svenska högskolor

i går uppvaktade jag tillsammans med överinspektör Elisabteh Storfors, utbildningsdepartementets statssekreterare Peter Horneth. Uppvaktningen gällde de åländska sökandes möjligheter att antas till svensk högskola på lika grunder som sökande från svensk gymnasieutbildning när Sverige från år 2010 övergår till ett nytt antagningssystem med olika urvalsgrupper.I det nya antagningssystemet införs en urvalsgrupp dit sökande med utländska betyg hänförs,
bl.a. åländska. Landskapsregeringen har anhållit om en särskild rätt för åländska sökande att ingå i gruppen svenska betyg. undantag och önskar att de åländska studerande skall antas på samma grunder som de svenska.


Det kändes angeläget att på politisk nivå trycka på och tydligt framföra att det här är en mycket viktig fråga för Åland och ålänningarna Det är av avgörande betydelse för bildningsnivån på Åland!

Svensk högskoleutbildning är på särskilda många områden den enda utbildningsvägen att studera på svenska och i en svensk miljö. Jag passade på att påminna om Sveriges ansvar för att garantera det svenska språket och en levande svensk kultur på Åland.

Statssekreterare Peter Horneth sa att den svenska regeringen har noterat
att landskapsregeringen inte bara ser tekniskt på det nya antagningssystemet – det är ingen idag som kan avgöra inom vilken av grupperna det kommer att bli lättare att bli antagen, utan även principiellt på frågan. Han framhöll även att man tydligt uppfattat Sveriges stora betydelse som utbildningsland för åländska studerande.

Det kändes positivt att konstatera att informationen har gått fram från våra tidigare samtal och påtryckningar som vi gjort både från landskapsregeringen men även via vår aktiva generalkonsul Bertil Jobeus.

Jag anser att det är stor skilland om en studerande från tex Danmark söker till en svensk högskola eller om en ålännning gör det. Den danska studerande söker kanske för att den utbildningen har särskild god renommé eller för att man tycker det skulle vara intressant med en utländsk utbildning medan en ålänning inte har ett alternativ på modersmålet på Åland eller i Finland utan alternativet som finns är att studera i Sverige.

Därför bör vi vara i samma grupp som de svenska studerandena! menar jag.

Utbildningsdepartementet har i juni i år gett Högskoleverket i uppdrag att utreda om det finns förutsättningar för bl.a. sökande med åländska gymnasialstadiebetyg att konkurrera i samma urvalsgrupp och på likvärdiga villkor med sökande som har betyg från svenska gymnasiala utbildningar. Utredningen skall vara klar före första oktober.

Jag tror det är bra att vi sammanfördes med de övriga grupperna. Att som svensk hänföras till utlandskvoten är förstås politiskt svårt, vilket även kan hjälpa oss. Jag hoppas högskoleverket ser möjligheterna och hittar ett system som fungerar!

Nu fortsätter kontakterna och diskussionerna och förhoppningsvis även ett möte med högskoleminister Tobias Krantz, vilken är fullt upptagen hela hösten med det svenska EU-ordförandeskapet, innan beslutet fattas

Vilken kultursommar!

Vilken kultursommar! Alandia Jazz avslutade sin festival i samarbete med projektkören.ax - A Tribute to Duke Ellington. Projketkören består av körsångare från olika åländska körer som valt att delta i projektet. Kören
ackompanjerades musiker från Åland, Sverige och Svenskfinland. Sopransolisten är Margareta Bengtson, f.d. sopran i världskända The Real Group, Sverige.
Kapellmästaren är min EU-valskandidatkollega Patrick Wingren, Finland - ett kärt återseende.Johanna Grüssner är mamma till projektet och också dirigent och körledare. Härligt gung och fantastisk stämning i ett alldeles proppfullt Alandica. Det är nog bara att konstatera att mycekt vill ha mer. Trots vår lilla befolkning så räcker vi till att fylla konsert och teatersalarna. I kväll uppträder världsberömda mezzosopranen Anne Sofie von Otter i Alandica.

Det är nu över en vecka sedan men känslan dröjer kvar. Katrinas kammarmusik konsert där bla Peteris Vasks Konsert för violin och stråkorkester "Tala gaisma (Fjärran ljus) framfördes, var en fantastisk upplevelse. Konserten påverkade hela kroppen och den fantastiska känslan finns kvar i mig. Hela konserten var stark men det var något särskilt att lyssna på klassisk musik framfört av en viruos på violin - Johan Stengårds - och komponerad av en nu levande och vid konserten närvarande kompositör. Ett verk som fick Mozart och de andra stora att hamna lite i skuggan. Oförglömligt. Tack Kulturföreningen Katrina för att ni fört kammarmusiken till Åland!

Kulturteam och skolstart

Har just intervjuats av Ålandstidningen angående Stefan Simonsens tankar om ett kulturteam. Visst är det en god ide...men det bygger på en kulturbudget som är mångdubbel den vi har. Fem anställda blir mycket administration - hur mycket blir det kvar till kulturen? Det vore intressant att få lite utvecklat hur medlen skulle användas. Härligt att det finns ett engagemang.

Har också intervjuats om skolstarten - om den fysiska och psykiska miljön och hur viktigt det är att hemmet stöder barnet i sitt skolarbete - att man visar att skolarbetet är ett viktigt arbete och inte ett nödvändigt ont. Snart drar hösttermingen i gång och den 28 augusti utlyses skolfreden - en viktig påminnelse om allas rätt till en trygg miljö.

Bomarsundsdagarna

Jag ser fram emot att få inviga en av årets största kulturhändelser i Sund. För sjätte gången arrangerar föreningen Sunds kultur Bomarsundsdagarna.

I år 2009 uppmärksammas särskilt märkesåret 1808-09, vilket inte minst har satt sin prägel på Bomarsund.

I svallvågorna efter 1808-09 års krig, då Sverige förlorade Finland till Ryssland invaderade ryssarna Åland.

I våra torp och på våra bondgårdar runt om på Åland inhystes ryska militärer och icke militärer – hitsända föra att på Åland bygga upp en militär utpost. Följderna av den utvecklingen har satt sina spår även i dagens samhälle och även om det var under krigiska tider som ålänningarna och ryssarna möttes så ingicks under den här tiden många äktenskap och många nya ålänningar blev till. Militärens närvaro i hus och på gårdar inkräktade mycket på det dagliga livet och förstås färgade det livet för många ålänningar. Jag tror man med säkerhet kan konstatera att det var för många en stor lättnad när arbetet med uppbyggnaden av Bomarsund kommit så långt att man flyttade från husen till fästningsbygget.

Bomarsundsepoken är så mycket mer än krig. Som sagt så utvecklades Åland och ålänningarna tillsammans med den ryska militären under Bomarsundstiden så räckte ungefär i 50 år. En period som kan verka kort för att ses som historiskt värdefull – men mycket spännande: Bomarsund var en plats för mångkultur och mångreligiositet. Man kan konstatera att två helt olika världar möttes här och trots krigiska tider så lärde man sig att leva tillsammans. Här på området finns förutom ruinerna en spännande begravningsplats där judar, katoliker, ortodoxa och musilmer gått till sista vilan intill varandra på samma begravningsplats – en ovanlig bild – och allt för lite uppmärksammad - när man tänker på palestinakonflikten. En sevärdhet som jag gärna skulle se att lyftes fram mer.

Den ryska tiden på Åland har kallats för en parentes i öarnas historia – det var en kort och begränsad tid visserligen. Men den kan också ses som en väsentlig och integrerad episod i Ålands moderna historia. Om fästningens ståtliga byggnader en gång stod för den ryska militärens närvaro på Åland, styrt från huvudstaden av en främmande makt, så står dess ruiner idag för motsatsen: det demilitariserade och självstyrda Åland. Något som vi ålänningar men även våra turister har stort intresse för och som låter oss ta plats på den internationella kartan.

Här har funnits en stad – Ålands första. Skarpans. Idag kan man gå omkring bland husgrunderna och få en uppfattning om hur staden var planerad. Vid varje hus finns en skylt med information om vem som en gång bodde där och en ritning över hur husen, som var byggda i rysk empirstil, såg ut.


I den lilla staden levde man ett vanligt liv i skuggan av Bomarsundsfästningen. Här bodde en gång stabsofficerare, proviantpersonal, handlare och lantbrukare med namn som tydligt är ryska: Sittkoff, Obdalov, Pavloff och Toropoff. Här fanns ladugårdar, stall och trädgårdar. Än idag växer det upp bärbuskar och blomsterlökar på våren.

Därför passar det oerhört väl att arrangera Bomarsundsdagar i bästa marknadsstil med härlig underhållning här varje år.

Sommarens semester till ända

Så var årets semester till ända och snabbt rullar hjulen igång på nytt. Det har varit en härlig och avkopplande tid med mycket bad, sol, städning av källare och förråd och röjning på tomten på stugan. Den här sommarn har bjudit på massor av spännande idrottsevenemang och kulturevenemang har erbjudits nästan varje dag.

Idrotts- och kulturevenemangen fortsätter, men nu kryddas vardagen med tunneldiskussioner, budgetstrategier och lagstiftning. Faktiskt spännande det med!

I efterdyningarna av Öspelen

Jag kan bara konstatera att Åland som arrangör av Öspelen blev en succe!

I efterdyningarna av öspelen är det bara en sak jag saknar. Supporterklubben. Jag deltog för första gången på Öspelen för två år sedan och det som kanske gjorde det allra starkaste intrycket på mig var just den. Fantastiska supportrar som finansierar sina resor själv, jobbar ideellt för att få ner kostnaderna för idrottarna och med liv och lust viftar med den åländska flaggan och är ett sånt oerhört stöd för våra tävlande. I år, när det var hemmaplan, har supportrarna varit fast som frivilliga funktionärer och när sena kvällen kommit så har var och en sökt sig hem för välbehövd vila. Så fast ni inte synts så är ni våra hjältar!

Mediabevakningen har varit fantastisk. Precis som för två år sedan får Ålands radio toppoäng av mig för sin rapportering. Ni äger verkligen när det gäller idrottsrapportering - förvaltningsråd och styrelse - var rädd om sportredaktionern!Nyan har dock ansträngt sig att lyfta fram eventuella problem i samband med spelen - kan det varit för att konkurrenten är en av sponsorerna...?